Så många veckor som jag nu påtalat att i morgon, i morgon ska jag väga mig hos coachen och ta tag i mitt liv. Morgondagen har kommit och jag har skött mig bra. Tills det att helgen kommit. Då fallerar orken och bekvämligheten tar över. Bedrövligt men ack så mänskligt.
Men nu säger jag det igen.
För i morgon ska jag påbörja min detox som ska pågå i fyra veckors tid ungefär. Jag är lite orolig för hur jag kommer att må under den första veckan med tanke på att jag är rätt så sockerberoende just nu. Den där kemiska reaktionen har mig i sitt maktgrepp och nu är det verkligen dags att fajtas. Men det kommer att bli bra. Jag ska försöka äta så ren mat som möjligt och sedan dricka mängder av vatten. Då jag kommer att ta hjälp av pulver, alltså ta det utöver kosten, så ska det blandas med något. Godast är smoothie men då pulvret jag köpt smakar lakrits så är jag en aning bedrövad. Det är inte min favoritsmak om man säger så. Jag ska försöka peppa mig själv med att det är för en god sak. Eller flera hoppas jag på. Bland annat att jag ska få i gång min mage, bli piggare, få bort det däringa sockersuget och allmänt bara känna att kroppen blir lättare och renas inifrån.
Det behövs.
Tänk allt slagg som ligger ansamlat.
Usch. Fy. Blä.
Vad äckligt.
ultradetox i pulverform och ultrabalans kapslar för tarmarna
Utöver detta så fick jag i dag min första veckas träningsschema som fina Stefan knåpat i hop åt mig. Det kändes verkligen enormt roligt och peppande när det plingade till i mailen och jag fick mina uppgifter för den kommande veckan. Så nu ska det planeras in träning och införskaffas broddar samt en pannlampa. Nu ska det tränas. Bannemig. Jag ska komma i gång. Det bara är så och kanske, kanske kan jag springa Limsjö Marathon till sommaren. Eller ja, inte hela men en delsträcka. Vore så roligt att visa för mig att jag kan visst.
Då de som känner mig vet att jag är en sönderstressad person inombords har jag en dröm också. En dröm om att komma i gång med yoga. Till en början med medicinsk yoga och därefter lite mer dynamisk yoga. Men jag vill lära mig att andas. Som det är i dagsläget så ytandas jag konstant. Det vill säga att jag inte andas ner i magen utan mina andetag stannar i bröstkorgen. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att jag är konstant trött. Det kommer inte in tillräckligt med syre i kroppen. Och det är klart att då blir jag trött.
Inga konstigheter.
Så här har ni min plan.
Nu siktas det mot målvikt, bättre mående samt att den fysiska och psykiska hälsan ska förbättras på många plan. Ja, efter många om och men så ser jag en liten ljusning.
Nu kör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar