Vet ni vad. I går var det sannerligen ingen vanlig dag inte. Nej, i går fyllde min underbara, kärleksfulla och varma mor 70år. Och det var såklart ett ypperligt tillfälle för uppvaktning. Så jag packade in mig själv, August, tokstollarna och en hel del annat smått och gott i bilen och for söderöver. Dock hade vi ett stopp på vägen för att införskaffa den sista presenten som jag hoppades skulle bli bra. Jag tycker att det är så roligt att ge bort paket men jag har en förmåga att alltid vara så rädd att det inte ska bli rätt. Perfektionisten i mig får lite darrningar men den här gången, i samråd med min kära syster så chansade vi.
Landade i Hedemora där regnet bokstavligen öste ner och tog det mest väsentliga upp i lägenheten(läs; hade inte något att slå in tyget i så det fick invänta syster yster som satt i bilkö). Det väsentliga skulle jag säga är grodan och hundarna. Okej. Skötväskan hängde också på. In case of... Tack och lov hjälpte både mor och far till annars hade jag sett ut som en dränkt katt.
Hundarna var överlyckliga att åter få kliva in i morsans lägenhet. Där de alltid blir bortskämda med klappar och gott gott, så jag kan inte klandra dem. Vem vill inte bli kliade bakom öronen och få en korvbit eller två?
Jag hade lyxen att få mammas hemmagjorda biskvier som jag kan äta i mängder och sen slank det även ner ytterligare en kaka eller två. Så gott när det är kärlek som ligger bakom det hela. Extra bonus var middagen jag fick...kalops. Ja, men hur gott är det inte när köttet bara trillar isär och sedan den där lite"snoriga" såsen som är till, nomnom. Medan jag njöt av den ena godsaken efter den andra så begav sig regnet mot sydligare breddgrader och fram kom en strålande sol. Och det är inte mindre än rätt för fyller man år så är det klart att solens strålar ska skina och värma våra nästippar.
En efter en trillade in av familjen. Först Linda. Sedan Sofie, Robin och Mååååna(Fiona säger så om sig själv för er som inte vet). Och sist trillade syrran in som hamnade i billkö på väg hem från jobbet och var tvungen att slå in paket i baksätet på en Lexus innan hon kunde göra oss sällskap. Men sååå trevligt med nästintill alla samlade och tjattra om ditten och datten. För är det något vi kan så är det att tjattra. Mycket och länge. Kanske lite väl mycket och i bland så babblar vi i munnen på varandra för att vi har så mycket som ska ut när vi väl träffas.
Timmarna flög fram. Vi fikade och pratade. Och mamma öppnade såklart paket. Av Zigge hade hon fått ett underbart halsband i silver med en dalahäst som passade henne perfekt. Blommor och vin hade också kommit med leverans. Ja, sedan fick hon paket av oss också. Ett väldigt fint långt halsband som hon själv kikat ut på Lantliv, små fina silverörhängen i form av släta dalahästar samt ett tyg som heter Leksand oblekt och kommer att bli skitsnyggt som gardiner i köket. Dock hävdar hon att de inte kommer att sys förrän efter stambytet som kommer att ske någon gång under hösten så jag antar att tyget får ligga till sig och bli än mer snyggt tills det ska upp i fönstren. Summa summarum så blev vår chansning otroligt bra i slutändan.
Sedan droppade en efter en av. Och till sist var det bara jag, syster och mor kvar. Pratade lite om familjen innan det blev hög tid att vända hemåt till kärestan som kämpade på med vårt golv i lilla rummet. Snart. Snart är det klart.
Jag hoppas att du kära mamma är nöjd med din födelsedag, jag hade i vilket fall verkligen massor av energi när jag vände hemåt. Energi på ett bra sätt som jag bara kan få när jag umgås med mina kära och det är vad jag kallar kvalitetstid. Sådan där energi som värmer djupt inne i själen och som behövs nu när temperaturen sjunker ute. Tack för en härlig dag min fina familj och nu morsan...nu är det ett helt år tills nästa födelsedagsfirande, så njut nu av att vara 70 härliga år på papperet och att du ser minst tio år yngre ut ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar