En onsdag till ända.

Minimänniskan i mitt liv ligger och sover, jag tror aldrig att det har gått så snabbt för honom att somna in som nu i kväll. Rutinerna avklarades och sedan kröp vi ner i sängen och när jag kollade till telefonen för att se vad klockan var så somnade han. Några sekunder, det måste verkligen vara rekord. 

Dagen har rullat på. Vi har städat och har ett hem som luktar rent av såpa. Fick stryka en punkt på listan och har påbörjat två andra punkter. En promenad på åkrarna, inte så lång men ack så jobbig då jag fick skotta mig fram med fötternas hjälp innan jag kunde dra vagnen igenom snövallarna som byggts upp av all vind som härjat här de senaste dygnen. När vi väl tagit oss runt byn så var det möra ben som tog en varm dusch och började känna ett sug efter att börja med styrketräningen igen. Tål att tänkas på lite mer och kolla över en eventuell plan, allra helst skulle jag vilja börja på leksandshallen så att jag även har möjlighet att simma. Men det tar vi en annan dag. Prioritet ett när det kommer till träningen ska jag skriva om här i morgon tänkte jag då jag ska påbörja lite hemmaträning anpassad för (nyblivna?) mammor.

Nu ska jag dock avsluta min dag och borsta tänderna så att jag får krypa ner och mysa med den här varma, älskade lilla pysen. 

Jag tror inte det finns ett bättre slut på dagen.

Varm minimänniska och sova. 

Livet är precis så fint som det ska vara.

Den där långa viktiga listan...

Helgen kom. Och helgen gick. Vi roade oss med storhandling, vila, snöskottning och hockey. Måndagen kom, tisdagen likaså och nu har vi onsdag. En dag som ska tillbringas hemma med en lång, lång "att göra" lista som jag hoppas åtminstone kunna avklara några punkter på. Det är det som jag tycker är hela vitsen med att skriva ner vad man måste/bör göra, att få dra det där slutliga strecket som signalerar: KLART! En befriande känsla och när jag nu har skrivit det så måste jag börja. Omgående(så att jag får dra det där strecket) och inte sitta här och hänga. 

Först in till svärföräldrarna för att hämta dammsugaren och efter det ska den här busen på golvet få hjälpa mig med att städa av golven. Vad vi tar därefter vet jag inte riktigt, listan är så lång att jag har lite svårt att välja vad som bör göras först. Redigera bilder och framkalla kanske så att vi kan göra en fin fotovägg här i köket? Eller byta de där förbenade gardinerna i lilla fönstret som jag tänkt göra sedan i somras? 

Som ni märker, saker som funnits med på listan en lång tid och som jag i går kväll fick känslan av att det var livsviktigt att de blev gjorda. NU.

Och livsviktiga saker är inte att leka med. 

Ohh nej.

När man inser att det är helg.

Veckan har passerat och vi är redan inne på fredag vilket betyder att det är helg. Den här veckan har jag inte riktigt hunnit med att reflektera över vilken dag det har varit. Vi har haft saker inbokade alla dagar utom måndag vilket gör det till en väldigt händelserik veckan och jag tycker att det är otroligt skönt med helg nu(missförstå mig inte, jag älskar att ha saker inplanerat, kanske lite för mycket saker till och med). Det vankas storhandling på söndag men i övrigt har vi inget särskilt inplanerat och så tycker jag att det kan få vara när veckan varit bokad med roligheter. I bland tror jag att man måste ha "tråkigt " för att uppskatta det roliga desto mer. Och med tråkigt menar jag såklart att göra sådana där saker som hör vardagen till, som att tvätta monsterhögarna med tvätt, städa, planera middagarna framöver och vad som ska inhandlas. De där göromålen som får kliva åt sidan när man har viktiga saker inbokade och som känns som prioritet just för stunden. Men när dammråttorna flyttat in permanent och skrämmer en om nätterna med sitt smygande över golvet så att man med blixtens hastighet drar åt sig fötterna  efter ett toabesök, ja då är det dags att städa.

Monster under sängen, de finns, åtminstone här på Jönsesgården.

Så om jag har lite disciplin så kliver jag upp med tuppen i morgon och avklarar den där listan med saker som ska åtgärdas och sedan kan jag och August med gott samvete släpa med oss fröken svår på en promenad nere på åkrarna. Har vi lite tur så skiner solen och tankar oss med livsnödvändiga vitamin D och någon fräken på näsan. 

Då säger vi så. Uppstigning klockan 07:00 i morgon.

Tror ni på det?

Andra veckan.

Vissa dagar är det roligare än andra att kämpa med vikten och det ständiga sockersuget. För den här veckan har det varit hemskt att heta Ulrika. Hela dagarna har jag haft den där längtan efter att få äta en riktigt smarrig kladdkaka, ni vet en sådan där smetig historia som gifter sig fantastiskt bra med en skopa riktig vaniljglass. Eller en bit morotskaka, allra helst min egna, med rikligt av frosting. Nomnom. Det är nästintill så att jag sitter och dreglar här vid datorn.

I alla fall i dag är det torsdag.

Torsdagar betyder vägning. Föregående veckas resultat var ruskigt bra och jag hade känslan i kroppen redan i går, att resultatet denna vecka skulle bli en besvikelse och ack så rätt jag hade. Ynka -0,2kg visade det sig. Ett minus, absolut men för hjärnan var det ett nederlag. Och det värsta med nederlagen är att jag har så lätt att gräva ner mig och ge upp i stället för att höja blicken och sikta mot nästa vecka. Kanske blev det ett än tyngre nederlag när jag har brottats med det ständiga sötsuget, kanske inte. I vilket fall så är det en mindre rolig dag i dag.

Jag har dock överlevt och föll inte för frestelsen att köpa med mig mina forna goda vänner Ben & Jerry hem, även om jag tänkte tanken flertalet gånger. Nu försöker jag sikta mot nästa vecka och hoppas att det ger lite roligare siffror att hurra över.

*fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätta simma*

Tur och retur till Djurås

En bättre onsdag. 

Vi placerade oss nämligen i bilen strax efter lunch för att åka till Djurås och hälsa på Maria(Johan, som också bor där var på jobbet och tjänade stålar). Och katten Nils såklart. Stackaren som blev utskälld av min byracka i sitt eget hem, att gå bort med Grynet är inte det lättaste. Hon kan inte riktigt föra sig när det kommer till rädda fyrbenta varelser som kan få för sig att springa. Borde skicka henne på en uppförandekurs omgående så att man slipper skämmas.

Men men, efter att damen skällt ut stackars Nils så fick jag en kopp te och August inspekterade golvet, sladdarna och allt annat som kan vara av intresse för en minimänniska. Och det var så skönt att slå sig ner och bara få prata lite en stund, med någon som är intresserad och lyssnar på vad som finns att säga, viktigt som oviktigt nonsens. En sådan där person som värmer själen och alltid spritter av glädje och positiva vibbar. För sådan är hon, fina Maria. Och då vi inte har träffats sedan december månad så fick jag och August en varsin julklapp. Hur gulligt är inte det? 

Till mig var det produkter som "Tant Mia" tillverkat alldeles på egen hand och då jag 2014 siktar på mer ekologiskt, närproducerat och naturligt som möjligt så passar detta perfekt!! Tack!! Och minimänniskan hade turen att få den finaste lilla mössa som "tant" stickat alldeles själv i den där härligt blå/turkosa nyansen som vi gillar så mycket. Åhhh, sååå fin. Dock har minimänniskan växt lite så dessvärre var huvudet lite för stort för hantverket och vi fick oss dagens skratt.

Men vi är glada bara över tanken att kära vännen stickat denna till busen. Att den sedan inte passar riktigt spelar ingen större roll tycker jag.

Det är tanken som räknas.

 

Efter en hel del babbel om än det ena än det andra så var det dags att packa in kompaniet i bilen och fara hemåt så att inte minis schema sprack totalt. Men förhoppningsvis ses vi snart igen. Först ska de bara åka på en liten semester och ha det bra.

Sen, sen är det dags för te och snicketisnack igen.

Och jag längtar redan.

Bäst just nu.

F.A.B.U.L.U.S.T.I.S.K.

Så sammanfattar jag denna låten.
Mitt tips; kryp upp i soffan med en kopp te, lyssna och njut.

 "I see fire"

Att ha en nattuggla på Jönsesgården.

Efter en långpromenad på åkrarna så är det en smått frusen tjej som sitter här i köket, påpälsad med sockor och kofta, samt den obligatoriska värmekudden varsamt placerad i knät. Ja just det, jag höll nästan på att glömma, kupé värmaren är också påslagen. Inte för att det är kallt ute, inte inne heller för den delen. Nej inte alls, det var så skönt att promenera men som alltid blir jag kall när jag är ute, antagligen för att jag har så dålig cirkulation eller nåt sånt. Så efter promenad måste det finnas tid för projekt upptining så att jag kan vara en fungerande människa igen utan att hacka tänder med risk för att bita mig i tungan. 

Min lilla minimänniska sitter och hamrar här på sin bultbräda varvat med att äta upp hammaren och testa sitt höga register av toner som han tydligen har ärvt. Otroligt roligt att konversera med den här lille busen som inte har så mycket bekymmer i livet och därmed även glad för jämnan. Man kan aldrig ha för många glada människor i sitt liv.

Mini här hemma är en riktig nattuggla. Gladeligen vaken till elva- tolv och skrattar. Aldrig ledsen. Aldrig gnällig. Bara otroligt glad och skrattar. Det gör inte vi vuxna kan jag säga så i går fick mini inte sova efter klockan 16:00 för att jag ville att han skulle komma i säng. Gick fint. Vi röjde inne hos farmor och farfar en bra stund, sedan var det lite gåstolsrally medan jag lagade mat och tillslut så var klockan 19:45 och det var dags för lite kvällsgröt. Lika matglad som alltid men lite "gnisslig" då  han såklart var trött. 20:00 borstade vi tänderna och tio minuter senare sov han. 

När jag lagt ner honom i sin säng så påbörjades operation; hålla tummarna för att han ska sova hela natten. Jag fick äta middag i lugn och ro. Duscha. Krypa ner i sängen vid halv nio(det har inte hänt sedan...?). Läsa bok. Släcka lampan och somna. 23:00 vaknade herrn och garvade. Lyfte över honom till oss i hopp om att han skulle somna om och det gjorde han....två timmar senare.

Så projekt att sova i tid gick helt okej om man bortser i från att nattugglan skulle vara vaken två timmar helt i onödan. Nya tag i kväll och operation; hålla tummarna för att han ska sova hela natten fortsätter.

Nu vankas det återuppvärmning av värmekudden som är aningens för sval för att värma min arma kropp och så ska vi sjunga lite medan middagen blir varm.

"I ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut...."

Att leva med fröken svår.

Trött kille. Trött mamma. Trött hund. Trötta katter.

Standard på lördagar.

 

Snön yr utanför vårt fönster och jag har plockat och donat. Sådant som jag inte hinner när minimänniskan är vaken. Låter kanske konstigt men när han är vaken så måste man passa honom precis hela tiden då han nu krälar fram i en rasande fart. Och vi har såklart ingen grind som kan hindra honom från att falla nedför trappen, än. Det är nämligen vad vi ska ordna med i morgon när vi åker till Borlänge. Vi ska inhandla en som ska på plats så snart vi intar hemmet igen. Inte bra för mammahjärtat att hela tiden se allt som ska göras men inte orka bära med sig en dunderklump på höften så att bäckenet intar nytt, obekvämt läge. 

Någon ordning på familjen rörig får det allt vara. 

Snart vankas det i alla fall en promenad i snöfallet med en hund som helst av allt bara ligger inne och snusar på sängen. Ja förstår ni, för att komma ut på morgonpromenaden så måste det tjatas i en evighet för att hon överhuvudtaget ska masa sig nedför trappen. Fröken svår kanske vi ska kalla henne? En dam med så bestämda åsikter att hon lätt skulle kunna styra det här landet som en järnladyn gjorde på sin tid. Så mitt tjatande har nu startat för att få med henne ut på en promenad i solskenet. Hon ser så där intresserad ut, slänger några ogillande blickar på mig och suckar tungt.

Men hon har inget val. Med på promenad ska hon för det finns inget skönare än att traska i den friska luften och bli kall om kinderna samtidigt som man bara förundras av hur vackert det är med det vita vinterlandet som vi äntligen fått. Själen behöver det. Fläsket likaså. 

En promenad för hälsan.

 

 

Veckovägning 1.

Nu har det gått en vecka sedan jag slutade med sockret och skärpte till mig med kosten. Jobbigt. Absolut. Men det är så pass korta stunder att jag kan härda ut det och är det riktigt illa tar jag mig en halstablett med lakritssmak och lugnet infinner sig. Resultatet på vågen är -2,6kg och det måste jag säga var en skön siffra. Nu ska man såklart inte bara jaga siffror på vågen men i början känner jag att det är viktigt att det går åt rätt håll så att jag klarar av de här tuffare stunderna med sötsug och deppighet. Kroppen känns mindre svullen och det är skönt även om jag fortfarande irriterar mig på diverse överskott här och där. 

Men till sommaren då ni...då är det knappast jag som gömmer mig i vassen.

Nej nej, jag ska leka med buse, tro inte något annat och jag kan ärligt säga att jag riktigt längtar tills det blir badväder. Och med den redovisningen av veckan som gått ska jag nu packa ihop våra saker i från kontoret och ta en skön promenad i vårt vita vinterland.

Att träffa likasinnade.

Vi startade veckan på absolut bästa sätt. Med bebisträff. Eller säger man fortfarande bebis? Vi började i alla fall veckan med att träffa de söta små minimänniskorna i vår föräldragrupp. I dag var vi hemma hos familjen Look/Tägtström och spanade in deras hus på Övermo. Och jag älskar verkligen att se August när han får syn på de övriga minimänniskorna, hela han lyser upp som en sol och tycker att jag är långsammast i världen när det kommer till att ta av kläderna(hrrmmm...kanske går det snabbare om herrn ligger still?). 

Mycket har hänt sedan sist. De flesta tar sig fram via krypning och ålning. Ljudnivån har stigit några snäpp sedan sist och det är betydligt mer aktiva små liv. Av de närvarande tror jag att det var August och Greta som tog det mest "chill" där på vardagsrumsgolvet. Så roligt och jag blir alldeles varm i själen av att få privilegiet att hänga med en stund i dessa minisar och -föräldrars liv. Vi bjöds på god hallonpaj, ja jag tar för givet att den var god då jag såklart inte åt av den, kaffe och saft. Det kändes dock lite konstigt att man inte tog mer än ett glas vatten trots att det vattnades i munnen.

Värden Oskar blev dock väldigt slut av alla sina gästers energi och ljudnivå att han tog sig en liten tupplur. Helt rätt. Är man trött ska man sova och det var precis vad August gjorde när jag backade ut bilen från uppfarten(jag måste erkänna...jag älskar vår backkamera!). Han somnade.

Nu ska vi kila ner en våning och laga middag till moi.

Kyckling med currysås och mängder av grönsaker.

Nomnom.

Adjökens adjö.

I går slutade jag med socker. En ganska enkel sak kan tyckas men för en sockerberoende så är det tufft. Just nu lider jag. Huvudet dunkar och kroppen känns allmänt klen. Livet har runnit ur mig och jag lever just nu minut för minut.

Det får mig att kämpa på, för om jag mår såhär dåligt av att vara utan socker i två dagar, hur bra kan det då vara för kroppen att vi proppar i oss massor av socker? Då menar jag såklart inte bara det som gömmer sig i godis, läsk, glass och allt annat där det är uppenbart att de till största delen består av socker. Utan det jag även vill lyfta fram är allt det dolda sockret som så många av oss missar. Det som gömmer sig i de dagliga matvarorna. Sådant som vi kanske inbillar oss är nyttigt och sedan om man lusläser innehållsförteckningen inser att det är en ganska stor mängd socker gömt bakom fina namn och lovord om att det ska vara ett nyttigt/hälsosamt/naturligt. 

Bye bye my dear(?) friend!

Många som känner mig vet att mina laster är Coca Cola och mörk choklad. Framförallt den sistnämnda kan jag äta i det oändliga. Gott. Ohhh, ja och det kommer jag alltid att tycka men frågan är hur mycket jag egentligen uppskattar det när jag vräker i mig oantastliga mängder. Min förhoppning är att jag nu slutar med det svarta guldet(cola) för en lång tid framöver och att jag i framtiden ska kunna ta en ruta choklad och känna mig nöjd med det.Men som med alla beroende är det verkligen en balansgång och jag kommer att ta en dag i taget.

Så från och med nu går jag igenom innehållsförteckningarna mer noggrant och kommer att vara lika strikt som jag är med August mat. Och självklart kommer jag att äta onyttigt någon gång då och då(jag är inte mer än människa och långt i från rabiat) men det ska inte bli en flykt från att behöva laga mat när orken tryter, snarare ett aktivt val vi i familjen gör. I dag väljer vi ofta snabbmat när tröttheten tagit överhand och det är något vi måste dra ner på. Nej vi säger hej lagad mat från grunden, det kommer att bli så bra det här!!

Och nu ska jag och August kila ner i köket och få i oss lite lunch, sedan vankas det promenad med fröken i det vita vinterlandet som anlände i natt. Tack kung Bore!

Rekommenderar Er att läsa den här artikeln

(klicka på bilden så kommer ni till artikeln):

 Inte sen.

Nu.

På en gång.

Att vara en splittrad själ.

I dag är en seg dag. Vi har ärligt talat inte gjort många knop och att jag överhuvudtaget har startat datorn är en bedrift i sig. Alla sover utom jag. August snusar, Grynet snarkar och katterna ligger i en hög och sover djupt. Det är en gåta att jag klarar av att hålla mig vaken men jag känner att jag måste om jag ska klara av att sova när natten kommer.

Jag är inne i en period som jag skulle förklara som förvirrad. Det är tankar som snurrar dygnet runt om precis allt och inget. Jag känner mig splittrad och allt funderande gör att hjärnan kokar över. Det har gått så till den milda grad att jag inte vet i vilken ände jag ska börja för att reda ut det hela. Hela själen känns spretig och det krävs inte mycket för att jag ska begrava huvudet i händerna och sucka djupt. Allt känns i den stunden så övermäktigt. Och vissa dagar, såsom vardagar, sker det aningen mer ofta än helgerna. För på helgerna är tryggheten hemma och jag kan krypa in i hans varma famn med en puss på pannan och peppande ord i öronen. Det krävs inte så mycket mer än så men svårt att få till när tryggheten måste jobba och vi skrotar runt här hemma. Plockar lite här, plockar lite där, övar på att gå, läser en saga, kör lite krypträning, sjunger en sång och tar en uppfriskande promenad som rensar själen, åtminstone för stunden.

Men nu ska jag och min förvirrade själ kolla in ett ämne som fascinerar mig...jag kan liksom inte bestämma mig om jag tror på det eller ej. Och det kommer förmodligen att vara en gåta tills den dag jag eventuellt utsätter mig för det. 

Vad jag pratar om?

Hypnos.

August.

I dag säger vi grattis till vår lille buse som har namnsdag.

August.

Vår solstråle som förgyller varje dag.

Det är total lycka att just du kom till oss, finns ingen godare minimänniska med ett mer smittande leende än du, vår son. 

Tack för att du är du och glöm aldrig:

Jag älskar dig ♥

En uppmaning: Se Fröken Frimans krig.

 Nu under julen rullade denna serie i tre delar på SVT och jag måste bara rekommendera Er- se den!! Det är en uppmaning. Otroligt bra. Det var en ren slump att jag såg första delen då den visades just när jag zappade förbi som hastigast. Fastnade omgående. Dock kan jag säga att det som lockade mig först och främst var titeln. Sen kläderna. Tänk att få svassa runt i dessa frasande långa kjolar, vackra kavajer, fina håruppsättningar, blusar med snygga detaljer och käcka skor med lagom klack i den sagolika miljön. Vilken dröm. Och nu lät jag väldigt ytlig märkte jag men det är bara sanningen, det som dock gjorde att jag fortsatte kolla var handlingen. Vilka fantastiska kvinnor!!!!

 Bildkälla: Aftonbladet

Fröken Frimans krig del 1/3

Fröken Frimans krig del 2/3

Fröken Frimans krig del 3/3

Första julen.

Julen är förbi. Den första julen för vår lilla familj och oj så mysigt det har varit. 

Ingen stress, lugn och skönt. 

Släkt och vänner. 

Mat och godis. 

Traditionsenligt tv-tittande.

Tända ljus och paketöppning.

Sovmorgnar och långa frukostar.

Långpromenader som dagens mest ansträngande aktivitet.

Julaftonen befann vi oss i Hedemora hos mor och far. Skönt att få vara hemma där jag kan traditionerna och man får möjlighet att slappna av, vi var två mycket trötta föräldrar, efter vår första bökiga natt på 8 månader, som satt i soffan och gäspade tidigt på eftermiddagen. Maten var ljuvlig och sällskapet likaså. En alldeles perfekt julafton och helt i min smak. 

August fick sina första paket och som jag misstänkte var han till en början mest intresserad av det prasslande papperet men med lite assistans så fann han såklart tjusningen med insidan också! Mycket fint fick han och just i detta nu sitter han och leker med en av prylarna. 

Vår första jul. 

Och många fler kommer det att bli.

Juldagen var nog den minst aktiva dagen. Vi låg till sängs mer eller mindre hela dagen, varvade mellan att sova och slötitta på filmerna som rullade på tv. Alla var lika slut. De vuxna, August, Grynet och missarna. Självklart åt vi mat och var ut och rastade fröken men hon ville mest göra sina behov och sedan vända åter hem. Åter in till värmen och chansen att bli kliad på magen. 

Så julen i korthet, en lugn och rogivande första jul med lilleman. 

Vår alldeles egna pepparkaksgubbe.