Stockholm i korthet.

Hemma efter en tripp till Stockholm.

Utan röst. Feber. Och ett lyckligt leende.

Coldplay var magiskt och jag njöt varenda sekund av spelningen. Det var så bra att jag kommer sväva på små rosa moln ett bra tag framöver. Fredagen spenderades på IKEA tillsammans med John, Jenny och lilla Ebba då regnet öste ner. Det var jämngrått hela dagen och blött. Men vi gjorde det bästa av situationen och på kvällen tog vi oss allihopa till Italiano och njöt av en sen middag. Jag valde det som äts alldeles för sällan. Risotto med kantareller, portobello, karl johan svamp och till det serverades grillad kyckling. Mumma. En risotto med massa ost och var så där galet krämig. 

Vill. Ha. Mera!!!

Men just nu är jag mest krasslig och klen. Somnade i skuggan på balkongen så fort vi packat upp alla saker och där har jag befunnit mig. Raklång på golvet så länge att magen började skrika. Så nu hoppas jag att det vankas middag snart. Väldigt snart. Innan jag börjar röja runt i skafferiet i hopp om vad som helst att stoppa i munnen. För jag är själv hemma då mannen bestämde sig för att dra i väg och jobba på tomten. Och jag har ruskigt dåligt samvete för att jag är klen och inte kan hjälpa till. Och i samma stund som jag skrev att jag var ensam så började mitt lilla troll som är skendräktig att pipa. Jag är ju såklart inte ensam. Jag har Grynet vid min sida som nu vill kramas och därmed ska vi göra det. Mysa och invänta vår man.

För nu har vi lördagskväll och kureringstid.

Jag vill bli frisk nu.