När man inser att tiden är inne att kapitulera.

Denna veckan består av mycket roliga saker men för att de roliga ska kunna utföras så krävs det en del arbete. Så nu är det full gas här hemma och i morgon hoppar vi in i bilen och beger oss ned över i landet. Ska bli så roligt och även om jag bävar för att klämma mig in i klänningen på lördag. Inte för att det är tajt men för att känna mig som en gigantiskt valross. Haha...Ser ni en vaggande valross framför er nu...ja det är väl ungefär så det kommer att se ut men det skiter jag i. Har varit så svårt att hitta något att känna sig hemma i att detta får duga helt enkelt. 

Under alla år jag kan minnas har jag tyckt att gravida kvinnor är så fantastiskt vackra och drömt om den dagen jag själv får bära upp en mage innehållandes en liten skatt. Och nu när jag är här, med 90 dagar kvar till beräknad förlossning så känner jag mig allt annat än vacker. Mest bara sunkig och klumpig. Jag vet inte om det sitter i huvudet på mig, att kroppen förändras så mycket och att jag inte hinner med i omställningen för att tiden går så snabbt eller om det bara är så det är. Tanken är att jag vill känna mig snygg även fast kroppen inte är sig lik och min garderob minskat avsevärt i storlek. Det finns en tanke hos mig att kanske ska jag börja försöka fastna mer på bild så att jag den dagen jag vill blicka tillbaka på min graviditet så kommer jag förhoppningsvis se den där vackra blivande mamman på bild. Vad tror ni om det kära vänner.

Men än har jag inte gett upp hoppet helt om att känna mig snygg. Jag har fortfarande några veckor på mig att försöka bära upp kulan stolt och jag måste banne mig lyckas med det. Antar att det bara är att kapitulera för mammaplaggen och plocka fram mer än jeansen som jag burit under en längre tid. Amningsbh:ar har jag införskaffat. Men det tog lite tid innan jag fann någon som föll mig i smaken. Det fanns inga storlekar i de vanliga butikerna att inhandla så det blev nätet...och jag hittade en helt fantastisk sida som världens gulligaste tjejer, Vanja och Malin ligger bakom. GlamMom är namnet och de är precis som det låter, lite glammigare mammakläder just för att man ska få känna sig vacker under hela graviditeten och även efter!! Superbra tycker jag som ansett att utbudet varit en aningens skralt.

De bh:ar jag klickade hem blev dessa:

rosa snygging/glamMom

och såklart lite leopard/glamMom

Har använt dem under en period nu och de är supersköna på! Inga byglar vilket för mig är en aningens ovant men väldigt skönt måste jag säga. Spetsen kliar inte och det är en skön stretch i hela bh:n samtidigt som den känns stabil och fast. Nu vet jag dock att det kommer att krävas några storlekar till när bebisen ankommit men detta är en bra början samt att gå tillbaka till när det gått en tid. och det är ju helt oslagbart att ha en bh som passar vilket mina gamla inte gjort på några veckor. Snygga under, det gillar vi!!

Dags att fimpa svintot.

Herregud.

Varför ska jag alltid, ALLTID vänta in i det sista med att beställa en klipptid. Hur kan det vara så svårt att planera in? Jag antar att det handlar om att jag har så långt och tjockt hår att det inte riktigt märks förrän topparna är nästintill som svinto och hopplösa tovor lagras i nacken. Dessvärre så är min superfrissa ledig i dag men jag fick en fin rekommendation så allt har löst sig. Om några ynka timmar ska jag kila i väg och få bli lite ompysslad av fina Linda på Hos Frisören.

Känns fantastiskt att få åka i väg till helgen med lite fräschare hår i stället för det som jag nu slarvat upp i en hästsvans och som jag allra helst gömmer i en lillamy knut på huvudet. 

Har faktiskt en liten plan också...vi ska klippa lite annorlunda i dag efter tips från min sambo(?), hör och häpna, han kom med ett förslag häromdagen och jag gillar det faktiskt. Så varför inte. Kan vara läge för lite nytänkande, nu har jag trots allt kört samma lika en längre period och det är ju trots allt inget drastiskt, bara lite snyggare och lite bättre.

Och för inspirationen har jag snyggaste Sofi att tacka!!

Koolabah faller mig i smaken.

Nu börjar nog min pollett att trilla ner. 

Kanske. Lite grann. 

En sådan där liten sak kommer i vilket fall som helst att komma till världen om ungefär 13 veckor och jag känner mig lite vilsen. Men jag har seriöst börjat kika runt på diverse sajter för att se utbudet som finns och i dag trillade jag över dessa snygga plaggen som vi önskar oss till bebis.

ursöt body/koolabah

coolaste haremsbrallorna/koolabah

mössa/minimini

Förberedelser pågår.

Okej. Nu kör vi fredagsmys hela dagen lång. Jag lyckades pallra min arma kropp ur sängen så att jag kunde samåka med sambon in i dag och det känns bra så här i efterhand även om ögat är lite trött. Just nu sitter jag och magen och jäser här vi skrivbordet med fötterna upptryckta mot elementet för att suga ur all värme som går. Det känns så bra att det är helg i antågande och jag tror nog allt att vi får lyxa till det med en semla. Fylld med krämig vanilj...nomnom...svårt att låta bli.

Eftermiddagen kommer att vigas till Borlänge då vi ska beställa barnvagn och fixa lite smått inför bröllopet som vankas nästa helg. Måste, måste, måste hitta något tingel tangel att ha i öronen. Sedan ska jag träffa bästaste frissan och snacka frisyrer inför bröllopet och förhoppningsvis har hon något bra tips att delge mig...vill göra något men inget som är för svårt. Min hårman är inte av denna värld och jag drömmer alltid om att ha fina uppsättningar men det är omöjligt när man enbart har två händer. De räcker liksom inte till för att tämja allt det röda. Men en frisyr som ligger allra högst upp på listan är denna som jag fann hos supersnygga Malenami för ett tag sedan 

och som ligger i min lilla inspirationsmapp.

Tänk om jag hade lyckats med denna...och så lite bling i öronen och min fina klänning som jag tack vare den underbar gulliga tjejen på Vila i Valbo fick hem och som sitter som ett smäck. Åhhh...snälla Nathalie...säg att det går!!!

När virrpannan gjort det igen.

Fortfarande friskt ute. -23 grader för att vara mer exakt men det känns inte som att rätten att klaga finns där då det är strålande sol och så vackert, så vackert.

En natt utan sömn och med magont gör att det är trötta ögon som vilar på skärmen i dag. Drömmer mig hem till sängen och vila. Lägga ner huvudet på kudden och slumra in. Åhhh så skönt!!!

Men det dröjer några timmar tills vi är där så jag bör ta tag i den där inventeringen som jag inte fattar ett dyft av. Alltså jag har inventerat klart men sedan har virrhjärnan varit i gång vilket resulterar i att jag sitter här som ett frågetecken och undrar vad som gått galet. Hur har jag tänkt? Ja, det undrar jag verkligen på fullaste allvar. Så nu ska jag slita mitt hår och försöka finna lösningen innan klockan säger att det är slut för i dag. Hejja Ulrika!

Men hej hej hallå tisdag!

Ja men så var tisdagen kommen. Har fortfarande inte fastnat på bild med min snoriga näsa och röda ögon. Ingen vacker syn kan jag lova och skonar Er från det. Men det kommer. Så mycket kan jag garantera. Måste bara få in den där spegeln i stugan för som det är nu så har vi en endast spegel som är minimal i storlek och jag sätter på mig kläder på måfå på morgonen vilket kan resultera i de mest udda klädkombinationer men håll ut. Det ska bli ordning på torpet. Så småningom. 

Klockan är strax efter två och jag har redan lyckats klämma i mig fyra clementiner. Den lilla varianten som inte innehåller några kärnor(men jag kan erkänna att jag håller upp varenda klyfta mot lampan när jag ska äta för att kontrollera att ingen kärna smugit sig in) kan jag äta helt galet många av. Det måste nog sägas att clementiner har blivit min största last under graviditeten. Tack och lov en nyttig sådan men jag vet dock inte hur tänderna mår av det men intalar mig att det ska vara desto bättre än godis och annat snask. Det måste det väl ändå vara?!

Tobias och jag är trötta i ögonen i dag och villattklockanskablifemnu så att vi får åka hemåt till stuggu. På facebook är det enbart statusuppdateringar från vännerna om sjukdom. Feber, förkylningar och magsjukor som härjar och jag vill helst av allt slippa alltihopa. Känner att något ruvar i kroppen så försöker kurera i förebyggande syfte och förhoppningsvis klarar jag mig. *hoppas hoppas hoppas* För om exakt en vecka så styr vi snokarna söderut och påbörjar de sista bröllopsförberedelserna för Camilla & Herman som blir herr och fru den 2 februari. Så härligt att få vara med dem på stora dagen och graviditetshormonerna kommer garanterat förstöra mitt försök till glamorös mama då det kommer vara oundvikligt att grina. Får väl helt enkelt vara glad så länge jag inte fulgrinar. Vilken syn. Barbamamma fulgrinar i kyrkan och mascaran rinner i svarta floder nedför kinderna. Åhhh herre jisses. Får bara inte hända.   

Nu tänker vi på annat och glömmer för en stund den synen som förmodligen kommer att inträffa om tio dagar. 

Dags för clementin nummero fem.

   

 

När man suktar efter stolar.

Nu i dagarna är det mycket inredning som snurrar i skallen och jag kan bli förvirrad för mindre. Jag vill liksom göra så mycket men ytan vi lever på är väldigt begränsad vilket gör att jag just nu känner det som att vår inredning spretar åt alla håll och kanter. Jag får det liksom inte att kännas synkat utan snarare som ett enda virr varr av saker utplacerade lite på måfå. Nog för att jag gillar att mixa saker men det får mer än gärna finnas en tanke bakom allt och inte enbart ren desperation av att jag vill ha ett fint och fungerande hem. Så alla tips som kan hjälpa mig mottages tacksamt. 

En sak som jag vet är att det är dags för lite inredningsmagasin och göra collage över vad jag gillar. Och efter det får vi se om jag sliter av mitt hår eller lyckas knyta ihop säcken på ett alldeles förträffligt sätt. Spännande. Ohh ja.

Och jag har hittat något som gärna skulle få flytta in i vårt hem. Dessa stolar är helt underbara och att mixa dem med vitt och ruffiga trämaterial skulle passa mig finfint. Förhoppningsvis även sambon som annars har en helt annan inredningsstil än moi. Men jag antar att det är så i de flesta förhållanden. Man måste inte gilla exakt samma saker men man får det att fungera ändå...jag tror det kallas att kompromissa, right?

 karmstol/IKEA

IKEA har levererat en riktig snygging i denna karmstolen.

 I vårt kök...oh yes!

Att räta på ryggen.

Nu under min graviditet så har jag tappat min hållning ganska gravt och ser mer eller mindre ut som en hösäck, inte smickrande någonstans men som med allt går det att åtgärda och det är vad jag kämpar med nu. Ryggen kommer att få enorma påfrestningar när bebis kommer och även nu när magen blir allt större vilket gör att det är enormt viktigt att sluta säcka och faktiskt räta på ryggen. Sedan att det är betydligt snyggare med en rak hållning gör ju inte anledningen till att skärpa sig mindre. Vem vill inte känna sig snygg liksom! Det gör så enormt mycket och jag har en liten sak som hjälper mig på traven.

En enormt bra sak.

Den gör inte jobbet åt mig men påminner mig så fort jag börjar slappa till mig att det är dags att räta upp. Och det som slår mig nu när jag skriver detta är att det låter som någon form av elektricitet är inblandat men så är självklart inte fallet. Nej, nej. Det här är så mycket bättre.

bättre hållning/posture

 Namnet på denna fiffiga och väldigt hjälpsamma produkten heter Posture. Jag beställde min för ungefär ett halvår sedan men har varit dålig på att använda den...nu har jag dock insett att ryggen behöver rätas upp då jag har fått en gnagande känsla vid skulderbladen och peppar peppar så har det hjälpt att använda denna under bara några dagar framför datorn. Inte ont på samma sätt längre och det känns mycket bättre när  hållningen är mer upprätt!!

Rekommenderar verkligen varmt denna. Sitter skönt, inget som skaver och kommer garanterat att användas under resterande del av graviditeten samt efteråt vid behov.

Gillar smarta saker så jag säger bara hejja Posture!!

Helgen i ett ögonblick.

Åter till vardagen efter en helg utan internet. För det är så det har varit. Isolerad från cyberspace. Ovant och otroligt frustrerande. Så det var med en viss längtan jag åkte till kontoret i dag. Att få uppdatera mig om vad som hänt, när och hur. Egentligen ganska ofattbart hur beroende man kan bli av teknikens värld. Men jag överlevde en helg helt isolerad och har lovat mig själv att styra upp detta till nästa helg! För som alltid dimper skrivlusten ner när man inte har möjlighet att få det publicerat på studs. 

Helgen ägnades åt att fixa och dona i hemmet. 

Åhhh vad roligt tänker Ni och det kan man ju tycka men just nu är jag ganska less på allt som har med renoveringar och göra. Det börjar stå mig upp i halsen, tack och lov så hände enormt mycket som gav väldigt synliga resultat vilket höjde hakan några snäpp. Vi har numera ett fungerande kök och det är inte saker överallt. Det går att röra sig, det hemska gröna golvet är väck och det finns bord och stolar. Det är de där småsakerna som är kvar. Sådant som är väldigt lätta att skjuta på men vi har lovat oss själva att verkligen ägna en liten stund varje kväll för att kunna bocka av sakerna inom snar framtid. 

Utöver det har jag promenerat några längre promenader med Mr T som varit i extas. Att få springa fritt på åkrarna är rena drömmen för honom och jag kan inte neka när han bedjande ber om att få slippa kopplet. De där mörkt chokladbruna ögonen är helt omöjliga att inte smälta inför. 

Ja, så helgen passerade snabbare än snabbast. Jag hann inte med men jag kan säga som så att nu känner jag att jag kan börja andas igen vilket är enormt skönt. Nu är det bara att köra vidare och det kommer att bli kanoners. Jag känner det på mig.

Preparerar inför nästa dag.

Jag fick en sådan där härlig skrivkänsla med mina 30 dagar men kände i går att jag fastnat. Och inte beror det på skrivandet. Utan snarare ämnet som dag 10 berör. Det har med bild+mig att göra. Ingen bra kombination. Jag fastnar helt enkelt inte på bild har jag försökt att förklara för alla bekanta under många års tid men ingen lyssnar. Så jag har därmed ett litet problem. Jag måste försöka putsa linsen ordentligt så att jag kan göra nästa uppgift. För hur kul är det med tre rader text och inget mer? Hela dagen i går stoppade jag huvudet i sanden och likadant i dag. Men det får de vara slut med nu. Punkt.

Nej, jag måste helt enkelt komma över den där fåniga känslan som kommer smygande när det är min tur att bli fotad -varför ska jag stå framför kameran? Men jag har gjort framsteg. Ansiktsbilder samt att låna ut diverse kroppsdelar som ingen kan utröna huruvida de till hör mig eller inte funkar bra men sedan drar jag i handbromsen.

Men jag ska göra mitt bästa för Er och försöker publicera en något sånär duglig bild på moi i morgon. Så nu har ni något att antingen se framemot eller bäva inför. 

Välj själva.

När man har den bästa av fredagar.

Den här dagen har varit så härlig på alla sätt och vis från start. Vaknade till ett bitande kallt Ullvi och knatade en promenad med den lille herrn. Han var överlycklig som alltid och hälsade glatt på alla skolbarnen som var ute och lekte i snön. Det är bra mysigt det där att träffa skolbarnen varje dag, det har blivit en ny daglig rutin sedan flytten som jag kommer hålla fast vid. Att säga hej, småprata lite och knata därifrån med ett stort leende på läpparna av barnens härliga frågor och funderingar. Glad ända in i själen blir jag. Trotsade kylan(och idiotin att jag hade missat långkallingarna under påklädningsprocessen tio minuter tidigare, pucko!) och gick lite längre än vanliga "kvartersrundan". Vackert. Kallt. Pulshöjande. Befriande.

På kontoret har jag fått de bästa av nyheter levererad och hjärtat slår små frivolter av kärlek varje gång jag tänker på det. Så underbart fantastiskt att jag knappt kan tro att det är sant.

Så vi har faktiskt firat att det är en bra fredag i dag med fika, inget som jag kan påstå hör till vanligheterna direkt. Första semlan för året fick landa mjukt i magen. Alldeles färsk och min var fylld med mängder av härlig vaniljcreme(bästa sorten enligt mig). Med den i magen så kan bebis gotta sig lite och det är bara slutspurten kvar innan jag packar ihop för den här veckan och beger mig till goda vänner för att äta lite mat. Bättre start på helgen kan man knappast få.

En fredag med mitt hjärta översvämmat av kärlek 

och nu känner jag att livet är precis som det ska vara. Helt jägarns fantastiskt bra.

Ett kap till mig...snella!!

När man är på tjocken och ska hitta kläder så vill(i allafall jag) att det ska finnas möjlighet att använda kläderna även efter graviditeten och såklart inte kosta mig för mycket. Jag har hittat en topp som faller mig i smaken både prismässigt och stilmässigt. Snyggingen nedan blir din för ynka 149:- och du hittar den HÄR!

 top/Gina Tricot

Dag 09- Min tro.

I min familj har vi ingen särskild tro. Jag döptes inte förrän jag konfirmerade mig och fick helt enkelt ta det beslutet själv huruvida jag ville eller inte. Men det gjorde jag. Döptes alltså. Inte för att jag just har den starka tron utan jag gjorde det för att det kändes som något alla skulle göra(hallå veliga ungdom). Och jag följde strömmen. Min syster gjorde likadant. Döptes vid konfirmationen. Jag vet att jag någon gång tänkte att om hon kan/vill/törs göra det så följer jag i hennes fotspår. Mor var som alltid så snäll och sade att beslutet var helt och hållet mitt. 

Så ja, jag är döpt, jag är med i svenska kyrkan och jag går dit i bland. Jag kommer förmodligen att gifta mig i en kyrka men det är inget som är hugget i sten. Allt kan hända. Det händer att jag i tuffa stunder riktar blicken mot skyn och "ber" till gud. Jag vill gärna att det ska finnas någon där som ser mig. Och hör mig. Jag kan finna en enorm ro när jag besöker en kyrka. Ett märkbart lugn sprider sig inombords men det tror jag mest har att göra med miljön. Kyrkan är allt något speciellt. 

Min tro innefattar inte religioner. Den handlar snarare om att jag har en tro på godhet och medmänsklighet. Att vi ska leva tillsammans här och nu och känna glädje till livet. För det är bra fantastiskt att leva. Jag vill överdosera kärlek både i form av att ge och få. Skratta, kramas och ta hand om våra nära och kära i dag precis som alla andra dagar. 

Njuta av allt det fina här i livet och känna glädje. Visa omtanke och respekt.

En ganska så enkel men ärlig sammanfattning av det jag tror på. 

Dag 08- Ett ögonblick.

Under min morgonpromenad gick jag och funderade på ett ögonblick som varit sådär extra fantastiskt i livet. Och det finns så många minnesvärda och underbara stunder som jag skulle kunna dela med mig av men det första som slog mig var en händelse som inträffade för några månader sedan.

Jag cyklade Cykelvasan den 11 augusti med de värsta tänkbara magsmärtorna jag varit med om och kunde inte förstå varför jag hade drabbats av mensvärk då, jag har aldrig haft det tidigare i mitt liv men nu, från ingenstans så under den 9 mil långa turen så fick jag känna på det. På riktigt. Jag trodde inte att jag skulle ta mig i mål men jag kämpade på och försökte att inte gnälla inför mitt sällskap men nån gång slank det nog ut en klagosång eller två. Vi kom i mål och det var fantastiskt skönt att få duscha, äta mat och krypa till kojs. Jag var så nöjd att jag klarade det!!!

En vecka gick och vi var på Rockstad Falun och festade till det. En riktigt rolig kväll där vi träffade många underligt härliga människor och lyssnade på bra musik. I bakhuvudet malde hela tiden att det var en konstig mensvärk jag haft eftersom det inte blev mer. Men sånt händer intalade jag mig.

Men sen på måndagen pratade jag med min käresta och sa att det nog är dags att ta ett test. Jag kände att det var något som inte stämde. Han såg lite fundersam ut men instämde att det var lika bra. Sagt och gjort. Inhandla ett test och göra det. 

Och då kommer det där ögonblicket in som jag inte kan smälta riktigt. Jag satt på badrumsgolvet och mannen precis i dörröppningen. Han kollade klockan och jag lade testen bakom ryggen under tiden det skulle "vila". Varför vet jag inte men ville inte se förrän resultatet var klart. Tick, tack, tick, tack...klart. Okej. Tiden var kommen. Nu skulle vi få veta svaret. Det som min kropp redan gjort mig varse om med små små signaler och allt kändes så solklart nu när jag fick se stickan med strecken!!

Vi skulle få bebis.

Men ingen av oss sa särskilt mycket. 

Jag tror att -jaha, var det första ordet som slank ur mig. Chocken var så total. Det här ögonblicket var början på något nytt och spännande. Det största som kan hända i livet och det kändes fantastiskt nervpirrande, fjärilarna flög runt i ett enda virrvarr i magen. Glädjen var total samtidigt som skräcken för att något skulle gå fel fanns där som en svart efterhängsen skugga. Jag tror inte att någon av oss vågade visa vad vi egentligen kände. Så STORT var det och nu har det gått några månader och jag har fortfarande inte riktigt förstått att det är på riktigt. Barnmorskan fick till och med puffa på oss att det var dags att införskaffa de där sakerna som man bara måste ha när bebis kommer till världen. Så det har jag sysselsatt mig med i dag. Kollat in barnvagnen som ska beställas, reducerat babyskydden från det omöjligt stora utbudet, till att endast två stycken återstår...och det här är i min mening det absolut viktigaste, sedan kommer  det till en massa lull lull men det tar vi med tiden. Något enstaka plagg ska få flytta hem också så att vi kan klä på den lille när vi åker hem från BB men det hinner vi. Först de stora beställningsvarorna sedan kommer det andra förmodligen som ett brev på posten allteftersom polletten trillar ner att i sommar kommer vi inte vara bara vi två och farmen. Utan tre stycken och farmen.

Jisses amalia.

Får återigen nypa mig i armen så att jag kanske inser att det här är verkligheten.

Bitigt vackert.

Vaknade utan klocka och utan sambons försiktiga buffningar. Hejja. Sådana dagar kan inte annat än bli bra!! Började med en promenad nere på åkrarna och kände att jag gick med ett leende på läpparna bara av att vara omgiven av det vackra landskapet. Fortfarande isande kallt och det bet i kinderna med det tycker jag hör vintern till. 

I går eftermiddag vankades det födelsedagsfika för min fina "lillasyster" Lisa som lämnade tonåren. Vi fick finaste sällskapet av Nettan och tjattret gick i ett. Väldigt länge sedan jag slog mig ner och bara andades med vänner och efteråt kände jag hur otroligt välbehövligt det var att få prata och lyssna med de som står en nära. Utan måsten eller tvång. Mest underliga funderingar som vi försökte lösa, sammanfattningar om livet stora och små frågor blandat med mängder av skratt. Och att vi hade världens sötaste lilla bebis vid bordet intill gjorde att våra mammahjärtan smälte en aningens. Lisa som precis klivit in i vuxenlivet utbrast till och med att hennes biologiska klocka börjat ticka. Nettan mindes tillbaka när hennes godbitar var små och jag drömde om den kommande framtiden. Herrejisses. Är det en sådan där lite söt plutt jag kommer hålla i  min famn om några månader? Jag kommer aldrig kunna släppa taget. Snabbt kan jag konstatera att jag förmodligen kommer att pussa och krama ihjäl den lille.Inte bra inte bra. Så snälla. Stoppa mig om jag blir för mycket. Vet inte om jag har den där spärren inombords som kan släppa taget så jag ber Er, stoppa mig.

Efter fikan bäddade jag och Nettan ner oss i soffan under varsin filt och kikade på lite Maria Wern. Den mest kusliga av de jag sett hittills och jag kan erkänna att fegisen i mig hoppade till några gånger. Det bara blev så. Kroppen spratt till.

Men nog talat om det, hunden sover nu sött vid min sida och inventeringen pågår för fullt. 

Önskar Er en underbar dag godbitar!

mössa/hunkydory, halsduk/hunkydory

Dag 07- Min bästa vän.

Hmm. Det här med att skriva om sina bästa vänner är svårt. Eller så kanske det är väldigt enkelt när jag tänker efter lite mer noggrant. Jag har en hel del bekanta. Jag har en hel drös med vänner. Och sedan har vi de där fina människorna med allt det där lilla extra som jag vill kalla mina närmaste och de jag håller mest kära.

Det kan vara min kära vän från Stockholm som jag pratar med väldigt sällan, eller ärligt talat alldeles på tok för sällan men när vi lyfter luren så är det som vanligt. Det bara är så enkelt allting. Eller de som bor i närheten och vet att de är mina gobitar trots att, framförallt jag, inte har samma ork och tid som förut. Men det gör inget. Livet har sina olika faser och de bästa med dessa vänner är att de finns där för en oavsett. Precis som jag finns där för dom. Om vi säger så här, Tant Gredelin, Tant Grön, Tant Brun och Elsa Beskow, det är fina karaktärer/personligheter som kompletterar varandra på bästa sätt precis som vi gör. Min kära goa "lillasyster" som lyser upp tillvaron med sitt underbara leende. Jag har även den där fina personen som flyttade långt bort till staden där kärleken bor och som jag varje dag längtar efter att få krama om. Känna värmen. Sedan har vi denne som jag träffar betydligt oftare och pratar med dagligen. Vi har inte känt varandra särskilt länge men det har bara sagt klick. Det är de där klicken jag går efter. Alltid ett gott tecken. De som står mig nära de vet om det. Och jag är så glad att just Ni finns i mitt liv. Delar glädje och sorg, skrattar och gråter, gör misstag och rättar till dem, lever livet helt enkelt. 

Jag kan erkänna att jag som person är väldigt sluten när det kommer till det mest privata. Jag håller på min sfär och det måste kännas rätt och äkta i magen för att jag ska våga öppna mig och dela med mig av mitt liv och framförallt mina innersta känslor. Jag gillar inte att prata om mig själv och känner mig allt som oftast obekväm, försöker slingra mig och byta samtalsämne snarast möjligt. Men med dessa finingar har jag vågat. De vet om mina oändligt djupa svackor och även när jag tagit mig över de högsta bergen och med dessa personer kan jag känna mig stolt. Stolt över allt jag klarar av. 

Och det är inte förrän nu som jag börjar reflektera över att det är ingen av mina närmsta vänner som funnits med sedan skoltiden. Det är bekanta som jag lärt känna på senare år och på så sätt blivit handplockade. Jag som trodde att min bästa vän från gymnasiet skulle vara den jag höll i handen genom hela livet men saker ändras. Personer förändras. Och i dag är vi vänner med fina minnen tillsammans. Men alla de nya minnena och upplevelserna delar jag med mina människor här och nu.
Just för att dom är som dom är. Underbara!!

♥Ni vet vilka Ni är ♥

Att återigen ha måndag och ny vecka.

Hej nya härliga vecka!

Inga inlägg kom upp under helgen då min dator inte samarbetat med internet där hemma. Sååå tråkigt när tekniken inte gör som jag vill då jag inte är särskilt kunnig på den fronten(läs; fattar ingenting).

Helgen har i alla fall tillbringats med att plocka och fixa där hemma. Köket börjar ta mer och mer form då spis och ugn är på plats. Nu är det bara resten kvar. 

Tröttast i världen kom upp ur i sängen i morse trots att termometern visade -22 grader och inte var det lockande att sticka ut näsan i den kylan. Men åhhh så vackert det var nere på åkrarna när solen strålade från klarblå himmel. Vintern är ju så fantastiskt vacker att man smäller av. 

Krispigt vitt, frostiga träd, knarr under skorna, sol och ett glatt sinne. Underbart sätt att starta denna veckan på och nu kör vi på för full fart. 

Snart vankas födelsedagsfika då kära Lisa lämnar tonåren och tar det stora klivet över till vuxenlivet och den härliga åldern 20. Hipp hipp HURRA!!!

Vackra vita vintervärld ♥

Att stå emot kylan.

Dagens Ulrika invirad i den största av alla halsdukar. Men det behövs i dag kan jag lova. Det blåser isvindar och jag gör allt jag kan för att behålla kroppstemperaturen så hög som möjligt. Den fantastiska halsduken kommer i från Hunky Dory och du hittar den HÄR! Och på rea dessutom, så passa på att göra ett klipp för denna halsduken är så där härligt mjuk och go samtidigt som den går att variera massor. Kort och gott; Du håller dig varm när det blåser kallt.

Armgodis.

 

 övre armgodiset/HÄR - undre armgodiset/HÄR

Har ni sett mina fina armband?

De kommer i från de två härliga tjejerna, Jennifer och Patrizia, bakom Bohemian Society. Otroligt fina och jag är mycket nöjd med dessa som kommer användas massor framöver. Lite vintagekänsla över alla deras smycken samtidigt som de känns väldigt lugna och naturliga vilket är i min smak.

Inte för mycket lull lull här inte.

(Såvida jag inte skulle besöka Oscarsgalan,

då kommer nog lite lite blingbling till sin rätt.

Men nu är det inte gala. Tack och lov. Det är fredag och snart hemgång).

Dag 06- Min dag.

Onsdagen den Nionde Januari TjugoHundraTretton.

Jag började morgonen med en uppfriskande promenad med min lilla blådåre som hade mer spring i benen än någonsin. Jag förstår inte var all energi kommer i från men en sak är säker att jag piggnade till betydligt bara av att se herrn i gasen. Och att få njuta av denna vackra vyn varje dag...det gör mig alldeles varm och go i kroppen. Tänk att jag för ett antal år sedan åkte genom denna lilla by av en ren slump och utbrast genast att här skulle jag vilja bo. Och jag trodde aldrig att det skulle hända. Men återigen så ska man aldrig säga aldrig för nu bor jag här, 7 år senare. Livet är underbart.

I en kall bil med skinnsäten(tacka gudarna för rumpvärme) styrde vi mot Falun och dagens bebiskoll. Det var nämligen dags för ett uppföljande ultraljud då moderkakan ligger för lågt och de vill se hur och om den flyttar sig tillräckligt inför förlossning. Precis som sist en härlig upplevelse att få se bebis på bild och det var full fart där inne. Huvudet var placerat nedåt vilket förklarar min smärta i de vänstra revbenen då det sparkas hej vilt där inne. Allt såg bra med den lille krabaten(piuhhh) men moderkakan har inte riktigt flyttat sig så mycket som behövs vilket gör att det är återbesök om fyra veckor. Så då får vi "träffa" den lille skrutten igen ♥

 Sedan hamnade jag på kontoret. I mitt välorganiserade kaos. 

Fick i mig lite lunch från thaien. Lika gott som alltid och hinkade "lingondricka" (som jag egentligen inte tycker om men just här är det görgött och jag kan dricka flera liter på mycket kort tid) som om jag aldrig fått känna smaken av vätska tidigare i livet. Det är något med den där restaurangen och lingondricka. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Under lunchen hann jag in en väldigt snabb sväng på finaste butiken Lantliv för att spana igenom sortimentet och finna inspiration. Det finns så mycket fint att jag blir alldeles knasig och vill gå bananas och handla mer än jag egentligen behöver bara för att bilderna i mitt huvud ska bli verklighet. Jag tror helt enkelt att jag får köpa mig ett riktigt stort hus så att jag måste fylla det med finfina ting. Ni kan alltid kika in i deras webshop, där finns delar av sortimentet att sukta efter, den hittar Ni HÄR!

Tog en promenad med fismumriken förbi vår ståtliga midsommarstång nere i gropen som varje midsommar bjuder upp till små grodorna.

Och här har Ni min lilla fis. På första parkett för att spana in vad som händer och sker. Skulle kunna kalla det "byns skvallergubbe" nummero uno. Nöjd med livet och bara så glad att han får hänga med morsan på dagarna.

Och ja, så blev det kväll och på agendan stod det hockey. Leksand mötte Västerås. Och vann med så finfina siffror att det blev hackad gurka kvällen till ära. När vi slutligen landade hemma var det en trött och slut tjej som hoppade rätt i säng och slöt sina blå. Allt för att ladda upp för en ny fräsch dag.

Så här har Ni min onsdag i korthet.

Händer saker mest hela tiden och jag gillar´t.

Hjälp...klänningsproblem!!

Jag har panik.

Och då menar jag riktig panik.

Så där att jag blir alldeles upprörd inombords och inte riktigt vet hur jag ska gå vidare och lösa problemet. Jag fick i går hem klänningen som jag beställt till bröllopet och tro inte att den passade vidare bra. Suck. Nej såklart var den för stor. Både på längden och bredden så nu står jag på ruta ett kan man säga och dagarna springer i väg. Det är ju dags snart. Alldeles för snart för sådana här bekymmer.

Har Ni tips på en sömmerska som kan sin sak?

Eller vart jag kan hitta snygga klänningar för "tjockisar" NU?

the dress/asos

Sött till småbönor.

Galet små(ligger det verkligen en sådan liten människa i min mage?). 

Så söta att jag dör sötdöden lite grann.

ljusblått och silver är fint/livly

och grått är flott/livly

Tillbaka med ny energi.

I bland så bara måste man ta en paus för att kunna komma tillbaka med ny och fräsch energi. Och det har jag nu. Det är så skönt. Jag känner att jag är tillbaka på banan och det ger mig ett helt annat lugn än tidigare. Jag behövde få sova och andas. Ordna med saker som behövde ordnas och bara vara jag för en liten stund. 

Arbetet flyter på och snart närmar sig dagens slut. Den här dagen har gått i ett men på ett mycket positivt sätt. Jag gillar när det är lite fart och fläkt. Och just därför så ska jag kämpa vidare här så ses vi till kvällen!

Och här delar jag med mig av en liten del 

av mitt enormt välorganiserade skrivbord. Änt d fent så säg!!

Ett blankt papper.

Jag kommer inte på vad jag ska skriva, det finns inget. Det är totalt stiltje i huvudet och jag tror att det jag behöver är en natts god sömn. Så det är vad jag siktar på. Att sova gott i natt och återkomma i morgon med nya friska tag. Och för att få en anledning att stänga ner arbetet för dagen så har jag bjudit in mig själv hos min fina Nettan för lite skitsnack och slötittande på teven. Så därför säger jag tack för i dag och återkommer i morgon med ett fräscht huvud och flinka fingrar.

Hoppas Ni har en fin kväll alla fina ♥

Nu tar vi helg tycker jag.

Förbereder för helg. Ja, det är precis vad jag gör.

Arbetat undan lite saker på kontoret i dag innan det nu är dags att packa resväskan för att bege sig till Stockholm över helgen. Ska bli så enormt skönt att få komma i väg och andas storstadsluft och känna pulsen vibrera. För trots allt så bor det en liten storstadstjej i mig och jag älskar att få ta min väska och strosa runt bland alla människor med stressade blickar och veta att jag kan ta det lilla lugna. Och sambon ska såklart följa med. Vi ska ta det lugnt tillsammans. Bo på hotell, äta god mat och så ska vi kika på den där hockeymatchen som det snackas så mycket om just nu. Ja, klart vi ska se juniorkronorna men den ser vi från sängen. Men den matchen jag pratar om är Mora- Leksand som möts i ett fullsatt Globen och det kommer bli något utöver en vanlig match. Det är väl en fördelning på sisådär 80% leksingar och 20% moringar och jag hör till den första siffrans åskådare. Även om jag inte är någon hockeytok så ser jag helt klart framemot denna matchen som är något alldeles extra.

Men först ska burken stängas ner, hunden lämnas till familjen Andersson och vi ska packa in oss i bilen. Och jag har återigen kommit på hur seg jag är med den där listan-30 dagar som jag redan börjat med;

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Börjar känna det lilla livet.

I dag har det varit mycket aktivitet i magen med buffande och sparkande om vartannat. Mysigt att känna den lilles rörelser och det blir så tydligt att det är ett liv där inne när man får sig en känga mellan varven. Säkert välförtjänt också.

Kikade runt lite grann på tillbehör till bebis och hittade dessa snygga och väldigt neutrala sängkläderna. Så de sätts upp på önskelistan omgående. Täcke och kudde från samma märke önskas också såklart. Snart är det nämligen dags att damma av den lilla sängen som Tobbe hade när han var liten. Bara en sisådär 38 år sedan. Så liten och så söt är den men ack så i behov av lite fix innan den är redo för ett litet liv.

 Lovar att visa så fort det är dags att damma av den.

Kommer inte kunna låta bli.

sängkläder/Alex & Fred

Första dagen på det nya året.

 Första dagen på 2013 börjar närma sig sitt slut och det känns bra i maggropen. 

Har varit en tröttdag i dag, en sådan där dag när man, om man hade haft den inkopplad, kollat på tv och film mest hela dagen och legat väl placerad på sängen med ena handen i gottis påsen. Men se, det får vi ta en annan dag för det finns lite andra saker att göra fortfarande. Så garderoben är numera i ordningställd och det som saknas där är enbart lite materiell för att det ska bli helt klart.

Och i dag gick vi in i en ny vecka med vår lilla bebis i magen. Tiden rinner i väg och jag har mina upp och ner gångar i tankarna. Kommer jag verkligen att klara av att ta hand om ett litet liv? Men det hoppas jag. Och om inte annat så får jag lära mig under resans gång. Varvat med de tankarna är jag så klart lyckligare än någonsin. Kan inte vara annat. Hittade våra första bebis kläder när jag packade upp kläderna i dag. Där låg dem. Så små så små. Finns det verkligen en sådan liten parvel i min mage. Svårt att förstå. Förstå det sådär på riktigt. Att det är allvar.

Jag har en liten skruttis i min mage och om fyra månader ska vi träffas i det verkliga livet.

Jisses. 

Ja, 2013 kan inte annat än bli det bästa året i mitt liv.

småkläder/Lindex