fredag 26 september 2014

"Mellanjeansen"

Känslan när byxorna inte sitter fullt lika tajt i midjan är underbar. Och jag har kommit dit. Åtminstone med denna storleken på jeans, inte mina måljeans men ändock en bit på vägen då detta är mellan tjockisjeansen och smaljeansen, Ska bli spännande att se när jag får på mig smaljeansen. Eller jag vet att jag kommer i dem men de sitter inte bekvämt i midjan, så än dröjer det några kilon innan jag kommer att visa mig ute med dem. 

Det är fantastiskt att känna att något händer och inte bara stirra sig blind på siffrorna. I spegeln ser jag inte själv vad som hänt mer än att jag vet(i huvudet) att jag tappat 14 kg. Tyvärr är det en stor skillnad på att veta och förstå. Att jag vet är enbart för att vågen visat det och kläderna sitter bättre. Men jag förstår inte. 
Det går inte in i huvudet när jag kikar mig i spegeln. Där ser jag samma tjej som var där för några månader sedan. Därför är det viktigt för mig att verkligen stanna upp och känna efter. Kanske prova den där tröjan som jag envist hävdar att den "är visst de för liten". Så det så. 
På sistone har jag efter en del tjurande provat plagget i fråga och insett att oj, då. Det där gick hur bra som helst det. Hoppsan. 

Ja, ni förstår. 
Hjärnan hinner inte med på förändringen.
Kanske lika bra så. Det kan vara bra kämpigt ändå mellan varven att hålla motivationen på topp och följa planeringen till punkt och pricka. För det är vad som krävs av mig. Att jag följer min plan och äter det jag ska inklusive mellanmålen. Det är när jag improviserar för mycket som allt fallerar. Eller kanske  inte allt men det är större risk att jag tappar fokus och det har jag redan hunnit med en gång under denna viktminskningsperioden. Och jag vill inte tillbaka dit. Tillbaka till det måendet med uppsvälld mage och konstant trötthet. 





Och här har ni resultatet från onsdagens vägning. 
-1 kg. 

Ser ni?
Att jag kan, jag kan, JAG KAN!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar