Sex av sju rätt.

Håhåjaja!

I dag är det febersjuk gosse som har tillbringat några timmar här på kontoret med mig men nu ska vi packa i hop och bege oss till Siljansnäs. Det är dags för en av två tokar att flytta hem till oss igen men först ska vi trimma dem. Ack så nödvändigt då de ser ut som två troll nu. Eller ja, nu tog jag i lite...Grynet ser ut som ett riktigt troll och Tobbe, ja han är bara långhårig.

Så i eftermiddag är familjen nästintill komplett. 

Jag, Tobbe, August, Essie, Liten och så Grynet.

Sex av sju rätt.

Som jag längtat!

Bra bas till bra pris!

brabas/Lindex

Jag vill tipsa Er om denna kanonsköna tröja från Lindex, bra bastopp i lösare modell och superskönt material för en liten peng.

 Skynda fynda!!!!

Kläder, nej tack! -August 17månader

 Så här ser det ofta ut hemma hos oss. 

Lilleman i bara blöja och med en tröja. 

Han är nöjd så och tycker att byxor, jackor och annat otyg bara är i vägen. Och får han sedan ha sin gåvagn alternativt nya skottkärra med sig så är han nöjd. Så bra det där när man kan lassa i saker såsom spade och kratta. Sedan är det ju perfekt att man kan få med sig lite grus och äpplen när inte händerna räcker till.

I dag är vi lite måndags sega efter en natt med snurrig buse. 

Trötta ögon hos hela familjen och det var ingen munter gosse som lämnades på dagis i morse. 

Men vi kämpar på så gott vi kan och räknar ner timmarna till dess att vi får gå hem. Hem, laga mat och mysa ner oss framför teven. I kväll vankas det nämligen premiär av Ensam Mamma Söker och vår arbetskollega Niklas är en av deltagarna. 

Ett program som jag annars aldrig följer men nu kan jag inte låta bli. 

Inga konstigheter.

"Mellanjeansen"

Känslan när byxorna inte sitter fullt lika tajt i midjan är underbar. Och jag har kommit dit. Åtminstone med denna storleken på jeans, inte mina måljeans men ändock en bit på vägen då detta är mellan tjockisjeansen och smaljeansen, Ska bli spännande att se när jag får på mig smaljeansen. Eller jag vet att jag kommer i dem men de sitter inte bekvämt i midjan, så än dröjer det några kilon innan jag kommer att visa mig ute med dem. 

Det är fantastiskt att känna att något händer och inte bara stirra sig blind på siffrorna. I spegeln ser jag inte själv vad som hänt mer än att jag vet(i huvudet) att jag tappat 14 kg. Tyvärr är det en stor skillnad på att veta och förstå. Att jag vet är enbart för att vågen visat det och kläderna sitter bättre. Men jag förstår inte. 

Det går inte in i huvudet när jag kikar mig i spegeln. Där ser jag samma tjej som var där för några månader sedan. Därför är det viktigt för mig att verkligen stanna upp och känna efter. Kanske prova den där tröjan som jag envist hävdar att den "är visst de för liten". Så det så. 

På sistone har jag efter en del tjurande provat plagget i fråga och insett att oj, då. Det där gick hur bra som helst det. Hoppsan. 

Ja, ni förstår. 

Hjärnan hinner inte med på förändringen.

Kanske lika bra så. Det kan vara bra kämpigt ändå mellan varven att hålla motivationen på topp och följa planeringen till punkt och pricka. För det är vad som krävs av mig. Att jag följer min plan och äter det jag ska inklusive mellanmålen. Det är när jag improviserar för mycket som allt fallerar. Eller kanske  inte allt men det är större risk att jag tappar fokus och det har jag redan hunnit med en gång under denna viktminskningsperioden. Och jag vill inte tillbaka dit. Tillbaka till det måendet med uppsvälld mage och konstant trötthet. 

Och här har ni resultatet från onsdagens vägning. 

-1 kg. 

Ser ni?

Att jag kan, jag kan, JAG KAN!!

Hepp hepp. Änt de fredag så säg.

Det är dags för fredagsmys...

Jo men visst är det så.

Fredag hela dagen lång och trots en lite seg start på dagen så är familjen på den plats där de ska vara, August på förskolan och jag och Tobbe på kontoret. Precis som det ska vara. Eller ska och ska? Självklart hade jag hellre befunnit mig hemma och ätit en mysig frukost i lugn och ro tillsammans med min fina familj och tagit en förmiddag utomhus med bus och lek. Men det tar vi i morgon. 

Först ska vi arbeta undan lite saker på kontoret innan vi beger oss hem och laddar för fredagsmys. Kvällen till ära ska vi äta kyckling med basilikasås. Men om det blir ruggigare ute, vilket jag har en känsla av, så tror jag att jag ändrar lite på schemat och kör på gulaschsoppa med tända ljus på bordet. Lite extra mys medan mörkret sänker sig utanför. Obligatoriska underhållningen för kvällen får självklart bli Idol. Såklart.

Lätt att ta kort på buse "in action".

Och vi laddar för helg. 

Det ska bli så skönt även om jag har den fruktansvärda storhandlingen på söndag. En riktig pina men det måste göras och är så fantastiskt skönt när det är avklarat att det bara är att bita i det sura äpplet och köra ett race inne på Maxi i Borlänge. Tack och lov är det lördag innan det är söndag vilket innebär att vi kan ha en dag av njutning och roligare saker att luta oss tillbaka på när det, vad jag antar, känns tungt inne på affären under söndagen. 

Nu kör vi lite mer fredag innan vi tar lördag. 

En lördag fylld av skratt och tok.

Det gillas.

Murrigt. Jag gillar murrigt.

Ute är det grått och mörkt i dag. Det känns som att dagen inte riktigt börjat ännu trots att vi varit vakna i några timmar vid det här laget. Känslan i dag beskrivs lättast med ordet murrigt. Ett ord som jag verkligen gillar när sommaren passerat. Det faller sig så bra att gå från strålande sol och lätta kläder till att gosa in sig i mysiga koftor och ta en extra stor kopp te tillsammans med en bra bok.

Murrigt är, för mig, synonymt med mysigt. 

Det får gärna vara lite grått och kallt, det har sin charm.

Bilden är en favorit som togs en vacker höstdag för 6 år sedan på min lilla sötskrutta. Tänk att gumman var så liten. Så liten att hon fick plats i handflatan. 

Och i kväll kommer Tobias och Grynet hem en sväng för att sällskapa med mig och August medan mamma och Zigge går på hockey. Mysigt att få rå om de där tokarna under några timmar. Buse kommer vara salig av lycka och försöka klappa dem snällt som allt som oftast slutar med att han har en tuss med hår i handen. August egen form av trimning.

Därför ska jag fortsätta jobba med mina siffror igen. 

Så att vi snart, snart har eftermiddag med hämtning av buse samt besök av päron och tokar. 

Vilken lycka.

Mitt öde...katastrofal karaktär.

Lunchrast. 

Själv på kontoret och efter en förmiddag med lite ärenden ute i kylan så är det skönt att sitta inne på kontoret inlindad i en stor varm kofta. Kylan är här och jag saknar solen en aning. 

Om en sisådär fyra timmar åker jag söderöver för att väga mig. 

Onsdagstradition.

Tänk vilket öde egentligen. 

Att jag inte är kapabel att på egen hand gå ner i vikt och skärpa mig. Nej jag är beroende av min coach och andra i samma situation och betalar pengar för det. Kan inte direkt påstå att jag har någon vidare karaktär. Betala för att gå ner i vikt. 

Ja men ni hör vad tokigt det låter. 

Bilden är tagen 21/12-13, strax innan jag påbörjade min resa med VV. 

Lite rundare i ansiktet, stor "gomage" och redig rumpa.

Men men, så länge det fungerar kommer jag att hänga i och det är trots allt som så att den dagen man blir guldmedlem så går man gratis på vägningarna. Som en form av återbäring. Ett mål som inte är alltför långt borta. Och tanken med VV är inte att gå på det en period för att tappa vikt och sedan är allt bra. Tanken är att man ska lära sig att äta rätt, göra medvetna val och få en sund inställning till mat och dryck. Inga konstigheter.

För min del är det främst att: hålla kvar i veckoplaneringen, tre mål mat och mellanmål, portionsstorleken samt att fråga mig själv när det kommer till sötsaker "är det värt det?".

Och jag tycker nog att jag kommit en bit på vägen då jag insett att mina akilleshälar är just de punkter som jag nämnde ovan. Samt att jag gått ner -13,1 kg hittills. Tänk, tretton smörpaket. Det är mycket onödigt överflöd att bära runt på. 

Heja Viktväktarna!

Heja MIG!

"I det enkla bor det vackra"

I dag drömmer jag. 

Drömmer om att bo i ett hus med mer yta och möjlighet att inreda med vackra detaljer. Ett varmt och välkomnande hem. Och en dag kommer det att ske. Det vet jag. Och längtan är stor. 

Att bo som vi gör i dag är inte optimalt med en liten buse. Men det går. Såklart. 

Vi får det att fungera.

Vi drömmer som sagt.

Som det ser ut i dagsläget så kommer vi att bo i ett nybyggt hus under x-antal år. Planerna har varit lite annorlunda tidigare men nu är siktet inställt på detta. En spännande resa då det är vi som ska bygga vårt eget boende och vi får utforma det till något som matchar oss. Mängder av arbete som väntar men tillsammans kommer vi att klara det.

Tillsammans är vi starka.

Så ser det ut i dag. 

Men mycket kan hända.

När jag nu drömmer så drömmer jag om "i det enkla bor det vackra". För så är det. Och det är ingen hemlighet att jag tycker att Ernst kan det där med inredning. 

Inredning som får mitt hjärta att ta några extra glädjeskutt.

Ljusstake/Inreda.com

Som den här ljusstaken. 

Enkelt. Vackert. 

Perfektion.

Back on track...

Men vet Ni vad. 

Jag är då alldeles virrig.

För en vecka sedan(i morgon) var jag på vägning med Viktväktarna efter en vecka av sund kost och mindre socker men jag har helt totalt glömt bort att berätta hur det gick. 

Resultatet var mycket positivt och känslan i kroppen var att "jag kan", en fantastisk känsla om du frågar mig sm dagligen har tvivel på min egen förmåga och kapacitet. Men jag kan faktiskt. Tro det eller ej. Och så här ser det ut i diagrammet. 

När jag påbörjade nystarten den 10/9 så vägde jag 71,8 kg.

Det betyder att jag på en vecka tappade -1,8 kg. 

Helt ok siffror om du frågar mig. 

Denna veckan(vägning i morgon igen) har jag fortsatt att äta hälsosam mat och bara haft en riktig dipp som var i söndags när det blev lite sent med maten och uteblivet mellanmål. Det viktigaste är att jag trots det håller mig inom ramarna och jag har fortfarande kvar av min veckobonus så det är ingen fara. Men jag är inställd på att siffrorna inte kommer vara lika stora i morgon. Och det gör inget. Jag är glad bara vågen visar minus och då gärna att jag gått ner -0,7 kg som är mitt veckomål nu fram tills det att jag nått målvikt. 

Jag vet inte om någon av Er noterat att det numera står 62 kg på min målvikt?

Tidigare hade jag 60 kg men har kommit fram till att ändra då jag tror att jag kommer att känna mig som "mig själv" redan där. Hur det sedan blir i verkligheten, ja det återstår att se.

Men jag tror och hoppas att det blir bra. och blir det inte det så är det bara att kämpa vidare och ta de där 2 kg som jag inte riktigt vet om jag är lyckligare utan.

Tiden får utvisa.

Att rusta sig för kyligare dagar.

Jag älskar verkligen den krispiga luften som möter mig på morgonen nu. Det är friskt och vetskapen om att solen börjar stiga på andra sidan huset med solstrålar som så sakteliga börjar leta sig in mot  gårdsplanen. Bilen som är täckt av is och händerna som fått på sig skinnhandskarna för att inte stelna till alldeles av kylan. Allt det här är underbart. 

Om jag bortser från en sak. 

Jag har ingen redig höstjacka. Och för en fryslort som mig så har det ödesdigra konsekvenser. Vi åkte till dagis för två timmar sedan och jag fryser fortfarande så att jag nästintill hackar tänderna. Inte ok. 

Därav har jag börjat spana runt efter något som kan värma min arma kropp. Utbudet är inte gigantiskt må jag säga men det finns några godingar. 

Hanneli kappa/Gina tricot

Budgetkedjorna levererar kappor som absolut skulle kunna få bo hos mig. Synd att passformen inte brukar vara den bästa på mig. Har lite känslan att den riktar sig mot smalare och mer raka kroppsformer. Inte en person med rediga höfter och smala midjan. Men som alltid är det bäst att prova innan jag tar ett beslut. Klokast så.

Dubbelknäppt kappa/Lindex

Till ett bra pris har vi denna från Lindex som jag gillar. Dock måste jag prova innan jag eventuellt ska göra ett inköp då jag är aningens osäker på modellen till min kroppsform. Hur som så är den riktigt snygg och i en bra prisklass. 

Annabella Jacket/Isa Cotoure

Mest gillar jag nog denna snygging från Second Female, dock är det dragkedjan jag inte kan bestämma mig för där. Spännena på mina skinskor är "guld" och "brons" men sen kanske det inte gör så mycket. Suck. Att det alltid ska vara så svårt. Men den ser så mysig ut och perfekt att fram tills det är dags att sätta på sig tjockjackan. Min förhoppning är trots allt att vi ska ha lite härliga höstdagar framför oss nu. 

Ja, hösten, du är så välkommen så. 

Det är bara jag som rustat mig dåligt men det är snart åtgärdat.

En morgon med nya rutiner.

Måndag morgon. Nya rutiner. 

I dag började nämligen lämning på dagis redan klockan 08:00, alltså en timme tidigare än föregående veckor. Det gick sådär. tack vare vår lille sjusovare så kom vi cirka tjugo minuter sent, han valde nämligen att vakna vid halv åtta, vilket betyder att en halvtimme att inta gröt och få på sig kläder det är alldeles för tajt om tid. Väl på plats kom de första tårarna hos lilleman när han insåg att vi skulle åka. Vad jag antar är anledningen är att han inte vaknat till riktigt ordentligt och då brukar livet ha en tendens att vara lite extra jobbigt när man heter August. 

Han fick ta med sig kanin och krypa in i Yvonnes famn och om jag känner busen rätt så är det nu full fart och massor av lek och bus med de andra barnen, utan en tanke på att mamma och pappa åkt till jobbet. Ska bli spännande att höra i eftermiddag när det är dags att hämta honom. 

Helgen har bestått av jobbjobb och jobb hemma på gården. I lördags hann jag och lilleman tillsammans med farmor med en tur till årets sista bondens marknad vid gammelgårdarna. Det blev inget inhandlat men vi kikade med stor entusiasm på de små "kalvarna/ungdjuren" som gjorde ett gästspel. August var väldigt fascinerad och pekade hej vilt samtidigt som han språkade i hopp om att de skulle våga närma sig.

Effekten blev således den motsatta.

Lördagen bjöd även på jobb under hockeyn. Det var min tur att ha montern i arenan och det måste jag säga var en riktig utmaning när man har en liten buse med sig. Men det gick helt ok. Några nya medlemmar och lite annan försäljning gjorde eftermiddagen godkände trots det usla resultatet i matchen som jag förövrigt inte tittade på mer än en minut. 

Ja och sen var det söndag. 

Med allt vad det innebär. 

Passade på att vara ute när det regnade som minst och var ute och lekte med traktorn i leran, pausade med lite äppelätande och det var en mycket nöjd liten kille som sedan fick god eftermiddagsfika hos farmor och farfar. Inte direkt så att man kan klaga. Det var bara jag som önskade att dygnet hade några timmar till. Jag känner att det skulle behövas. 

Och det kan jag önska mig om och om igen, det kommer inte att ske. Så jag lägger det åt sidan och landar i att vi nu har måndag. Busen är på dagis och jag har hunnit arbetat undan lite rester från lördagen. 

Hej måndag. Nu kör vi, ny vecka med nya utmaningar!

Dags att testa nytt?

Då familjens lille man drabbades av lite sjukdom i förra veckan och fick stanna hemma från dagis så valde vi att ta en lugn inskolning på dagis denna vecka. Allt för att han ska komma in i det hela och känna sig riktigt trygg med sina vänner och pedagoger. I dag berättade Malin(Augusts inskolningspedagog) att när hon skulle gå hem i går och satte på sig skorna i hallen hade August hämtat sina skor...han ville alltså följa med henne vilket jag ser som något väldigt positivt. Han gillar henne och det är skönt att veta att det finns en person som han vurmar lite extra för. 

Efter en natt med aningen mer sömn under natten så har jag fått betydligt mycket mer gjort här på jobbet. Skönt att se arbetet minska, det är ett tag sedan. På sistone har arbetet bara hopat sig på hög vilket kan kännas aningen tröstlöst men nu...nu ser det ut att fasas ut en aning så att jag kan komma i kapp. Jag avskyr verkligen att ha den där konstanta känslan av att ligga efter med saker. För en person som vill ha var sak på sin plats är det tufft med högar i oordning men det är som vanligt bara att kavla upp ärmarna för att komma i mål så småningom. 

Allt har sin tid.

Just nu sitter jag och googlar hudvård för brinnande livet. Det är så tradigt när det är en sådan djungel men jag känner att det är dags att ta det ett steg till nu då jag efter så pass lång tid som jag använt mene & moy inte kommer längre, det är som att den inte riktigt orkar hjälpa mig hela vägen till den riktigt fina huden. Under många år har jag lidit av min hud och dess orenheter blandat med stramhet och känslighet. Ett gissel att hitta rätt och jag är efter mycket rengörande på bättringsvägen men nu känns det som att jag har stagnerat och inte kommer längre. Känslan säger mig att det är dags att byta produkter och förhoppningsvis komma till rätta med min hud igen. Så pass att jag vågar gå ut genom dörren utan smink vilket jag inte gör i dag. Dock finns det ett hinder som är det hormonella då jag vet att jag har en obalans inombords. Något som inte är helt enkelt att få bukt med men jag lever vidare på att kost och träning ska hjälpa mig så långt det går tillsammans med bra hudvård. En sak är säker, det är att jag inte är redo att inta några starka medicinska preparat. För mycket biverkningar och så illa är inte mina problem just nu(hade du frågat för några år sedan hade jag garanterat hoppat på den behandlingen men nu är det andra tider och beslut som väger tyngre).

För några år sedan var jag i fas med kropp(vikten var normal), träning avklarades varje dag i någon form och kosten var i balans. Jag tror aldrig att jag har mått så bra någonsin och det är den känslan som jag eftersträvar nu. 

M&M/Skincity

Med vikten samt kosten vet ni att jag tagit hjälp av Viktväktarna med och det går framåt. Efter sommarens uppgång på vågen så är det i morgon dags att vägas på mötet. Nervöst är bara förnamnet då jag satte som mål att gå ner -0,7 kg på en vecka. Det är så härligt att maten är planerad och äts som den ska nu, matlådor till jobbet och sköter mina mellisar så att jag slipper känna hunger. 

Så då var det träningen kvar. 

Där går det tyngre men jag ska sätta mig ner och planera in träningen så att den verkligen blir av. Några dagar i veckan till att börja med och förhoppningen är att det ska bringa ett sug till att börja på gymmet igen och bygga lite muskler. Finns inte mycket som är snyggare än en vältränad kropp. En stark kropp. En kropp som har energi så att det räcker och blir över till hela familjen. 

Ja. Så jag tragglar vidare med mitt sökande efter hudvård som kan tänkas passa till mig. Förhoppningen är att tjejerna på Skincity ska svara på mitt mail snart och ge mig en guidning i rätt riktning. 

Vart är Sverige på väg?

Äter min lunch under tystnad i dag. Känner ett obehag i magen efter nattens resultat i valet. Jag förstår verkligen inte hur människor tänker när vi ska gå tillbaka till ett samhälle som lever på bidrag, vad är det för liv. Och att Reinfeldt inte längre regerar känns fruktansvärt. Vi är trots allt ett av de land i världen som rankas högt ekonomiskt och det tack vare regeringen och finansminister Anders Borgs arbete så har vi det så bra som vi har det i detta avlånga land. Dock tror jag att många glömmer bort att världens länder har problem med ekonomin och glömmer det när det var dags för valet, de som röstat har förmodligen(vad jag antar) "tänkt att det händer inte oss". 

Men nu är det som det är. Reinfeldt har mitt fulla stöd och jag sörjer att han inte kommer att sitta kvar som partiledare, nu är det verkligen upp till bevis för efterträdaren att styra skutan i rätt riktning. 

Dock är inte alliansens resultat det värsta, nej självklart inte. I min värld är det att Sverigedemokraterna har det stöd som de har. Med den minoritetsregering vi nu kommer att ha så undrar jag om de röd-gröna verkligen kan frysa ut Åkesson och kompani eller om de måste ta hjälp av SD för att få igenom sin politik? Det är stor oro inför framtiden jag känner nu. 

Och det är hela fyra år till val nästa gång. Suck. Bara att börja nedräkningen.

Och självklart respekterar jag andras val. Men jag tycker att det är bra konstigt att vi har ett så starkt stöd till ett främlingsfientligt parti. Så starkt stöd att de nu är tredje största parti i riksdagen. Jisses.

Att ha en omstart med Viktväktarna.

Onsdag och alldeles snart dags att hoppa in i gröna faran för att åka i väg till Gräv och väga mig. Kommer inte vara något upplyftande resultat men i dag har jag omstart/nystart. En tung period matmässigt läggs nu bakom mig och jag ser framemot att komma i fas igen med dagens måltider och en planering som följs till punkt och pricka. Jag kan inte riktigt leva det spontana livet längre, det måste till kontinuitet för att jag ska orka med allt som bör hinnas med på en dag. 

Så nu kommer några dagar där jag förmodligen kommer att ha huvudvärk och må allmänt sisådär då sockret har satt sina klor i mig nu, jag vet av tidigare erfarenheter att det är tufft när man ska ta bort det vita sockret från kosten. Innan mötet och den fasansfulla vägningen har jag möte med Anna, coachen på Viktväktarna som ska ge mig lite tips och råd om hur jag ska tänka mina tunga dagar, hur jag ska hantera hungriga situationer i butiken och hålla fokus i rätt riktning. Nu kör vi mot målvikt, mot nya delmål och ett sunt leverne. 

Inga konstigheter alls.

Mitt diplom jag mottog när jag klarat av underbara 10kg minus på vågen. Ett diplom som fortfarande har sin plats på väggen där hemma då jag tack och lov fortfarande har det minuset sedan starten i februari, även om jag nu har gått upp några kilon sedan vägningen innan sommaruppehållet.

Att ha på sig en tröttmössa.

Fröken Hagström sällar sig till skaran som avskyr att det är måndag och arbetsdag just i dag. Vår lille spillevink har nämligen varit uppe och skrotat halva natten och lite till vilket gör att sömnen i det närmaste varit obefintlig. Han har farit runt som en vilde i sängen och precis när man(korkat) tänkt tanken att nu är han på väg att somna...ja då har han vaknat till liv igen och fått ny energi. Och det var en nöjd kille i natt som tyckte att livet var en fest och gladeligen berättade historier men som i morse när det var dags att göra sig redo för dagen tyckte att allt var pest och pina. Jag och Tobbe räknades nog som de värsta föräldrarna man kan ha och det var med en aningen mer munter min vi lämnade av buse på förskolan vid niotiden. 

Förhoppningsvis kommer det att fungera finfint för honom där i dag men det återstår att se. Jag sitter redo vid telefonen om i fall att han skulle surna totalt och inte gå att ha och göra med. Inget jag direkt tror kommer att hända men jag har lärt mig och är vis av erfarenhet att man aldrig ska säga aldrig. Det brukar enbart straffa sig.

Men men, tröttmössan får hänga med i dag och det är bara att plocka fram lite undangömd energi så ska nog den här dagen avverkas också. Vi har nämligen massor att fixa med inför torsdagens premiär av SHL och allt är såklart i sista minuten. Kniven mot strupen. 

Och vilken helg vi har haft. Solen har värmt oss med sina strålar och i lördags kändes det verkligen som högsommarvärme. Helt fantastiskt!

Vi passade på att hänga ute på gården för att ordna med vår nya infart. I dagsläget har vi två stycken men nu ska vi gör ny parkering samt stänga igen den ena infarten. Mycket pill och då kära svärmor har mycket rabatter tar det sin lilla tid att möblera om men jag tror verkligen att det kommer bli kanoners när det är klart. Spänd av förväntan och otroligt skönt att se när det händer något efter lång tids väntan. 

Buse hängde såklart med, ätandes på äpplen samtidigt som han bevakade arbetet, innan det vankades middagslur. En lur som tydligen var välbehövlig då han avverkade två timmar "non stop" i vagnen.

Att bjuda på en uppdatering.

Sommar? Höst? 

Jag har ingen aning. Solen strålar och vi har varit vid Förskolan Krabat på andra inskolningsdagen och det var så skönt att vara ute och busa. Ingen jacka behövdes och solens trålar värmde så skönt på nästippen.

Andra inskolningsdagen. 

Helt galet att tiden gått så fort att det nu är dags för August att börja på förskolan. Men jag är så glad för hans skull som ska börja på ett sådant mysigt ställe, med härliga kamrater och underbara pedagoger. Mycket utevistelse, hemlagad mat baserad på ekologiska råvaror och fina lokaler och utemiljöer. Det känns så otroligt bra i själen och nu efter att ha varit på plats några timmar under förmiddagen samt ätit lunch så sover lilleman så gott i sin vagn. Det är jobbigt att vara på "jobbet" för dessa små liv. En helt ny värld med så mycket nya intryck att jag förstår att tröttheten anfaller. 

Så nu ska jag mumsa i mig min lunch och sedan fortsätta med arbetet som ligger här framför mig och hånler. Det är nämligen dags för utskick av medlemskort och det tar sin lilla tid att skriva ut 2000 st medlemskort. Som det ser ut i skrivande stund så blir det lite nattjobb de närmsta nätterna då de ska skickas denna veckan. 

Avundsjuka? 

Nej det förstår jag att ni inte är.