Sjukdom, orsaken till tystnaden.

Förra veckan var det knäpptyst här inne.

Jag var isolerad från omvärlden då min lille son var sjuk. Feber, snor och en otroligt envis hosta. Jag led med honom och det var en vecka fylld av matvägran, långa sovstunder, mys framför disney junior och lugna lekar. Mitt sociala liv var totalt obefintligt och jag kände mig som en eremit då det var Tobbe som jobbade om dagarna under tiden jag vårdade sjuk pojke.

Räddningen för min del var mängder av promenader.

Långa.

Samlade mil efter mil till fröken svår´s sorg.

Hon var inte imponerad överhuvudtaget.

Men jag njöt och kände mig nöjd med livet.

Jag behöver verkligen all den där motionen för att må bra som person. Inga konstigheter men ändock så svårt att få till den där tiden.

Tiden till rekreation, återhämtning och avkoppling.