Veckans redovisning.

Onsdagens vägning gick bra. Eller mina höga krav gjorde att jag inte klarade mitt delmål men så insåg jag att jag kanske måste omvärdera en aning så jag har nu accepterat gårdagens resultat samt arbetat om mitt mål och mina delmål. Jag kör inte längre någon adventsutmaning, i stället satsar jag på att nå min slutgiltiga målvikt till julafton. Tänk vilken perfekt julklapp till mig själv och definitivt inte ouppnåeligt. Snarare ett ganska rimligt mål. 

Då jag väger mig på onsdagar så blir det exakt 6 veckor från gårdagens vägning till julafton(wieeee, snart är julen här!!!). Det betyder att jag ska gå ner 5,1 kg under dessa veckor. Ett snitt på -0,85 kg/vecka. Helt klart ett rimligt mål och jag känner mig ruskigt peppad inför detta nu!! Tänk att målvikten är så galet nära. Snart, snart, snart! Det känns nästan overkligt. 

Med gårdagens vägning så har jag hitintills gått ner -18 kg. Tänk på de här smörpaketen som innehåller 1 kg. 

Det är 18 stycken av de där smörpaketen som jag gjort mig av med. 

Inte konstigt att jag tyckte att livet var tyngre och jobbigare tidigare när jag gick och bar runt på allt det överflödet. Och det mest konstiga är att jag låtit mig själv hamna där när jag vet hur bra jag mår av sund kost och motion. Men hjärnan är en konstig filur med många osunda tankar.

En viktnedgång på -0,7 kg denna veckan. 

Ja, det får vara ok. 

Men nästa vecka har jag nu ett fast mål på -0,85 kg och det ska jag nå.

Så det så.

Inga om och inga men.

Jag bara ska.

För att jag kan.

Så diagrammet rör sig så sakteliga neråt på viktskalan och det är enormt skönt. 

Jag sliter inte särskilt hårt för detta, mitt slit är att få in dessa nya vanor till rutin. Att det inte ska vara några konstigheter att ta en promenad när tillfälle ges. Eller att välja en banan i stället för en kexchoklad när hungern slår till på mataffären en sen eftermiddag. 

För visst är det som så att kexchoklad är gott. 

Om jag säger något annat så ljuger jag.

Men det är inte såååå gott att jag väljer det varje dag numera. 

Snarare om jag vill unna mig och har utrymme för det.

För så är det. 

Jag kan äta allt men inte alltid!