Det slår aldrig fel. När en film blir sågad i tidningar och av alla som kan något av film. Då brukar jag gilla dem. Och när det är raka motsatsen att en film hyllas, då tycker jag att det är blahaa. Hur kan det vara så? Förra helgen gick vi och spanade in Snabba Cash 2, jag gillade ettan och hade hopp om att tvåan skulle följa upp bra. Men icke. Jag gick därifrån och kände ingenting. Mellanmjölk. Och besvikelse. Men kritikerna hyllade den. Till skyarna.
Och i går var det lördag. Inget på agendan och samma sällskap som sist spontanbesökte bion för att spana in Persbrandt som blivit sågad i nyaste Hamilton. Konstaterade att han ser riktigt bra ut i de där lite manliga men ändå "snälla" rollerna(där han visar att han har ett hjärta och känslor). Filmen var bra och jag minns den. Vi kunde prata om den efteråt och säga vad vi tyckte vilket inte hände vid förra helgens besök. Då konstaterade vi bara torrt att den var inte bra. Sen var de slutpratat men i går blev det till och med lite diskussion om bästa Hamilton skådisen so far. Något som jag dessvärre inte kunde delta i så mycket på grund av att min ålder ligger lite lägre än sällskapets. Men en sak kunde jag konstatera att det kändes mycket skumt att Peter Haber(?) spelat Hamilton. Sunes pappa. Rudolf. Njaeee...för egen del gillar jag Mikael. Han funkar fint för mig.
bild: HÄR
Det kanske är filmkritiker som ska bli min nya nisch, jag kommer garanterat att sticka ut ur mängden. Inte tycka som alla andra.Tål att tänkas på. Men nu har jag snabbt övervägt det och insett att jag är på tok för rastlös för att se så mycket film. Tanken var dock lockande, ett tag i allafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar