måndag 9 februari 2015

Musik uttrycker en del.

Lite musik som sammanfattar helgen.
Jag har alltid varit rädd för överraskningar. Just för bristen på kontroll och att jag ska utsättas för något som ligger utanför min bekvämlighetszon. Sånt som att prata inför massor av människor och utföra aktiviteter som jag inte själv beslutat. Alltså allt som ligger utanför min makt. Och när ni läser det här förstår ni säkert att min liv består av begränsningar. Tyvärr alldeles för många sådana men jag får sådan ångest om jag inte vet var när och hur att det kan förstöra dagar. Till och med veckor. Därmed har jag skonat mig från sådant. Och kommer förmodligen därför aldrig att gifta mig. För även om jag har fina vänner så går ju möhippan ut lite på att vara i centrum. Så även bröllopet. Usch och fy. Skona mig från allas blickar. Och tankar. Så nej. 
Jag tar nog här ett beslut om att jag kommer att förbli ogift. 
Det finns så mycket kärlek i mitt liv i alla fall. 

Men som vanligt halkade jag i från ämnet totalt.

Överraskningen jag fick i helgen var av den sorten som jag älskar. Och skulle kunna få mig att omvända mitt ovan nämnda beslut. För dessa får bara hjärtat att slå ett extra slag och bli alldeles varmt av kärlek. Människor i min närhet har ägnat flera veckor åt att planera och fixa så att det skulle bli så här bra. Bara för mig. Hur är det möjligt? För mig. Kan inte förstå det.

Jag önskar i vilket fall att vi kan spola tillbaka tiden till helgen som var. För den var något alldeles extra. Med några alldeles extra. Personer som ligger mig varmt om hjärtat. 
Sådana som har en alldeles egen plats. Djupt där inne.


Och nog känner jag mig lite mer "fri". 
Att prata är viktigt. 
Och svårt. 
Alldeles för svårt.
Men när lugnet och tryggheten infinner sig, ja då kan även jag öppna mig.
Till och med jag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar