söndag 30 november 2014

Myser med feberskrutt.


Så här ser det ut just nu. Feberskrutt ligger och sover med "niin" tätt tätt intill. 
Termometern landade på 39,1 grad. Hosta och snuva. Lille skrutten. 

Dagens aktiviteter har hitintills bestått av morgonmys i sängen, frukost, en kort promenad med Fröken Svår ute på gården och nu en liten tupplur. En lugn och skön söndag är vad vi orkar med efter en natt med mycket vaken tid. Trots en del grus i ögonen så hoppas jag att dagen fortsätter i samma lugna tecken. Googlar inspiration till lilla rummet och ödslar inte för mycket energi på saker som måste göras. Det tar vi i morgon.
I dag är det mysdag.
Hela dagen.

Hoppas Ni alla har en mysig första advent!
Kramar ♥

lördag 29 november 2014

En lördag i snorpapperets tecken.

Bacillerna har invaderat hemmet och lillmasen sover just nu efter en dos alvedon och lite nässpray. Jag hoppas verkligen att han får sova hela natten, han behöver det.
 Sambon behöver det. 
Jag behöver det. 
Hela familjen behöver det.


Det är trots allt söndag i morgon och inte vilken söndag som helst. Första advent är här. Och nedräkningen till jul har börjat. Något som kändes väldigt avlägset för inte alls så lång tid sedan men nu står vi alltså här. Ljusstakarna står redan på plats i fönstret, i morgon åker även stjärnorna upp samt lite annat lull lull. Vi har inte så mycket. Och vi får inte plats med så mycket. 
Men självklart gör vi vårt bästa. Hyacinten blommar för fullt på vedspisen och sprider en behaglig doft. Doften av jul. Som ni ser i tidigare inlägg har August´s önskelista publicerats och nu ska jag bara finna ut vad vi ska köpa till vår lille Toker. Men innan vi kommer så långt som till "julklappsinhandling" och julafton så börjar vi med första advent. Julskyltningen ska besökas, som sig bör. Här i Leksand är det så mysigt att knata runt bland alla tända eldar, marknadsstånd, påpälsade människor och doften från glögg som serveras lite här och var. Jag ska leta krans till dörren och kanske slå till på en amaryllis eller två. Ja, och så ska jag kika rent allmänt. Förhoppningsvis träffar vi på tomten också, vill så gärna se August´s reaktion när han för första gången stöter på den rödklädde bullriga farbrorn som besöker alla barnen en gång om året för att dela ut fina paket. 

Så där har ni vår söndag. 
En dag som blir lite festligare än denna lördagen varit(om inte febern går åt fel håll vill säga) då jag mestadels torkat snor och jobbat på att få i Toker vätska. 
Inte festligt men ack så nödvändigt.
Nej, första advent i morgon men först lite sömn och drömmar om att vakna upp 
och mötas av en frisk Toker. 
Låter som en alldeles perfekt dröm om du frågar mig. 

Nattinatti♥

August har knåpat lite...


Diinglis kanin XL/HÄR, Golvpussel i skumgummi/ HÄR, Badbomber(tomtar, nalle och robot)/HÄR, Åkpåse Voksi Urban/HÄR, Nattlampa/HÄR, Bord och stolar/HÄR och HÄR.

...på sin önskelista. 

Och här kommer den, efter många om och men, önskelistan inför julen. Ingen aning om vad vi ska köpa till honom ännu men jag lovar att jag arbetar på det. Hjärnan går på högvarv. Det vi behöver allra mest av ovan nämnda saker är åkpåsen, den är ett måste nu när det börjar bli kyligare ute. Han sover nämligen ute på dagis och efter rekommendationer så har vi nu kommit fram till denna. Den kostar sin slant men när man har en lång son så är det en fördel om den kan användas under många år, denna fungerar till 5-6 års åldern ungefär. 

Och utöver paket så planeras Tokers rum för fullt. 
Jag är så taggad och vill börja på en gång. 
Men när man måste ta hänsyn till fler personer i hushållet så drar det alltid ut på tiden. Dock kommer nog eftergiften snart då jag tjatat hål i huvudet på vederbörande.
Det finns nog en viss risk för det.

Men här är 2014 års önskelista.
August´s alldeles "egna".

fredag 28 november 2014

Badbomd utförd.



Fredagsmyset här hemma har bestått av badande i badbaljan...utförandes bomben. Jihaaa, vatten i hela badrummet. Mamman får torka. Och funderar under tiden på hur en så här liten person i sin lilla badbalja kan lyckas sprida denna minimala mängd vatten hela vägen upp i taket. 
Hur är det möjligt? 
Jaja, det torkar. 
Det är trots allt bara vatten.
Toker var väldigt nöjd och somnade gott efter sitt badbombande och tandborstningen i renbäddad säng med kanin i famnen. Och nu ligger han där och snusar så rofyllt.
Ett bra avslut på dagen och jag hoppas att han sover sött hela natten så att även mamman i hushållet får göra så. Ögonen kilar nästan i kors men då det varit hockey i kväll så kan jag inte krypa i säng riktigt än. Eventuellt måste jag bege mig in och hämta sambon som är billös. Men jag hoppas verkligen att jag snarast får borsta tänderna och krypa ner. 
Jag längtar.

Efter två dagar med utbildning på jobbet så är hjärnan överfylld med nya kunskaper, insikter och information. Roligt att lära sig nya saker. Det är det alltid. Nu gäller det bara att komma i håg all information och sortera den i rätt fack för att kunna anamma den på måndag när det åter är dags för arbete. Men innan den sorteringen kan påbörjas måste hjärnan få lite vila.
Med det säger jag välkommen fredag och helg, otroligt efterlängtat.
Tid för vila och återhämtning.

Och så säger vi god natt.
I morgon är en ny dag med ny energi.

Dröm sött!



tisdag 25 november 2014

Island i stickad form.

Jag har totalt snöat in mig på stickade tröjor med "Islands" mönster. Något jag påtalade för min kära mor, i hopp om att hon skulle vilja sticka till mig. Men det sket sig. Och det förstår jag, hon ska inte slita ihjäl sig för att jag vill ha en tröja. Jag har trots allt vet att förstå att bakom dessa mönster ligger det massor av arbete och tid. Spanat på en finfin köpetröja från Jumperfabriken men priset var lite för högt för att min ekonomi ska mäkta med därav har jag försökt att spana in kedjorna och deras utbud.

Och i dag fick jag ett nyhetsbrev från H&M där dessa två snygga kandidater fanns med. De faller mig i smaken båda två men det får faktiskt räcka med en. Men vilken. Om jag hade tillfälle skulle jag gärna vilja klämma och känna lite på dessa. Typ nyss. Inte om en vecka. Att vänta är inte min starka sida. Verkligen inte.
Hur som.

Vilken tycker ni är snyggast?


Oversize modell/hittas HÄR

Och denna godingen hittas HÄR.

Snygga. 
Jo tack.
Beslutsångest.
Som vanligt.


Att vara tekniskt sviken.

Det här med att vara utan telefon har jag börjat vänja mig vid. De första dagarna kände jag mig naken och en aning handikappad. Vanan att alltid vara tillgänglig blev enormt påtaglig och jag kunde känna en viss irritation när jag hela tiden måste tänka lite i förväg när jag ska i väg någonstans som kräver kontakt med andra berörda parter. Men som sagt, nu börjar jag komma in i det. På sätt och vis skönt. Samtidigt så vet jag att det är vänner som hört av sig och säkerligen funderar varför jag aldrig svarar på samtal och sms. Alltså inte av nonchalans från min sida, verkligen inte. 
Jag hoppas verkligen inte att någon tror det, alltså att jag nonchalerat denne och känt sig bortglömd. 
Det är bara tekniken som har svikit mig.

Det händer inte så mycket om dagarna mer än att det ser ut så här; grusiga ögon, frukost, morgonpromenad, arbete(upp över öronen), lunch framför datorn, arbete, promenera hunden, arbete, arbete, hämta August, skynda hem, laga mat, leka, natta trött Toker, förbereda morgondagen, promenera hunden och alldeles för sent på dygnet dags att sova en timme innan Toker vaknar och har svårt att somna om. Ja, detta är det välkända hamsterhjulet. Avundsjuka? Nej. Jag tänkte väl det. Tacka gudarna för att den lille Tokern är den sötaste godingen som går på denna jord, killen med ett leende som värmer ända in i hjärtats djupaste skrymsle. Värmer där ingen annan kommer in. 


Så jag har inte så mycket spännande att berätta just nu.
Jag har fortfarande inte lyckats bli bärgad efter min dikeskörning med Viktväktarna. Jag hade som jag redan visste, ett plus på vågen förra veckan. Ett alldeles för stort plus. Ofantligt tråkigt såklart men jag har ingen att skylla mer än mig själv. I morgon siktar jag på en nystart. Ny vecka med nya fräscha poäng och jag måste verkligen ta tag i detta nu då jag fått bekräftat från läkare att jag har IBS, även kallat stressmage. Inte helt förvånad. 

IBS:en har nämligen förvärrats nu under dessa veckor som jag har ätit mindre nyttiga saker, bröd och oregelbundet. Dagligen har jag svåra magsmärtor vilket gör att det är extra jobbigt då smärtorna är så pass starka att jag sitter dubbelvikt på kontoret. Ingen höjdare som ni säkert förstår. Därför är det väldigt bra om jag kan styra upp det här nu. 
Hepp hepp!! Jag kan klara detta. Jag kan verkligen. Jag vet det. Så nu ska jag sitta ner och planera in lite motion för att få igång fläsket igen, matschemat är redan fixat och rullar på för fullt, det är bara det där lussekatterna, glassen och smörgåsarna som måste ratas.

Så mycket mer har inte hänt. 
Mamma var här förra veckan och hängde med August under tiden som gänget från kontoret drog i väg på Dalarnas idrottsgala för mingel, middag, uppträdanden och prisutdelningar. Trevligt, trevligt. Roligt att umgås utanför kontorets väggar, uppsnofsade och lätta till sinnes. Jag höll mig alert fram tills klockan slog 21, innan småbarnslivet kom i kapp mig och jag gäspade stoooort. 

I lördags var det hockey här på orten och det var faktiskt första matchen som jag såg denna säsongen. August hade, tro det eller ej, ro i kroppen att sitta still nästintill hela matchen och jag är imponerad. Han som annars har myror i hela kroppen men dagen till ära så satt han i mitt knä och myste. Lite korv och festis som proviant gjorde såklart sitt till. En mysig lördag som avslutades tidigt i säng. Trött, tröttare, tröttast.

Ja här fick ni ett blandat inlägg som innehåller lite allt möjligt. Man kan kalla det en sammanfattning över vad som hänt sedan sist. Den korta versionen. 
Nu ska jag masa mig ner och förbereda frukosten innan det är dags försöka komma i säng i tid. Önska kan man alltid göra. Innan midnatt säger vi. Det låter bra. 
Och jag hoppas innerligt att jag lyckas med det. 
Natti natt!

söndag 23 november 2014

Önskan från mamman i hemmet.

Nu när det är detta eviga mörker och min klädsel består av "kontorsuniformen" eller mjukiskläder så kan man åtminstone bjuda till på en snygg mjukisstass. Därför tycker jag att det verkligen vore i sin ordning att tomten kom hem med denna dressen till mig i julklapp. Finstickad gör att den känns lite finare än vanliga hemmaoutfits. 


Bild från H&M

En dress som jag absolut kan tänka mig att ha om jag skulle lämna hemmet för en tur till affären eller någon av de lokala pizzeriorna. Byxan hittar du HÄR och munkjackan HÄR.

Snälla tomten, jag har verkligen varit snäll i år.
Lovar.

onsdag 19 november 2014

Projekt nummer ett i hemmet.

Här hemma ser det ut som en bomb har briserat. 
Ingen underdrift från min sida.
Det är skitigt högt och lågt, dammråttor och saker precis överallt. Personer utanför familjen är inte välkomna. Inte för att jag inte vill att de ska hälsa på men jag skäms så in i de grövsta för hur det ser ut. Och så här kan vi inte ha det. Vi kommer att bli kvar här i vår lilla stuga ett tag till, det är bara att inse det men jag känner att jag måste få göra om. 
När vi flyttade hit var det mer eller mindre kaos då jag var gravid och skapligt tjock om magen, det mesta var tungt och vi flyttade in hastigt. Saker och ting fick inte kännas in ordentligt utan det bara placerades på ett ställe och har sedan blivit kvar där. Något som känns i magen. Det känns inte bra. 

Så nu är det dags att göra om och göra rätt. 
Ett projekt som kommer att ta sin lilla tid men jag ska börja i det minsta rummet hemma hos oss. Det rummet som i dag agerar Augusts rum och garderob i ett. Ja, ni hör ju vilken härlig kombination. Barnrum och garderob.
Och när man bor trångt så är det okej med sådana här lösningar men det måste vara funktionellt. Något det inte är i dag. Så nu ska det fixas. Jag har två olika idéer som jag ska ventilera med sambon när han kommer hem. Men det lutar åt den som jag kom på först och som är mest genomtänkt, Den som jag verkligen har vridit och vänt på.

Några saker ska få flytta ut och några ska inhandlas och få flytta in. För att få en helhet i det som kommer att agera garderob så behöver vi en ny byrå och då har jag spanat lite på Ikea för att finna inspiration samt möbler i rimliga priser. Föll faktiskt för byrån Malm som jag har för sväljer ganska så mycket och kan räcka till mig och mannen. Det som saknas då är en klädförvaring till lilleman men det ska jag fundera vidare på. 

Byrå MALM/ikea

Säng har lilleman redan som han just nu sover sött i och den ska inte bytas ut än på ett tag. Däremot så är det en hel del saker i det där rummet som ska plockas ut och ställas upp på vinden i väntan på att vi bor större och får plats för det. När det är gjort, då ska jag göra en liten myshörna med madrass och mängder av kuddar för extra mysfaktor. Lite hyllor ska upp på väggen och självklart lite tavlor, har en hel hög som väntar på att komma på plats där inne. 

Åhhh, det ska bli så roligt att göra det här. 
Jag vill börja nu. 

Tömma, spackla, måla och inreda. 
Kulören till vägg är utvald och kommer bli en härlig matt kalkfärg, taket samt lister blir vitlaserade och golvet är fräscht vitt sedan tidigare. Wiiiieee, vad bra det kommer att bli.
Ska ta lite bilder på detta spektaklet så att ni får följa med på vägen. 

På tal om bilder så har jag nog en hel del bilder från renoveringen av badrummet som gjordes när vi flyttade in här. De har jag inte visat er och ska leta reda på dem så får ni se vilken enorm skillnad det blev. Ska bara städa först så att jag kan ta lite bilder på hur det ser ut i dag.

Domen faller i dag.

Då var vi här. Domedagen. Dagen då jag får svart på vitt vad mitt snedsteg kostat mig på vågen. Nervositeten är stor och jag vet varken ut eller inte om jag ska vara ärlig. Helst av allt skulle jag vilja möta upp coach Anna nu och kliva upp på vågen. För att få det överstökat. Men icke, några timmar till måste jag sitta här på kontoret och våndas. Kanske är det nyttigt. En chans för mig att reflektera över vad jag håller på med. Tvivlen är stora just nu. Huruvida jag ska fortsätta eller inte. Alltså med Viktväktarna. Den kloka sidan inom mig säger att jag ska fortsätta då kroppen mår så otroligt mycket bättre av att leva med sund kost i sunda mängder. Medan den "sockrifierade"(ett ord jag just uppfann) delen av mig själv bara ber mig kasta alla sunda vanor i sjön och låta kakmonstret ta över. För det är ju så gott med socker. Eller?

Kakmonstret vs. Sunda jag

Visst är det gott. 
Absolut.
Men jag vet inte om jag kan påstå att det är gott i de mängderna som kakmonstret påstår att jag ska äta. Allt handlar om balansen men den har jag inte riktigt funnit ännu och jag känner mig ute på lite fel spår som låter kakmonstret tala med så pass stark stämma som den gör. På något sätt så måste jag tysta ner den sidan och få den sunda sidan att dominera. Det är bara så svårt när giftet satt sina klor i kroppen. Det suger all kraft ur mig och det om något borde vara en varningsklocka. 

Nej det är bara att våndas i 8(!!!!) timmar till innan jag får domen.


tisdag 18 november 2014

I dag har jag biktat mig.

Flera gånger under dagen har jag öppnat upp denna sida för att skriva några rader. Men varje gång har det låst sig. I stället valde jag att skicka ett mail till min coach Anna innehållandes min biktning och ett rop på hjälp. Hon har redan läst det. Och gett mig respons om att hon läst det och var glad att jag öppnade mig för henne. Men hon måste finna rätt ord att skriva och bad att få återkomma med ett mer utförligt svar. Hur gulligt är inte det. Att hon verkligen tar sig tid att tänka på det jag skrivit och verkligen vill hjälpa mig på banan igen. Ja, hon är bra underbar den där spralliga "gangsingen". 

I morgon vankas det vägning igen. 
Ångesten är total men jag vet ju läget.
Men även om jag är medveten om hur det ligger till så är besvikelsen så total. Att jag misslyckats återigen. Jag ska åka på mötet även om jag helst vill undvika det men jag måste ställa mig på vågen och se sanningen i vitögat. Det mest effektiva för att komma på banan igen. 


Så jag låter denna kvällen vara som den är. 
En deppig historia.
Och så ska jag ska försöka se det som en nystart i morgon. 
Det är en "ny vecka" med nya poäng och nya friska tag. 
Jag ska inte göra om denna veckans misstag utan verkligen hålla mig strikt till min planering med kosten samt försöka pricka in lite mer motion för att förhoppningsvis rädda upp siffrorna en aning till nästkommande vägning. 

måndag 17 november 2014

Kollapsen.

I dag kom kollapsen. 
Den som ligger och lurar i bakvattnet hela tiden och måste hållas under sträng kontroll. Men jag vet också varför den kom i dag. Och jag vet ärligt talat inte om jag är redo att prata om det eller inte. Jag måste nog känna lite på det så att jag formulerar orden rätt. 

I vilket fall som helst så började det hela i lördags med migränen. Resten är bara en rad av dåliga val gjorda av ingen annan än mig själv. Så när pluset på vågen kommer nu på onsdag så har jag bara mig själv att skylla. Och jag är enormt besviken på mig själv. Så där att jag bara vill banka mig själv i huvudet om och om igen. Suck.


Åhhh vad less jag är. 
En kass lördag, en kass söndag och en ännu sämre måndag. 
Pointsmässigt ligger jag på -32. Aldrig haft ett sådant stort minus någon gång och känner bara att jag vill ägna hela tisdagen till motion så att jag kan jämna ut siffrorna en aning men nu är det som det är. Jag måste jobba också och vet att på onsdag är det som det är. 
Blääää.


Kalassöndag.

Vad fort helgen passerade. 
Jag tyckte att jag packade i hop mina prylar i fredagens eftermiddag för att ha en välförtjänt och mysig helg men jag hann inte mer än blinka så...vips var det måndag. Hur är det möjligt att två dagar bara swischar förbi utan man riktigt hinner med. Jag känner att det inte riktigt är ok. 

Men som ni vet så var min lördag en salig blandning av gott och blandat. Migrän varvat med kalas, jobb varvat med lek. Upp och ner.

Och i går var det söndag. 
Och inte vilken söndag som helst. 
Nej, för i går var det dags för kalas igen. 
Min fina, underbara, älskade systerdotter Linda hade sin 21:a födelsedag och det var en självklarhet att vi skulle vara på plats. Så familjen packade in sig i bilen vid lunchtid och drog söderöver för att hälsa på släkten som samlats i Lindas "nya"(hrmm, hn har bara hunnit bo där i två månader men för min del så var den ny) lya.En superfin lägenhet som jag spenderat x antal timmar i då min gamla vän Linda bodde där med sin kille för många herrans år sedan. En riktig känsla av deja vu när jag klev in genom dörren. Jisses. Vilka minnen. Och nu är det Lindas tur att skapa fina minnen i den lyan. Något jag är övertygad om att hon kommer att få. 

Paketen levererades på löpande band och vi bidrog med något så tråkigt som pengar. Men ack så välbehövligt när man flyttat till ny bostad och inte äger så mycket prylar. Så jag tror att det kommer bli kanon trots att det känns lite fantasilöst med ett kuvert med lite slantar i men bättre med ett paket som kommer att komma till användning i stället för en onödig pryl som bara kommer att ta upp onödig plats. Så fantasilöst eller inte, det var uppskattat och det är absolut viktigast.

Lägenheten var full i folk och då var det bara vår familj. När blev vi så många? Barnen var överlyckliga och levde i alla fall rövare och fikade om vartannat. August fann sig väl tillrätta i Sofies knä och det var så roligt att se att han fattade tycke för henne så snabbt. Jag förstår honom. Vem kan inte tycka om henne. Kanelbulle och ballerinakaka föll honom även i smaken och han slickade glatt i sig nougaten på sitt alldeles egna lilla vis. En liten tur ner till stallet var en självklarhet för mig då jag måste få insupa doften av häst, bajs och hö med jämna mellanrum för att fungera som människa. Och allt var sig likt där nere. Ok, hästarna var nya men miljön densamma och om jag saknar det. Vilken lycka det skulle vara att få återuppta hästeriet igen. Jag tror mitt hjärta skulle återfå en pusselbit som nu saknas mig. Dessa ljuvliga djur. Med många, långa djupa andetag och en lättare introduktion för August(måste vänjas så att han också vill ha ponny om några år) så for vi hem till mormor för middag. 


Vilken lyx. 
Att få söndagsmiddagen serverad så där spontant. 
Och gott var det. 

Så söndagen var betydligt mycket mer i min smak än lördagen. 
Men visst är det väl så att alla dagar som inte innefattar migrän, det är bra dagar. 

Tack fina underbara familjen för en fin stund tillsammans hemma i Hedemora. Alltid lika skönt att komma hem. Och om två veckor ses vi igen , laddade för lite mer kalas, tjohoooo!!

lördag 15 november 2014

Ett meningslöst inlägg.

Den här lördagen startade på absolut sämsta sätt. Jag vaknade efter en natts sömn men en migrän som inte var av denna värld. Det var inte att tänka på att kliva ur sängen, jag fick snällt ligga kvar och hoppas att det skulle lindras en aning innan det var dags för kalasande och hockey.

Fruktansvärd start på dagen och trots att det inte lindrades något så lyckades jag masa mig upp och se någorlunda ut innan vi for in för att klara av dagens uppgifter. Först på listan var fika hos Malin som fyllde 30 år i tisdags. Mysigt som alltid i det där hemmet och August var överlycklig när han kom in i Majsans rum med alla leksaker. Och så hade han sådan tur att Ebba var där, någon i hans storlek att busa runt med. Det var full fart från början till slut. 


Efter visiten hos familjen Hammarbäck så begav vi oss till arenan för lite arbete. Ja, det var min tur att ha montern under hockeyn. Mycket människor i omlopp då det var "Barnens dag" på arenan men inte fullt så mycket ruljans hos mig i montern. Men så kan det vara. Jag fick två nya medlemmar och det är bättre än ingen. Då mitt huvud och min mage inte direkt var på min sida så var jag nog inte den charmigaste tösen på plats och var nog ingen vidare magnet till montern heller. Helt ärligt så ville jag mest att tiden skulle ticka på lite fortare så att jag fick åka hem någon gång. 

August däremot var överlycklig och körde fullt ös medvetslös under perioderna och vilade sig när det var paus. En vila som fick tvångsspenderas i vagnen för att han inte skulle försvinna bland alla människor som hastade fram och tillbaka. Matchen slutade med vinst för Leksand och det var många lättade supportrar när slutsignalen ljöd i arenan. Skönt måste jag medge att det var då jag vet att mannen är betydligt roligare att ha och göra med sådana här kvällar. 

Ja, och sedan blev det kväll och vi är alla hemma. Samlade. Katterna hopkurade på sängen, hunden raklång på golvet. August snusande i sin säng, mannen surfandes på telefonen och jag vid datorn i ett försök att samla kraft till att orka gå in i badrummet och göra natt. Det är sannerligen på tiden för i morgon ska vi vakna pigga och utvilade redo för lite mer kalasande.

Och vad jag egentligen vill säga med detta inlägget är...jag har inte den blekaste. Ville nog mest bara beklaga mig en aning över dagens bedrövliga start. Men nu glömmer vi detta och i morgon. I morgon blir det en bra dag. Jag känner det.

fredag 14 november 2014

Ideal.



bilder; google

Här är bilderna från Calvin Kleins senaste reklamkampanj.
Så underbart vacker tjej som har en kropp jag definitivt har som min idealbild i huvudet. Hon ser sund ut. Hälsosam. Stark.

Men så kommer vi till ett men.
Omvärlden har klassat henne som en plus size modell vilket för mig är helt oförståeligt. Hon är vacker. Inte tjock. Inte någonstans. Men något "rickspucko" har uttalat sig om att detta är en stor modell. En storlek 40 klassas som tjock. Jag blir så trött. Och ledsen. Det är inte okej att vi i dag säger att en person med denna kroppen är tjock. Det är inte okej att kommentera andra människor kroppar överhuvudtaget. Vet du hur den personen i den kroppen mår? Du kan vara smal och må som en påse skit eller rund och känna att det är så här du vill vara. Inga konstigheter. Men vad sänder det för signaler till våra unga tjejer och killar där ute? Inte konstigt att vi har så skeva kroppsuppfattningar i dag då media och modeindustrin propsar på att vi alla ska vara stöpta i samma form för att duga, väga den här vikten för att vara lyckliga och max äta ett salladsblad om dagen men fortfarande fungera som människa. Om fler större aktörer på marknaden kunde tänka sig att använda människor i alla olika storlekar utan att det skulle bli stora rubriker om det vareviga gång tror jag att vi skulle återgå till ett sundare samhälle med klokare värderingar när det kommer till våra kroppar.
Och framförallt skulle vi bli snällare mot oss själva. 
För kroppen är en fantastiskt "maskin" som klarar av allt vad livet innebär, något vi ska hylla och inte kränka. Nej, upp till kamp mot ett snällare ideal. Ett ideal som betyder att vi alla ska se på oss själva med snällare ögon och inse att vi duger som vi är. 
Just precis som vi är.

Men för att sammanfatta dessa två bilder med ett ord.
VACKERHET!

torsdag 13 november 2014

Sjukdom, orsaken till tystnaden.

Förra veckan var det knäpptyst här inne.
Jag var isolerad från omvärlden då min lille son var sjuk. Feber, snor och en otroligt envis hosta. Jag led med honom och det var en vecka fylld av matvägran, långa sovstunder, mys framför disney junior och lugna lekar. Mitt sociala liv var totalt obefintligt och jag kände mig som en eremit då det var Tobbe som jobbade om dagarna under tiden jag vårdade sjuk pojke.

Räddningen för min del var mängder av promenader.
Långa.
Samlade mil efter mil till fröken svår´s sorg.
Hon var inte imponerad överhuvudtaget.


Men jag njöt och kände mig nöjd med livet.
Jag behöver verkligen all den där motionen för att må bra som person. Inga konstigheter men ändock så svårt att få till den där tiden.
Tiden till rekreation, återhämtning och avkoppling.


Veckans redovisning.

Onsdagens vägning gick bra. Eller mina höga krav gjorde att jag inte klarade mitt delmål men så insåg jag att jag kanske måste omvärdera en aning så jag har nu accepterat gårdagens resultat samt arbetat om mitt mål och mina delmål. Jag kör inte längre någon adventsutmaning, i stället satsar jag på att nå min slutgiltiga målvikt till julafton. Tänk vilken perfekt julklapp till mig själv och definitivt inte ouppnåeligt. Snarare ett ganska rimligt mål. 
Då jag väger mig på onsdagar så blir det exakt 6 veckor från gårdagens vägning till julafton(wieeee, snart är julen här!!!). Det betyder att jag ska gå ner 5,1 kg under dessa veckor. Ett snitt på -0,85 kg/vecka. Helt klart ett rimligt mål och jag känner mig ruskigt peppad inför detta nu!! Tänk att målvikten är så galet nära. Snart, snart, snart! Det känns nästan overkligt. 

Med gårdagens vägning så har jag hitintills gått ner -18 kg. Tänk på de här smörpaketen som innehåller 1 kg. 
Det är 18 stycken av de där smörpaketen som jag gjort mig av med. 
Inte konstigt att jag tyckte att livet var tyngre och jobbigare tidigare när jag gick och bar runt på allt det överflödet. Och det mest konstiga är att jag låtit mig själv hamna där när jag vet hur bra jag mår av sund kost och motion. Men hjärnan är en konstig filur med många osunda tankar.


En viktnedgång på -0,7 kg denna veckan. 
Ja, det får vara ok. 
Men nästa vecka har jag nu ett fast mål på -0,85 kg och det ska jag nå.
Så det så.
Inga om och inga men.
Jag bara ska.
För att jag kan.


Så diagrammet rör sig så sakteliga neråt på viktskalan och det är enormt skönt. 
Jag sliter inte särskilt hårt för detta, mitt slit är att få in dessa nya vanor till rutin. Att det inte ska vara några konstigheter att ta en promenad när tillfälle ges. Eller att välja en banan i stället för en kexchoklad när hungern slår till på mataffären en sen eftermiddag. 

För visst är det som så att kexchoklad är gott. 
Om jag säger något annat så ljuger jag.
Men det är inte såååå gott att jag väljer det varje dag numera. 
Snarare om jag vill unna mig och har utrymme för det.
För så är det. 
Jag kan äta allt men inte alltid!

onsdag 12 november 2014

Förberedelser inför stundande årstid.

Kylan kom och kylan gick.
Ja, det är sammanfattningen av vädret de senaste två veckorna. 
Det blev frost och minusgrader för att sedan lika snabbt återgå till milda grader och lite regnstänk då och då. Som ni vet så föredrar jag kylan även om det har sin magi när solen skiner en mild höstdag. 

Men med tanke på att kylan, när vi minst anar det är tillbaka så är det verkligen hög tid att införskaffa kläder åt lilleman så att han slipper frysa. Fick ett erbjudande från Reima, som för övrigt gör grymt bra ytterplagg åt barn, att de nu har 20% rabatt på sina jackor. Kanontillfälle om du frågar mig och jag kärade omgående ner mig i denna goding. Sååå snygg!!

Reimatec Alzir/hittas HÄR

Tillsammans med dessa byxorna så har han ett gott skydd mot vinterns kyla som jag anar är här inom kort. Mycket kort.

Reimatec Asterope/hittas HÄR

Men till dagis så är trots allt en overall att föredra så då är frågan vad man ska hitta på där. Kan inte påstå att pengarna växer på träd just nu men vinterkläder måste skrutt ha så det är bara att dra in på något annat helt enkelt. 

Reimatec Raanu/hittas HÄR

Allt i den fagra kulören marinblå som är klassiskt, stilrent och kan matchas med massor av roliga mössor och vantar i roliga kulörer och mönster. Sedan tänker jag att detta kan ärvas av ett(eller kanske till och med två) syskon i framtiden. Man kan alltid hoppas. 

Men först och främst värme åt Toker.
För som vi alla vet, det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.