Fröken Hagström: Att få snusa häst.

Åhhh vilken underbar start på dagen.

Jag har fått snusa häst!!!!!!

Alldeles för länge sedan och mitt hjärta är alldeles lyckligt nu. Så många gånger jag har sagt det men det tål att sägas igen, en vacker dag ska jag ha en ny och alldeles egen häst i mitt liv. Och vi ska njuta av livet tillsammans. Vi kommer att rida långa mysiga turer i skogen, ditt gnäggande kommer att vara det första jag hör på morgonen, vi kommer att träna så att svetten rinner om oss, hoppa hinder som vi aldrig trodde att vi skulle klara men tillsammans är allt möjligt, bada i älven, busa i hagen, träna den där dressyren som måste nötas in ordentligt, snusa på varandra innan vi säger god natt och släcker för dagen... Ja en dag. Då finns du här hos mig.

Men åter till verkligheten. På min gamla arbetsplats är jag och hjälper till i den mån jag hinner och i dag var det utsläpp och mockning som stod på schemat och självklart hjälper jag till trots att det bara blev tre ynkliga timmars sömn i natt. Men det glömmer jag så fort jag öppnar upp dörrarna till stallet och mina fina vänner gnäggar välkomnande. Djupa andetag. Insupa varje doft som vibrerar i luften. Det här är livet. Mitt liv. Precis som jag vill ha det. Kan. Inte. Bli. Bättre.

Ut i hagen och lite rastlösa ben som gärna ville ut snabbast möjligt och sedan fixades boxarna i en rasande fart så att svetten rann i den kvava luften. Pussade alla hejdå och förbannade mig själv för att det går så långt mellan gångerna. Det är ju dom här sex underbara själarna som hjälpte mig tillbaka när jag sprang rätt in i väggen. Och så fort jag kramar om dem och känner deras värme och underbara doft så blir jag sådär lugn. Så lugn som jag kan bli. Jag känner mig trygg och hädanefter ska jag ut och kramas så ofta jag bara kan. För jag behöver det och jag vet att de saknar mina kuttranden och kliandet på det där stället som bara jag vet att det är sådär dödsskönt på...och det är vår hemlighet som vi ska ta tillvara på mer. Mer kuttrande och kliande. Punkt.