Egen domän...häng med dit!!

Ni kommer väl i håg att gå in på min blogg som numera finns under egen domän?

----->www.frökenhagström.se<------

Vi ses där!!

♥

www.frökenhagström.se

I dag fick jag nog. 

Verkligen nog.

Så denna blogg kommer jag inte skriva mer på från och med i dag. 

Efter mycket svett och tårar så ger jag nu upp. Det fungerar inte att lägga upp på egen domän och därmed så har jag tagit beslutet att börja blogga på Wordpress.

Så numera finner ni mig på min egen domän: www.frökenhagström.se

Vi ses där!

 ♥

Blöja och tröja en sommardag.

Tänk vad tiden går.

Detta klippet är från den 3 augusti 2014 och lilleman gick i bara blöja och tröja. Mer behövdes inte. En varm och skön dag som vi tillbringade ute i stort sett hela dagen. Minns den som i går. 

Underbart var det. Och oj vad roligt vi hade. För August att plocka och dona, för  mig att sitta och titta. Förundras över allt lilleman hittar på, det, det kan jag göra i evigheter. 

Jag kikar gärna på dessa små videoklipp som jag har i min telefon och ler. I bland med August som sällskap, i bland själv. Bra medicin när man känner sig slut som artist. Det ger en skopa ny energi. Energi av bästa sort.

♥

"Hej hej vardag"

Instagram är min favorit bland sociala medier och jag har hittat många fina människor som jag förmodligen aldrig funnit annars...som denna tjej. Hennes illustrationer är i bland så mitt i prick att man bara vill gömma ansiktet i skämskudden. 

Ja. Det är sant. 

Familjelivets glamourösa sida med glitter och glam dagarna i ända. 

Eller hrm, kanske helt enkelt mer av den nakna sanningen av vardagen. 

Med en touch av humor.

Det lättar verkligen upp de vardagliga rutinerna att få le lite åt "eländet".

Och jag känner att jag tar det mer med en klackspark när jag får se det ur en annan synvinkel.

En lite mer positiv sådan.

Hur som.

Pricksäkert  med hög igenkänningsfaktor är vad det är.

alla Louise illustrationer hittar du HÄR på hennes blogg alternativt instagram,  

där du söker på "hejhejvardag".

♥

Dags för lite förändring...

Så många veckor som jag nu påtalat att i morgon, i morgon ska jag väga mig hos coachen och ta tag i mitt liv. Morgondagen har kommit och jag har skött mig bra. Tills det att helgen kommit. Då fallerar orken och bekvämligheten tar över. Bedrövligt men ack så mänskligt. 

Men nu säger jag det igen.

För i morgon ska jag påbörja min detox som ska pågå i fyra veckors tid ungefär. Jag är lite orolig för hur jag kommer att må under den första veckan med tanke på att jag är rätt så sockerberoende just nu. Den där kemiska reaktionen har mig i sitt maktgrepp och nu är det verkligen dags att fajtas. Men det kommer att bli bra. Jag ska försöka äta så ren mat som möjligt och sedan dricka mängder av vatten. Då jag kommer att ta hjälp av pulver, alltså ta det utöver kosten, så ska det blandas med något. Godast är smoothie men då pulvret jag köpt smakar lakrits så är jag en aning bedrövad. Det är inte min favoritsmak om man säger så. Jag ska försöka peppa mig själv med att det är för en god sak. Eller flera hoppas jag på. Bland annat att jag ska få i gång min mage, bli piggare, få bort det däringa sockersuget och allmänt bara känna att kroppen blir lättare och renas inifrån. 

Det behövs. 

Tänk allt slagg som ligger ansamlat. 

Usch. Fy. Blä. 

Vad äckligt.

ultradetox i pulverform och ultrabalans kapslar för tarmarna

Utöver detta så fick jag i dag min första veckas träningsschema som fina Stefan knåpat i hop åt mig. Det kändes verkligen enormt roligt och peppande när det plingade till i mailen och jag fick mina uppgifter för den kommande veckan. Så nu ska det planeras in träning och införskaffas broddar samt en pannlampa. Nu ska det tränas. Bannemig. Jag ska komma i gång. Det bara är så och kanske, kanske kan jag springa Limsjö Marathon till sommaren. Eller ja, inte hela men en delsträcka. Vore så roligt att visa för mig att jag kan visst. 

Då de som känner mig vet att jag är en sönderstressad person inombords har jag en dröm också. En dröm om att komma i gång med yoga. Till en början med medicinsk yoga och därefter lite mer dynamisk yoga. Men jag vill lära mig att andas. Som det är i dagsläget så ytandas jag konstant. Det vill säga att jag inte andas ner i magen utan mina andetag stannar i bröstkorgen. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att jag är konstant trött. Det kommer inte in tillräckligt med syre i kroppen. Och det är klart att då blir jag trött. 

Inga konstigheter. 

Så här har ni min plan. 

Nu siktas det mot målvikt, bättre mående samt att den fysiska och psykiska hälsan ska förbättras på många plan. Ja, efter många om och men så ser jag en liten ljusning. 

Nu kör jag!

Klipp klipp.

I dag är en stor dag i lille Augusts liv. 

Han ska gå till frisören och få en ny frisyr. 

Något som är så välbehövligt och efterlängtat av oss alla. För som det är nu så ser stackaren ingenting. Eller i alla fall väldigt lite. Han har nämligen en gardin för ögonen. Och när man försöker styra luggen åt sidan så skakar han bara på huvudet vilket resulterar i nedsatt syn. Börjar nästan tro att han vill ha det så. 

Dock tycker jag att det är otroligt svårt att veta hur an ska gå tillväga med små barn hos frisören. Det är nämligen en utmaning att gå dit då jag vet att det är en liten nicke nyfiken som kommer att fundera över vad som händer och sker. Det kommer att kammas, sprayas med vatten och klippas. Ja herregud.

Hur ska detta gå. Plattan är laddad med disney junior och spel. Kanske kan det fungera som distraktion. En liten stund åtminstone. 

bilder: google

Min oro kommer till hur mycket krav jag kan ställa på själva klippningen. Vi har nämligen klippt honom en gång innan och det blev det något som kallas "ekonomi klippning" i min värld. Det är den absolut bedrövligaste frisyr man kan ha. Så i dag ska jag försöka stå på mig och hoppas att vi kommer ut från salongen men en frisyr som framhäver vår sina son på bästa sätt.

Mental pepp för mamman börjar nu.

Funkar det?

Ligger på sängen. 

Totalt slut efter en dags arbete. 

Ska alldeles snart krypa i säng och skona mig själv från huvudvärken som jag vet kommer att belägra mig inom kort. Jag känner att det är på gång.

Jag vet inte ens om ni kan läsa detta. 

Det är nämligen så att jag flyttat min blogg till egen domän och det brukar ta lite tid innan det pekar rätt. När jag testar själv så får jag bara upp ett error. Något jag hoppas försvinner under natten. Mestadels för att jag är så ruskigt oteknisk och fattar ungefär noll och ingenting av det här med subdomäner, CNAME, peka hit och peka dit. Det är en djungel men jag har följt guiden och hoppas nu bara att allt blev som det skulle. Annars får jag börja om. Dock med en kunnig person vid min sida. Så fungerar det inte i morgon så ska jag söka med ljus och lykta efter denne någon. Jag har dessvärre ingen aning om vem det kan vara. 

Jaja. 

Det löser sig. 

Hoppas jag.

♥

Musik uttrycker en del.

Lite musik som sammanfattar helgen.

Jag har alltid varit rädd för överraskningar. Just för bristen på kontroll och att jag ska utsättas för något som ligger utanför min bekvämlighetszon. Sånt som att prata inför massor av människor och utföra aktiviteter som jag inte själv beslutat. Alltså allt som ligger utanför min makt. Och när ni läser det här förstår ni säkert att min liv består av begränsningar. Tyvärr alldeles för många sådana men jag får sådan ångest om jag inte vet var när och hur att det kan förstöra dagar. Till och med veckor. Därmed har jag skonat mig från sådant. Och kommer förmodligen därför aldrig att gifta mig. För även om jag har fina vänner så går ju möhippan ut lite på att vara i centrum. Så även bröllopet. Usch och fy. Skona mig från allas blickar. Och tankar. Så nej. 

Jag tar nog här ett beslut om att jag kommer att förbli ogift. 

Det finns så mycket kärlek i mitt liv i alla fall. 

Men som vanligt halkade jag i från ämnet totalt.

Överraskningen jag fick i helgen var av den sorten som jag älskar. Och skulle kunna få mig att omvända mitt ovan nämnda beslut. För dessa får bara hjärtat att slå ett extra slag och bli alldeles varmt av kärlek. Människor i min närhet har ägnat flera veckor åt att planera och fixa så att det skulle bli så här bra. Bara för mig. Hur är det möjligt? För mig. Kan inte förstå det.

Jag önskar i vilket fall att vi kan spola tillbaka tiden till helgen som var. För den var något alldeles extra. Med några alldeles extra. Personer som ligger mig varmt om hjärtat. 

Sådana som har en alldeles egen plats. Djupt där inne.

Och nog känner jag mig lite mer "fri". 

Att prata är viktigt. 

Och svårt. 

Alldeles för svårt.

Men när lugnet och tryggheten infinner sig, ja då kan även jag öppna mig.

Till och med jag.

♥

If I Ain´t Got You

♥

Surprise på gång.

Hallelujah!

I dag kom vi i väg till jobb och dagis. Så underbart och det var full fart från det att jag kom till kontoret till det att jag släckte lampan, larmade och låste dörren för dagen. Många timmar med full aktivitet. Huvudet är bra mossigt nu men så skönt att jag fick i väg en hel del post och paket som legat på vänt. Sådant som jag inte kan göra hemifrån. 

för två helger sedan grillade vi korv med denna utsikt. världsklass.

Nu har jag packat. Till mig. Och till August. 

Kärestan, ja han packar sina egna saker. 

För i morgon är det avfärd till okänd destination för min del. 

August vet. Kärleken vet.

Men inte jag.

Det enda jag fått veta är att mamma ska ha Grynet. 

Att vi ska bo hemma hos någon.

Och att när vi anländer i morgon så bjuds det på tapas.

Inte mycket mer än så. 

Och jag kan lova att kontrollmänniskan i mig har haft bekymmer under några dagars tid. Jag kan inte slappna av när jag inte vet vad som väntar. Det har verkligen varit några dagar av balansgång. Ångest och glädje, högt eller lågt. Än så länge har jag lyckats hålla ångesten i schack  någotsånär. Den har åtminstone inte övermannat mig. Tack för det. I det här fallet känner jag att jag inte har så mycket och välja på, kärleken har valt att hitta på något "hemligt". Då är det bara att gilla läget. 

Och lite spännande är det allt. 

Vad kan det vara? 

Ja. 

Det visar sig helt enkelt i morgon. 

Det gör ju det.

♥

Händelselöst här.

Han är nästintill feberfri. Hurra! Det känns som ett steg i rätt riktning och en riktig befrielse då jag själv känner mig mer och mer risig. Och jag ber verkligen för att jag inte ska bli sjuk. Det finns inte tid till det. Inte efter alla dessa VAB-dagar.

Aktivitetsnivån är låg här hemma. Buse snusar just nu med huvudet i mitt knä samtidigt som jag skriver det här inlägget. Mysigt. I övrigt så hade vi städ och plock dag i går men i dag har vi inte kommit in i rätt "känsla". Antagligen för att orken är som bortblåst. Men lite tvätt har jag allt hunnit med. Allt med en liten buse på höften. En egen variant av styrketräning. 

Så det är inte så roligt här hemma. 

Vi är. 

Väntar ut sjukdomen och hoppas att vi har haft vår beskärda del för en tid nu. Ja. Jag vet. Det är rent önsketänkande men jag måste ju få drömma. Nu ska jag också vila lite. Måste ta min chans, förhoppningsvis ger det mig ny energi för att åka till kontoret en sväng. 

Skulle verkligen behöva det. Stressen är brutal över allt som ligger och väntar. 

Ja ja. 

I sinom tid så ska det nog bli klart.

♥

Vabruari är här.

I föregående inlägg så valde jag "Välkommen februari" som rubrik. 

Vilken miss. 

Jag hämtade August på dagis och märkte omgående att allt inte var som det skulle. Han var hängig och inte alls på humör för att visa vad han gjort under dagen, något som alltid annars är prio ett innan vi klär på oss och åker hem. Men i dag bara stod han i ett hörn och såg ledsen ut. Jag fick klä av mig och gå och hämta honom, sedan släppte han inte taget om mig. 

Vi åkte omgående för att plocka upp pappan och medan vi väntade i bilen så somnade lillen. 

Helt slut. Slö och frånvarande, inte alls vår lille spralliga pratglada kille. 

Kom hem och tog tempen, 39,8 grader visade termometern. 

Suck.

Välkommen VABruari.

feberhet sover nu skrutt och niin bredvid mig.

♥

Välkommen februari!

Måndag. 

Ny dag. Ny vecka. Ny månad.

Så sant så sant.

Jag har bestämt att februari ska bli en månad av rensande. Låter supertråkigt. Jag vet. Men vad skönt det kommer att bli när det är gjort. Rensa; kasta, sortera, organisera. Vi behöver inte så mycket saker. Och jag äger alldeles för många saker. Men det är inte bara saker, det är papper, foton och allt annat som jag är expert på att lägga på hög för att ta tag i så småningom. Nu ska jag inte säga att jag har oordning på papperen men jag har alldeles för många gamla pärmar, alltså papper som är flera år gamla. Sparade uppe på vinden och tar onödig plats. Men så tänker jag såhär, måste jag ta tag i detta nu? Nej. Egentligen inte. Men när ska jag göra det då? Kommer jag överhuvudtaget att ta mig tid framöver? Bättre att göra det och så kan man lägga det åt sidan när det är klart. Känna sig nöjd över det man åstadkommit och hålla efter bättre. Såsom foton. Ujuj. De har jag samlade lite här och var. Inte direkt i någon ordning men några tusen ligger på telefonen, några ligger på datorn, några på surfplattan och ja...sedan finns det en del som är framkallat också. Framkallade med en tanke om att de ska klistras in i ett album. 

Dock verkar jag ha haft en tanke om att bilderna ska klistra in sig själva. För de är då minst ett år sedan jag beställde dem och de ligger fortfarande i en hög ovanpå albumet och inget mer har hänt. 

Hmm, en liten hustomte skulle jag allt vilja ha, en tomte som ordnar med de där sakerna som bara blir liggandes och aldrig blir riktigt klart. Så denna veckan och kanske nästkommande vecka kommer jag att ägna någon timme per dag för att rensa bland gamla papper och organisera foton i mappar. Känner mig peppad till detta och jag inser att jag förmodligen kommer att få lov att hoppa över någon timmes sömn(gaaahhh!) för att få detta genomfört men jag hoppas att känslan i slutet av veckan ska vara så värt det. Jag vill att den känslan ska infinna sig åtminstone. Och jag tror att den kommer att göra det. 

Allt som lättar en börda, medveten eller omedveten, brukar tendera att ge den bra:iga känslan.

fikapaus på Siljan i torsdags

Nu ska jag dock harva vidare här på arbetet.

Fryser som en tok i dag och sitter inlindad i filtar för att överleva. Händerna är som isbitar och för första gången på många år så önskar jag att jag hade haft fingervantar på mig till jobbet i stället för tumvantar som jag alltid använder, så även i dag. Om jag hade haft fingervantarna, då kan jag lova att de skulle sitta på och värma mina stackars "korvprinsfingrar"trots att vi vistas inomhus. Klockan är tre. Det betyder att det är en och en halv timme kvar, sedan ska jag hämta buse och därefter åka hem och värma mig med en kopp te eller två.

Hoppas ni har en fin måndag!
♥