Att bli besviken på sig själv.

Sallad till lunch, några kanelgifflar som dessert och sedan tvärslockna jag på soffan med näsan i Grynets päls. En härlig blandning av vovve, stall och trygghet. Vaknade mossig i huvudet och känner mig alldeles yr i mössan just nu men jag ska bota det med att diska lite grann och sedan ta en frisk promenad. Känner att jag måste röra på benen och hundarna vill säkerligen göra några behov också. 

Något som slog mig i dag när jag insåg att mina planer inte blev som jag tänkt mig är hur besviken jag blir på mig själv. Men som i det här fallet är det bara mig själv det drabbar men ändå blir jag besviken. Dumt tycker jag så här när jag tänker efter men jag tar ju beslutet själv och i bland finns inte orken där. Den där kraften så att man orkar göra allt det man vill och brinner för. Jag är inne i en sådan period nu och känner mig frustrerad över min brist på energi. I går brann jag för att göra om saker och det gör jag fortfarande men jag väntar till helgen när jag kan fokusera enbart på det och lägga all energi där. Det blir lite för mycket när jag ska ha både stallet och göra saker hemmavid också. Då sinar jag och ramlar i hop i en hög på golvet. Dock vet att att detta kommer i vågor så det är bara att lyssna till vad kroppen säger så att jag inte hamnar i det där "utbrändhetsfacket" igen. För även om det är en otrevlig upplevelse så lärde jag mig enormt mycket av det och i dag tänker jag mer på mig själv och vad jag mår bra av, för det mesta i alla fall. Men det är en bra bit på väg tycker jag och rom byggdes ju inte på en dag så varje steg jag tar är ett steg åt rätt håll.

Nej, nu släpper jag min besvikelse över mig själv och tar mina små fyrbenta sötnosar på en härlig höstpromenad. I morgon är en ny dag men nya möjligheter och den kommer att bli grym. 

Jag bara känner det på mig!!