tisdag 15 januari 2013

Dag 08- Ett ögonblick.

Under min morgonpromenad gick jag och funderade på ett ögonblick som varit sådär extra fantastiskt i livet. Och det finns så många minnesvärda och underbara stunder som jag skulle kunna dela med mig av men det första som slog mig var en händelse som inträffade för några månader sedan.

Jag cyklade Cykelvasan den 11 augusti med de värsta tänkbara magsmärtorna jag varit med om och kunde inte förstå varför jag hade drabbats av mensvärk då, jag har aldrig haft det tidigare i mitt liv men nu, från ingenstans så under den 9 mil långa turen så fick jag känna på det. På riktigt. Jag trodde inte att jag skulle ta mig i mål men jag kämpade på och försökte att inte gnälla inför mitt sällskap men nån gång slank det nog ut en klagosång eller två. Vi kom i mål och det var fantastiskt skönt att få duscha, äta mat och krypa till kojs. Jag var så nöjd att jag klarade det!!!

En vecka gick och vi var på Rockstad Falun och festade till det. En riktigt rolig kväll där vi träffade många underligt härliga människor och lyssnade på bra musik. I bakhuvudet malde hela tiden att det var en konstig mensvärk jag haft eftersom det inte blev mer. Men sånt händer intalade jag mig.

Men sen på måndagen pratade jag med min käresta och sa att det nog är dags att ta ett test. Jag kände att det var något som inte stämde. Han såg lite fundersam ut men instämde att det var lika bra. Sagt och gjort. Inhandla ett test och göra det. 

Och då kommer det där ögonblicket in som jag inte kan smälta riktigt. Jag satt på badrumsgolvet och mannen precis i dörröppningen. Han kollade klockan och jag lade testen bakom ryggen under tiden det skulle "vila". Varför vet jag inte men ville inte se förrän resultatet var klart. Tick, tack, tick, tack...klart. Okej. Tiden var kommen. Nu skulle vi få veta svaret. Det som min kropp redan gjort mig varse om med små små signaler och allt kändes så solklart nu när jag fick se stickan med strecken!!


Vi skulle få bebis.
Men ingen av oss sa särskilt mycket. 
Jag tror att -jaha, var det första ordet som slank ur mig. Chocken var så total. Det här ögonblicket var början på något nytt och spännande. Det största som kan hända i livet och det kändes fantastiskt nervpirrande, fjärilarna flög runt i ett enda virrvarr i magen. Glädjen var total samtidigt som skräcken för att något skulle gå fel fanns där som en svart efterhängsen skugga. Jag tror inte att någon av oss vågade visa vad vi egentligen kände. Så STORT var det och nu har det gått några månader och jag har fortfarande inte riktigt förstått att det är på riktigt. Barnmorskan fick till och med puffa på oss att det var dags att införskaffa de där sakerna som man bara måste ha när bebis kommer till världen. Så det har jag sysselsatt mig med i dag. Kollat in barnvagnen som ska beställas, reducerat babyskydden från det omöjligt stora utbudet, till att endast två stycken återstår...och det här är i min mening det absolut viktigaste, sedan kommer  det till en massa lull lull men det tar vi med tiden. Något enstaka plagg ska få flytta hem också så att vi kan klä på den lille när vi åker hem från BB men det hinner vi. Först de stora beställningsvarorna sedan kommer det andra förmodligen som ett brev på posten allteftersom polletten trillar ner att i sommar kommer vi inte vara bara vi två och farmen. Utan tre stycken och farmen.

Jisses amalia.
Får återigen nypa mig i armen så att jag kanske inser att det här är verkligheten.


1 kommentar:

  1. Verkligen superkul Ulrika! Så glad fö er skull!
    Tips gällande kläder, köp inte för mkt I småstorlekarna (typ 50-56). Dels får man mkt å dels växer dom ur dom superfort, typ på bara nån vecka :)
    Ni kommer upptäcka att livet förändras helt när lillen kommer..till det bättre. Man vet inte vad man gjorde innan. Man förstår inte förrens man sj är där.

    Många lyckönskningar till er! :)

    SvaraRadera