fredag 31 oktober 2014

Bra start.

Godmorgon!
Efter en tidig morgon där jag hade en aningens svårt att gnugga ut gruset ur ögonen så är jag nu på plats på kontoret. Toker är på dagis och pappan är hemma och jobbar. Den enda som håller mig sällskap här på kontoret i dag är Fröken Svår. Henne har jag släpat runt på en uppfriskande morgonpromenad i ett sömnigt Leksand. Inte en endaste människa eller bil på hela promenaden. Dimman ligger fortfarande tät över byn och det var så vackert längs med strandpromenaden, jag lovar att jag bannade mig själv ganska hårt som inte tog med kameran. Vilka bilder jag kunde delat med mig av till er. Åhhh. Typiskt. Jag tröstar mig med att de åtminstone finns i mitt huvud, något jag kommer att leva på under dagen, här i min ensamhet på kontoret. 


Så efter den här otroligt bra starten på dagen och vetskapen om att det dessutom är fredag så är det dags att slita tag i arbetsuppgifterna som hopar sig. Dessutom är det snart dags att promenera i väg till arenan och förbereda inför morgondagens hemmamatch så att souvenirerna är i sin ordning. Men alltså hörrni, i dag är det fredag och jag räknar ner timmarna till helg.

Woop woop!

torsdag 30 oktober 2014

För dig som hatar träning.

''

Friskis & Svettis är en förening som ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Jag tränade där när jag bodde i Göteborg och jag har varit aktiv i styrelsen och som tränande här i Leksandsföreningen innan jag fick Toker. Jag saknar det. Enormt mycket. Gemenskapen. Glädjen. Kicken.

Så varför börjar jag inte igen. 
Jo, av den enkla anledningen att jag är rädd.
Jag törs inte. Mina höga krav på mig själv sätter käppar i hjulet och jag prioriterar inte mig själv. Urbota dumt. Men kraven på mig själv är så stora att jag bävar för att ta klivet in i lokalen, in till mina vänner. För de saknar ju mig. Det vet jag. 

Men för att komma i gång med träningen så tänkte jag testa denna nya satsningen som Friskis & Svettis nu har släppt. 
För dig som hatar träning.
Och jag hatar såklart inte träning, men jag tänkte att det är roligt att testa och kanske en bra inkörsport så att jag klarar av att ta klivet in i träningslokalen inom inte alltför lång framtid.
In till gemenskapen. In till glädjen. In till kicken.

Om du vill hänga med mig, kika in på; hatarträning.se


Sol och frost i gräset, vilken underbar kombo!

Burr. 
Tröjan i mjukaste ull sitter på sin plats i dag tillsammans med den aningens för stora vinterjackan(läs; vinterjackan jag drunknar i) och en stor mysig halsduk. På morgonpromenaden i dag var det så skönt att röra på sig och Grynet pinnade på helt okej för att vara så morgontrött som hon är. Solen vaknar nu så sakteliga till liv och det här, det kommer att bli en riktigt fin dag. 
Jag känner det på mig. 

underbara morgon

Så jag ska kämpa på här på kontoret under alldeles för många timmar innan jag äntligen får åka och hämta min Toker som är på dagis och busar med sina kompisar. I dag är en sådan där dag när jag saknar honom lite extra mycket, förmodligen för att jag under eftermiddagen i går var på vägning och inte hann med mer än en puss på pannan och en kram innan han kröp ner för att sova när jag kom hem. Så i eftermiddag ska vi hänga. Och som jag längtar.

onsdag 29 oktober 2014

Juletider i antågande.

Jag kan inte låta bli att känna en längtan efter julen. Det ploppar upp nyhetsbrev på mailen, P3 pratar om Musikhjälpen 2014, handeln har plockat fram diverse julattiraljer. Ja, det är onekligen svårt att förneka att det pirrar lite i maggropen. Snart, snart är det jul igen. 
Titta bara på den här bilden från H&M home. 
Den levererar en fröjdefull jul.
En mysig känsla och jag kan riktigt se framför mig att familjen sitter samlad på morgonkvisten och ska äta tomtegröt tillsammans med tända ljust och julmusik på radion. 


Och i år är August ett år äldre och kommer troligtvis att tycka att det där med paketöppning är bra mycket mer intressant än i fjol då han mestadels prasslade med papperet. Något som var hisnande roligt då men i år säkerligen är ganska passé då han, nyfiken som han är, vill veta vad som gömmer sig däri. Jag märkte det redan häromdagen då han fick en ny racerbil som var inslagen i kartong. Han ruskade på den och kom fram till mig så att jag skulle öppna den. Så nog finns det en förtjusning i paket. Om tomten kommer på besök får vi dock se. Men vi har ju ett snällt barn så det vore inte mer än rätt kan jag tycka. Bäst att ställa ut en extra stor tallrik gröt i ladan så att tomten inte glömmer bort oss i år. Och jag har redan börjat fundera på vad Toker ska få i paket av oss. Så svårt och det krävs så lite för att han ska bli glad så det gäller att hålla sig själv i tyglarna så att inte det springer i väg med prylar och priser. Några utvalda saker som jag vet står på Augusts önskelista kommer jag presentera här inom kort.

Åhh nu har jag tjabblat på här om jul, inredning, paket och tomtar. 
Men det blir lätt så när längtan pyr inombords. 
Snart, snart får vi gå "bananas" med allt vad julen innebär.
Och jag längtar.

torsdag 23 oktober 2014

Vi gillar Geggamoja!

Jag har ett bultande hjärta för kläder som är svensktillverkade och ekologiska så långt det bara går. Det känns bra i magen att köpa till min son och veta att vi gör så gott vi kan för att inte förstöra vår arma miljö mer än mänskligheten gör i dag. Och i dagens läge har det tack och lov blivit så mycket lättare att hitta kläder som uppfyller de kraven och inte kostar skjortan. För så var det nämligen tidigare, att alltför många inte hade råd att införskaffa de kläderna, hur mycket de än ville, så tillät inte plånboken det. Men tiderna ändras och priserna har sjunkit en aning. 
Grymt som attans. 

geggamoja/oiidesign

Och just nu så gillar jag märket Geggamoja lite extra mycket. 
Fina färger, inte för kaosartade mönster utan snarare alldeles lagom lekfullt. Precis som det ska vara. Är man barn ska man självklart få busiga kläder. Tröjan ni ser på bilden ovan tycker jag ser alldeles perfekt ut i materialet, mjuk och skön med snygga stjärnor.  

geggamoja/oiidesign

Åhh den här randiga farfarströjan är såååå fin!!
Dock finns den inte i August storlek men om den gjorde det...då, ja då skulle den få flytta hem till oss. Det kan jag lova.

Värt att spana in lite extra om ni är på jakt efter finfina barnkläder i bra kvalitet.
Geggamoja.
Gillar´t!


Vem prioriterar du i första hand?

Gårdagen gick bra, jag vägde mig och höll andan i halsen. 
Som vanligt. 
Och för en kort stund så sköljde besvikelsen över mig tills coach Anna utbrast -Shit vad duktig du är Ulrika! Då insåg jag att vågen visade en lägre vikt än föregående vecka. Närmare bestämt -0,8 kg. Så jag håller än så länge mitt veckomål som jag valde att sätta -0,7 och när jag slår ut veckorna sedan starten så klarar jag det målet med råge. Något som är otroligt skönt, jag satte inte ett för högt mål och kroppen är med mig. Vi kämpar tillsammans. Ner mot hälsosamma mål. Allt för att vi ska må bra och orka med en aktiv vardag. Det blir så mycket lättare utan överflödiga kilon att bära på.



Gårdagens lektion handlade om vem du som person prioriterar i första hand. 
Och som alltid ställer hon frågan till oss som är där och för första gången någonsin var det helt tyst i lokalen. En ganska talande tystnad om du frågar mig. Det var nog ingen i lokalen som ärligt kunde säga att de prioriterade sig själva i första hand. För egen del kan jag säga att jag kommer någonstans i femte hand. Ganska dystert när jag börjar tänka till. Och jag tänker som så, att om jag väljer bort mina egna behov, hur ska jag då kunna vara på topp för min familj och vänner? 
Jag vill så mycket och jag vill att alla andra mår bra i min omgivning att jag glömmer bort mig själv. Helt och hållet. Och hur tokigt är inte det? Det är helgalet. Helt åt h*lvete rent ut sagt.

Så på fredag när min kära sambo är hemma så ska vi spåna på hur jag kan få lite egen tid. 
Ni vet, om det så bara krävs att jag får läsa en bok under en liten stund, gå på toa och bajsa i fred eller ta mig tid till att träna. Kanske ut och springa för att rensa tankarna och få ny energi. Mängder av energi så att det räcker till alla bedrövligt tråkiga vardagssysslor som måste utföras och kvalitetstid fyllt av bus tillsammans med Lilleman. 
Och mentalt laddar jag redan nu. Laddar för att prata om mig själv. En av mina akilleshälar. Jag kan verkligen inte prata om mig själv och vad jag vill. Det blir lätt att jag snöar i väg så jag har sagt åt mannen att hindra mig om jag svävar i väg på andra icke aktuella ämnen. 

De här lektionerna med Viktväktarna och coach Anna är så nödvändiga för mig. Oftast tas det upp ämnen som jag annars puttar undan i ett mörkt skrymsle och tänker att jag tar tag i det där sen. Det blir bra. Men sen kommer aldrig. Det blir liksom aldrig ett bra tillfälle och alla obekväma ämnen lägger sig på hög. Så jag säger att det är tack till coach Anna som får mig att äntligen börja tänka till, jag måste börja någonstans och är glad att jag äntligen vågat börja nysta i alla tankar som gömmer sig i det där skrymslet. Lång väg kvar men bara att börja är stort.
Riktigt stort.

Så till nästa vecka fortsätter jag nysta, planerar för egentid och äter inom mina ramar. 
Kanske kan det bli en promenad eller två i kylan och den annalkande snön. 

onsdag 22 oktober 2014

Fffffrrryyyyser.

Nu när kylan tränger sig på och fryser min arma själ så kan jag inte låta bli att sukta efter stora, mysiga stickade tröjor som kan värma mig. 
Svärfars kommentar i dag är så bra; att om jag går ner mer i vikt så har jag inget fett kvar på kroppen som kan värma mig. Så det är dumt att gå ner mer i vikt. Aha, är det därför jag har mina fylliga höfter, för att hålla värmen när kylan kommer. Smart där. Hahaha. Att jag inte tänkt på det tidigare.
Men med den lilla fåfänga jag har kvar så går jag hellre ner i vikt och siktar på att klä mig i snygga stickade tröjor som värmer gott. Tillsammans med långkalsonger, mysse och raggisar kan jag omöjligt fryser mer.
Omöjligt.


Ohana.

bild: google

Inga konstigheter.
Inte alls.

Jakten efter perfektion. Och sambotid.

När dagarna passerar i den här takten så känns det som att livet rinner i från en. Det är ett hamsterhjul som snurrar snabbare och snabbare, frågan är bara hur snabbt man kan springa med i det. Just nu känns det som att jag ska trilla vilken sekund som helst. Mitt inre skriker -stoppa tiden, jag hinner inte med!! För det är så. Jag hinner inte med min sons enormt snabba utveckling, något som jag vill suga i mig varenda detalj av. Jag hinner inte med mig själv, tänker då främst på träning och sömnen. Två saker som är otroligt lågprioriterat i mitt liv just nu. Och en stor viktig sak är att jag känner att jag inte hinner med min kära sambo. Vi jobbar tillsammans men båda vill skilja på jobb och fritid, varpå vi inte nämner särskilt mycket arbete inom hemmets fyra väggar men jag kan ärligt inte minnas senast vi gjorde något tillsammans. Bara vi. 

Och genast när jag skrev det där så kom det dåliga samvetet som en smäll på käften. Att jag vill ha lite egentid med min käresta utan vårt lilla busiga underverk. Något som jag anser är så viktigt i en familj, något jag tror kan vara en stor del av att så många familjer delar på sig i dag. Man glömmer bort kärnan, där allt började innan två blev tre. För det är en enorm omställning och livet får sin verkliga mening när man får upp det där lilla byltet på bröstet. Men för att vi ska kunna ge skatten det bästa av oss så tror jag att vi verkligen måste vårda kärleken. Kärleken till oss själva och kärleken till varandra. 
Så jag envisas med att det är dags för date night med min älskade sambo, utan barn och utan vänner. Och jag ska verkligen försöka att mota bort det dåliga samvetet som just nu sitter och pockar på uppmärksamheten när jag skriver det här. Varför. Jag älskar inte August mindre bara för att han får vara med mormor/gudfar/kusin eller någon annan som busar och myser med honom under tiden som vi käkar en go middag och fördjupar oss i samtal om livet och framtiden. Kanske ser en bio eller bowlar. Det sistnämnda ack så roligt bortsett från att jag ALLTID förlorar mot den där mannen.

Som jag förstått det är jag inte ensam här i världen som förälder att känna på det här sättet. Vad jag däremot inte förstår är varför jag/vi känner så här. Det är ologiskt och inte okej. Är det samhällets höga krav som ger oss denna onödiga ångesten? Eller skapar vi den helt och hållet på egen hand? En sak är säker att det inte är barnen som far illa och ger oss det dåliga samvetet utan förmodligen en kombination av samhällets och våra egna krav på perfektion. Strävan efter att vara de perfekta föräldrarna. De som lämnar sent på förskolan och hämtar tidigt. De som lagar all mat själva från grunden och gud förbjude om man köper burkmat -en riktig katastrof! De som aldrig har barn med snor under näsan eller skitiga kläder. De som har barn som aldrig säger i från och alltid sköter sig exemplariskt. De som har barn som aldrig vaknar på nätterna. Ja. Listan kan göras oändlig. Och det är tråkigt att det är så här. En hets efter perfektion. 


Jag får lite känslan av att hela livet måste vara perfekt annars kan det vara. Du ska ha den perfekta kroppen, snyggaste bilen, stiligaste familjen, största hemmet, senaste designerplaggen, finaste jobbet med en fet titel. Men måste det verkligen vara så perfekt hela tiden?

Nej. 
Verkligen inte.
Jag har tröttnat.
Tröttnat på att alla alltid jämför sig med andra. 
Du är du och DU är unik.
Glöm inte det! 

Och jag är jag. 
Ulrika med lite skitigt hår, katthår på strumpbyxorna, snorig näsa och djupa fåror under ögonen pga bristen på sömn. Jag har en underbar sambo som möjligen inte har några katthår på sina byxor men påsar under ögonen, det har han också tilldelats dagen till ära. Busen, jag han är snorig, säkert skitig på magen efter frukosten på dagis som han anlände till 07:18 glad i hågen och redo för en ny dag full med aktiviteter.

Vi är en familj full i kärlek och med ambitionen att minska prestationskraven. Orkar inte med det mer. Jag vill leva här och nu och om jag får vara lite klyschig "fånga dagen".
Inga konstigheter.


Och ja, nu svävade jag i väg. Men det här är tankar som cirkulerar och när jag väl får tiden att skriva, då skriver jag bara. Låter fingrarna dansa över tangentbordet utan tanke på sammanhang eller mening. Det bara blir. Så om det är aningens luddigt nu så ber jag om ursäkt. Det är bara att fråga om jag varit extremt otydlig i mitt svävande. 


fredag 17 oktober 2014

Mot nästa delmål.

Veckans resultat på vågen hamnade på -0,8 kg. 
Orealistiska Ulrika tycker att det är för lite men den Ulrika som har lite sunt förnuft inser att det är en bra siffra. Det säger sig självt att om jag inte kommer ut och motionerar men äter sund kost inom ramarna så blir inte siffran större än så. Det finns ett stort OM där och det är motionen. Om jag kom ut på en längre promenad en gång om dagen så vet jag att resultaten skulle visa sig ganska omgående. Men just nu så fungerar det inte. 
Mycket på jobbet, tidiga morgnar och fullspäckade kvällar. 
Möjligen att jag skulle kunna kila ut efter att alla bestyr på kvällen är klara men jag är så galet mörkrädd när jag kommer ner på åkrarna att jag inte törs. Så det är uteslutet denna tiden på året när mörkret sänker sig tidigt på eftermiddagen. 

Nej, jobba undan lite arbete så att jag kan motionera vid lunch och sedan ta riktiga långpromenader på helgen. Det får bli nästa förändring till ett hälsosammare liv. Jag har trots allt börjat med den stora och ofta svåraste förändringen, kosten, och det går förvånansvärt bra. Det är roligt att laga ny mat, nya recept, omvandla gamla favoriter till hälsosammare varianter och aldrig behöva känna hunger. I går kväll provade jag ett nytt recept på kassler med curry och ris i ugnen. Gottigottgott!





Så skönt att se att jag nu är tillbaka på vikten jag hade innan semestern som barkade ur totalt. Nu är det bara att sikta framåt och köra mot nästa delmål som ligger på 66,4 kg, om jag inte minns fel. Och om två veckor är jag där. 
Ohh yes!!

torsdag 16 oktober 2014

Sjukstugan är över. För den här gången.

Hej där!
Nu är jag åter i livet.
I fredags var det en Liten man som fick hög feber och var hemma från dagis. Dagen spenderades sovandes i sängen, med feberyra. Vi låg ihop kurade tätt tillsammans och snusade i kapp. Jag fick inte lämna skruttens sida för då rasade hela hans värld vilket gjorde att jag fick utmana mig själv i konsten att kissa utan att sätta ner barnet på golvet en endaste gång. Halleluja. Det gick men jag höll mig alltid in i det längsta innan jag kapitulerade och gav upp...kissa bör man annars dör man...
Njae, snarare kissar på sig. Men det skulle vara så mycket jobbigare att ta reda på med en liten sjukling i famnen att jag föredrog den förstnämnda utmaningen.


Dessvärre fick den planerade turen till Hedemora vänta lite och vi tog fredagen som den kom. I sängläge till tonerna av hällregnet utanför vårt fönster. Självklart med dumburken på i bakgrunden som en form av sällskap. Fördrev tiden med att slötitta på världsviktiga program som "Hem till gården" och repriser från "Sveriges Mästerkock".
Verkligen världsviktiga.

Dagen passerade i sakta mak och vi släckte för dagen så fort Idol var slut.
En dag som inte kan klassas som särskilt aktiv men är man sjuk så är man.
Och närhet och kärlek måste verkligen vara den bästa medicinen.

torsdag 9 oktober 2014

Tyvärr sanningen.


Den här reklamen.
Alltså. 
Den berör.
Hela vägen in i hjärtat.

F*CK CANCER!

I dag är det dags för match.

I dag är det match här på byn. 


Flaggan sitter på fasaden och påminner de människor som eventuellt glömt bort det. Något som dock är svårt när man bor på denna orten. Det går liksom inte att ta miste. Här andas det hockey. Måste nog i särklass, vara det största samtalsämnet på byn oavsett om det går bra eller dåligt för laget. Självklart en del av charmen med att bo på en sådan här hockeyfrälst liten ort där man samtidigt jobbar för supporterklubben. Tilläggas ska göra att min sambo startade supporterklubben. Han kan solklart klassas som "hockeytok" eller kanske är hockeynörd en bättre förklaring? Men jag gillar honom ändå. Trots att större delen av året endast består av tankar och samtalsämnet: HOCKEY!

Och jag kan inte direkt påstå att jag är en inbiten "hockeytok".
Inte någonstans.
Men jag tycker att det är roligt att titta på och ser det självklart helst live. Dock något som inte sker särskilt ofta numer då Lilleman inte har ro i kroppen att sitta still. Den enda matchen vi hittills varit på med ett försök att se lite av på denna säsongen bestod i att jaga runt en liten Buse under perioderna och i pauserna var det att se till att han hade roligt sittandes i vagnen. Lugnast så då det är så mycket folk i omlopp under pauserna och med den lilla minimänniskan rännande runt så är det som gjort för att någon ska missa den tvärhand höga personen och råka "gå omkull" honom. Kan lova Er att det inte är helt uppskattat av busen att bli förvisad till vagnen, han som gladeligen skulle busa runt oavsett mängden personer i närheten. Ju fler desto roligare skulle jag tro.

I går ägnade jag min arbetsdag åt inventering av våra souvenirer. 
Alltid lika roligt att städa upp någon annans röra men nu är det gjort och en sådan befrielse att veta att var sak är på sin plats. Uppmärkt och räknat. Shoppen är påfylld och nu saknas bara en storstädning sedan är det en dräglig butik vi har att erbjuda våra kunder och supportrar som besöker oss.


Så i dag är det match.
Och Leksand gör sig beredda. 
Förhoppningen ligger på tre nya poäng men tillförsikten finns där. 
Jag och Buse, vi ska kolla på matchen tillsammans med farfar hemma.

onsdag 8 oktober 2014

Åhh regnet bara öser ner...mer och mer...

Dalarna är blött i dag. 
Klass 1 varning med risk för mycket höga vattenflöden och lokalt omkring 50 mm regn. 
Ja, familjen Hagström/Olsson tog stövlar på sig i dag. 
Det behövdes verkligen och då antar jag att det här bara är början på flödena. 

Lilleman somnade på väg till dagis i dag och var en aning trött i mössan när vi lämnade honom. Men inga tårar och inget gnäll. Så det var nog ok trots allt men jag tror att det är någon som kommer att somna omgående efter lunch och sova så länge han får för pedagogerna. Vi har satt omkring två timmar som max annars blir klockan så mycket och han missar mellanmål och massor av bus med sina kompisar. Och dagen till ära så kommer vattenpölen på gården att fyllas på ännu mer vilket skapar ett ypperligt tillfälle till att "bada". Något som han gjorde sist det regnade. Kastade sig pladask på mage rätt ner i vattenpölen så att hela han fick svida om kläder. Men roligt var det och pedagogerna fick sig ett gott skratt. 

Alla dessa underbara färger som hösten bjuder på får pigga upp denna gråa dag!

I går eftermiddag var jag och lilleman ensamma hemma. Mysigt men ingen höjdare när det kommer till att laga mat och underhålla busen samtidigt. Det såg helt ärligt ut som att en tromb farit fram där hemma och jag visste inte var jag skulle börja när gossen väl somnat. Så det fick bli det som jag tidigare i livet prioriterat längst ner på "att göra" listan. Maten. Det numera viktigaste i mitt liv för att jag ska fungera väl som människa. Ett klokt beslut och när klockan var 21:30 och sambon ramlade in genom dörren slog jag ner rumpan vid köksbordet för att äta middag. Mitt i kaoset. Men det gick finfint och jag hade en aningens mer ork att ta tag i det värsta innan jag somnade med huvudet tungt på kudden. För jisses så trött jag var. 

Och det är jag fortfarande.
Men.
Alltså.
Onsdag, tröttmössa och mängder av regn. 

måndag 6 oktober 2014

Mina nya målmorötter?

Min viktresa pågår som ni vet för fullt och jag har varit lite slarvig på sistone med mina belöningar, när jag påbörjade omstarten så blev det aldrig av att jag skrev ner vilka belöningar som jag skulle ha som morötter. I dag på promenaden med Grynet så trillade polletten ner. Jag ska unna mig nya glasögon då mina ögon blir så trötta av allt stirrande på dataskärmen. Ett bra val och har tidigare provat ut ett par som jag gillar lite extra mycket. 


Och sedan önskar jag mig en ny vinterjacka. 
En som värmer i vinterkylan, som är i rätt storlek för min nya kropp och som självklart klarar av roligheter tillsammans med busen min. Ja, och sen ska den såklart vara snygg!

Den som står högst upp på listan är denna. 
Peak Performance. 
Yummie yummie!


Bild på godbiten lånad från Sportamore

Nu ska jag bara bestämma mig för när dessa belöningar ska uppfyllas. 
Om båda blir "målmorötter" eller om jackan ska vara mitt slutmål och glasögonen om en sisådär 3,5 kg? Vad tycker Ni? Det är i dagsläget 7 kg kvar att bli av med och jag tror att det räcker med två belöningar på den kvarvarande resan. 

Blablablablablablabla....
Nu snackas det bara nonsens från min sida.
Suck.
Så det kan bli.
Hur som så är det en galet snygg jacka. 

torsdag 2 oktober 2014

Från sol till regn...

Gårdagens vackra väder känns väldigt avlägset nu. 
Regntunga moln över Leksand bidrar till en ruggig känsla inombords. 
Morgonpromenaden krävde höstskor, regnjacka och paraply. 
Skönt även om gårdagens resultat på vägningen inte var någon höjdare så är det bara att försöka att se det positiva i livet och kämpa på. Inget minus i går. Men inget plus heller. Oförändrat sedan föregående vecka och jag står alltså kvar på 69 kg. Ja, så kan det bli. Förhoppningsvis kommer det ett minus om en vecka. *hoppashoppashoppas*







Och så här vackert var det på lunchpromenaden i går. 
Fantastiska färger och en strålande sol som värmde gott. 
Själen fick sin dos av välmående av både vacker omgivning, trevligt sällskap och rörelse. 
Självklart stannar jag inte inne i dag bara för att det regnar lite men jag tror inte att kameran kommer att plockas fram. Nej, i dag blir det förmodligen mest fokus på att röra sig och att lillfröken ska få rasta av sig. Men det är ok med sådana dagar också. Nu ska jag jobba vidare här på kontoret efter min lilla korta paus. 

Hoppas att ni alla får en härlig dag oavsett väder!
Puss o Kram

onsdag 1 oktober 2014

Välkommen Oktober!


Välkommen Oktober!
Nu njuter vi av strålande solsken från klarblå himmel, morgonfrost i gräset, gulnande löv 
och frisk luft.
Underbart om du frågar mig.

Lunchen intagen och dags att ta en promenad med Grynet nu. 
Måste försöka öka på antalet steg jag tar varje dag. Det här med att ha en stegräknare på sig när man jobbar på kontor är inte alltid så uppmuntrande. Samtidigt får man ett uppvaknande om hur liet man rör på sig. Stegräknaren blir en form av "spark i baken" till att masa sig ut ett extra varv runt kvarteret. Lättare än någonsin nu när man har en fyrbent som vill ut på sina rundor och bevaka senaste nytt samt kanske men bara kanske, kissa lite.
Om det passar.

August är på dagis i dag då han var feberfri i går kväll och piggare än piggast när han vaknade vi halv sex i morse. Stora tårar föll dock nerför hans kinder när vi skulle lämna av honom i morse men som vanligt går det över ganska så omgående efter att vi klivit ut genom dörren. 
Det är nog rätt så okej att hänga på dagis trots allt. 

Onsdag. 
Oktober.
Ja, så är det.