Nu på morgonen så var min magkänsla lite ur balans och jag ringde till barnmorskan här i Leksand då jag under 36 timmar knappt känt av bebis i magen. De rörelser som varit har varit slöa och sega. Inte som det brukar. Och det är klart att man blir orolig när det är en liten vilde som bor där inne och helt plötsligt så känner man inte av någonting. Hur ska man tolka det. Men på order av barnmorskan så ringde jag till förlossningen i Falun som bad mig komma in för undersökning.
Fick en snabbvisit inne på förlossningen och insåg att om några få veckor är det min tur att ligga där i fantomsmärtor och klämma ut en liten knodd. Stort. Och väldigt ofattbart. Utanför dörrarna in till rummen stod det blöjor utplacerade. De små vagnarna som bebis ligger i under vistelsen på bb var omsorgsfullt bäddade och stod redo. Badkaret stod redo för användning. Blev både spänd och förväntansfull av denna sightseeing. Förlossningen hade ordnat det så fint att dagavdelningen kunde ta emot oss och vi fick ett eget rum att husera i medan de mätte aktiviteten i magen under ungefär en halv timmes tid. Magiskt att höra hjärtljuden pendla upp och ner.
När läkaren kom in och kastade en snabb blick på mätningarna så var hon förvånad. Det var så mycket aktivitet i magen att hon knappt trodde att det var sant. Hon hade full förståelse för att jag blev orolig när jag har en sådan vilde i magen som jag helt plötsligt inte kände av men förmodligen har den vridit sig så att sparkarna inte känns på samma sätt längre. Huvudet var ordentligt fixerat och det känns bra. Då närmar vi oss slutmålet.
Trots allt liv där inne ville hon göra ett extra ultraljud och kolla så att allt stämde med mått, vikt och fostervatten. Otroligt skön känsla att de gör en sådan grundlig undersökning och jag kände att jag på riktigt kunde andas ut när läkaren arbetade med ultraljudet och förklarade precis allt hon gjorde och såg. Bebisen sparkade men jag kände inte av dem, därmed så förstod hon ännu mer varför jag kände oro och kontaktade dem. Efter allt mätande, som tog lite tid då det inte var en lugn stund där inne, så kom hon fram till att bebis följde kurvan exemplariskt och vikten skilde sig enbart 2 gram från det normala. Så efter ett oväntat besök på Falu sjukhus så är vi hemma igen och kan känna lättnad.
Lättnad över att bebis mår finfint och lever rövare där inne samt en lättnad över att bli så väl omhändertagen av all personal. Jag är inte ett dugg orolig över förlossningen mer än smärtan såklart. Men med den kunniga personal som jag mött vid de senaste visiterna i Falun ger mig ett lugn att de kommer att göra allt för att jag och bebis ska överleva och klara av det på bästa sätt. Så mitt i all oro över att något skulle vara fel så fick jag bara goda erfarenheter med mig hem och ett lugn över att knodden är välmående. Snart, snart, snart ♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar