Fick ett ryck här på eftermiddagen. Tröttnade på att bygga på den där gropen och sydde bäddmadrassen precis som planerat och sedan kände jag ett sådant otroligt sug efter frisk luft att jag masade mig ut på en långsam promenad längs med åkrarna. Snön har i stort sett smält bort här och det är lerigt mest överallt. Men det gör mig inget. Det var så otroligt skönt att andas djupt, låta blicken få njuta av den vackra omgivningen och låta tankarna vandra fritt.
Det var länge sedan. Jag har under en längre tid inte tillåtit mig att låta tankarna flöda utan viftat bort dem. Varför vet jag inte riktigt. Men jag har inte riktigt orkat möta det som oroar mig och inte vågat glädjas åt det som gör mig så glad och lycklig. Otroligt dumt känner jag nu så här efter min promenad för när jag kom hem igen kändes allt så mycket lättare, jag kände mig mer rofylld.
Så nu ska jag hädanefter unna mig en promenad om dagen runt byn. Bara för mig själv, tänka på det som behöver tänkas på och låta känslorna få fritt spelrum. I mitt tempo, vilket inte är särskilt snabbt men ändock. Jag ska ut på min tur var dag fram tills att bebis anländer.
Och jag kom fram till en annan sak som jag riktigt längtar efter att få göra igen. Jag längtar så enormt mycket efter att få ta en riktig långpromenad, med stora kliv och svetten pärlandes på ryggen. Andningen som blir tyngre och pulsen som höjs. Känslan av rörelse och en kropp som får arbeta utan att foglossningar och sammandragningar hindrar. Tro mig, jag vill inte vara utan det jag har i dag men jag drömmer mig bort till sommaren som nalkas, solsken, bebis i barnvagn, joggingskor, solglasögon och hundarna ute på en härlig promenad längs med åkrarna. Något som känns otroligt långt borta just nu men jag vet att när jag minst anar det så kommer jag gå där och då, då lovar jag att det kommer att vara ett stort leende på mina läppar. Ett leende av ren och skär lycka.
♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar