Domen faller i dag.

Då var vi här. Domedagen. Dagen då jag får svart på vitt vad mitt snedsteg kostat mig på vågen. Nervositeten är stor och jag vet varken ut eller inte om jag ska vara ärlig. Helst av allt skulle jag vilja möta upp coach Anna nu och kliva upp på vågen. För att få det överstökat. Men icke, några timmar till måste jag sitta här på kontoret och våndas. Kanske är det nyttigt. En chans för mig att reflektera över vad jag håller på med. Tvivlen är stora just nu. Huruvida jag ska fortsätta eller inte. Alltså med Viktväktarna. Den kloka sidan inom mig säger att jag ska fortsätta då kroppen mår så otroligt mycket bättre av att leva med sund kost i sunda mängder. Medan den "sockrifierade"(ett ord jag just uppfann) delen av mig själv bara ber mig kasta alla sunda vanor i sjön och låta kakmonstret ta över. För det är ju så gott med socker. Eller?

Kakmonstret vs. Sunda jag

Visst är det gott. 

Absolut.

Men jag vet inte om jag kan påstå att det är gott i de mängderna som kakmonstret påstår att jag ska äta. Allt handlar om balansen men den har jag inte riktigt funnit ännu och jag känner mig ute på lite fel spår som låter kakmonstret tala med så pass stark stämma som den gör. På något sätt så måste jag tysta ner den sidan och få den sunda sidan att dominera. Det är bara så svårt när giftet satt sina klor i kroppen. Det suger all kraft ur mig och det om något borde vara en varningsklocka. 

Nej det är bara att våndas i 8(!!!!) timmar till innan jag får domen.