Min frånvaro är total här inne känner jag. Var dagarna tar vägen har jag ingen aning om. Inte den blekaste. Det är sak samma vareviga dag. Vakna, frukost, göra sig i ordning, göra knodd i ordning, ta sig till jobbet, jobba, lunch, jobba lite, ta en promenad för att söva knodd, packa ihop, åka hem, laga middag, städa, gå med hunden och sedan är man tillbaka i sängen för att sova några timmar. Vardagen i all sin glamour som jag kan förstå nu varför jag var så rädd för i yngre dagar. Det ska finnas doser av rosa fluff fluff men jag har tappat allt. Jag är vilse. Och jag känner i dag att jag måste göra något drastiskt för att den hemska känslan av tristess ska släppa. Jag har trots allt en underbar familj och då ska man inte ha dessa deprimerande känslor. Min familj är fantastisk och all glädje som de skänker mig måste jag och ge tillbaka till dem. På ett eller annat sätt. Det var bara frågan om hur.
Love of my life- Aggelito♥
Så jag tror att jag tar min vardag, mina tankar och packar ihop arbetet för dagen och unnar mig en promenad i stället. Kanske kan det få min hjärna att kicka igång nya idéer och ge mig inspiration så att jag kan ta mig ur det här ekorrhjulet. Självklart ska man ha vardag och all dess bestyr men det ska inte kännas tråkigt. Det är det som är felet. Att jag tycker att allt är tråkigt och betungande. Inte okej.
Men jag har gett er en liten uppdatering om varför min frånvaro är så stor. Jag har tråkigt och har jag tråkigt vet jag inte vad jag ska skriva om. Orden är som fastlåsta inombords och vill inte komma ut, det är inte så att jag kan tvinga dem heller. De kommer när de är redo och då lovar jag att jag är tillbaka.
Tills dess: Sköt om Er och hoppas att solen lyser på Er!!
KRAMAR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar