Att känna kreativitet igen.

Och så hade vi onsdag. 

Stallet är fixat och jag lämnade mina fyrbenta godingar ute i hagen under strålande sol. Dessvärre har det mulnat på men man ska vara glad för det lilla. Gjorde rent och fint innan jag åkte hemåt och jag kommer nog aldrig kunna förklara för någon som inte är hästmänniska hur det kan vara så underbart att mocka skit. För det är precis vad det är. Underbart. 

Jag går och lallar tillsammans med Grynet och Tobias vid min sida, sjunger med i musiken som skvalar ur radion och tänker på hur härligt livet är. Inte på sorger och bekymmer, nej jag tänker på allt det fantastiska som jag får uppleva och ta del av. Otroligt skön känsla och jag känner mig nöjd.

Och så tittar jag på gofisarna som struttar runt och äter en bajskorv eller två. Skäller ut grannarna och springer runt i ett allmänt virrvarr av spån, halm och lera. Skrattar åt deras tokerier och skakar lite på huvudet. Tänk att något så enkelt som en kotte kan få dem att gå i taket och bli alldeles sprittsprångande  galna och ta fyra ärevarv runt stallet innan de flåsande stannar upp och kommer till sans. Efter fem minuter gör det samma sak igen. Och igen. Det är som att de är satta på repeat.

Men så fort vi trillar in här hemma äter de upp sin mat och somnar in. Ligger här på golvet nedanför och snarkar och fiser om vartannat. Nu ska vi dock ta oss ut genom dörren igen för att fixa lite saker. Jag är i heminredningstagen och då vill jag inte vänta en sekund för länge. Jag vill göra det nu, nu, NU!! Så då måste jag passa på. Massor av idéer bubblar inombords och det känns så underbart att jag måste skriva ner allting. Och så pepprar jag min sambo med vad tycker du om denna, så här vill jag att det ska bli, kan vi göra detta själva, kan vi åka och kika på detta...osv. 

Antar att han sitter på kontoret och suckar lite för sig själv samtidigt som han ler åt min impulsiva sida som blommat upp igen. Den där som är så otålig att man kan bli tokig på den samtidigt som det är då som jag är som mest lycklig, när kreativitet är i full spinn och jag får chans att förverkliga saker som legat under ytan en längre tid, för att mogna och som nu...bli verklighet.

Så nu lämnar vi hemmet och värmen för att göra lite nytta.