Så nu är dagen här. Där några stackars soon to be föräldrar ska få äta av mina skapelser från gårdagen. Ojoj. Nervositeten är ett faktum då ugnen är "sprojlans" ny och därmed blev allt ett enda stort test. Jag vet inte ens om kärleksmumsen är klara men jag hoppas såklart. Och att det smakar gott. Inom ett par minuter är det dags att göra det där momentet som avslöjar om det är en hiss eller diss, skära upp kakan.
I övrigt har jag fyllt min förmiddag med lite småsurig cairnterrier tik, mat och -bajsvägrande hanhund, glasering, diskning och plock. En saling blandning, dock fullt normal sådan i detta hemmet. Jag undrar däremot hur kan det bli så stökigt hela tiden?! Jag förstår inte riktigt. Men det tar sig och förhoppningen är att söndagen ger oss ett avslut på allt renoverande. Har tjatat om vår hall hur länge som helst men vi har inte fått tiden att räcka till. Ur sängen på morgonen och vips så var det kväller och trötta ögon. Så då får vi inte mycket gjort.
Nu ska jag dock göra testet och fortsätta planera helgens lilla utflykt för att hälsa på Kamprad och bidra lite till hans pension.
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar