Ja. Vi träffades en tredje gång med föräldragruppen och ämnet för dagen var förlossning. I stora drag. Och jisses. Ska man genomleva detta på riktigt. Tur att det kommer en riktigt fin belöning efter allt kämpande. En riktig skatt.
Vi fick i alla fall börja med att kika på en film där vi fick följa med två par på deras respektive förlossningar. Spännande att se och självklart satte det i gång en hel del tankar hos mig personligen. Behandlade även ämnet smärtlindring och vad som finns att välja på. Inte helt lätt att välja må jag säga och jag tror att vi kommer att ta det som det kommer. En del rekommenderar att skriva ett förlossningsbrev men jag vet inte ens vad jag ska printa ner vilket gör att jag i stället läser på så gott jag kan och sedan litar på barnmorskornas erfarenhet. Det är deras jobb och de kan sin sak. Så vitt jag hört blir man väldigt väl omhändertagen på BB i Falun så förhoppningen är att jag får uppleva detsamma.
Under föräldragruppsträffen pratade barnmorskan Anna också om ämnet. En hel del och det var mycket info att ta in. Nästan lite för mycket. Men absolut nyttigt. Kan inte påstå att frågorna haglade från oss blivande föräldrar. Vi kände oss nog en aningens vilsna.
Som avslutning kom vår barnmorska Eleonora in och pratade om Mindfulness. Hon har tidigare arbetat på förlossningen och är utbildad inom ämnet och det var något som fångade mitt intresse. Att andas rätt gör så mycket och jag vet att jag har lätt för att spänna mig och hålla andan. Vilket så klart är helt galet. Testade några övningar och det var otroligt skönt att känna skillnaden.
Fick tips om en bok och den har jag precis fått hem med posten och kommer bli min läsning framöver. Blev även en cd att lyssna på då jag vet att både jag och sambon kan ha lite svårt med koncentrationen längre stunder när det gäller viktiga saker som ska läras in. Och det är något som poängterades flertalet gånger, att pappan är otroligt viktig under förlossningen. När värkarna är där ska han veta vad jag vill och kunna föra min talan gentemot barnmorskan. Så vi ska sätta oss ner och prata igenom hur vi känner och tycker här hemma. Det enda jag hittills sagt är väl att jag börjar känna rädsla men att allt löser sig. Och så är det ju. Bebis kommer ju ut, oavsett vad jag tycker, tänker och känner men desto mer negativa tankar desto längre tid kan det ta därmed är det viktigt att mentalt vara på rätt plan.
Vi har fyra veckor kvar till beräknad förlossning men det kan som sagt ske i natt, om en vecka eller om sex veckor. Det sker när det sker. Och det är vansinnigt spännande, vem är du där inne? ♥
bok och cd/bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar