Hurra för BOOB fine dining!

Nu så här i slutet av graviditeten så är magen stor. Som om någon missat min kagge när jag rultar fram på gatan. Men i alla fall. Jag har lyssnat på alla vänner och bekanta om att inte införskaffa amningsbh:ar innan bebis är här då brösten har en tendens att anta formen av jättemeloner och de inköpta bh:arna blir då för små. Dock kände jag för några veckor sedan att jag led av att ha bh på mig trots att jag använde bh förlängare och hade dem otroligt löst sittande. Förmodligen var det byglarna som bråkade med mig och gjorde bebis arg vilket resulterade i kickande så fort jag satt mig ner. Och det gjorde ont. Riktigt ont. Sådär att tårarna var nära och gjorde att jag bara drömde om att få komma hem till sängen och lägga mig raklång i hopp om att smärtan skulle ge med sig.

Så jag gick emot rekommendationerna och gjorde en beställning efter lite samråd med min kära. Och för han var det ingen tvekan då han förmodligen tröttnat på mitt gnällande och att se mig ha ont. Sagt och gjort. Jakten efter en skön amningsbh, utan byglar och med fodrade kupor samt bra stöd började. Med googles underbara hjälp återkom jag till Boob´s hemsida där jag tidigare beställt mina svarta supersköna jeggings och hittade en bh som föll mig i smaken. 

Nu har jag haft den hemma i några veckor och jag bor i den. Den är så skön, så skön. Uppfyller alla mina krav och det är inte illa må jag säga. Och med alla amningsbh:ar från Boob får du med en bh-förlängare vilket gör att om den skulle bli för liten runtom kan du komplettera med den och kan ha den trots att kroppen sväller och förändras. Dock inget jag har behövt använda nu då denna är så mjuk och behaglig att det inte klämmer någonstans. Och det går att ha vita t-shirts för den är som sagt fodrad och ger bröstet en väldigt fin form. 

Boob fine dining köper du HÄR!!

Rekommenderar denna varmt och jag kommer garanterat att införskaffa en till när jag vet hur stor bysten blir under amningen. Och när man vill ha fler, det är väl ändå det bästa betyg man kan få!!

Godmorgon solsken!

Solen skiner in och jag vaknade återigen av Litens skönsång. Eller ska jag säga illvrål. Vet inte hur jag ska förklara hur han låter, det är ett helt maniskt skrikande, som om vi har glömt bort att ge honom mat i flera dagar. Men det har vi såklart inte utan han har fått sina tre mål mat var dag och i morse var han inte särskilt populär hos mig då jag äntligen lyckats somna efter en natt av snurrande, kissande och tänkande. Dock är jag ju vaken nu så vi tar tag i dagen. Frukosten är intagen och jag ska snart göra mig i ordning så att jag ser lite vettig ut innan jag tar en promenad och börjar beta av dagens lista. Återigen massor av "lugna" saker att göra men ack så skönt när de är avklarade. Som att sortera kvitton och påbörja vår resa till ett välorganiserat hem utan överskott av prylar och var sak på sin plats. För det är vad som pågår. Jag ska rensa ut allt som inte används och målet är att vi ska ha ett hem som är enkelt att leva i.

Vad tror ni om det? 

Vi lever ju trots allt i ett konsumtions samhälle och jag känner att jag inte kan hantera det riktigt, det blir för mycket av allt. Gamla prylar, nya prylar, prylar man önskar sig. Och resultatet blir att det ligger saker överallt. Men inte använder vi oss av dem. Inte särskilt ofta i allafall. Utan de mest ligger i vägen och tar plats. När man retat sig tillräckligt länge på att det är i vägen så byter man bara plats och tror att det ska bli bättre. Men det blir det sällan. Så organisering av stuggu i Ullvi påbörjas i dag. Tror det kan bli riktigt bra i slutändan. Bara att ta det bit för bit så ska det nog bli kanoners i slutändan!! Hejja hejja!!

Och gaphalsen då...ja, han har lagt sig tillrätta för att sova nu. Suck.

Krokkärlek.

Jag har hittat en krok(?) som verkligen faller mig i smaken...den är snygg, enkel, vit och fyller en funktion som innebär att man inte kan ösa på för mycket prylar och den skulle göra sig väldigt fint i vår lilla hall så att vi får loss lite mer yta. Men nu så har vi redan en hatthylla så jag får väl lugna mig...åtminstone tills jag övertalat sambon om att det här är en alldeles förträfflig lösning.

Finns hos designonline.se

Vaknade av Litens skönsång...

Vaknade till liv av vår kära misse Litens skönsång. Han ville ha frukost. Inte sen. Utan nu. Nu på en gång. Och det har jag full förståelse för då klockan hunnit slå 09:00 och jag inte masat mig upp än. Men nu så, en timme senare sitter jag med frukost och dator redo för dagen. Liten har lagt sig, mätt och nöjd. Sambon drog i väg till Stockholm tidigt i morse och sitter just nu i bilkö på väg till jobbet. Tjohooo...tror jag nog allt att jag föredrar min lilla sovmorgon. Om jag orkar i dag, så ska jag försöka organisera vårt hem. Inte sådana här jobbiga saker men som att sortera upp alla papper, göra i ordning på skötbordet och tvätta några maskiner. Så inte så ansträngande kan tyckas och jag har ju faktiskt sängen nära till hands och kan slänga i kull mig om jag vill och behöver.

Ja, så tisdagen är här och jag ska försöka göra den så bra som möjligt med tanke på den gråa himlen som hänger över oss här i Ullvi. Inte så upplyftande kanske men med lite gott humör så kommer det nog alldeles säkert bli en toppen dag!!

Tjolahopp!!

trasig och trött...

Min frånvaro har varit total här inne och mycket beror på att min energi är på flykt. Jag vet inte riktigt vart den är men inte här hemma i alla fall. Det är så lugna dagar här hemma att jag nästan klättrar på väggarna. Inte van vid den här låga aktivitetsnivån och bristen på socialt nätverk. Helst av allt skulle jag vilja sitta och tjattra på ett fik som jag hade inplanerat i dag och det i sig är väl inte så krävande men jag har avbokat det. Det går bara inte och är bara att inse. Jag måste vila nu inför att den lille kommer och får ta var dag som den kommer i form av sängliggande och hemmasittande. Jag överlever. Och jag får helt enkelt lära mig att ta det lugnare. *pepptalk till mig själv*

Vilket peppande inlägg insåg jag precis. Men jag är nog lite låg helt enkelt för att jag inte klarar av saker som jag vanligen kan göra. Jag känner mig rätt så trasig och det är nog inte så konstigt med alla hormoner som är i omlopp och spökar med kropp och huvud. Ledsen för det. Jag ska försöka rycka upp mig själv till nästa inlägg.

Var på samtal hos min coach/psykolog i fredags. Alldeles för länge sedan jag var på plats och samtidigt har det nog varit otroligt nyttigt med ett uppehåll måste jag säga. Ett tag på slutet(innan jul) kändes det som att jag inte var mottaglig och att våra träffar inte gav något. Känslan var mest att det var drygt. Men det verkar som att uppehållet har behövts och jag fick mig en del tankeställare när jag nu åkte därifrån. Tobbe var också med då vi ventilerade en del inför förlossning(rädsla) och framtid samt mitt sätt att se på mig själv. Vi fick också en uppgift att från och med nu göra veckomatsedlar och storhandla. Så i går printade jag ner för denna veckan och sedan for vi till noret och handlade allt som behövdes. Ett stort steg och vi var mycket nöjda med oss själva när vi kom hem. Nu ska vi bara kämpa på och fortsätta detta...

Så trots detta deppinlägget så har vi åtminstone varit lite duktiga i helgen och fixat vår första storhandling. Vuxenpoängen bara haglar in här hemma i stuggu.

Woop wopp!!

Nytt och fräscht till moi.

Börjar känna ett sug efter nya kläder till garderoben när våren börjar anas ute och då jag nu kommer att inta min nya anställning inom kort så måste det också vara kläder som är bekväma och samtidigt snygga. Överdelarna får gärna vara lite lösare i modellen och då tycker jag att denna i från Lindex skulle göra sig fint på mig. Ska solklart spanas in i morgon när det blir en tripp till Borlänge.

ynka 149 pix, HÄR!!

Säsongens pumps, ja tack!

En tjej kan aldrig ha för många skor och nu har jag förälskat mig i ett par riktiga godingar. De hör säsongen som kommer till att äga ett par pumps som personifierar bäraren och jag har hittat mina. Så rätt. Så jag. Flytta hem till mig. Snälla.

du hittar dem hos H&M

Inte direkt livat här inte.

Natten som passerade fick jag tro det eller ej en hel del sammanhängande sömn utan femtioelva toabesök,så jag kände mig som en ny människa när jag vaknade. Det är inte mycket jag begär tydligen för jag sov bara cirka en timme mer än tidigare nätter vilket kanske inte är så fasligt mycket men det gjorde susen för mig. Har nu tillbringat förmiddagen med städning av nedervåningen och ska nu ta tag i det som tar tid. Övervåningen. Men ack så skönt när det är klart och jag med gott samvete kan slänga mig på sängen och sova en timme innan kärleken kommer hem och ska rasta mig på åkervägarna. Kände att jag ville ha sällskap nu när jag inte har någon telefon att bära med mig. Och man vet ju aldrig. Bättre med sällskap och säkerhet i stället för att stå där med smärta och inte veta vart man ska vända sig. 

Så ni ser att min dag inte är direkt livad. Jag gör sådant som bör göras. I min takt. Och det tycker jag är gott nog. Har även gjort något som kändes galet vuxet. Jag har googlat dammsugare och bäst i test av dem. Vi behöver nämligen en ny och det är många saker som ska bockas av för att den ska vara godkänd i detta hemmet. Till exempel: lätt, smidig, hepa filter, tystgående, lång sladd, inte för dyr osv. Alltså inte bara. Men ett tag till ska vi nog klara oss med att dela dammsugare med svärisarna. Finns andra saker på inköpslistan som bör prioriteras i första hand. 

Nu ska jag dock städa klart här så att jag kan få den där timmens vila som jag suktar efter så enormt mycket. Storkok av mat i kväll så att vi kan frysa in och ha redo när bebis är här. Finns en ruskigt stor risk att inte fröken moi kommer att äta om det inte finns färdigt att bara värma så för säkerhets och -bekvämlighetens skull så gör vi det lätt för oss. Vuxenpoängen bara trillar in. Hejja oss!!

♥ tre år av kärlek ♥

Den 10 April var det tre år sedan som jag träffade min käraste. Jag minns det som i går och kan inte riktigt förstå vart tiden tagit vägen. Det har hänt så otroligt mycket saker under dessa år att jag har svårt att få det på pränt. Men jag vet att det är rätt. För det känns så otroligt rätt i magen och det är det absolut viktigaste.
Han är Mr. Right för mig.

Vår dag firades inte särskilt stort, det var vanlig arbetsdag men jag fick allt tre underbart stora vackra röda rosor med det gulligaste kortet. All text var skrivet direkt från hjärtat och tårarna trillade ned för mina kinder. Svårt att inte göra det med den kärleksförklaringen. 

Tre år kan för en del ses som väldigt kort tid och för en del väldigt lång tid. Jag bryr mig inte, jag är tacksam för var dag jag får dela med denna mannen. Det har varit höga berg och djupa dalarna men vi kämpar och kommer starkare ut ur varje utmaning vi ställs inför. Tillsammans klarar vi allt!

2012

  

Och nu väntar en spännande tid framför oss. Det största man kan vara med om och jag vet att vi känner samma lycka inför vad som komma skall. Ditt tålamod är så fantastiskt stort och jag förstår inte hur du står ut med mig nu. När jag inte kan raka benen själv eller når tånaglarna så att jag kan pimpa dem med lite glada kulörer. Under nätterna när jag stånkar och stönar över hindrad rörelseförmåga och svårt att sova. Mitt totala ointresse av att äta mat, svängningar i humöret och oro inför förlossningen. Vad det än är så finns du där och peppar mig att tänka positivt. Vad har jag gjort för att förtjäna all din omtanke? Jag hoppas verkligen innerst inne att jag ger dig något tillbaka som kan vara en bråkdel av det du ger mig. För jag älskar dig av hela mitt hjärta ♥

20121123

Tack för att jag fått dela dessa 3år med dig och jag ser framemot de kommande ljuva åren tillsammans med dig, farmen och vårt lilla pyre.

Du är mitt allt♥

Sömn behövs.

Tjockis ligger på sängen och känner tröttheten krypa sig på. Det blev inte många timmars sömn i natt och jag tror att det får bli en liten lur innan jag tar mig en promenad och åker in till noret. Känner att jag måste se lite människor i dag men det är ingen höjdare när man är så här trött. Läste i veckobrevet från vårdguiden att det för de flesta blir så här när man närmar sig förlossningen, kroppen vänjer sig vid att det kommer att komma en liten som vill ha mat och ombyte oavsett tid på dygnet. Så det är nog bara att vänja sig men jag kommer ta varje tillfälle som ges till vila nu innan nedsläpp för jag känner mig inte riktigt som en fullt fungerande människa i dag. I övrigt så har vi inte regn i dag. Hur fantastiskt. Fåglarna kvittrar utanför fönstret och det känns som att med lite sömn nu så kommer det här att bli en riktig toppen dag. Så klockan är nu 10:32 och jag säger god "natt".

Och här står barnsängen, som Tobbe sov i när han var liten, bäddad och klar. Redo för den lille. Mysipys.

Att masa sig ut.

Fick ett ryck här på eftermiddagen. Tröttnade på att bygga på den där gropen och sydde bäddmadrassen precis som planerat och sedan kände jag ett sådant otroligt sug efter frisk luft att jag masade mig ut på en långsam promenad längs med åkrarna. Snön har i stort sett smält bort här och det är lerigt mest överallt. Men det gör mig inget. Det var så otroligt skönt att andas djupt, låta blicken få njuta av den vackra omgivningen och låta tankarna vandra fritt. 

Det var länge sedan. Jag har under en längre tid inte tillåtit mig att låta tankarna flöda utan viftat bort dem. Varför vet jag inte riktigt. Men jag har inte riktigt orkat möta det som oroar mig och inte vågat glädjas åt det som gör mig så glad och lycklig. Otroligt dumt känner jag nu så här efter min promenad för när jag kom hem igen kändes allt så mycket lättare, jag kände mig mer rofylld.

Så nu ska jag hädanefter unna mig en promenad om dagen runt byn. Bara för mig själv, tänka på det som behöver tänkas på och låta känslorna få fritt spelrum. I mitt tempo, vilket inte är särskilt snabbt men ändock. Jag ska ut på min tur var dag fram tills att bebis anländer.

Och jag kom fram till en annan sak som jag riktigt längtar efter att få göra igen. Jag längtar så enormt mycket efter att få ta en riktig långpromenad, med stora kliv och svetten pärlandes på ryggen. Andningen som blir tyngre och pulsen som höjs. Känslan av rörelse och en kropp som får arbeta utan att foglossningar och sammandragningar hindrar. Tro mig, jag vill inte vara utan det jag har i dag men jag drömmer mig bort till sommaren som nalkas, solsken, bebis i barnvagn, joggingskor, solglasögon och hundarna ute på en härlig promenad längs med åkrarna. Något som känns otroligt långt borta just nu men jag vet att när jag minst anar det så kommer jag gå där och då, då lovar jag att det kommer att vara ett stort leende på mina läppar. Ett leende av ren och skär lycka.

♥♥♥

Att gräva en grop.

Måndagens huvudsakliga syssla har bestått av att jobba på att göra den där gropen i sängen så djup och go som behaglig. Jobbar verkligen på att få sängen formad efter min kropp och jag tycker att jag lyckats rätt så bra så här långt. Det tar sig om man säger så. Kanske dags att ta tag i Tobbes sida också så att jag har lite att växla med. Känner mig aningens lat men jag är så trött att jag inte orkat ta tag i någonting i dag. Intagit en portion pasta "rouge" och ska alldeles snart sätta mig och köra full gas raksöm på symaskinen. Bäddmadrassen till lillsängen är lite lite för stort så tänkte justera det så att jag kan klappa mig på axeln och vara lite nöjd när kvällen nu kommer närmre och närmre. Jag måste verkligen känna att jag har gjort något vettigt i dag. Annars kommer ångesten krypandes när mörkret anländer och det vill jag inte.

 Katterna sover, sambon är i Stockholm på jobb och bebis sover just för stunden. Inte mycket aktion här i vår lilla stuggu men jag lyder åtminstone barnmorskan, jag tar det lugnt. Och i dag känns det faktiskt helt okej för min del. 

En helg fylld av ingenting.

Fredagen bestod av sängliggande för min del. Så fort jag kom hem från jobbat så sjönk jag ner, helt slut och orkade inte röra mig en meter. Lördagen vaknade jag, gjorde mig i ordning, åt frukost och sen somnade både jag och hjärtat om. Inte förrän klockan var två på dagen orkade jag göra något men då blev det en lyxfika med Anna-Maria och Wilma inne på Gårdscafeet. En smarrigt kladdig kladdkaka slank ner i magen tillsammans med en cola så sockerchocken var säkerligen total för stackars bebis i magen. Men himmel vad trevligt det var. Timmarna bara flöt i väg av konstant prat och helt plötsligt var det eftermiddag och dags att bege sig hemåt. 

Hände inte mer efter det. Hämtmat och sängläge. Slötitt på teven. 

Ja, och sen blev det söndag. Och här är vi nu. Däcken är bytta, bilarna tvättade och vi har fikat med Martino som fyllde år nu i veckan. En hel helg vigd åt ingenting. Ungefär som jag har förstått att dagarna kommer att se ut tills den lille är här. För orken har helt enkelt gett vika och jag börjar så smått att inse det. Bara att tvätta min kalufs i dag gjorde att det blev livat värre i magen och jag fick ta en vilopaus. Det säger nästintill allt.

Nu ska jag dock kila ner en våning till min karl som håller på och eldar i stenugnen, för i kväll blir det hembakad pizza. Nomnom.

Kavat hos Lindex webshop.

Nu måste jag bara säga att Lindex har lyckats med en fullträff. Jag fullkomligt älskar de snygga skorna från svenska märket Kavat. Både till liten och stor. Och de går nu att köpa en del av dem till knoddarna hos just Lindex webshop. De är så söta dessa små smällkarameller att jag skulle kunna ha ett par stående hemma bara för att titta på dem med huvudet lite på sned och sucka över hur bedårande de är. Och jag skulle göra det om och om igen. Tills den dag då den lilla krabaten i magen är stor nog att använda dem och kan spatsera runt hemma på gården med färgglada fossingar.

Nu! Nu tar jag tag i det.

Hejja fredag!!

Nu vankas det helg och kontoret tog en gemensam thai lunch. Gott i magen och nu ska jag nog orka med det sista av dagens sysslor. Hemlängtan är stor och jag ser sängen stå där och locka på mig. Tacka gudarna för att det är helg och knappt något inplanerat. Precis vad jag behöver. Vila och ta det lugnt. Inga krävande aktiviteter eller måsten. Träffa en fin vän är det enda som får mig att vilja kliva ut genom dörren och göra ett försök att se anständig ut. 

Men nu ska jag ta tag i det där som jag skjutit på så enormt mycket. För när det är gjort släpper en stor sten från mina axlar när det gäller jobbet. Varför då dra ut på det med. Tänk känslan när jag går hem i eftermiddag och kan känna mig nöjd över att det är avklarat och kan strykas från listan. 

Därför ska jag lämna er nu och göra det. På en gång. Inga mer ska bara.

Adios!

Tikei, bra eller?

Någon där ute som har erfarenhet av Tikeis produkter? Jag är lite nyfiken på hela sortimentet då jag både hört och läst väldigt mycket positivt samt att jag tycker att priserna verkar för bra för att vara sanna. Kan det verkligen vara så bra kvalitet till de priserna samtidigt som jag förstår att när det inte är en klump mellanhänder som vill ha betalt så kan man hålla priserna därefter. Och det är fantastiskt måste jag säga. Och efter att ha spanat runt lite på deras hemsida så ser jag att de har en hiskeligens med nyanser att välja mellan så det borde verkligen finnas någon som passar alla. Till och med till mig som har någon form av likblek hudton med fräknar och gul underton. De flesta foundationfärger i dag faller dessvärre åt det rosa hållet vilket gör att jag ser ut som en skär gris i fejset men tack och lov kommer det fler och fler som säljer ljusa färger med de lite mer varma/gula undertonerna. Hurray!! 

denna nyansen Warm1 tror jag skulle fungera fint på mig

 enligt deras "omvandlingstabell" från ID till Tikei.

I dagsläget har jag tre som jag växlar mellan. MAC, Make up store samt ID. Lite beroende på säsong och hur huden beter sig. Men alla tre har en nyans som funkar finfint på mig. Dock är jag galet sugen på att beställa hem ett provkit från Tikei för att kanske hitta en ny billigare favorit till samlingen. 

 Sedan hittade jag ett gäng riktigt snygga skuggor. Bland annat denna som nog får hänga med om det blir en beställning.

härligt vinröd skimrande skugga/charisma

Nästsista besöket avklarat.

Åter från besöket hos barnmorskan. Det näst sista som vi har tid inbokad till. Men som Eleonora sa, nu kan det verkligen ske när som helst. Mätte magen och bebis växer fortfarande som den ska, hjärtljuden lät kanoners och huvudet var fixerat. Mitt blodtryck var lågt som vanligt så fanns inget att anmärka på. Den molande känslan som jag har haft i ryggen var förvärkar precis som jag anat och det var något som kunde komma och gå fram tills förlossningen. Jag som känner en sådan "oro" över att inte veta när det är dags för förlossning kände mig en aningens lugnare av hennes ord: -Du kommer att veta när det är dags, det känns på ett helt annat sätt då och du bara vet. 

Fick också väga mig. Ojoj. Aldrig vägt så mycket i hela mitt liv men vågen stod på 83kg precis. Vet inte om jag ska skratta eller gråta men det är trots allt av en god anledning. Och sedan inskrivningen så har jag gått upp 13kg. Ingen fara på taket utan jag håller verkligen de perfekta måtten. Totala viktuppgången blir lite mer med tanke på att jag vägde lite mindre när jag blev gravid men det handlar enbart om några få fjuttiga kilon. Inget jag hänger upp mig på. Huvudsaken att liten mår bra där inne. Jag ska bara försöka äta lite mer näringsriktigt nu den sista tiden och framförallt kolhydratladda(?). Om det nu verkligen behövs. 

Siktet är att få ordning det sista av lite smått och gott som måste ordnas innan nedkomst nu. Funderar starkt på att bädda lillsängen klart då det kan bli lite mer verklighet av det hela då. Den är färdigmålad och står på plats i stugan. Fick gott betyg av Essie som var väldigt snabb att hoppa ner i den och lägga sig tillrätta. Tänk att man får bädda i ordning den och se det hela. Ja, det är nog det jag ska göra i kväll. Inse att snart är det på riktigt.

Kom till mig...

blazer/ginatricot

Hallå där snygging!! 

Jag har hört att du väldigt gärna vill flytta hem till mig. 

Och du är så välkommen så...komsi komsi!!

Solen skiner och nedtrappning pågår.

Efter en natt som varit lite sisådär så är jag glad att jag fick vakna till solens underbara strålar. En underbar dag ute och det är inte konstigt att vårkänslorna sprider sig i kroppen med en rasande fart och genast gjorde att jag sträckte mig efter vårjackan när det var dags att lämna hemmet. Kontoret är fullt av snorande och hostande kollegor, förkylningarnas tider är här och jag som redan är inne på sluttampen av min hoppas såklart att det inte ska ta om igen. Tycker det räcker med "däpta" näsor nu. 

I övrigt så tar jag tag i sluttampen av mitt arbete nu. Finns inte mycket energi kvar till att befinna sig här på kontoret och med de foglossningarna som jag har vill jag helst av allt inte röra mig en meter. Inte för att jag vet om det hjälper att vara stilla men det är så fruktansvärt obehagligt när det helt plötsligt hugger till. Förvärkarna har släppt så nu känns allt lite längre bort igen men i morgon vankas det barnmorskebesök, näst sista som vi har en tid inbokad till och det ska blir intressant och se vad Eleonora säger. Vet inte vad som står på agendan men antar att det mest är rutinkontroll så att allt ser ut som det ska. Men det tror jag nog att det ska göra. Full fart är det åtminstone.

 Hoppas jag ska lyckas mig ut på att ta en kortare promenad i eftermiddag innan solen gett upp för dagen. Lugnt tempo och bra skor så kan jag kanske ta en runda runt åkrarna i alla fall. Frisk luft....åhhh så gott!! Saknar hundarna så enormt mycket och med dem i närheten kom man alltid ut på en promenad vare sig man ville eller inte. Hur bra är inte det. Dock vet jag innerst inne att jag aldrig skulle orka med alla dessa rutiner just nu då kroppen får säga sitt i första hand. Jag är dålig på det och har alltid varit men nu är det som att jag kommit till en gräns för vad jag klarar. Och jag vill inte att mina små vänner ska lida för att jag är trött och slut så därför får de vara hos kära mor och leva gott. Men nog är det tomt allt. Riktigt tomt. 

mina små hjärtan♥

Nu är det dags för lunch. Så vi hörs lite senare.

Pöss o kram

Tre godingar till liten.

Att spana runt på barnkläder kan få vem som helst att önska sig ett obegränsat konto. Det skulle vara så lätt att gå bananas inne på bland annat Oii som har så mycket finfina saker. Sådana saker som har det där lilla extra. Just nu har jag förälskat mig lite extra i dessa tre godingar.

jumpsuit/graylabel

body/minirodini

jacka/minirodini

Uppe men mycket mer är det inte.

Äter frukost på sängen klockan 11 denna tisdagen. Alldeles för sent men jag är så trött så trött att jag inte orkat mer än att ta en dusch och få på mig anständiga kläder. Kollar på Efter tio och småler åt katterna som har överflöd av energi och kör race upp och ner för trappen.

börjar närma sig bannemig...

Sedan i fredags kväll är jag telefonlös. Helt plötsligt så gav den bara upp. Inget konstigt har hänt, den har inte gått i golvet, batteriet är fullt, ingen vätska i närheten...men ändå har den sagt tack och godnatt. Tråkigt med allt som finns på telefonen men alla bilder ligger som tur är i dropbox och finns tillgängliga både på plattan och datorn. Annars hade jag blivit ledsen på riktigt. Så om du/Ni försöker få tag på mig så är jag inte otrevlig. Jag är bara lite okontaktbar tills jag fått tag på en ny lur, vilket förhoppningsvis blir väldigt snart. Tajmingen känns lite sådär med tanke på att jag nu om någon gång behöver vara kontaktbar samt ha möjligheten att kontakta de som behöver kontaktas.

I går började jag känna av lite förvärkar. Eller ganska så kraftiga sådana. Mest sitter det i ryggen och molar men med lite gungande så lättar det aningen så jag ser väl ut som en vaggande flodhäst när jag rör mig framåt. Bjuder på det då jag gör vad som helst för att slippa känna smärta. Till kvällen vankas det magavgjutning och mindfullness övningar. Allt för att jag ska lära mig att andas och vara här och nu. Av någon anledning så känns det nära nu. Men jag har som sagt säkert fel men något i maggropen säger mig att det inte är långt bort. Spännande är det och det är många olika bud huruvida det blir en pojke eller flicka. Själv har jag inte den blekaste. Något jag trodde att jag skulle ha men det är helt nollställt på den fronten. Men det spelar ingen som helst roll, jag är bara så in i vassen nyfiken på vem som är där. Nyfiken på "den där" som kör upp rumpestumpen i revbenen och sparkar för glatta livet så att jag inte kan andas. Ojojoj. Snart är livet inne i en ny fas och det är svårt att förstå. Jag ska ta hand om en liten en och försöka lära den allt jag kan. Eller nåt. 

Först ska jag dock mentalt förbereda mig på att skita ut en melon. Steg ett. Sedan tar vi oss an nästa utmaning. En stor sådan men kanske inte fullt så smärtsam som jag föreställer mig att steg ett är. Tack och lov är smärta till för att besegras så med kärestans hejjarop ska vi nog ta oss igenom detta med bravur. Kanske blir lite ramsor som klacken kör på hockeyn, i fall att jag skulle känna mig vilsen så kommer garanterat det att få mig att brista ut i skratt samtidigt som jag landar stadigt på jorden igen. 

Ser ni min sambo stå där och gasta -Krigare, krigare, krigare!!!!, jag ser det klart och tydligt och börjar garva bara vid tanken på det. Kanske ska anställa någon som filmar hela förlossningen, med fokus på honom. 

bilder från sommarens tripp till bästkusten

Nu befinner jag mig åter på kontoret. Ska försöka slutföra lite sysslor som har med souvenirerna att göra. Det är nog bäst att jag får det gjort så fort som möjligt, skönt att kunna släppa det och veta att allt är gjort. Nu är ju trots allt säsongen slut och det måste sammanställas och faktureras. Så jag säger hej så länge och önskar er en finfin dag!!!

När man får träffa goungarna.

Söndagen börjar på det nyttigaste av vis. Med en godispåse i sängen, solens strålar som letar sig in, datorn på magen och nyhetsmorgon på i bakgrunden. Är det söndag så är det. Och så länge inga barn är i närheten så får man som vuxen göra vad man vill. Och det är precis det jag tar tillvara på denna dag. Vore korkad annars. 

Gårdagen bjöd på en tripp till Hedemora för att få träffa mor samt fira världens goaste lilla skitunge som här i veckan fyllde 5 år. Fröken Svea fick två paket där papperet åkte av i en rasande fart. Dessvärre var det mjuka paket så det kanske inte var det roligaste men efter en liten stund åkte det ena plagget på och stannade där. En supersöt liten jeansklänning som verkligen passade den lilla prinsessan. Dessvärre har min telefon dött så därför kunde jag inte ta några bilder mannekängen.

Fröken Svea tidigare i veckan på väg till sin överraskning...som var att ta hål i öronen.

Full rulle på flickorna som vanligt och mamma/mormor/gammelmormor hummade om och om igen hur lika jag och Fiona är. Lika som bär. Och jag tror att hon får riktigt härliga tillbakablickar när hon träffar sitt barnbarns barn. Och för att ni ska få se hur kopian av mig ser ut så lånar jag denna bilden av mitt syskonbarn Sofie(som är mamma till dessa godingar) på lillasyster Fiona. 

hur go får man vara...mitt hjärta smälter verkligen ♥

 Fikade. Skrattade åt skitungarna som hittade på tokigheter. Hälsade på den numera fyrbenta hunden Isak och den energifyllda hunden som hade världens finaste namn när den flyttade ut på gården i Skäve. Ulrika. Inte illa. Klappade världens mest tålmodiga katt. Konstaterade att det måste vara mjöl med när man bakar hallongrottor och inte enbart potatismjöl. Spanade på kusarna som stod och slöade i hagen. Gjorde tatueringar och pimplade Freeway cola. Pratade helt enkelt om ditten och datten innan det var dags att bege sig mot Hedemora återigen.

Ja, sen träffade jag såklart mina tokar till hundar i går. De bor ju hos min kära mamma nu när vi väntar på nedsläpp och de var fullt kaos när jag klev innanför dörren. Grynet ylade, talade och visst inte hur snabbt hon skulle kunna komma fram och hälsa. Tobias som är lite mer rättfram hoppar hej vilt i blindo för att visa sin glädje. Efter att man klappat om honom skyndar han sig att hämta sitt gosedjur som han stolt visar upp genom att springa fram och tillbaka som en yr höna och Grynet får chansen att komma fram och kramas. 

Mina små gofisar. Saknar dem så enormt mycket. 

  

När klockan närmade sig eftermiddag så åkte jag hemåt Leksand för att plocka upp sambon och Nettan för vidare färd norrut. Mot fortsatt lördagsmys. 

Fredagsmåsten och fredagsmys.

Solen strålar utan för fönstret, temperaturen ligger på en härlig nollgradig skala och katterna sitter på fågelspaning. Nyhetsmorgon rullar och jag sprättar kantband på en bäddmadrass som snart ska sys. En fredag morgon när den är som bäst. Självklart saknar jag mannen som befinner sig i storstan på arbete men han kommer hem till natten och dagen kommer att rusa förbi, så som de gör varje dag. 

Får bli en promenad dagen till ära. Packning av väska(?). Bakning. En tur till noret för att jag måste och sedan så bjuder kvällen på lite egenvård. Någon skön ansiktsmask, en bra film och kanske lite glassbåtar. Fredagsmys i finkostymen.

kavaj/hm, linne/hm-fashionagainstaids, treggings/boob, klocka/cocoo, halsband/elsaleonie

Och här är en dagens från föregående vecka. Kanonkulan visar sin rätta form. Här på bilden i v.36(35+2). Börjar få en viss känsla av att jag kommer att sakna magen när bebis kommit ut. Nu har jag vant mig med att vara osmidig och lite tjock. Det har blivit en del av mig. Klappa på magen, känna kickarna och vara nyfiken som ett barn på julafton över vem som gömmer sig därinne. 

Även om jag kommer att sakna magen så betyder såklart skatten där inne så mycket mer. 

Den där vildingen. Brås på mamma och pappa?

♥

wings, ohh yes please...

För en tid sedan visade jag mitt fina armband Knut som finns hos söta Jennifer och nu har hon öppnat upp en ny webshop som jag absolut tycker att ni ska kika in i, finns mängder av fina smycken, kläder, gott för huden och saker att förtära. Allt noga utvalt av Jennifer själv, en tanke bakom varje sak. Sådant gillar vi. 

Och jag har återigen fallit pladask för ett av hennes snygga armband. Denna gången är det vackra "wing bracelet" som skulle göra sig otroligt fint runt min handled.

Hur fint?!!! Du hittar det HÄR

Sightseeing på förlossningen avklarad.

Nu på morgonen så var min magkänsla lite ur balans och jag ringde till barnmorskan här i Leksand då jag under 36 timmar knappt känt av bebis i magen. De rörelser som varit har varit slöa och sega. Inte som det brukar. Och det är klart att man blir orolig när det är en liten vilde som bor där inne och helt plötsligt så känner man inte av någonting. Hur ska man tolka det. Men på order av barnmorskan så ringde jag till förlossningen i Falun som bad mig komma in för undersökning. 

Fick en snabbvisit inne på förlossningen och insåg att om några få veckor är det min tur att ligga där i fantomsmärtor och klämma ut en liten knodd. Stort. Och väldigt ofattbart. Utanför dörrarna in till rummen stod det blöjor utplacerade. De små vagnarna som bebis ligger i under vistelsen på bb var omsorgsfullt bäddade och stod redo. Badkaret stod redo för användning. Blev både spänd och förväntansfull av denna sightseeing. Förlossningen hade ordnat det så fint att dagavdelningen kunde ta emot oss och vi fick ett eget rum att husera i medan de mätte aktiviteten i magen under ungefär en halv timmes tid. Magiskt att höra hjärtljuden pendla upp och ner.

 

När läkaren kom in och kastade en snabb blick på mätningarna så var hon förvånad. Det var så mycket aktivitet i magen att hon knappt trodde att det var sant. Hon hade full förståelse för att jag blev orolig när jag har en sådan vilde i magen som jag helt plötsligt inte kände av men förmodligen har den vridit sig så att sparkarna inte känns på samma sätt längre. Huvudet var ordentligt fixerat och det känns bra. Då närmar vi oss slutmålet. 

Trots allt liv där inne ville hon göra ett extra ultraljud och kolla så att allt stämde med mått, vikt och fostervatten. Otroligt skön känsla att de gör en sådan grundlig undersökning och jag kände att jag på riktigt kunde andas ut när läkaren arbetade med ultraljudet och förklarade precis allt hon gjorde och såg. Bebisen sparkade men jag kände inte av dem, därmed så förstod hon ännu mer varför jag kände oro och kontaktade dem. Efter allt mätande, som tog lite tid då det inte var en lugn stund där inne, så kom hon fram till att bebis följde kurvan exemplariskt och vikten skilde sig enbart 2 gram från det normala. Så efter ett oväntat besök på Falu sjukhus så är vi hemma igen och kan känna lättnad. 

Lättnad över att bebis mår finfint och lever rövare där inne samt en lättnad över att bli så väl omhändertagen av all personal. Jag är inte ett dugg orolig över förlossningen mer än smärtan såklart. Men med den kunniga personal som jag mött vid de senaste visiterna i Falun ger mig ett lugn att de kommer att göra allt för att jag och bebis ska överleva och klara av det på bästa sätt. Så mitt i all oro över att något skulle vara fel så fick jag bara goda erfarenheter med mig hem och ett lugn över att knodden är välmående. Snart, snart, snart ♥♥♥

Trött och opepp.

Onsdag var det visst i dag. Fröken här är visst lite vilsen efter måndagens ledighet. Var totalt sänkt i morse men lyckades övertala min otympliga kropp att det visst var dags för lite arbete. Och så har det fått bli. Men inte går det fort fram. Nu ska jag snart bege mig hemåt, dags för vila och bäst att lyssna på kroppens signaler nu. Är den trött måste den få lite vila. Och enligt gravidappen så ska man nu börja kolhydratladda. Och min tanke var genast, neeeej! Jag som har så svårt att äta överhuvudtaget ska nu försöka få i mig mer potatis, pasta, grönsaker osv...snark...

Har lite paket att hämta ut på posten också. Det sista som är till bebis anlände i dag och det ska bli så skoj att få packa upp och känna på allt. Snart är det trots allt någon som ska använda alla dessa saker. Helt galet. 

I övrigt så händer inte så mycket. Jag tycker mest att jag stånkar och stönar över min osmidighet och den konstanta trötthet som hänger över mig att jag tycker synd om mina kollegor. De har säkerligen nedräkning tills den dagen jag går hem och de slipper allt gnissel. Jag har inget att skriva om och känner mig allmänt opepp. Så om det är glest mellan inläggen så är det för att jag inte vill tråka ut er med för mycket tråkigt ordbajsande. Enkelt.

Kör lite musik för att peppa upp resterande del av dagen.

Förkylning botas bäst med sommarnomnom.

Nu är vardagens åter här. Härligt med lite rutiner igen. Helgen har mestadels spenderats med onyttig mat, godis och läsk. Påsken i sitt rätta format. Ledighet, mat och vila. Dock har jag tyvärr däckat i en riktigt härlig dunderförkylning med tillhörande feber så förmiddagen har spenderats hemma med symaskinen. Okej sysselsättning då det inte kräver så mycket att enbart sy raksöm men nu har jag ingen återvändo och måste bege mig in till byn, som lever i ett riktigt lyckorus efter lördagens festligheter, för att fylla på alla souvenirer innan kvällens och säsongens sista hemmamatch startar. 

Men för att göra dagen en aningens bättre när baskiluskerna gripit tag i mig så startade jag med godaste frukosten på länge, så fick det  bli jordgubbar med mjölk(riktiga sommarkänslor smög sig så sakteligen på). Nomnom. Mera av denna varan så ska jag nog vara frisk snabbare än snabbast.

Inte mycket kvar nu.

Ojoj. 

I dag när jag öppnade gravidappen så möttes jag av detta. 

Det vill säga att nu är det 10% kvar, mindre än en månad. Inte undra på att fjärilarna som trängs med bebis börjar fladdra frenetiskt i maggropen. Jag har ännu inte packat väskan. Vågar inte riktigt. Det var min uppgift i dag men jag har gjort allt utom det. Inte för att jag inte vill utan för att rädslan att något hemskt ska hända. Som vanligt låter jag mina hjärnspöken ta över och styra mig men jag har nu satt en deadline att senast onsdag ska väskan stå i hallen, packad och klar. Såvida inte det händer något innan dess. Man vet aldrig.

Bebis lever just nu rövare. Det är framförallt på kvällarna och enligt vad jag har hört så brukar de ha ungefär samma dygnsrytm när de kommer ut i världen. Antar att det betyder då att vi har en nattuggla till knodd. Nu vet jag inte om jag tror på det här så allvarligt men det ska bli intressant att se hur det blir. Och vem det blir. Tänk. Livet kommer aldrig mer att bli sig likt. På det mest underbara sätt.

♥♥♥

Dagen efter firandet.

I går var dagen när större delen av Leksand bar betongkeps efter lördagens firande. Och det med rätta tycker jag. Kände mig en aningens bakis även jag men det var nog snarare bristen på sömn som bidrog med den känslan. Vaknade på tok för tidigt för vad som är okej och insåg ganska snabbt att det var lika bra att masa sig ur sängen och göra det bästa av dagen. 

Samlade ihop vännerna och tog en frukost på lokala fiket. Uppdaterade den ena vännen som blev en aningens överförfriskad under lördagen om eskorten hem till boendet, vad som sades och förklarade lite fint hur personen kunde må som denne gjorde. Det vill säga mindre bra. För vår del en riktigt underhållande frukost, möjligen en aningen tyngre för vissa.

Efter frukost började rastlösheten krypa sig på och jag ville tillbringa dagen utomhus vilket gjorde att vi hamnade i Borlänge på Romme travet och spanade in v75 tävlingarna. Det är lite av en tradition för mig personligen som arbetat med travhästar att på påsken ska man åka på v75. Fick som jag ville även i år och det var inte fy skam att stå framför vinnarcirkeln i strålande sol och se hästarna arbeta för fullt maskineri. Då jag någonstans förlagt mitt kort till stallbacken så var det enda som saknades att få kliva in och snosa på hästarna men jag ska bege mig till gamla arbetet  någon dag och insupa så mycket häst att jag klarar mig ett tag framöver. Mor och far var på plats, vilket gjorde hela resan enormt mycket bättre. Vi träffas ju så sällan att jag tar varje chans jag får. Ingen av oss på plats kammade hem storvinsten. Men hey, vad gör det när sällskapet är finfint och vädret som bäst. 

Börjar få en vag känsla av att våren är på ingång. Härligt härligt!!

kungen från gårdagens match tillsammans med en TRÖTT älskling

Efter sista loppet åkte vi och käkade lite subway innan vi hamnade hemma i Leksand och soffan för filmtittande. Kollade in Taken 2 som var helt okej. Själv hade jag mest bekymmer med att överleva då det är så in i bängens trångt i bröstkorgen just nu, väntar och längtar på att bebis ska sjunka lite till så att det ska lätta en aningens. Men det kommer, snart. Mycket snart skulle jag tro. Hem och i säng tidigt efter en riktigt lugn och härlig dag. 

Hejja vad det är härligt att ha lite ledighet.