onsdag 12 februari 2014

Att ha minne som en guldfisk.

Okej. Den här dagen började ju fantastiskt bra. Kommer till kontoret aningens sent då lilleman inte varit på humör för att ställa upp på mina aktiviteter med sprittande glädje, snarare lite pipigt och gnälligt för att det är skittråkigt när morsan hela tiden lyfter bort en från hundens vattenskål när man bara vill ligga där och plaska hej vilt. Men efter många om och men kom vi i väg och jag hade då hunnit springa igenom duschen och kasta på mig lite spackel för att försöka se presentabel ut. I alla fall så gott det går med tanke på hur splittrad man är när man samtidigt jagar buse över golvet. 

Sladdar in på kontoret med andan i halsen. För att inse att jag inte hittar någon lapp med lösenordet till min nya mailadress som jag fått tilldelad. Skit också. Och minnet sviker. Så nu sitter jag här och har ett utskick som ska i väg. Typ i dag. Och alla andra väl uppradade uppgifter som Malin tilldelat mig på mailen ligger där de ligger, gömda bakom ett lösenord som jag inte i min vildaste fantasi kan minnas. 

En bra start på onsdagen, ohh ja.
Kan det blir bättre? Absolut. 
Jag bara hoppas och ska försöka chansa vidare på diverse lösen som det eventuellt, kanske skulle kunna vara. Har jag tur kollar Malin till sin telefon och jag får ett svar samtidigt som jag egentligen skiter i lösenordet, jag är mest fundersam hur det går för min fina vän, hennes man och bebisen i magen. 


Nej, vi tar en liten paus och andas.
Det är nog det som krävs sen löser sig allt, på ett eller annat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar