Livstecken.

Vi lever. Hela högen. Men i ett kaos som inte är av denna värld. Därav denna frånvaro. 

I dag har vi dan före dopparedan och jag städar. Eller rättare sagt STÄDAR. För i det här fallet krävs det versaler. Vi har så jädra skitigt att man bara vill sätta sig ner och gråta men det hjälper inte i detta fallet så jag fejjar vidare dessa få timmar som jag har fått till att sanera hemmet utan sambon och barnet i "vägen". Nu är det full fart som gäller och det skönaste är att Augusts rum har fått sig ett ansiktslyft i väntan på renoveringen som kommer efter årsskiftet i hans rum. En renovering som omfattar målning och inköp av en ny klädförvaring. Planerna finns men det tar vi mer om en annan gång. Nu ska det städas vidare här hemma och härnäst på tur står "sovrum/vardagsrum". Tjohoo!!

Och i eftermiddag väntar vägning. 

Efter två veckor med kanonresultat så har jag känslan av att stå still i dag. 

Men det är inget jag ska grubbla över nu. 

Nej, det tar vi sen.
Nu kör jag vidare på julmusik och städning.

Än´t de tisdá så säg.