Trött kille. Trött mamma. Trött hund. Trötta katter.
Standard på lördagar.
Snön yr utanför vårt fönster och jag har plockat och donat. Sådant som jag inte hinner när minimänniskan är vaken. Låter kanske konstigt men när han är vaken så måste man passa honom precis hela tiden då han nu krälar fram i en rasande fart. Och vi har såklart ingen grind som kan hindra honom från att falla nedför trappen, än. Det är nämligen vad vi ska ordna med i morgon när vi åker till Borlänge. Vi ska inhandla en som ska på plats så snart vi intar hemmet igen. Inte bra för mammahjärtat att hela tiden se allt som ska göras men inte orka bära med sig en dunderklump på höften så att bäckenet intar nytt, obekvämt läge.
Någon ordning på familjen rörig får det allt vara.
Snart vankas det i alla fall en promenad i snöfallet med en hund som helst av allt bara ligger inne och snusar på sängen. Ja förstår ni, för att komma ut på morgonpromenaden så måste det tjatas i en evighet för att hon överhuvudtaget ska masa sig nedför trappen. Fröken svår kanske vi ska kalla henne? En dam med så bestämda åsikter att hon lätt skulle kunna styra det här landet som en järnladyn gjorde på sin tid. Så mitt tjatande har nu startat för att få med henne ut på en promenad i solskenet. Hon ser så där intresserad ut, slänger några ogillande blickar på mig och suckar tungt.
Men hon har inget val. Med på promenad ska hon för det finns inget skönare än att traska i den friska luften och bli kall om kinderna samtidigt som man bara förundras av hur vackert det är med det vita vinterlandet som vi äntligen fått. Själen behöver det. Fläsket likaså.
En promenad för hälsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar