Love me like you do.

♥

Lördagssammanfattning.

Vilken dag. 

Vaknade tröttare än tröttast och med en liten knodd som hade högre feber än gårdagens siffror. Bra start. Dock inget att göra åt. På med kläder, i med frukost, in  i bilen och i väg till förskolan för städning. Denna veckan är nämligen vår städvecka på förskolan och då det var första gången för vår lilla familj så kändes det bäst att komma i gång i tid. 

August var så klart med. Och det kan man ifrågasätta huruvida det var bra eller dåligt. Jag tror han hällde ut alla leksaker som kom i hans väg, piuuuuhh. Och när det till slut var dags för honom att sova så gick städningen helt plötsligt bra mycket snabbare. Haha. Men han hade roligt och det är allt som betyder något. Dessvärre så sprang klockan i väg då vi tydligen är aningens för pedantiska och tiden sprang i från. Sambon som skulle i väg på halvårsmöte med Superstars gjorde att vi fick packa ihop för dagen och återkomma i morgon. Dock blir det bara jag och lilleman då vilket känns som en spännande utmaning. De gråa håren kommer att frodas har jag en känsla av. 

Jojo. Det blir nog bra till slut. Rent och fräscht till personalen och barnen kommer det i vilket fall som helst att vara på måndag morgon. 

Efter städningen så skjutsade vi sambon till sitt möte och åkte därefter för att handla lite. Något som jag bävar för att göra varenda gång när han är sjuk för då kan han nämligen inte gå på sina ben och jag måste bära honom överallt. Något som är så tungt. Han är inte direkt någon lättviktare om man säger så. Ryggen min är helt sned efter dessa två krassliga veckor och att gå på affären med honom på höften var inte någon hit. Men jag överlevde. Han överlevde. Och vi fick med oss maten hem. Väl hemma kilade vi in för att gratulera farfar som har namnsdag och fyller år dagen till ära. Hipp hurra! Lite tårta och lek hann vi med innan det var dags att göra natten och krypa i säng. 

Och nu sitter jag här ensam. Farfar gav nämligen upp hockeytittandet när Leksand låg under med tre mål och det har bara trillat in fler mål efter att han gick härifrån. Suck. Ja, då vet man att det inte är värt att yttra för mycket när sambon kommer hem. *blinkblink* Han kommer inte att vara på bra humör. Blää. Men jag förstår honom och jag hör redan bilarna som gett upp innan slutsignalen i arenan har ljudit. Det går nämligen ett pärlband av bilar förbi här utanför just nu.

Nej. 

Nu slötittar jag vidare på lite Morden i Midsommer innan jag också gör natten.

Hoppas ni har en trevlig lördag kväll!

♥

Dag 05- Vad är kärlek? Version 2,0.

Ja. 

Jag har skrivit om detta en gång tidigare. Det kan du läsa HÄR. Jag tycker fortfarande att det är otroligt svårt att sätta ord på det men om vi säger så här då:

Ni som vet vad det är jag har lyckats klanta till, ni vet. Och ni kommer att förstå min text lite mer. För er som inte vet. Ni kommer att förstå mer den dagen jag känner mig redo att berätta. Det blir lite säger A men inte B av denna texten men ni får hålla tillgodo med vad som erbjuds så länge.

I det här fallet så är det verkligen så att jag är så tacksam för att kärleken finns i mitt liv. Det är nämligen så att den som jag lever med har blivit förd bakom ljuset och jag har inte varit ärlig. Något jag självklart skäms för och brutalt ångrar. Och nej, jag har inte varit otrogen, om det nu var någon som trodde det. Men ändock, det jag har gjort är dumt. Otroligt dumt. När jag erkände för min "man"  hur det låg till så var jag så inställd på att han skulle lämna mig. Inga konstigheter. Jag var helt övertygad och jag kände att det var inte mer än rätt åt mig. 

Är jag så korkad så får jag skylla mig själv. 

Han blev arg(med all rätt) och fruktansvärt besviken på mig. Men han sa inget om att jag skulle dra åt h*lvete, packa mina väskor, flytta...inte ett ord. Något som chockade mig så mycket att jag var tvungen att säga åt honom att göra det. Att han skulle kasta ut mig. 

Men han ville inte det.

Och jag är så glad och tacksam för att han ger mig ytterligare en chans. 

Inte för att jag förtjänar den.

Men jag är otroligt tacksam.

Han är mannen i mitt liv. Och tillsammans med August är vi en familj. En liten familj med stora drömmar och som just nu arbetar hårt för att få en ljus framtid. Något som vi kommer att klara. Jag känner det i magen. Det gror en positiv känsla där. 

Det kommer att bli bra.

Vad är kärlek?

Jag måste säga att detta om något är kärlek.

Han ser förbi mitt handlande och tänker på den personen som han först blev kär i. Att hon finns där inne. Bortom handlingarna. Han har inte gett upp hoppet om mig. 

Han vill fortfarande leva som en familj. 

Han älskar mig fortfarande trots mina fel och brister. 

Det är kärlek. 

Kärlek.

Det är sprittande, bubblande härligt, själadjupt och förlåtande.

Och har du hittat den, kom i håg att vårda den.

Varenda dag.

foto: Camilla Skottheim

♥

Dag 04- Det här åt jag i dag. Version 2,0.

Det blev lite stiltje med 30 dagars utmaningen då jag helt enkelt glömde av att fota mina måltider. Och jag kände att det kanske inte var så himmelens festligt att bara läsa om vad jag ätit under en dag så därför bestämde jag att det behövdes bilder. 

Och vi börjar med dagens första mål. 

Frukost.

För en tid sedan fick jag kommentaren att det ser ut som mimosasallad. Och det kan jag verkligen hålla med om. Men det är inget som jag äter och självklart inte till frukost. Nej. Detta är en blandning av färsk frukt och kanelkokt äpple och päron. Till det serverar jag naturell lättyoghurt. Så gott. 

Dock äter jag inte direkt jag kliver ur sängen. Det kan jag bara inte. Ge mig en timme eller två så äter jag upp detta med glädje. Därav sker mitt första inlägg för dagen oftast i samband med frukosten som jag intar på kontoret. Skönt att lämna lilleman på dagis(där han får sin frukost) och jobba undan lite mejl innan jag sätter mig ner och äter samt skriver ner en rad eller två.

Lunch.

Där kör jag alltid matlåda. Ytterst sällan som jag inte har det med mig. Denna lådan innehåller något så gott som sjömansgryta gjord på färs. Riktigt god och får absolut inte förknippas med den där hemska sörjan som serverades i skolan. Hemska minnen. 

Tänk morötter, potatis, lök och färs. Lättöl och buljong. Kryddor. 

Och där har ni en sjömansgryta.

En god en.

Och en av Augusts favoriter. Något som gör att jag bävar för den dagen han börjar skolan och eventuellt serveras en sjömansgryta. Tänk om utvecklingen stannat av sedan min skoltid och han ska behöva uppleva samma smaklösa historia som jag fått hemska minnen av. Jag hoppas verkligen att han slipper denna upplevelse. Men tills den dagen kommer så serverar jag honom min variant. 

Den som jag vet går hem hos honom.

Middag. 

Här fick det bli en krämig potatissoppa med lite bacon som tillbehör. 

Smarrig blandning av potatis, morot, rotselleri och kålrot. Vi tar oftast av de rotfrukter som vi har hemma för stunden så i bland saknas det någon av ovanstående men det gör inget. Den är lika god ändå. Utöver detta så är det en gul lök, vitlök, buljong, kryddor och skvätt grädde. Enkelt som sjuttsingen och går fort att göra vilket är något som gillas i vårat hushåll. 

Snabblagat och billigt. 

Jo man tackar.

Och så här såg min matdag ut. 

Mängder av god mat, innehållandes massor av välbehövlig näring och grönt. 

Mat är till för att ge kroppen energi och då vill jag såklart ge den så bra energi som möjligt. Och som mellanmål kör jag helt enkelt på ekologisk frukt. Enkelt och mättande.
♥

Fredagsfeber.

lyssna. njut.

Välkommen fredag.

Med ovälkommen feber. 

Ja. Det är sant. 

Lilleman har fått feber igen så vi är hemma i dag. 

Suck. 

Tack och lov inte så hög feber utan han ligger på strax över 38 grader och orkar nu leka lite efter att ha hällt i sig en flaska välling. Alltid något. Och man får vara glad för det lilla. 

Så tre dagar på dagis innan han blev sjuk igen. 

Hur är det möjligt? Är det verkligen möjligt?

Fredag.

VAB.
♥

Sömnlös natt.

Vilken natt.

Ojojojoj.

Hoppas verkligen att den som komma skall blir behagligare. Jag har nämligen haft så ont i huvudet att jag inte kunnat sova. Tror aldrig jag varit med om det tidigare. Migrän är en sak men detta var ren huvudvärk som satt i pannan vilket gör att jag misstänker att det är dags för bihåleinflammation igen. Det är något som jag åkt på flertalet gånger de senaste åren, från att aldrig ha haft det tidigare, till minst två gånger per år. Jihoo! Men det är bara att avvakta och se hur kommande dagar blir. 

Bara jag slipper en till natt som denna så är jag glad. Då kan snoret rinna bäst det vill. Det kändes som att pannbenet skulle spräckas inifrån. 

Ajajajaj.

Otroligt obehagligt men framförallt smärtsamt. 

Så.

Nu har jag beklagat mig lite.

Kände att jag var tvungen att få göra det lite, även om detta klassas som i-lands problem. Det finns trots allt det som har det betydligt mycket tuffare. 

Viktigt att inte glömma.

Och i dag säger vi grattis till kungen. 

Ja, han har ju namnsdag dagen till ära. 

Så grattis kungen.

Och alla andra i landet som heter Karl.

Eller Karla.
♥

När man längtar till målet.

Lilleman sover. 

Jag har ätit glass till middag. 

Bra val.

Knappast.

Men jag orkade inte annat i dag. 

Febern härjar i kroppen, snoret rinner, halsen ömmar, hostan retas och huvudet bultar.

Det fanns helt enkelt inte ork till att laga mat på egen hand med litet barn i knäet.

Gott var det. 

Och jag har faktiskt inte ångest.

Det är faktiskt lite upp till bevis för min coach i morgon som senast hävdade att man minsann kan äta av sin Veckobonus(som man har utöver sina dagliga ProPoints) utan att gå upp i vikt. Något jag har varit skeptisk till under en lång tid så det ska bli väldigt spännande att se resultatet i morgon. Hoppas verkligen att det är ett minus. För coachens skull. Haha. Men främst för min egen såklart. Jag känner att jag behöver det nu när det är lite tungt. Ett tecken på att det går åt rätt håll helt enkelt. För nu har jag även kommit fram till vad min belöning är när jag kommit i mål. Och den belöningen är nämligen inte något som jag vill vänta alltför länge på.

Men för att kunna genomföra detta så måste jag börja spara så mycket jag bara kan vilket får ske genom att jag säljer av lite saker som bara ligger och "skräpar". Bättre att det kommer till användning hos någon som brukar sakerna i stället. Ska ställa fram en burk där jag stoppar i slantarna som jag lyckas tjäna i hop, så att det blir mer påtagligt att jag jobbar på det samt som en daglig påminnelse om att det är på gång. Hur som. Det jag ska göra är att besöka en kvinna i Stockholm som besitter en enorm estetisk kunskap och som ska få hjälpa mig tillbaka till mig själv. Få mig att känna mig som mitt bästa jag. Och jag känner mig så pepp. Så nu är det bara att leta fram prylar att sälja, kämpa på med vikten och ställa in siktet på att få boka in en tid. 

Ja, jag kommer att berätta. Men känner att jag vill vänta lite med det.

Suga på karamellen liksom. 

Men ja.

Vägning i morgon.
♥

På´t igen då.

Jo man tackar.

Nu är det min tur att vara sjuk.

Men jag har inte förmånen att någon är hemma och tar hand om mig.

Det vuxna livet är påtagligt och jag sitter på kontoret och har redan jobbat undan några saker. Men nu har jag min lilla frukoststund. Tycker det är skönt att komma hit till kontoret och få sätta mig ner i lugn och ro och checka av några saker innan jag tar min frukost. Dels för att jag har svårt att äta det första jag gör, såvida det inte innefattar bröd och andra kolhydratstinna matvaror, men då jag inte äter sådan frukost nu så måste jag låta det gå en timme innan jag kan äta och njuta av det. Och frukost, ja det anser jag att man ska njuta av.

Första dagen tillbaka på dagis för August och jag tror att han tyckte att det var roligt att vara tillbaka. Det såg så ut även om han var en aning blyg då det kommit två nya söta tjejer som börjat på "heltid", efter sin inskolning, under tiden som vi har varit hemma och hostat. Men ge det en timme så kommer han ha kommit in i rutinerna igen och förhoppningsvis kan han få i sig lite mat, för hemma har då ingenting som bjudits på dugt åt grabben. 

Utom möjligtvis ett eller två russin. 

Resten av asken. 

Ja, ni ser ju vart den är.

Så nu startar min arbetsvecka. 

Taggad.

Nej inte det minsta faktiskt då huvudet inte riktigt är med mig. Äsch, att vara hemma och sjuk, det är för barn och veklingar. Eller helt enkelt så är "veklingarna" de enda som har lite vett i knoppen att lyssna på sin kropp. 

Ja.

 Så kan det faktiskt vara. 

Hmmpfff.

♥

En tur till Mora fick det minsann bli.

Augusts feber var under gårdagen inne på sin femte dag. 

Han fick en mer elak hosta och grät när attackerna satte igång. Det gjorde ont i mitt hjärta att se och höra. Om jag kunde tagit det åt honom hade jag mer än gärna gjort det. Då han knappt drack någonting och blev mer och mer slö så ringde jag 1177 för att få råd om vad jag skulle göra för att underlätta för honom. 

Efter en stunds samtal så rådde hon mig att åka in till Mora Vårdcentral på en jourtid och skrev upp oss. Så det var bara att försöka få liv i gossen och på med lite kläder för att åka i väg. 

Träffade läkaren som konstaterade svullna lymfkörtlar och rosslande ljud från bröstkorgen och skickade ner oss till röntgen för att kolla av lungorna. 

Lilleman var så duktig när han skulle ligga på britsen och den svävande kameran tog bilder på hans bröstkorg. Tårar kom det men det var enbart för att inte "niiin" fick ligga med på samma bild. Riktigt imponerad över att han tog allt så bra när han inte var pigg och när sköterskan uppe på vårdcentralen tog sänkan så kom de inte en tår. Han bara tittade förundrat på sitt finger och blev mest fundersam varför i hela friden hon klistrade på en plåsterlapp på fingret. Så den fick vi ta bort ögonblickligen. Sånt trams behövde inte lilleman minsann. 

Efter röntgen så var de åter upp till läkaren på vårdcentralen för vidare undersökning. Hon kollade öronen som var röda på båda sidor men då hon utan problem fick kolla i dem så misstänkte hon inte öroninflammation. Kolla halsen, röd och irriterad. Och så kom resultatet från röntgen som tydde på att det är luftrören som spökar. Tack och lov ingen lunginflammation som var misstanken från början. Så för att undvika "onödig" medicinering så fick vi åka hem, hålla honom under observation, hälla i honom vätska osv. Det gamla vanliga råden man får. Men otroligt tacksam att 1177 lyssnade på vad jag hade att säga och att de hellre kollar upp en gång extra. Det gör att man känner trygghet till sjukvården och det är så det ska vara.

Vi åkte hem. 

Fick i buse lite mjölk och välling innan han knoppade in för natten. 

Sov oroligt men vaknade betydligt piggare i dag och knappt någon feber, 

Så härligt. 

Livet kom tillbaka till vår lille man och han har i dag varit uppe och lekt, ätit lite och jagat djuren. Det är ett tecken gott nog att det är på väg i rätt riktning.

Och nu sover han. 

Det ska jag också göra.

Men.

Jag ska bara leka lite med Photoshop först. 

För att jag kan.

♥

Rakt in i hjärtat.

Nu när jag är hemma och vårdar mitt sjuka lilla barn som dessvärre fortfarande har feber och en elak hosta så är det mycket tv tittande. Eller egentligen tittar vi inte så mycket, apparaten står mer på som någon form av sällskap, ljud och röster som hörs i bakgrunden. Just nu sover lille man och det behöver han. Vi ska faktiskt masa oss ut när han vaknar och gå en liten promenad med Grynet. Jag tror att vi båda behöver lite frisk luft efter fyra dagar inomhus. 

Men lite tittande på tv:n har det varit. 

Det gick nämligen ett program i repris som jag missade häromkvällen. 

Ett program som berör. 

Rakt in i hjärtat.

Ja programmet heter så.

Rakt in i hjärtat.

sötnosen Wille som är en riktig kämpe

Programmet är en del av serie på SVT och de tre första avsnitten finns tillgängliga på SVT Play. 

Om ni klickar på bilden så kommer ni direkt till första avsnittet. 

Verkligen värt att ta sig tid att kika på.

Det blir en timme av din tid där du får möjlighet till eftertanke.

♥

Vägen är en aningens krokig med Viktväktarna.

Sedan julen har jag haft det kämpigt med att komma på rätt bana med maten. Mycket tröstätande. Livet har känts övermäktigt och som vanligt så tar jag till ätandet när jag inte mäktar med. Viktväktarna har jag mer eller mindre blundat för även om jag varje tisdag kväll bestämt mig för att köra omstart på onsdagen för det är då VV-appen påbörjar ny vecka. Men det har inte riktigt gått vägen. Jag har inte orkat ta tag i det. 

Men. 

I går hade jag en träff med min fina coach Anna för att få lite pepp, tips och råd. Förra vägningen var det inte roliga siffror kan jag lova. Det var deprimerande på riktigt och jag kände mig oduglig som sabbat allt under julen. Men det går inte att gråta över det nu. Det är som det är. Och nu försöker jag att med Annas hjälp att hålla mig på banan. I går gick det bra. I dag har det gått bra så här långt även om magen skriker efter mat just nu och lilleman är som ett plåster på mig vilket gör det omöjligt att få någon mat tillagad. Två dagar. Det är bättre än inga dagar. Och längtan efter att mannen ska komma hem och "avlösa" mig är stor nu, jag vill ha MAAAAT!!

Två veckor sedan(vägningen var inställd förra veckan):

Och det var hemskt. +3 kg. Det är mycket skit jag stoppat i mig. Men det var säkert väldigt god skit. Annars skulle jag väl inte tryckt i mig det?

Veckans resultat:

Ett minus är alltid ett minus. 

-0,2 kg.

Hurray!

Nu ska jag se till att hålla mig på banan och ta mig till min målvikt. 

6,6 kg återstår.

Inte omöjligt. 

Absolut inte omöjligt. 

Nästa mål som jag siktar på är att komma tillbaka till min delmålsvikt som jag klarade av innan jul.

65,1 kg. 

Det är också när jag nått den vikten som jag får utnyttja mitt presentkort på Rättviks Laser och Hudvårdsklinik som jag fick av mannen i julklapp. 

Oj, vad jag längtar.

Därefter har vi den vikten som jag som lägst vägt under denna resan.

63,8 kg.

Mitt andra delmål. 

Och hur det blir sedan får vi se.

Jag tar dessa två till att börja med och när jag kommit så långt som till det andra delmålet så gör jag en plan för slutspurten. De där kilona som antagligen kommer att bita sig fast. 

Men de ska bort.

Det bara är så.

Mer från grunden. Ja, tack!

Jag försöker att göra så mycket matlagning som möjligt från grunden. Det är väldigt sällan som det slinker ner halvfabrikat i kundkorgen och är det någon måltid som jag tycker att man enkelt kan ändra på så är det måltiden som större delen av Sveriges befolkning äter på fredagskvällarna. Tacos. En måltid som uppskattas av både stor och liten samt är enkel att tillaga. Och där kommer vi till den ingrediens som är så galet enkel att göra hemma- kryddan. 

Gör din egen tacokrydda i stället för köpa den färdiga påsen från affären som innehåller ett gäng onödiga ingredienser som absolut inte behövs. Såsom socker. Helt onödigt. Så mycket godare att blanda i hop en egen sats som står färdig på kryddhyllan, redo att användas när så önskas. Och du kan krydda helt efter eget tycke och smak. 

Starkt. Svagt. Mittemellan.

Lagom. 

Lagom för dig.

Jag bjuder här på receptet som jag använder mig av:

1 sats tacokrydda:

4 tsk spiskummin

2 msk paprikapulver

4 tsk vitlökspulver

4 tsk chilipulver

4 tsk salt

4 tsk lökpulver

4 krm cayennepeppar

4 tsk oregano

Blanda ordentligt och förvara i burk med tättslutande lock. 

Varannan vecka sjuk.

Min lille buse och jag har varit hemma i dag. Feber och hosta på den lille killen. 

När det närmade sig förskolestart så sa alla i omgivningen att vi skulle bereda oss på att vara hemma mycket i början. Och nog har jag varit hemma allt. Det känns som att jag är hemma varannan vecka och VAB:ar. Jobbigt för killen att vara sjuk så mycket, tråkigt att han missar att umgås med sina vänner på dagarna och stressande för mig som hamnar på efterkälken med arbetet hela tiden.

I dag har jag dock varit tvungen att ta med mig killen till arbetet då vi hade en kortare utbildning som vi redan flyttat på sjuttioelva gånger, därmed så fick vi helt enkelt åka in och delta på denna. Och jag var lite orolig till en början men han var så pass pigg att jag hoppas inte att det gjorde så stor skillnad på att vara hemma som att vara på kontoret. Samma aktivitetsnivå på båda ställena. 

När vi kom hem så åt vi lite smörgås(jag har träff med coach Anna i morgon...gaaaahhhh!) och pratade i telefon med mormor innan det var dags att påbörja nattningsrutinen. En koll med termometern och febern låg på stadiga 38,8 så det är bara att inse att vi blir hemma i morgon också. 

pigga och glada på hockey i lördags

Nu ska jag göra natter för mig själv också.

Huvudet har mycket att arbeta med om dagarna(och större delen av nätterna) så det är bäst att krypa i säng så tidigt det bara går och hoppas på så många timmars sömn som möjligt innan jag vaknar till och hjärnan börjar gå på högvarv.

God Natt

♥

Mer här. Och nu.

Lilleman ligger och sover. 

Jag öppnade datorn för snart en timme sedan men än har jag inte kunnat sätta ord på mina känslor. I dag är allt ett enda kaos. Det började redan när jag vaknade på morgonen. Känslan var där. Den tunga. Och jag gjorde allt som behövdes i en dimma av rutin. Sambon och lilleman åkte till arbete och förskola före mig. Högre tempo på de två. Och lite mindre dimma.

När klockan slog 08:30 ringde jag till Falun för att boka in en tid på psykiatriska mottagningen(har dessvärre inga bra erfarenheter av Leksands psyikatriska mottagning, tyvärr) och efter ett samtal på lite över en timme med en kvinna, som var varm, observant och lyssnade på mina ord,  så lade vi på luren och nu har jag gjort vad jag kan göra. Nu är det bara att vänta. Vänta och hoppas. Hoppas på att de tar emot mig och vill hjälpa mig. 

Just nu känner jag mig en vandrande zombie. 

Dagarna går och jag hinner knappt reflektera över vad som händer och sker. 

Som jag sa till kvinnan i telefonen; -Jag har en son på snart två år. Jag vill vara den mamma som han förtjänar, jag vill göra honom lycklig. Men för att komma dit så måste jag få hjälp, 

jag klarar det inte på egen hand. 

Och det är precis så det är. 

Då mina dagar mest passerar i ett töcken så känner jag att 

jag inte ger August det jag vill att han ska få/ha mest av allt. 

Och va det där?

Min fulla närvaro. 

Såklart.

Jag vill vara här. 

Här.

Och nu.

Positiv reklam.

Tummen upp för Volvo.

De har verkligen lyckats fånga vårt vackra Sverige i denna vintersaga. 

Jag kan titta och lyssna, om och om igen.

Om reklam är så här.

Då gillar jag det. 

Det här är BRA.

Riktigt bra.

Fyra njutningsfulla minuter.

Tack Volvo för att ni inte gör reklam till en plåga.

Ps. ICA´s reklam med mängder av humor, den gillas också! Resten är mest skräp. Ds.

Dag 02. Dag 03.

Förresten, innan jag stänger ner för dagen.

Angående listan, så har jag tagit beslutet att Dag 02-Min första kärlek och Dag 03-Mina föräldrar inte kommer att uppdateras i någon ny version. Jag känner sak samma nu som den dagen jag skrev de texterna. Min första kärlek är fortfarande denne killen som jag berättade om då. Och mina föräldrar är mina föräldrar. Lika fantastiska nu som då. Och jag älskar dem oändligt.

Så jag tycker att ni ska backa i arkivet och läsa mina tankar som jag skrev för några år sedan. 

De är nämligen lika aktuella i dag. 

En lördagskvällssvammel.

Klockan är efter 22, lördag kväll, ensam hemma. 

Eller det var inte hela sanningen, lilleman sover och djuren är så klart på plats. Men kärleken är ute på lokala haket och äter med vänner från annan ort som varit upp på hockey i dag. För det är precis vad vi sysslat med i dag. Varit på hockey. Det var min tur att arbeta lite i montern som vi på Superstars bemannar vid varje match. Alltid trevligt att träffa människor och snacka lite skit. Sånt som det inte blir så mycket av när man enbart skiftar mellan kontoret och hemmet. Det är nästan så att man glömmer av hur det är att vara social. Haha. Tragiskt det låter. Men ett uns av sanning finns det trots allt i det konstaterandet. Krasst. Ohh ja. Men mest humor.

Tror jag måste försöka ta mig ut lite mer. 

Se människor. Vara bland människor. Prata med människor. 

Vill inte bli en bortglömd bybo som ser människor två gånger om året och blir skygg när det närmar sig främlingar. Haha. Men än är det långt dit. 

Tror jag. 

Kanske.

Vem vet.

älskade lille skrutt

Innan vi for på hockey så gjorde vi ett tappert försök att vara ute och leka i snön men liten mr. Envis skulle prompt vara ute och promenera på glansisen i stället, vilket såklart resulterade i att han föll både en, två och tio gånger. Till slut gav jag upp och drog med honom in till farmor och farfar för lite stoj och lek. Alltid roligare att leka, hrrm stöka till det, på stora ytor. Ju större ytor desto bättre. Så det var vad han gjorde. Farmors pussel, memory, kortspel och annat löst hamnade utspritt på köksgolvet i en enda salig röra. Wiiiee, vad roligt vad det var. Allra helst för mamman som fick ta reda på allt och sortera rätt pusselbit till rätt kartong. Piuhhh...det tog sin lilla tid kan jag lova.

Konstaterade att om jag ska orka hänga med i lillemans tempo, som höjs mer för var dag som går, så måste jag styra upp träningen. Jag har alldeles för låg energi nivå och känner att alltför mycket är drygt och tungt om dagarna. Så nu ska jag skärpa mig och i morgon har jag planerat in en långpromenad. Det gör gott för min trasiga själ och min otränade kropp. Två flugor i en smäll, ja tackar! Sedan kanske inte promenaderna räcker till men det är bättre än inget. 

Visst är det så.

Så nu har jag svamlat klart här i min "ensamhet" och antar att det är lika bäst att krypa i säng. Det verkar inte som att den där kärleken som är ute på middag behöver skjuts hem så då ger jag upp nu. Men som alltid kan jag sätta pengar på att när jag borstat tänderna och tvättat av sminket...då ja då kommer han att ringa och be mig hämta honom. 

Det slår aldrig fel. 

Och jag får garanterat rätt i kväll igen.

Sov sött alla fina där ute.

♥

Ps. Det blev vinst i dag, heja LIF!!! Ds.

Dag 01- Om mig. Version 2,0.

Dag 01- Om mig.

Ulrika.

Så heter jag.

Jag har inte genomgått något namnbyte sedan sist.

2012(läs inlägget här), då jag påbörjade listan för första gången så har jag hunnit fylla 31 år. Fortfarande sambo. Dock inte i lägenhet. Nej, vi har flyttat och bor i en mysig liten röd stuga med vita knutar på svärföräldrarnas gård strax utanför Leksand. Här bor vi temporärt tills det att vi sätter spaden i marken och lyckas slå upp lite väggar och ett tak på det hus som det är tänkt att vi ska bosätta oss i, ett enplans hus som ligger på en tomt snett ovanför där vi i dag bor. Det kommer verkligen att bli kanon och jag längtar sååå på att livet nu ska gå åt rätt håll så att vi kommer till skott. För jag lovar er, huset som vi har ritning på, är så fint!!!

Men det var om mig jag skulle skriva nu. 

Huset kan vi ta en annan dag. 

Ja, som jag skrev så lever jag med min klippa i livet. 

Torbjörn. 

Han som får mig att stå upp de dagar då vinden blåser som mest. 

Min kärlek.

Och så har vi lille busen som kom till oss den 26/4 2013. 

Jönses August.

Vår toker som skänker oss så mycket glädje, kärlek och gråa hår genom sin blotta närvaro. 

Det är så fantastiskt att få följa med i utvecklingen av denne lille krabat och livet blev verkligen fulländat när han kom till världen. 

Ja, nog har livet förändrats allt.

Började jobba heltid igen i höstas.

Denna gången på supporterklubben Leksand Superstars. 

Jobbar som medlemsansvarig och receptionist med de knasigaste arbetskollegerna man kan tänka sig. Men vi har roligt. Och det är A och O.

Alla mår bra av lite knasighet.

Och med tanke på mitt mående just nu så är det skönt att gå till arbetet. Att slippa tänka på allt en liten stund. För några år sedan var jag en energisk, sprudlande och bekymmerslös tjej som tyckte att livet var så mycket enklare än i dag, trots en del bagage. I dag finns det inte så mycket energi. Jag är urlakad och det känns tråkigt att skriva det. Men sanningen är sådan. 

Jag saknar den tiden när jag log. 

Ända från hjärtat. 

Och det är det jag ska jobba med nu. 

Förhoppningsvis kommer det, inom inte alltför lång tid, att finnas ett leende på mina läppar. 

Ett som innehåller allt. Hjärta, själ och ögonen.

Så ja, det har hänt lite sedan sist, mängder av bra saker men såklart en del tråkigheter. Jag är i ett skeende där livet är upp och ner men tack och lov har jag några fast punkter som håller mig upprätt när livet stormar som värst. Min käresta och vår buse, min familj och mina vänner. 

Tack för att ni finns.

Och.

En dag, då är jag tillbaka.

Tillbaka till den glädjespridare jag en gång var.

Nu kör vi.

Mot nya tider.

Helt enkelt back to basics.
♥

Klok bok.

Jag är hemma från arbetet. Inne på dag två nu. Så tråkigt och jag känner mig instängd. Det jag har klarat av att röra mig utanför dörren är med Grynet som hade önskemål om att kissa och bajsa. Och självklart ska fröken få göra det. I går var jag riktigt risig och var liggande hela dagen, en mage som var ur funktion, sjöblöt av svett och migränkänningar. Lite som en avgiftning. Kanske en sockeravgiftning men då det var i går som jag körde första dagen utan socker så tycker jag inte att det borde slå ut så snabbt, nej jag får bara acceptera att jag har en trasig kropp. 

Skönt dock att jag är så pass pigg i dag att jag känner att i morgon, ja i morgon ska jag gå till jobbet. 

Nu när jag har varit hemma har jag ägnat mig åt att läsa. 

En order från min bättre kloka hälft.

Boken är klok.

Och jag har mycket att ändra på i mitt tankesätt. Typ allt. Men som alltid när jag läser sådana här djupa böcker så kan jag inte ta in allt. Deckare läser jag i en rasande fart men med sådan här litteratur så sätter tankarna i gång och det går långsamt. Ruskigt långsamt. Och sedan, när några timmar passerat så kommer jag inte i håg det jag läst. Tanken har slagit mig att skriva ner sakerna på små papperslappar men om jag ska ta fasta på allt i boken så kommer jag ha fickorna fulla i papper. 

Det måste finnas något klokare sätt att "ta åt sig" kunskapen men jag vet ärligt inte hur.

Har ni några tips? 

Snälla, dela med er i så fall. 

Jag tar tacksamt emot dem.

Tack.

En lista för att skingra tankarna.

Jag har funderat lite. 

Och för att få tankarna på annat så tänkte jag återuppta en lista som jag flertalet gånger sagt att jag ska slutföra. Den är nämligen redan påbörjad, 2012 för att vara mer exakt. Men jag tänker som så att ämnena är redan klara så det gäller bara att jag gottar in mig på just det ämnet för dagen så får jag chansen att skriva samtidigt som jag inte tvingar fram orden. De kommer när de kommer. Ingen idé att kämpa sig blå, det är tufft nog som det är just nu.

Så här kommer den.

 Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag kom alltså så långt som till dag 12 sist. 

Och så tänkte jag att jag kan ta vid där jag slutade.

Men det känns inte riktigt rätt så nu kommer det att bli lite ändrat. Vill ni läsa de gamla inläggen så har jag länkat ovan på respektive dag, bara att klicka så öppnas ett nytt fönster. Och det var sådär jag kände då. Men mycket har hänt och jag kommer att börja från början på dag 01. Skriver helt enkelt ett nytt inlägg om hur det ser ut just nu och hur mina osorterade tankar cirkulerar. 

Så nu laddar jag för att skriva om mig själv. 

Typ det svåraste som finns. 

Och kanske en än större utmaning när jag är i den livssituation som jag är. 

Dock är jag ärlig och skriver, som alltid, efter känslan här och nu. 

Ändras det i framtiden, vilket jag såklart hoppas på, så får jag bara skriva en ny text.

Inga konstigheter.

Men alltså.

01- Om mig.

Mina tankar drömmer.

Är det inte bra konstigt det där med att man känner att man vill och behöver skriva några ord. Att det är så mycket som bubblar och pyr inombords men inget kommer ut. Jag fick känslan att jag måste skriva lite mer i dag. Men jag har inte den blekaste om vad jag ska dela med mig av. Det händer ingenting just nu. Och det är inte sant. För det händer massor. Men bara av den tråkiga sortens händelser. 

Just nu när livet är tungt och jag mestadels känner för att sova dygnet runt så önskar jag att inte jobbet fanns(eller åtminstone att jag kunde flexa lite mer men kontorstider är kontorstider) och att jag kunde hämta August tidigare från dagis för att göra mysiga saker tillsammans. Ta en fika, besöka biblioteket, åka till simhallen, bygga en gigantisk snögubbe med morotsnäsa och knappögon. Sådana där saker som får hjärnan att slappna av lite och njuta av att se den glädje som finns där i ögonen på den lille busen i full aktion. Han är så liten och oförstörd, något jag hoppas att han kan få vara i många år till, han kommer att få sin beskärda del med prövningar i sinom tid. Men om jag får bestämma så dröjer det många år tills de riktiga utmaningarna kommer. För självklart har han dagliga prövningar, så som att kriga med morsan huruvida mössan ska sitta på huvudet eller inte, protest vid matbordet för att det som åts i förrgår smakar minsann inte lika bra i dag eller att leksaken som just i detta nu är upptagen av en kamrat är livsviktig och måste snos på en gång, det går inte att vänta på sin tur. Sådana prövningar och många fler har han såklart i dagens läge men de jag menar är de där som ställer livet på sin kant, de kan vänta på sig. Låt mitt barn vara ett barn. Så länge det bara går.

I söndags lyxade vi till det med restaurang, 

helfestligt tyckte August som sörplade mjölk och spanade in Formel 1.

 Nöjd kille.

Jag kikar ut genom fönstret och drömmer verkligen om att få bylsa på mig tjocka och varma kläder så att jag kan göra en snöängel medan August står bredvid och kikar med stora ögon som frågar vad i hela friden morsan hans sysslar med, liggandes på rygg i snön. Det är sånt som gör livet lite lättare när det är tungt. Att umgås med de sina. De som är närvarande och kan få tankarna att skingras för en liten stund. En liten stund där andetagen kan ta sig hela vägen ner i lungorna och inte bara stanna högt upp i bröstkorgen. Kan det snälla bli helg snart så att jag kan få andas lite djupt och skratta tillsammans med min buse. 

För en stund kan jag väl få vara Ulrika utan en massa tung packning och trasig själ.

Bara en liten liten stund.

Vad jag ville ha sagt med detta vet jag inte.

Om det överhuvudtaget kommit något vettigt ur den här texten tror jag knappast, fingrarna har bara fått fritt spelrum med direktlänk från tankarna. Ingen eftertanke, enbart skrivit den tanke som tänkts för stunden. Precis vad jag behöver. 

När man ignorerar det sunda.

Det här med Viktväktarna just nu när det är tungt i livet. Det går sisådär. Krasst. Men sant. Jag vill hålla mig på banan men när ångesten kryper fram och pockar på min uppmärksamhet så vill jag bara äta, äta och ÄTA lite mer. Vissa stunder känns det som att det inte finns något stopp. Så tråkigt att jag nu har halkat tillbaka i gamla vanor men jag ska göra mitt yttersta för att påbörja räknandet i morgon igen, ny vecka på onsdagar med nya points. Dessvärre har vi ingen vägning då coach Anna ligger sjuk men tanken är att jag ska åtminstone inte ha plus på vågen nästkommande vecka vilket jag definitivt skulle ha om jag vägde mig i morgon eftermiddag. Men nu är det inte så och jag har en chans nu att putsa på siffrorna till nästa vecka. Något som jag verkligen ska försöka med. Jag behöver det. En liten knuff. Som manar mig att fortsätta på rätt väg.

Jag vet alla positiva fördelar med att äta vettigt och klokt men det är så lätt att ignorera appen när den signalerar att - hörrududu fröken Hagström, nu är det dags att registrera dagens intag...en påminnelse som kommer fyra gånger om dagen. En påminnelse som är så enkel att bara klicka bort, låtsas som ingenting och stoppa huvudet i sanden. Det är lite så jag jobbar just nu. 

Gömmer mig för verkligheten.

Men jag gör tappra försök, på riktigt, att tala vett med mig själv. 

Det har gått lite sisådär men det känns någonstans som att jag har nått till vägs ände. Det är trots allt inte värt det. Att jag redan mår dåligt behöver jag inte spä på med mer "känsla av misslyckande" och oduglighet. Så onödigt. Och så dumt.

I morgon.

Klyschigt.

Men i morgon är en annan dag. 

En dag för nya tag.

En dag att ta tag i mig själv.

Orden som inte vill komma.

Jag har hamnat i ett läge där orden inte kommer av sig självt. Det vill sig inte att skriva. Något som är chockerande för mig som alltid älskat att skriva, tömma mig själv på känslor och tankar. Nu är det stopp. Fingrarna rör sig med stela rörelser över tangenterna och varje ord övervägs innan det sätts på pränt, raderas och skrivs på nytt. 

Min lilla solstråle ♥♥♥

Allt har raserats.

Det är så det är.

Den bittra verkligheten. 

Och jag ska berätta om det. 

Men det får bli när orden kommer ut. Som det är nu så vill de inte sig riktigt. Det bara stockas inombords, tårarna bränner och klumpen i bröstet är brutal. Jag kan inte tvinga fram orden och därmed så måste det få ta sin lilla tid. En dag kommer det, tror jag. Och hoppas.

När man ser sanningen i vitögat.

Det kommer dagar. 

Dagar då livet kommer i kapp och  man inser hur det egentligen ser ut. Dessa dagar kan vara underbara, de dagar då man inser hur bra man har det men de kan även vara av den värsta sorten. Så är mitt liv just nu. Jag tog ett beslut i går som jag är stolt över men som också är tungt. Jag erkände för mig själv att jag gjort något fel och sårat människor i min omgivning. Det är tungt, riktigt tungt just nu men jag har sett sanningen i vitögat och nu är det bäst att hålla huvudet högt och fortsätta simma så att jag inte sjunker ner på djupaste botten.

Sanningen kommer från och med nu att vara det som jag eftersträvar. Inga mer vita lögner. Det är nog av dem. Jag vill bli kvitt allt gammalt och har redan i dag påbörjat en rensning. Om några månader hoppas jag att jag kommit så pass långt att jag har endast har kvar en tom vit duk som är redo att fyllas med livet. Det ljuva livet. Så nu rensas det. Från grunden. Och oj så skönt det är. Bara det lilla jag hunnit med under dagen.

Jag vill såklart inte skriva vad det är jag har gjort men det är allvarligt. 

Tiden framöver kommer att bli tuff men jag ska ta mig i kragen på riktigt nu och se till att komma på rätt köl igen. Hårt jobb och många tårar kommer att krävas men när 2015 passerat så kommer jag förhoppningsvis vara en god bit på väg och känna mig lättare till sinnes. I slutändan kan det bli riktigt bra. Det är åtminstone vad jag hoppas på. 

Mitt brutala snedsteg har nu kommit till kännedom både för mig och min familj. 

Nu ska jag bara se till att få hjälp utifrån och resa mig ur detta. 

Jag förtjänar ingen andra chans av mina närmaste men de är uppenbarligen redo att ge mig en chans ändock...så jag antar att jag bör ta möjligheten när den erbjuds. Annars vore jag än mer korkad än jag redan varit. Och nu räcker det med dumheter. 

Finito.

Och jag vore ingenting utan dessa killar. De är mina favoriter och det river och sliter i mig att jag sårat dem så...

Tack för att ni finns här för mig och fortfarande vill dela livet tillsammans med mig. 

Jag älskar Er så♥

Vårfint till familjen.

Våren börjar anlända i butikerna och då vi inte har någon snö här i Dalarna så får man helt enkelt tänka på det som komma därefter. Jag hoppas såklart fortfarande på snöns ankomst men tills dess att den kommer drömmer jag lite lätt om att vi kan gå i vita sneakers och skippa vinterjackan.

Allt ovan kommer från Kapp Ahl. En butik som helt klart lyft sig på sistone, man kan helt klart hitta små godbitar där inne, främst till de små och herrarna. Fanns ljusa jeans på dam som jag vill kika närmare på, skjortor i våriga nyanser till herr och dessa joggerjeans till barn är underbara. Synd bara att August storlek 92 är slut i alla butiker i närområdet. Oflyt. Men jag hoppas de kommer åter så att vi kan införskaffa ett par mjukisjeans åt vår lille buse. Så snyggt tillsammans med vita sneakers och en vanlig enkel vit baströja...

Skjorta/HÄR, Barnjogger/HÄR, Tröja/HÄR

När man inte tar sig i kragen...

Måndag. 

I dag är det skärpning för fröken Hagström.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle ta tag i mig själv. Det gick så där. Fröken hopplös enorma sockersug tog överhand. Inget räknande och huvudet i sanden. Krasst med sanningen. Ja. 

Så därmed vet jag att det blir plus på vågen på onsdag. Frågan bara hur stor skadan är efter denna julens alla godsaker som intagits. 

I dag räknar jag dock. Kan tyckas onödigt då jag ligger brutalt på minus med veckobonus och allt som hör till i dag men jag vet trots allt läget och det är nog absolut bäst att påbörja räknandet och framförallt antecknandet för att komma i fas med bra vanor.

Så dagen startade med en frukost bestående av kanelkokta äpplen och päron tillsammans med lite annan god färsk frukt. Till det naturell yoghurt och lille Aggelito som sällskap. Bra start. Just nu står han och såga i granen, ska jag ta det som ett tecken att han vill dansa ut julen i förtid? Eller vänta, nu lämnade han granen och ska såga isär sin hockeyklubba.

Men nu ska vi packa ner den här busen i vagnen så att han får sova och jag ska röra mig in mot Noret. Uppfriskande och min förhoppning är att jag ska hinna arbeta lite innan han får för sig att ha sovit klart för dagen. Lite feber som spökar och det är tur att vi har röd dag i morgon så att vi har en extra dag för kurering innan det vankas förskola återigen.

Hoppas ni får en finfin dag allihopa!

Kramar ♥