Då var vi där igen...

Ja, så var den här, fredagen och dagen som innebär att helgen är så nära att man kan nudda vid den. Återigen så får sambon lite mer ledig tid och vi får umgås som den lilla familj vi är och det är något jag varje måndag när klockan ringer ser framemot. Att dagarna ska rusa förbi så att vi får ta helg och gå in i det där sköna lugnet igen.

I eftermiddag ska vi packa in oss i bilen och åka till Borlänge med uppdraget att införskaffa kläder i större storlek åt pojken som ligger bredvid mig med den envisaste hickan jag hört på länge.  Ja, och när kläderna är inhandlade så åker vi hem till vår lilla röda stuga med vita knutar och har helg.
Härnäst promenad till Leksand med pigga ben och trött hund. Vi får de om husse får komma och plocka henne på vägen ellernom hon orkar hela vägen...to be continued...

Grått ska de va.

Grått kan aldrig bli fel.

Kolla bara.

 TISHA

Jag sa ju det.

Perfektion. 

Besiktning av morsan avklarad.

I dag har jag varit till barnmorskan för kontroll efter förlossningen. Hur jag mår, min upplevelse, preventivmedel och undersökning. Och det var nästintill att hon tappade hakan över min enkla och otroligt snabba förlossning. Ja, jag har insett att jag verkligen inte ska klaga utan jag kom oförskämt lindrigt undan smärtor och annat obehag. Ändå har jag fått uppleva den där enorma kraften som finns inom oss och som på något fantastiskt sätt plockas fram per automatik och driver ut den lilla lilla människan som växt och frodats i magen. Hmm...det går verkligen inte att beskriva mer än så. Det var i alla fall enormt roligt att träffa henne i dag, samtidigt som när det var dags att säga hejdå kändes en aning sorgligt. Förmodligen blir det inte förrän nummer två ska komma till världen som vi träffas igen och vi som har så roligt på våra träffar. Mycket skratt och jag är så tacksam för allt som Eleonora gjort för oss. Vi har varit trygga och väl omhändertagna hela resan och jag hoppas att det är hon som följer oss nästa vända.

Besiktningen? Mycket Väl Godkänd.

lillgrodan 15 minuter gammal

Här är resultatet från denna resan. Ett stycke liten groda. På bilden alldeles färsk. Och jag, jag hade mitt lyckligaste ögonblick någonsin. Det finns ett liv före och ett liv efter. Och inget, verkligen inget  går upp emot detta. Livets mening.

  Jag älskar dig lilla skrotunge ♥

En lugnare söndag.

En skön söndag börjar lida mot sitt slut. Fick en välbehövlig sovmorgon och en lugn start på dagen. Mys i sängen och chansen att långsamt vakna till liv och gnugga gruset ur ögonen är guld värt. Blev lite sent i natt då jag lyckades fastna i en film som jag sett typ hur många gånger som helst men ändå var tvungen att se slutet på. Helt onödigt men samtidigt kan det vara så skönt när man är så där trött att bara slötitta och inte behöva fokusera till hundra för att inte missa något viktigt.

Startade dagen lite senare än vanligt med en brunch på Siljan. Gott med mat i magen och härligt att sitta med enbart familjen som sällskap. Det är väldigt sällan som vi är bara VI därför så måste jag säga att jag uppskattade det enormt mycket. Att sitta ner med Tobbe, knoddas och Grynet i lugn och ro. Vi pratade rent allmänt om livet och det kändes välbehövligt. Att ta den där pausen från allt socialt och bara vara tillsammans här och nu. 

Och efter vår lilla paus från omvärlden så återvände Tobbe till jobb och jag till umgänge med vänner. En rätt lagom nivå på söndagsbestyr. Ny energi har tankats så att det finns lite att ta av innan det blir måndag och ny vecka. Men först ska vi fortsätta med söndagsmys. Jag och min familj.

Come to mama.

Den här snyggingen tillsammans med jeansshorts, sandaler lite bling bling och lockar i håret. Sommar, sol och skratt med vänner. En ljummen kväll med grodan sovandes i min famn. På shoppingturen med min högra hand eller på stranden, där jag helst inte visar mig i enbart bikini. Ja, tillfällena är många då denna blusen kan användas. Så jag önskar dig varmt välkommen in i min garderob.

Bild från Lindex Shop Online.

När man bär dräkt.

När vi ändå är inne på traditioner som midsommar och dess firande är, så kan jag likväl bjuda på denna bilden. Midsommar är nämligen en sådan högtid som man bär dräkt här i bygden. Var och varannan kotte dammar av dräkten och klär upp sig för dans runt stången. Själv äger jag ingen(ännu) men när jag var på bröllop i Trollhättan och skulle vara kyrkvärd åt en dalkulla så lånade jag mig en och det är den ni ser på bilden. Kanske inte den mest smickrande bilden men så här ser alltså Leksandsdräkten ut. Om man är gravid i åttonde månaden. Men om man bortser från det, alltså att jag är en aningens tjocker så är den så vacker att jag dör en aning och jag hoppas att jag en dag äger en sådan här dyrgrip. Traditioner är något jag verkligen gillar och när de är så här vackra hjälper jag gärna till att föra dem vidare!!

Midsommar 2013

Glad midsommar!

Ullvi midsommarstång 2013

Gårdagens firande vill jag knappt nämna för jag kände mig så tråkig. Vi började med en trevlig grillning hemma hos vänner i Lycka innan vi begav oss, under en mörk himmel som hotade med regn, in till noret för sedvanligt firande i gropen med Sveriges längsta midsommarstång. Vi hann inte mycket mer än ner för att finna en plats så kom det. Regnet. Först lite fint och lätt. Men allt eftersom allt folk åhhh-hejjade upp stången så ökade också styrkan i regnet.  

Grodan sov väldigt gott i vagnen, varmt ombonad medan jag krampaktigt höll i paraplyet för att minimera risken att se ut som en dränkt katt. Och någonstans där mitt i blåst och regn kände jag att det fick räcka. Så jag gav upp. Gick till bilen, packade in barn, hund och kärleken och åkte hem till en vän för att värma oss. Och jag säger bara det. Vilken tur. För sedan öppnade sig himlen på riktigt. Och vi var inomhus. I bland lönar det sig helt enkelt att vara lite tråkig. Haha...

I dag har det varit en lugn dag. En promenad med familjen under gråa moln innan midsommarfirandet fortsatte med traditionsenligt firande i Hälla med Tobbes släkt. Där kläddes midsommarstången av barnen och sedan fick jag och knoddas leda vandringen(yngst går först) runt huset innan vi åhhh-hejjade upp stången på sin plats. Dans och god mat innan det var dags att packa sig i väg till Ullvi bys midsommarfirande. Tobbe som nu kallas återvändare till byn hade sitt första år som ansvarig för att stången skulle komma upp i helt skick klarade av sitt arbete med bravur. Inga problem och efter midsommartal såt dansades det för glatta livet innan det blev fika i bystuggu. 

Trött groda

Ja, och knoddas sov sig igenom hela sitt första midsommarfirande men nästa år skulle jag tro att det vankas andra visor då det förmodas att någon säkerligen är uppe och knatar. Mysigt värre med dessa traditioner och som sig bör ska det festas i dag men det överlåter vi åt de som orkar. För vår del har det varit en  midsommardag i sin finaste skrud. 

När man haft en bra dag.

I dag har jag och lillisen haft en fantastisk dag med mamma/mormor.

Först och främst vaknade jag utan feber. Det tackar vi för, så underbart skönt.
Och så toppen på det hela att mamma kom hit i sällskap med Tobbe och Grynet. Delvis för att umgås med oss men även för att lämna Grynet här. Löptider på gång och vi är inte så där supersugna på att ha ett helt gäng virriga, stimmiga små energiknippen därav separeras mina godingar. Lika bäst så.
Dagen har innefattat lunch på Siljan, lite strosande på byn, en fin tur till Rättvik med glass och långbrygge promenad, glidande i bilen runt byarna för att njuta av Dalarna och slutligen hamnade vi åter i Ullvi. Hemma på vår gård.

Ja, ungefär så sammanfattar man den här tisdagen i korthet på bästa sätt. Det här med mammaledighet är inte så tokigt trots allt, friheten att göra allt detta på en tisdag, jojo lyxigt värre må jag säga. Bara att fortsätta fånga dagarna som kommer, det är ju helt enkelt det enda rätta att göra.

Mor och fina lilla Tobbe har åkt hemåt, kärleken och Grynet tar kvällspromenaden och jag har matstund med grodan. Mysigt kan jag lova. Och de ska vi fortsätta med nu. 

Att mysa så mycket vi bara kan.

Att vilja komma i fas.

När man är gravid så ändras kroppen på alla sätt och vis. Jag hade turen att inte gå upp så mycket i vikt. Det var mestadels mage som kom och då var den ändå liten. Nu har det gått 7 veckor sedan jag fick en liten prins på mitt bröst. Den bästa dagen i mitt liv. Inget snack om saken. 

Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Jag har alltid haft lite problem med min kropp och att finna rätt känsla. Dock tog jag tag i saken ungefär ett år innan jag blev gravid och kände mig efter en viktnedgång och träning nöjd för första gången på länge. En otroligt skön känsla. Nu är jag dock lite mindre nöjd. Orsaken till att min mage är lös och lite för stor är av bästa sort men jag kan inte rå för att jag ändock är missnöjd med mitt utseende. Allt med mig känns i dag för stort och då är det läge att göra något åt det. För att hamna i fas med både insida och utsida. 

Konditionen är katastrofal och musklerna saknas, en tuff sanning att inse. Men i dag känner jag mig redo att ta tag i det hela trots att jag inte varit på återbesök hos barnmorskan än men det är dags för det nästa vecka och kroppen känns hyfsat återhämtad. Huvudet är redo för nya krafttag och därför vankas det nu fotografering av kroppen så att jag har lite förebilder samt att jag ska ta lite mått och vikt för dokumentation. Har lagt upp ett träningsprogram som jag börjar med i dag och i augusti har jag en plan att anlita en personlig tränare som jag känner förtroende för. Men mer om det sen.

I varmgaraget har jag ett flertalet lådor(vågar inte erkänna antalet för Er läsare) packade med kläder som i dag är alldeles för små. Delvis på grund av att brösten har en helt ny storlek under amningen men det är lite annat också som gör att jag aldrig skulle tänka tanken att sätta på mig de kläderna. Det känns inte bra och det gör ont i själen. Självklart accepterar jag att kroppen förändras efter en graviditet men jag vet också att det går att gör något åt saken vilket jag ska göra. Tidigare har jag inte känt mig mogen, men nu. Nu så.
Jag har pratat med min omgivning och känner att jag har support vilket är skönt. För det kommer dagar när jag kommer att känna att livet är övermäktigt men då vet jag att jag blir uppbackad av bästa hejarklacken och bara det stärker mig enormt mycket.

Och nu när jag har lagt ut det här, att jag inte trivs med min kropp och mitt mående så har jag trots allt lite press på mig att bevisa att det kommer att hända saker med min kropp. För det är precis det som är tanken. Jag ska förändras till mitt bättre jag. Till MAMMA Ulrika 2.0

Bra start på veckan.

Soliga underbara måndag. Och jag vet varför solen skiner, Tobbes brorsbarn fyller år i dag och det är klart att solen skiner för henne. Hela 15 år blir fina Wilma och då jag inte frågat om lov så vågar jag inte lägga ut någon bild på henne men hon är så vacker så vacker. Man tappar liksom andan när man ser henne. En naturlig skönhet. 

Så vi har firat här på förmiddagen med lite tårta och kaka. Hur bra start är inte det på denna vecka. Födelsedagsfirande och förmiddagsfika. Det ni. 

 glad kille

Just nu sover min lilla prins och det är otroligt mysigt att ha honom tätt tätt intill kroppen. Går liksom inte att slita sig riktigt. Snart vankas dock en tur in till Leksand. Dock med bil i dag då det måste handlas lite åt svärmor. I övrigt så har jag mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Både positiva och negativa saker. Och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Vilket nystan som jag ska försöka nysta upp först. Så nu tänker jag krypa ihop till en liten boll bredvid lillkisen och försöka klura ut det. För någonstans måste jag börja trots att det känns tungt och alldeles övermäktigt. 

Sedan kommer jag viga kvällen åt att nysta så gott jag kan samtidigt som jag har lite egenlyx. Ni vet sådant där som att färga brynen, ansiktsmaska(?) och måla naglarna i någon piffig färg. 

Och till det kommer jag att äta en eller två av min nya last, twister. Av någon konstig anledning har jag lyckats falla så galet hårt för denna isglass som egentligen har en otroligt konstgjord smak. Typ lite diskmedel. Som jag egentligen aldrig smakat men som jag föreställer mig att det ska smaka. Skitsaksamma, jag tycker att den är supermumsig och det är väl ändock det viktigaste.

Men nu till det bästa.

Mys med lillisen.

Feber men glad ändå.

Placerad på sängen med skrotisen jämte mig. Han snuttar på nappen och är på väg att somna. Det ska jag också göra inom kort då jag hade förmånen att bli myggbiten under gårdagens grillning vilket resulterat i feber, muskelvärk och huvudvärk från helvetet i dag. Ingen höjdare men varit ordentligt ompysslad av kärleken och det enda jag egentligen uträttat är att ta hand om lillisen och fikat med finbesöket som anlände runt två tiden. John, Jenny och deras gobit Ebba kom och hälsade på. Riktigt trevligt och fick fina presenten också. Bortskämda må jag säga då Jenny sytt dregglis, mössa och napphållare till pojken med fina Leksandsbandet i blått och vitt.

Maskulla by Jenny

Och nu sitter jag här på sängen, tacksam för alla fina vänner som finns i mitt liv. Glad att jag kan tänka på dem mitt i mina febervallningar. Glad att grabbarna i mitt liv är så goa. Glad att livet ser ljust ut, ljusare än på mycket länge. 

Ja, jag är helt enkelt glad för livet.

Lördagar är härliga dagar.

I dag har vi varit en effektiv familj som tvättat och städat med blixtens hastighet för att ha möjligheten att umgås med goda vänner nu under kvällen. Och jisses så skönt det var att komma hem till ett hem som är välpolerat. Nästan så att man bli bländad.

Men självklart startade vi dagen med lite kvalitet. En promenad nere på åkrarna för att väcka våra sömniga kroppar och samtidigt ge grodan en chans att sova en liten stund. Han har nämligen lite svårt att sova om det är för tyst, stilla och allmänt lugnt. Men om vägen är gropig, omgivningen högljudd(tänk gräsklippare alldeles jämte dig volym) och det stökas och bökas, ja då sover han som en liten prins. Vilket är bra. För oj vad vi blir bortskämda, han är verkligen snällheten själv och hänger gladeligen med på våra aktiviteter.

Och sov på promenaden det gjorde han, som en liten prins och vi njöt av lite egentid nere vid vattnet där vyn är så vacker så vacker. Lördagar är bra härliga dagar. Och i dag var en sådan dag.

Nu kör vi fredag hela dagen.

Fredagen är här och jag ser framemot helgen som är i antågande. Jag och knoddas har förvisso helg i stort sett varenda dag men jag måste säga att det blir lite extra festligt när man vet att mannen i hushållet inte ska hänga på kontoret hela dagarna. Morgonpigga i dag, eller åtminstone jag och snart redo att möta dagen, har ätit frukost på sängen och myst i massor med tröttmössan. Jag kan liksom inte riktigt få nog av den där lilla varma varelsen som ligger vid min sida och snusar sött, det är så in i vassen svårt att slita sig. Det går bara inte.

precis just nu ser det ut så här...trött kille.

I dag vankas ärenden inne i Leksand och eftermiddagen bjuder på en tripp till Borlänge med en god vän. Ska byta en födelsedagspresent som var lite för liten, fylla på med kaniner för att förhindra framtida olyckor och självklart ha kvalitetstid med fröken. När jag kommer hem får jag sedan lyxen att krypa ner jämte mannen och ha lite fredagsmys tillsammans med vår lille son. 

En fredag i världsklass må jag säga. Så nu kör vi, hepp hepp!!

Hattifnatt.

Min förhoppning är att det ska bli en finfin sommar med mängder av sol. Vem vill inte det liksom. Därmed så önskar jag mig att denna lilla goding flyttar in här hemma så att jag kan skydda min hårfärg på bästa sätt. Problemet är bara att i webshopen är den slut...så nu måste jag ut på jakt. 

Någon som vill jaga åt mig kanske?

 

finns att köpa i en för liten storlek HÄR

Att fylla 30 år.

Jaha. Då var man 30 år nu. Och allt känns precis som vanligt. Jag har så många vänner som har ångestladdade känslor inför sin 30:onde födelsedag, vilket jag trodde att såklart även jag skulle få men icke. Känslorna är stilla. Det enda jag kan säga som gjorde att mina känslor svallade och fick hjärtat att svämma över var såklart alla gratulationer som jag fick. Tack, tack och återigen tack! Jag blir alldeles rörd. Dagen började i arla morgonstund med en liten groda som ville ha mat. Så det blev morgonmys med familjen i sängen(dock var pappan i hushållet en aningens trött) innan vi fick lite brått då min fina familj var på väg hit. Fick massor av fina paket, både till mig och lilla grodan. Jisses, har jag verkligen varit så snäll? Om inte annat får jag verkligen se till att förtjäna dem nu!!

Tog en promenad runt byn och visade omgivningen för syster, systerdotter och far som inte varit här tidigare. Hundarna var pigga och glada när de insåg att det vankades koppelfrihet och bad. Hemma i stuggu igen så bjöd vi på fika. Tårta, morotskaka, kakor och cola. Ja, och så klart kaffe till de som klassas som vuxna men dit hör inte jag än, trots min ålder. 

Vid lunchtid så överraskades jag med en tripp till Tällberg av mina gossar för lite spa-besök på DaleCarlia. En behandling som hette vårfräsch vankades och jag tassade snabbt in i behandlingsrummet och lämnade gossarna för lite kvalitetstid på tu man hand. Började med att bli skrubbad från topp till tå med en underbar saltskrubb som rev härligt och fick fin fart på blodcirkulationen innan jag fick njuta av en massage som behövdes. Det knastrade i musklerna när hon tog tag i den delen som är mest illa däran och jag njöt av det där knastrandet. Det kändes. Och det behövdes. På riktigt. 

Efter en timme var jag så varm och go i kroppen att jag lätt hade somnat. 

På inrådan av terapeuten så ska jag nu införa massage på en mer regelbunden basis. Kroppen måste få det och jag ska lyssna för en gångs skull, den förtjänar faktiskt lite omtanke efter födseln och den påfrestning det innebär för kroppen att bära ett barn under nio månader i magen.

När jag väl vaknat till liv igen förflyttade jag mig till denna stolen för att mysa med min lilla prins. Det var dags för kärleken att njuta av samma behandling som jag precis fått och min tur att få kvalitetstid med skrutt. Och det var några timmar av total avkoppling med min lilla familj som lade sig som mjuk bomull i magen. Den mjukaste sorten.

Kvällen vankades det grillat med kärlekens familj. Trevligt värre och jag är så glad som har alla dessa fina människor i mitt liv. Fick finfina paket som jag är så enormt glad över, tack godingar! Verkligen den bästa sortens firande och kan inte vara lyckligare! TACK från djupet av mitt hjärta♥

Här är min wishlist!

Jag har lovat att göra detta men dessvärre är mitt minne inte alltid med mig. En önskelista till min födelsedag efterfrågades och jisses, nu är det ju bara två dagar kvar. Jaja, här kommer det i alla fall. 

Fint till fötterna.

 träpjucks/dalaclogs

Highwaist brallor för muffinsmagen.

highwaist/pieces

Olivträd. Inte för att jag gillar oliver men fint är det.

 finns HÄR

Och säkert en massa andra småpryttlar, inne hos Leila finns det massa fint till exempel.

I dag säger vi grattis Sverige!

Grattis Sverige!

I dag är det dagen då vi ska fira vårt avlånga land och det görs helt klart bäst med att hissa flaggan i topp och njuta av dagen tillsammans med lilla grodan(pappan i hushållet är bortrest på jobb) och solen. Så det är vad vi har planerat i dag. Vi tar det som det kommer helt enkelt. Något inte helt vanligt i mitt liv då jag gillar att planera men jag börjar finna mig i att som mamma med en liten nyfödd så blir inte alltid dagarna som man tänkt sig. Därmed kan vi konstatera att jag är under träning för att kunna njuta till max och jag börjar gilla´t!! Inte helt fel att bara vara och njuta, helt enkelt svårt att ogilla.

Dagen till ära så bjöd lille grodan på det första besvarade leendet och mitt hjärta smälte totalt. Första gången trodde jag att jag inbillade mig men när det kom ett till strax inpå då visste jag. Vilken liten godbit han är min lille prins. Det är något alldeles speciellt att se de där stora blå ögonen fokusera och sedan spricka upp i ett stort leende. Jag är kär. På riktigt. Om nu någon mot all förmodan skulle ha missat det. 

♥ morgonens mysfötter ♥

Korna är nu på grönbete.

Då jag var en aningens frånvarande föregående vecka så lyckades jag inte visa de få bilderna som jag lyckades knäppa med mobilen när vi var på kosläpp här i byn. Det är en sån händelse på "vårsommaren" som är så glädjefylld. När bonden öppnar dörren till ladugården och den första kossan nyfiket kikar ut och inser att nu är det fritt fram för en sommar med sol och mängder av grönt gräs. Glädjen de visar med sina hoppa och skutt är så härligt medryckande att jag nästintill också vill göra detsamma. Dock hejdar jag mig, tack och lov. För hur skulle det se ut. Ja, herregud, det är tur att jag skonar min omgivning från dessa pinsamheter.

Vi hade även ett bonusbarn med oss dagen till ära då vi helt sonika knatade hem till Nettan och kidnappade Hampebus för lite roligheter. Och vilka ögon den pojken fick när kossorna skuttade fram i all sin ysterhet rakt framför oss, mycket funderingar hos honom som ploppade upp men han berättade även att det är i från kossan som mjölken vi dricker kommer. Så där fick vi vuxna allt lära oss något nytt. Klok pojk det där!! 

Med en varm och go känsla inombords så lämnade vi sedan korna till sitt nya nöje, grästuggande och solbadande, och knatade sakta hemåt. Vi var ju trots allt tvungna att lämna tillbaka den lille pojken med guldlockarna innan mamman saknade honom alltför mycket och skickade ut en efterlysning. Men detta var en söndag som föll mig helt rätt i smaken. Livskvalitet på hög nivå. Ohh yes!

Tiden saknas...

Ojojoj, redan söndag och en hel vecka har hunnit passera. Jag förstår mer och mer vad andra familjer i min närhet menar med att tiden inte räcker till med små barn i hushållet. Det är så sant, så sant. Min skrivlust har funnits här sedan sist men tiden har inte varit på min sida direkt. Därav frånvaron.

Pojken min växer så det knakar och i dag har jag sorterat ut för små kläder i storlek 50 och 56. Lilla grodan väger just nu omkring 5800g och vår underbara BVC sköterska nämnde lite skämtsamt i torsdags att om det fortsätter i samma takt kommer han att väga 10kg på sin två månaders dag. Ojoj. Stoppa tiden.

Och just precis i denna stund ligger han och gäspar stort om och om igen. Trött kille det här. 

Det har varit en relativt lugn vecka som passerat. i måndags var jag på shoppingtur med mor i

Borlänge och införskaffade lite nytt till grodan som vuxit ur storlekarna som fanns här hemma. Sedan hade jag kvalitetstid i fredags med finaste Lisa innan hon begav sig hem till Skåneland för lite "sommarlov", snyft snyft. Däckade i feber fredag kväll och har sedan dess varit klen. Huvudet dunkar och orken tryter vilket bidragit till en helg utan aktiviteter för min del. Mannen min har däremot kämpat på här hemma på gården och kommer förmodligen alldeles strax att trilla in här hemma och vara vrålhungrig. Så det är bäst jag pallrar mig ner och påbörjar matlagningen. Men jag hoppas att det ska finnas tid till att skriva snart igen.

Hoppas ni har haft en finfin helg allihopa!

Puss