Söndagen börjar på det nyttigaste av vis. Med en godispåse i sängen, solens strålar som letar sig in, datorn på magen och nyhetsmorgon på i bakgrunden. Är det söndag så är det. Och så länge inga barn är i närheten så får man som vuxen göra vad man vill. Och det är precis det jag tar tillvara på denna dag. Vore korkad annars.
Gårdagen bjöd på en tripp till Hedemora för att få träffa mor samt fira världens goaste lilla skitunge som här i veckan fyllde 5 år. Fröken Svea fick två paket där papperet åkte av i en rasande fart. Dessvärre var det mjuka paket så det kanske inte var det roligaste men efter en liten stund åkte det ena plagget på och stannade där. En supersöt liten jeansklänning som verkligen passade den lilla prinsessan. Dessvärre har min telefon dött så därför kunde jag inte ta några bilder mannekängen.
Fröken Svea tidigare i veckan på väg till sin överraskning...som var att ta hål i öronen.
Full rulle på flickorna som vanligt och mamma/mormor/gammelmormor hummade om och om igen hur lika jag och Fiona är. Lika som bär. Och jag tror att hon får riktigt härliga tillbakablickar när hon träffar sitt barnbarns barn. Och för att ni ska få se hur kopian av mig ser ut så lånar jag denna bilden av mitt syskonbarn Sofie(som är mamma till dessa godingar) på lillasyster Fiona.
hur go får man vara...mitt hjärta smälter verkligen ♥
Fikade. Skrattade åt skitungarna som hittade på tokigheter. Hälsade på den numera fyrbenta hunden Isak och den energifyllda hunden som hade världens finaste namn när den flyttade ut på gården i Skäve. Ulrika. Inte illa. Klappade världens mest tålmodiga katt. Konstaterade att det måste vara mjöl med när man bakar hallongrottor och inte enbart potatismjöl. Spanade på kusarna som stod och slöade i hagen. Gjorde tatueringar och pimplade Freeway cola. Pratade helt enkelt om ditten och datten innan det var dags att bege sig mot Hedemora återigen.
Ja, sen träffade jag såklart mina tokar till hundar i går. De bor ju hos min kära mamma nu när vi väntar på nedsläpp och de var fullt kaos när jag klev innanför dörren. Grynet ylade, talade och visst inte hur snabbt hon skulle kunna komma fram och hälsa. Tobias som är lite mer rättfram hoppar hej vilt i blindo för att visa sin glädje. Efter att man klappat om honom skyndar han sig att hämta sitt gosedjur som han stolt visar upp genom att springa fram och tillbaka som en yr höna och Grynet får chansen att komma fram och kramas.
Mina små gofisar. Saknar dem så enormt mycket.
När klockan närmade sig eftermiddag så åkte jag hemåt Leksand för att plocka upp sambon och Nettan för vidare färd norrut. Mot fortsatt lördagsmys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar