I går slutade jag med socker. En ganska enkel sak kan tyckas men för en sockerberoende så är det tufft. Just nu lider jag. Huvudet dunkar och kroppen känns allmänt klen. Livet har runnit ur mig och jag lever just nu minut för minut.
Det får mig att kämpa på, för om jag mår såhär dåligt av att vara utan socker i två dagar, hur bra kan det då vara för kroppen att vi proppar i oss massor av socker? Då menar jag såklart inte bara det som gömmer sig i godis, läsk, glass och allt annat där det är uppenbart att de till största delen består av socker. Utan det jag även vill lyfta fram är allt det dolda sockret som så många av oss missar. Det som gömmer sig i de dagliga matvarorna. Sådant som vi kanske inbillar oss är nyttigt och sedan om man lusläser innehållsförteckningen inser att det är en ganska stor mängd socker gömt bakom fina namn och lovord om att det ska vara ett nyttigt/hälsosamt/naturligt.
Bye bye my dear(?) friend!
Många som känner mig vet att mina laster är Coca Cola och mörk choklad. Framförallt den sistnämnda kan jag äta i det oändliga. Gott. Ohhh, ja och det kommer jag alltid att tycka men frågan är hur mycket jag egentligen uppskattar det när jag vräker i mig oantastliga mängder. Min förhoppning är att jag nu slutar med det svarta guldet(cola) för en lång tid framöver och att jag i framtiden ska kunna ta en ruta choklad och känna mig nöjd med det.Men som med alla beroende är det verkligen en balansgång och jag kommer att ta en dag i taget.
Så från och med nu går jag igenom innehållsförteckningarna mer noggrant och kommer att vara lika strikt som jag är med August mat. Och självklart kommer jag att äta onyttigt någon gång då och då(jag är inte mer än människa och långt i från rabiat) men det ska inte bli en flykt från att behöva laga mat när orken tryter, snarare ett aktivt val vi i familjen gör. I dag väljer vi ofta snabbmat när tröttheten tagit överhand och det är något vi måste dra ner på. Nej vi säger hej lagad mat från grunden, det kommer att bli så bra det här!!
Och nu ska jag och August kila ner i köket och få i oss lite lunch, sedan vankas det promenad med fröken i det vita vinterlandet som anlände i natt. Tack kung Bore!
Rekommenderar Er att läsa den här artikeln
(klicka på bilden så kommer ni till artikeln):
Inte sen.
Nu.
På en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar