Att inte bli som planerat.

Vissa dagar blir inte som planerat. Agendan står klar för dagen och du vet exakt vad som måste utföras för att helgen ska bli lugn. I dag är en sådan dag när det blev tvärtemot vad jag planerat. Började med att finna ett antal spyor som min kära lilla skrutta kräkts upp under natten och det var inte den "vanliga" sorten utan denna gången var det blod. Och jag tyckte så synd om henne. Hon skämdes helt utan anledning och jag tog med henne och Tobias på en promenad ute i Ullvi. Dock var hon så låg att jag fick bära henne efter en liten stund. Inte likt henne. Men jag bar, och pratade med veterinären samtidigt. 

Blev en akut tid i Falun och raka vägen dit. 

Fick omgående kliva in i ett rum då det finns smittorisk när en hund kräks. Kan till exempel vara vinterkräksjukan så försiktighetsåtgärder vidtas. Undersöktes på en gång och sedan bar det i väg till röntgen där jag fick lämna i från mig donnan(gravida får inte närvara vid röntgen) och vackert slå mig ner och vänta. Konstaterades att inget syntes på bilderna men fröken fick stanna kvar på sjukhuset för vidare utredning. 

Känslan av olust och maktlöshet drabbade mig så fort jag klev utanför dörren. Jag som avskyr att inte ha kontroll har nu lämnat över min älskade i andra människors händer och trots att jag vet att de verkligen kan sin sak så ligger oron och gnager inombords. Det var tomt i bilen under resan hem och ingen att prata med, ovant. Tobias mötte mig på kontoret och hela han lyste av oro, han vet ju precis som jag att något är fel när Grynet kräks och inte är sig lik. Under resterande del av dagen har han inte lämnat min sida mer än för att sörpla lite vatten. Lillpolisen bryr sig inte ens i vem som går utanför dörren eller vad katterna hittar på för hyss. Han ligger jämte mig, så nära det bara går, och rör sig inte ur fläcken. Lilla gubben min.

Men jag kan inget mer göra i dag och efter att ha fått denna starten på fredagen så har jag varit matt och trött. Jobbet blev bara halvdant gjort och sedan tog jag mig en promenad med Tobias och njöt av den underbara vintern som är här. Nu väntar vi på att det ska bli lördag. En lördag med desto mer positiva besked än dagens. Som att gumman har blivit bra och får komma hem. Hem till sin familj. Det räcker för att göra min dag. Så nu håller jag tummarna så hårt att de vitnar och lyssnar på peppande musik för att inte hormonerna ska råka i gungning och göra så att tårarna börjar spruta. 

Det räcker med tårar för i dag.  

I morgon är det som sagt lördag. 

Och det kommer att bli en bra sådan.

Då är familjen samlad igen.

Punkt.