Det finns inget stopp...

Det känns inte som att jag behöver skriva så mycket om statusen på lilleman. Han har nämligen högre feber i dag och ligger på 40,1 grad. Just nu sover han och jag har sällskap av Jake och piraterna på tv. Vi har inte gjort mycket alls i dag, mest suttit och myst, torkat näsan och försökt att inte göra för ansträngande saker. Vi tog en liten promenad till brevlådan, mest för att se lite dagsljus och få andas in lite friskt syre i lungorna. Nyttigt för oss båda hävdar jag och vi hann inte mer än in och så somnade lillskrutt. 

bild från i våras

Nu sitter jag och drömmer om lunch. 

Har nämligen bara fått i mig lite knäckebröd och några dumlekolor. Inte så Viktväktar vänligt men jag är som ni vet sedan tidigare ute och halkar lite. Förra veckan satt jag upp ett nytt mål tillsammans med min coach Anna och det kändes då som rimligt. Nu inte fullt så rimligt. Men jag vet vad jag vill. Mycket att jag halkar på sniskan är för att jag behöver rutinerna som en vanlig arbetsdag innebär samt så behöver jag ha på det klara vad mina belöningar är när jag väl uppnår målen. Jag har två delmål kvar och sedan det stora slutmålet. Ett mål som är beräknat att nås i mars. Delmålet i mitten har jag på det klara vad belöningen ska vara men det som är nu vid jul och mitt slutliga mål kan jag inte komma på några belöningar till. Några förslag? Det måste trots allt vara belöningar som betyder något för mig och får mig att kämpa trots alla goda guldgula lussebullar där ute. För jag struntar helt enkelt i allt annat under julen men lussebullarna kan jag äta obegränsat av. 

Helt galet. Jag kan bara äta och äta, det finns inget stopp.  

Dock har jag märkt av något de senaste veckorna, förutom min IBS, att jag blir extremt dålig vid intag av glutenfyllda produkter såsom mjukt bröd. Då får jag så ont i magen att jag inte vet vart jag ska ta vägen och det kan nog vara en kombination av IBS samt att jag reducerat gluten intaget under lång tid, något som jag tror kan ge en viss överkänslighet när man börjar igen. Observera att jag inte är expert överhuvudtaget men min magkänsla säger mig detta och jag brukar lyssna på den. Något säger mig att det ligger en sanning i detta. 

Tråkigt men kanske bra på samma gång. För om jag har vetskapen om att jag får ont i magen av lussebullarna så kan det vara lättare att avstå dem och om jag äter, hålla mig till en i stället för tjugoen(ok, det kanske var att ta i, men ni hajjar?). Jag försöker helt enkelt att se det positivt.

I morgon är det en ny VV-vecka. 

Jag kör i gång och ska verkligen försöka köra benhårt tills jag når mitt mål, det är trots allt inte värt att sumpa allt jag arbetat fram under gångna månader.

Och känner ni för att peppa mig en aning så är det mer än välkommet!!!

Jag försöker suga åt mig som en svamp och tänka på de orden när det är tungt...oftast lättar det lite då. Men snart, snart kan jag sluta drömma om lunch och få i mig middag. Kärleken har en timme kvar på arbetet och sedan kommer han hem. Som jag längtar. 

I morgon är en ny dag!