Ett meningslöst inlägg.

Den här lördagen startade på absolut sämsta sätt. Jag vaknade efter en natts sömn men en migrän som inte var av denna värld. Det var inte att tänka på att kliva ur sängen, jag fick snällt ligga kvar och hoppas att det skulle lindras en aning innan det var dags för kalasande och hockey.

Fruktansvärd start på dagen och trots att det inte lindrades något så lyckades jag masa mig upp och se någorlunda ut innan vi for in för att klara av dagens uppgifter. Först på listan var fika hos Malin som fyllde 30 år i tisdags. Mysigt som alltid i det där hemmet och August var överlycklig när han kom in i Majsans rum med alla leksaker. Och så hade han sådan tur att Ebba var där, någon i hans storlek att busa runt med. Det var full fart från början till slut. 

Efter visiten hos familjen Hammarbäck så begav vi oss till arenan för lite arbete. Ja, det var min tur att ha montern under hockeyn. Mycket människor i omlopp då det var "Barnens dag" på arenan men inte fullt så mycket ruljans hos mig i montern. Men så kan det vara. Jag fick två nya medlemmar och det är bättre än ingen. Då mitt huvud och min mage inte direkt var på min sida så var jag nog inte den charmigaste tösen på plats och var nog ingen vidare magnet till montern heller. Helt ärligt så ville jag mest att tiden skulle ticka på lite fortare så att jag fick åka hem någon gång. 

August däremot var överlycklig och körde fullt ös medvetslös under perioderna och vilade sig när det var paus. En vila som fick tvångsspenderas i vagnen för att han inte skulle försvinna bland alla människor som hastade fram och tillbaka. Matchen slutade med vinst för Leksand och det var många lättade supportrar när slutsignalen ljöd i arenan. Skönt måste jag medge att det var då jag vet att mannen är betydligt roligare att ha och göra med sådana här kvällar. 

Ja, och sedan blev det kväll och vi är alla hemma. Samlade. Katterna hopkurade på sängen, hunden raklång på golvet. August snusande i sin säng, mannen surfandes på telefonen och jag vid datorn i ett försök att samla kraft till att orka gå in i badrummet och göra natt. Det är sannerligen på tiden för i morgon ska vi vakna pigga och utvilade redo för lite mer kalasande.

Och vad jag egentligen vill säga med detta inlägget är...jag har inte den blekaste. Ville nog mest bara beklaga mig en aning över dagens bedrövliga start. Men nu glömmer vi detta och i morgon. I morgon blir det en bra dag. Jag känner det.