tisdagslunchbabbel...

Ny dag.

Tisdag och jämngrått utanför mitt fönster.

Som gjort för soffläge men jag har släpat mig själv och hundarna till kontoret för att försöka utföra någon form av arbete. Dags att ta tag i de där snablarns telefonsamtalen som jag gruvar mig så inför. Jag vet inte vad det är men det är en jobbig känsla att sitta och ringa runt. Kanske för att jag själv inte gillar att svara när det är okända nummer som ringer. Men jag ska. Och jag kan. Det krävs bara lite mer jävlar anamma så ska det nog gå finfint. Det är vad jag hoppas på.

en skymt av min finfina blus/Lindex

I går kväll betalade jag räkningarna, yaaaay, vad roligt nu när kontot ekar tomt men skönt att ha gjort rätt för mig åtminstone. Och efter det tog jag tag i mina papper och sorterade, placerade och kastade så nu känner jag mig som en ny människa. Underbart skönt att veta att allt är på sin plats. Ordning och redo har jag för det mesta...det är väl när det börjar handla om kläder som min inre jordfräs dyker fram och jag tappar alla sans. *Peppar peppar* så har jag fortfarande fin ordning i garderoben efter senaste sorteringen och det känns ruskigt bra. Så där bra att jag ler och klappar mig lite försynt på axeln när jag öppnar dörrarna och inser att jag gjort det helt på egen hand och lyckats hålla det så fint i nästan två veckor. Fantastiskt. Och stoooora framsteg för fröken Hagström.

 

Nej, nu måste jag gå ner en våning och prata lite med Malin annars somnar jag.

Inget skämt utan jag somnar verkligen.

Hur ska detta gå?

Tänk om chefen kommer tillbaka och jag har somnat vid skrivbordet.

Vet att det garanterat hamnat på Instagram omgående och jag hade vackert få bekänna hur trött jag är. Tur han kan vara förstående när han fått lite mat i magen(lunchtid nu).

Jag ska inte somna- Jag ska inte somna- Jag ska inte somna- Jag ska inte somna- Jag ska inte somna- Jag ska inte somna- Jag ska inte somna- Jag ska inte somna- Jag ska inte somna-

 JAG SKA INTE SOMNA!!!