Att inte vilja frysa om fossingarna.

Vet Ni vad. 

Jag kom till arbetet även i dag. Med trötta ögon och skallebank. Men jag tog mig hit. Och jag har jobbat. Donat framför datorn och känner att inspirationen tryter lite grann så här på eftermiddagen. Den försvinner när mörkret sänker sig ner. Men vi har fått lite vitt på backen och det känns som en riktigt seger. 

Kylan känns i kinderna när jag knatar med vovvarna och det är mössa och dunjacka som gäller. Och varma skor. Det hade jag inte när jag gick till arbetet men svidade snabbt om när katterna fick lunch. Blir det vargavinter som det hotas med är det nog dags att införskaffa ett par redigt fodrade vinterpjucks och ett par gosiga tofflor. För vem vill frysa om tårna?

tofflor/Canada Snow

Dessa godingar såg inte helt fel ut att mysa in sig i hemma i stuggun. 

Tillsammans med mors härliga raggisar så klarar jag kylan utan problem...

Tomten...har jag varit tillräckligt snäll i år?