När man längtar till målet.

Lilleman sover. 

Jag har ätit glass till middag. 

Bra val.

Knappast.

Men jag orkade inte annat i dag. 

Febern härjar i kroppen, snoret rinner, halsen ömmar, hostan retas och huvudet bultar.

Det fanns helt enkelt inte ork till att laga mat på egen hand med litet barn i knäet.

Gott var det. 

Och jag har faktiskt inte ångest.

Det är faktiskt lite upp till bevis för min coach i morgon som senast hävdade att man minsann kan äta av sin Veckobonus(som man har utöver sina dagliga ProPoints) utan att gå upp i vikt. Något jag har varit skeptisk till under en lång tid så det ska bli väldigt spännande att se resultatet i morgon. Hoppas verkligen att det är ett minus. För coachens skull. Haha. Men främst för min egen såklart. Jag känner att jag behöver det nu när det är lite tungt. Ett tecken på att det går åt rätt håll helt enkelt. För nu har jag även kommit fram till vad min belöning är när jag kommit i mål. Och den belöningen är nämligen inte något som jag vill vänta alltför länge på.

Men för att kunna genomföra detta så måste jag börja spara så mycket jag bara kan vilket får ske genom att jag säljer av lite saker som bara ligger och "skräpar". Bättre att det kommer till användning hos någon som brukar sakerna i stället. Ska ställa fram en burk där jag stoppar i slantarna som jag lyckas tjäna i hop, så att det blir mer påtagligt att jag jobbar på det samt som en daglig påminnelse om att det är på gång. Hur som. Det jag ska göra är att besöka en kvinna i Stockholm som besitter en enorm estetisk kunskap och som ska få hjälpa mig tillbaka till mig själv. Få mig att känna mig som mitt bästa jag. Och jag känner mig så pepp. Så nu är det bara att leta fram prylar att sälja, kämpa på med vikten och ställa in siktet på att få boka in en tid. 

Ja, jag kommer att berätta. Men känner att jag vill vänta lite med det.

Suga på karamellen liksom. 

Men ja.

Vägning i morgon.
♥