Hej där!
Nu är jag åter i livet.
I fredags var det en Liten man som fick hög feber och var hemma från dagis. Dagen spenderades sovandes i sängen, med feberyra. Vi låg ihop kurade tätt tillsammans och snusade i kapp. Jag fick inte lämna skruttens sida för då rasade hela hans värld vilket gjorde att jag fick utmana mig själv i konsten att kissa utan att sätta ner barnet på golvet en endaste gång. Halleluja. Det gick men jag höll mig alltid in i det längsta innan jag kapitulerade och gav upp...kissa bör man annars dör man...
Njae, snarare kissar på sig. Men det skulle vara så mycket jobbigare att ta reda på med en liten sjukling i famnen att jag föredrog den förstnämnda utmaningen.
Dessvärre fick den planerade turen till Hedemora vänta lite och vi tog fredagen som den kom. I sängläge till tonerna av hällregnet utanför vårt fönster. Självklart med dumburken på i bakgrunden som en form av sällskap. Fördrev tiden med att slötitta på världsviktiga program som "Hem till gården" och repriser från "Sveriges Mästerkock".
Verkligen världsviktiga.
Dagen passerade i sakta mak och vi släckte för dagen så fort Idol var slut.
En dag som inte kan klassas som särskilt aktiv men är man sjuk så är man.
Och närhet och kärlek måste verkligen vara den bästa medicinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar