Jag ligger lite efter i mitt liv känner jag nu. I går var vi nämligen på föräldragruppsträff nummer tre vilket betyder att jag helt glömt av att skriva om träff två som inträffade för en vecka sedan. Ni kanske kommer i håg min nervositet över kakorna, huruvida de skulle vara ätbara eller inte.
Men strunt i kakorna nu.
Vad handlade träffen om då. Jo, vi fick besök av familjerådgivningen som gick igenom och pratade lite om vad som kan hända mellan föräldrarna och hur deras relation kan förändras när man väntar och får barn. För det är en stor omställning i livet och det är viktigt att vårda och värna om varandra. Jag är ganska övertygad om att det kommer att bli slitningar, dock mest på grund av trötthet och så länge man gör sitt bästa och kommunicerar med varandra så tror jag att det ska gå bra. Det är inte bara jag som mamma som har det tufft utan även pappan får ett nytt "ansvar" i livet och vad jag kan ana tar det lite tid att hitta sina nya roller. Men allt går om man vill och det vår föreläsare var noga med att poängtera är att det inte behöver bli så men att man ska vara medveten om att det kan ske och bli jobbigt sinsemellan. Samt att det finns hjälp att få. Och sedan skrev hon med stora bokstäver på tavlan: KOMMUNICERA/PRATA MED VARANDRA.
Så nu måste jag helt enkelt bli bättre på att säga vad jag känner inombords i stället för att tiga och må dåligt. Jag har en tendens att fortfarande göra så, säga att allt är bra fast att jag helst av allt vill låsa in mig i ett mörkt rum och bara få vara, om så endast för en liten stund. Jobbar frekvent på att bli bättre på detta och det kommer att bli bättre, i sinom tid det vet jag. Hittills har jag tagit enormt stora kliv och är riktigt stolt. Min kära Tobbe måste också bättra sig, dock är det otroligt synligt på honom när något är bekymmersamt, då åker rynkan mellan ögonbrynen fram vilket ger läge för att försöka dra ur honom vad som är galet. Möjligt att det är minst lika synligt på mig med men det får ni kolla med Tobbe. Kanske har även jag en rynka mellan mina ögonbryn?! Fick sätta oss i grupper och prata igenom vad vi trodde var viktigt men det kändes inte som att vi kom fram till så mycket nytt. Vi var eniga om att prata var en bra början. Ta hand om varandra och inte glömma bort att någon gång bara vara Tobbe och Ulrika. De individer vi var innan en liten gåva kom till oss.
I övrigt så berättade hon lite om vad de gör på familjerådgivningen, att det är gratis att vända sig till dem och att alla är välkomna. Skönt och veta att det finns stöttning att få när det svajjar lite för mycket i seglen. Man ska inte vara rädd för att ta hjälp, det kan göra under. Jag lovar!!
Åter till kakorna. Alla åt. Ingen spottade ut och så vitt jag vet blev ingen sjuk heller.
Piuuuuhhh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar