Orden som inte vill komma.

Jag har hamnat i ett läge där orden inte kommer av sig självt. Det vill sig inte att skriva. Något som är chockerande för mig som alltid älskat att skriva, tömma mig själv på känslor och tankar. Nu är det stopp. Fingrarna rör sig med stela rörelser över tangenterna och varje ord övervägs innan det sätts på pränt, raderas och skrivs på nytt. 

Min lilla solstråle ♥♥♥

Allt har raserats.

Det är så det är.

Den bittra verkligheten. 

Och jag ska berätta om det. 

Men det får bli när orden kommer ut. Som det är nu så vill de inte sig riktigt. Det bara stockas inombords, tårarna bränner och klumpen i bröstet är brutal. Jag kan inte tvinga fram orden och därmed så måste det få ta sin lilla tid. En dag kommer det, tror jag. Och hoppas.

När man ser sanningen i vitögat.

Det kommer dagar. 

Dagar då livet kommer i kapp och  man inser hur det egentligen ser ut. Dessa dagar kan vara underbara, de dagar då man inser hur bra man har det men de kan även vara av den värsta sorten. Så är mitt liv just nu. Jag tog ett beslut i går som jag är stolt över men som också är tungt. Jag erkände för mig själv att jag gjort något fel och sårat människor i min omgivning. Det är tungt, riktigt tungt just nu men jag har sett sanningen i vitögat och nu är det bäst att hålla huvudet högt och fortsätta simma så att jag inte sjunker ner på djupaste botten.

Sanningen kommer från och med nu att vara det som jag eftersträvar. Inga mer vita lögner. Det är nog av dem. Jag vill bli kvitt allt gammalt och har redan i dag påbörjat en rensning. Om några månader hoppas jag att jag kommit så pass långt att jag har endast har kvar en tom vit duk som är redo att fyllas med livet. Det ljuva livet. Så nu rensas det. Från grunden. Och oj så skönt det är. Bara det lilla jag hunnit med under dagen.

Jag vill såklart inte skriva vad det är jag har gjort men det är allvarligt. 

Tiden framöver kommer att bli tuff men jag ska ta mig i kragen på riktigt nu och se till att komma på rätt köl igen. Hårt jobb och många tårar kommer att krävas men när 2015 passerat så kommer jag förhoppningsvis vara en god bit på väg och känna mig lättare till sinnes. I slutändan kan det bli riktigt bra. Det är åtminstone vad jag hoppas på. 

Mitt brutala snedsteg har nu kommit till kännedom både för mig och min familj. 

Nu ska jag bara se till att få hjälp utifrån och resa mig ur detta. 

Jag förtjänar ingen andra chans av mina närmaste men de är uppenbarligen redo att ge mig en chans ändock...så jag antar att jag bör ta möjligheten när den erbjuds. Annars vore jag än mer korkad än jag redan varit. Och nu räcker det med dumheter. 

Finito.

Och jag vore ingenting utan dessa killar. De är mina favoriter och det river och sliter i mig att jag sårat dem så...

Tack för att ni finns här för mig och fortfarande vill dela livet tillsammans med mig. 

Jag älskar Er så♥

Vårfint till familjen.

Våren börjar anlända i butikerna och då vi inte har någon snö här i Dalarna så får man helt enkelt tänka på det som komma därefter. Jag hoppas såklart fortfarande på snöns ankomst men tills dess att den kommer drömmer jag lite lätt om att vi kan gå i vita sneakers och skippa vinterjackan.

Allt ovan kommer från Kapp Ahl. En butik som helt klart lyft sig på sistone, man kan helt klart hitta små godbitar där inne, främst till de små och herrarna. Fanns ljusa jeans på dam som jag vill kika närmare på, skjortor i våriga nyanser till herr och dessa joggerjeans till barn är underbara. Synd bara att August storlek 92 är slut i alla butiker i närområdet. Oflyt. Men jag hoppas de kommer åter så att vi kan införskaffa ett par mjukisjeans åt vår lille buse. Så snyggt tillsammans med vita sneakers och en vanlig enkel vit baströja...

Skjorta/HÄR, Barnjogger/HÄR, Tröja/HÄR

När man inte tar sig i kragen...

Måndag. 

I dag är det skärpning för fröken Hagström.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle ta tag i mig själv. Det gick så där. Fröken hopplös enorma sockersug tog överhand. Inget räknande och huvudet i sanden. Krasst med sanningen. Ja. 

Så därmed vet jag att det blir plus på vågen på onsdag. Frågan bara hur stor skadan är efter denna julens alla godsaker som intagits. 

I dag räknar jag dock. Kan tyckas onödigt då jag ligger brutalt på minus med veckobonus och allt som hör till i dag men jag vet trots allt läget och det är nog absolut bäst att påbörja räknandet och framförallt antecknandet för att komma i fas med bra vanor.

Så dagen startade med en frukost bestående av kanelkokta äpplen och päron tillsammans med lite annan god färsk frukt. Till det naturell yoghurt och lille Aggelito som sällskap. Bra start. Just nu står han och såga i granen, ska jag ta det som ett tecken att han vill dansa ut julen i förtid? Eller vänta, nu lämnade han granen och ska såga isär sin hockeyklubba.

Men nu ska vi packa ner den här busen i vagnen så att han får sova och jag ska röra mig in mot Noret. Uppfriskande och min förhoppning är att jag ska hinna arbeta lite innan han får för sig att ha sovit klart för dagen. Lite feber som spökar och det är tur att vi har röd dag i morgon så att vi har en extra dag för kurering innan det vankas förskola återigen.

Hoppas ni får en finfin dag allihopa!

Kramar ♥

Välkommen till världen ♥

I morse vaknade jag till de bästa av nyheter. 

En kär vän jobbade nämligen hårt under natten och födde en välskapt liten tös. Fick en fin bild och alla minnen från min egen förlossning sköljde över mig. Den där fantastiska oändliga kärleken som uppkommer när den lille placeras på bröstet, den känslan vet jag att mina vänner kände just där och då. För det finns banne mig inget bättre. 

Grattis mina fina♥

26 April 2013

Året som gått.

Jag har funderat på vad som hänt under året. Nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle summera toppen och botten från året som gått men jag inser att mitt år tillbringats i en dimma. Minnet mitt vill inte riktigt minnas. Jag drar och lockar men inga resultat. Konstigt kan tyckas men det är nog en ganska bra varningsklocka för mig, jag måste varva ner och tillbringa mer tid här och nu. Inte för mycket i det riktigt gamla sunkiga förflutna och inte för långt fram i tiden. Två egenskaper hos mig själv som jag inte är riktigt nöjd med. Men jag har efter mycket tänkande kommit fram till att året har sina godbitar, värda att lyftas fram.

Vi börjar med det tråkiga och avslutar med det som jag upplever som mest minnesvärt under 2014.

Bott 5.

1. Inställd semester. Gånger två.

2. Min fina "syster" lämnade Leksand för götet 

och vackra vännen Michaela lämnade Sverige för Norge.

3. Frustrationen över att inte spaden placerats i marken ännu. Men snart. Snart. Och då kan familjen bli komplett igen. Saknar mitt lilla yrväder galet mycket!

4. Min ångest som kommer och går. Vill bara bli väck den för gott. 

Önsketänkande? 

Nej, självklart inte. Allt går!

5. Förlorat en kär vän och som jag saknar henne. Men jag finns här, om, i fall, att.

Topp 5.

1. August och Tobbe. Behöver jag skriva mer? Mina kärlekar.

2. Jag tog tag i min vikt och lyckades gå ner omkring 18 kg till årsskiftet!

3. Bygglovet godkändes. Ett steg i rätt riktning till vårt nya hem.

4. Började jobba igen.

5. Lars Winnerbäck och First Aid Kit. Musik live, precis som det ska vara.

Detta är saker som jag känner är viktiga händelser, upplevelser och lärdomar.

Minnen för livet och nu siktar jag framåt. Mot 2015, ett år som jag hoppas kommer att innehålla många positiva saker som bland annat en flytt, hälsa, semester och mer umgänge med vänner.

2014- tack för den här tiden.

2015- nu kör vi.

Dags att räkna fr.o.m. dag två.

Andra dagen på det nya året. Jag sitter och förundras över min lilla stolle som står och spanar in farsan sin som gräver med grävmaskinen precis utanför fönstret. Första parkett för lilleman och det är så kul och se hans fascinerade uppsyn över den orangea bestens framfart. Vi har lite plock och fix tid, ta reda på tvätt, tvätta maskin efter maskin, plocka leksaker(är det verkligen någon idé, det tar bara några sekunder och sedan är golvet täckt igen...hmmm) och så ska vi kila ner och laga oss lite lunch. En smarrig lasagne bjuds det på dagen till ära och det är ett recept som jag upptäckte när jag googlade mumsiga "PP-beräknade" recept för en tid sedan. Sååå god!!

 Pepparkakskungen!

 Och som ni säkert förstår så har jag i dag klivit på mitt räknande igen. I går kväll kom ångesten smygande igen för att magen är som en ballong och sockersuget för stort...tanken var att jag skulle starta på måndag igen men varför dra ut på det. Bara onödigt. Så nu kör jag några dagar med räknande innan det är dags att starta min tre veckors detox kur. Aldrig testat innan men tror att det kan vara bra för min IBS mage att rensa ur kroppen på en massa gammalt slagg. Hoppas på bra resultat och kommer jag sedan i gång med träningen så kan 2015 bli mitt hälsosamma  år. Ja, än lever hoppet att jag som mamma kan få ihop livet med allt som hör till. Peppad till tusen och jag har en bra känsla i magen. Det är åtminstone en bra start.

Som sagt...dags att laga lite mat. 

Ha en fin dag alla snälla ♥