Tobias har varit sjuker.

För en och en halv vecka sedan så lämnade jag min lilla skrutthund Tobias på kontoret där han skulle hänga tillsammans med Martin(arbetskollega) under tiden som jag skjutsade svärmor till sjukhuset i Falun. Allt för att han skulle slippa den tråkiga resan i en varm bil och som även skulle innebära väntan i bilen under tiden som vi var på sjukhuset. 

Efter någon timme så ringer Martin och berättar att Tobias har kräkts flera gånger. Och det var bara början. De efterföljande dagarna så kräks Tobias hela förmiddagarna men när kvällen kommer och vi åter är hemma från arbetet, ja då äter han upp frukosten som ligger kvar i matskålen och får behålla den hela natten. Men på morgnarna är det kräkningar av galla som gäller. Igen och igen. 

I måndags(för en vecka sedan) ringde jag Falu djursjukhus och rådgjorde med dem hur vi skulle gå tillväga och kom fram till att jag skulle besöka dem på tisdagen. 

På plats gjordes röntgen och vanlig undersökning. Något främmande föremål i tarmen skymtade på röntgen och beslut att lilleman skulle stanna kvar för operation togs. Det var bara att lämna kvar en högst ovillig hund på sjukhuset och åka hem med ett tomt halsband. 

Onsdagen kom. Jag väntade och väntade på besked och sent på eftermiddagen så ringde kirurgen upp mig och berättade att operationen gått bra men att de inte hittat något främmande föremål i magen. Skönt men samtidigt väcktes en del frågetecken om varför lilleman kräkts så mycket. 

Äntligen kom fredag eftermiddag och jag fick så äntligen hämta hem min lilla skrutt och det var en mycket matt men glad Tobias som kom oss till mötes. Och det fanns inga tvivel om att han ville följa med oss hem, det var bråttom bråttom ut från sjukhuset och nu hoppas vi att det läker som det ska för nästa vecka är det dags att ta bort de sex blå stygnen som pryder magen och efter det har jag lovat Tobias att det dröjer tills vi ska besöka det där stället igen.

Jag är så tacksam för att det inte var något mer allvarligt. På min resa hem från sjukhuset hann jag med att gå igenom många skräckscenarion om vad det kunde vara för fel på mannen och tack och lov så stämde inte en endaste av mina farhågor. 

Nu har vi haft en härlig helg tillsammans med mycket utevistelse på gården i skuggan och det är precis vad herrn behöver. Lugn och ro så att vi snart får tillbaka vårt lilla yrväder.

Att masa sig ut.

Fick ett ryck här på eftermiddagen. Tröttnade på att bygga på den där gropen och sydde bäddmadrassen precis som planerat och sedan kände jag ett sådant otroligt sug efter frisk luft att jag masade mig ut på en långsam promenad längs med åkrarna. Snön har i stort sett smält bort här och det är lerigt mest överallt. Men det gör mig inget. Det var så otroligt skönt att andas djupt, låta blicken få njuta av den vackra omgivningen och låta tankarna vandra fritt. 

Det var länge sedan. Jag har under en längre tid inte tillåtit mig att låta tankarna flöda utan viftat bort dem. Varför vet jag inte riktigt. Men jag har inte riktigt orkat möta det som oroar mig och inte vågat glädjas åt det som gör mig så glad och lycklig. Otroligt dumt känner jag nu så här efter min promenad för när jag kom hem igen kändes allt så mycket lättare, jag kände mig mer rofylld.

Så nu ska jag hädanefter unna mig en promenad om dagen runt byn. Bara för mig själv, tänka på det som behöver tänkas på och låta känslorna få fritt spelrum. I mitt tempo, vilket inte är särskilt snabbt men ändock. Jag ska ut på min tur var dag fram tills att bebis anländer.

Och jag kom fram till en annan sak som jag riktigt längtar efter att få göra igen. Jag längtar så enormt mycket efter att få ta en riktig långpromenad, med stora kliv och svetten pärlandes på ryggen. Andningen som blir tyngre och pulsen som höjs. Känslan av rörelse och en kropp som får arbeta utan att foglossningar och sammandragningar hindrar. Tro mig, jag vill inte vara utan det jag har i dag men jag drömmer mig bort till sommaren som nalkas, solsken, bebis i barnvagn, joggingskor, solglasögon och hundarna ute på en härlig promenad längs med åkrarna. Något som känns otroligt långt borta just nu men jag vet att när jag minst anar det så kommer jag gå där och då, då lovar jag att det kommer att vara ett stort leende på mina läppar. Ett leende av ren och skär lycka.

♥♥♥

Solen skiner och nedtrappning pågår.

Efter en natt som varit lite sisådär så är jag glad att jag fick vakna till solens underbara strålar. En underbar dag ute och det är inte konstigt att vårkänslorna sprider sig i kroppen med en rasande fart och genast gjorde att jag sträckte mig efter vårjackan när det var dags att lämna hemmet. Kontoret är fullt av snorande och hostande kollegor, förkylningarnas tider är här och jag som redan är inne på sluttampen av min hoppas såklart att det inte ska ta om igen. Tycker det räcker med "däpta" näsor nu. 

I övrigt så tar jag tag i sluttampen av mitt arbete nu. Finns inte mycket energi kvar till att befinna sig här på kontoret och med de foglossningarna som jag har vill jag helst av allt inte röra mig en meter. Inte för att jag vet om det hjälper att vara stilla men det är så fruktansvärt obehagligt när det helt plötsligt hugger till. Förvärkarna har släppt så nu känns allt lite längre bort igen men i morgon vankas det barnmorskebesök, näst sista som vi har en tid inbokad till och det ska blir intressant och se vad Eleonora säger. Vet inte vad som står på agendan men antar att det mest är rutinkontroll så att allt ser ut som det ska. Men det tror jag nog att det ska göra. Full fart är det åtminstone.

 Hoppas jag ska lyckas mig ut på att ta en kortare promenad i eftermiddag innan solen gett upp för dagen. Lugnt tempo och bra skor så kan jag kanske ta en runda runt åkrarna i alla fall. Frisk luft....åhhh så gott!! Saknar hundarna så enormt mycket och med dem i närheten kom man alltid ut på en promenad vare sig man ville eller inte. Hur bra är inte det. Dock vet jag innerst inne att jag aldrig skulle orka med alla dessa rutiner just nu då kroppen får säga sitt i första hand. Jag är dålig på det och har alltid varit men nu är det som att jag kommit till en gräns för vad jag klarar. Och jag vill inte att mina små vänner ska lida för att jag är trött och slut så därför får de vara hos kära mor och leva gott. Men nog är det tomt allt. Riktigt tomt. 

mina små hjärtan♥

Nu är det dags för lunch. Så vi hörs lite senare.

Pöss o kram

När man får träffa goungarna.

Söndagen börjar på det nyttigaste av vis. Med en godispåse i sängen, solens strålar som letar sig in, datorn på magen och nyhetsmorgon på i bakgrunden. Är det söndag så är det. Och så länge inga barn är i närheten så får man som vuxen göra vad man vill. Och det är precis det jag tar tillvara på denna dag. Vore korkad annars. 

Gårdagen bjöd på en tripp till Hedemora för att få träffa mor samt fira världens goaste lilla skitunge som här i veckan fyllde 5 år. Fröken Svea fick två paket där papperet åkte av i en rasande fart. Dessvärre var det mjuka paket så det kanske inte var det roligaste men efter en liten stund åkte det ena plagget på och stannade där. En supersöt liten jeansklänning som verkligen passade den lilla prinsessan. Dessvärre har min telefon dött så därför kunde jag inte ta några bilder mannekängen.

Fröken Svea tidigare i veckan på väg till sin överraskning...som var att ta hål i öronen.

Full rulle på flickorna som vanligt och mamma/mormor/gammelmormor hummade om och om igen hur lika jag och Fiona är. Lika som bär. Och jag tror att hon får riktigt härliga tillbakablickar när hon träffar sitt barnbarns barn. Och för att ni ska få se hur kopian av mig ser ut så lånar jag denna bilden av mitt syskonbarn Sofie(som är mamma till dessa godingar) på lillasyster Fiona. 

hur go får man vara...mitt hjärta smälter verkligen ♥

 Fikade. Skrattade åt skitungarna som hittade på tokigheter. Hälsade på den numera fyrbenta hunden Isak och den energifyllda hunden som hade världens finaste namn när den flyttade ut på gården i Skäve. Ulrika. Inte illa. Klappade världens mest tålmodiga katt. Konstaterade att det måste vara mjöl med när man bakar hallongrottor och inte enbart potatismjöl. Spanade på kusarna som stod och slöade i hagen. Gjorde tatueringar och pimplade Freeway cola. Pratade helt enkelt om ditten och datten innan det var dags att bege sig mot Hedemora återigen.

Ja, sen träffade jag såklart mina tokar till hundar i går. De bor ju hos min kära mamma nu när vi väntar på nedsläpp och de var fullt kaos när jag klev innanför dörren. Grynet ylade, talade och visst inte hur snabbt hon skulle kunna komma fram och hälsa. Tobias som är lite mer rättfram hoppar hej vilt i blindo för att visa sin glädje. Efter att man klappat om honom skyndar han sig att hämta sitt gosedjur som han stolt visar upp genom att springa fram och tillbaka som en yr höna och Grynet får chansen att komma fram och kramas. 

Mina små gofisar. Saknar dem så enormt mycket. 

  

När klockan närmade sig eftermiddag så åkte jag hemåt Leksand för att plocka upp sambon och Nettan för vidare färd norrut. Mot fortsatt lördagsmys. 

Att göra något välbehövligt.

Jag lovade lite bildbevis på vad jag sysselsatt mig med under gårdagen men det gick inte att ladda upp några bilder så det fick vara tills i dag. För nu sitter jag på kontoret och ser ut genom fönstret där snöflingorna sakta dalar ned mot marken. Det kommer mera.Och vasaloppsveckan startar i dag och några goda vänner är på plats och kämpar i spåren. Tre syskon tävlar internt om vem som kommer först över mållinjen och jag hejjar friskt på Jenny. Jag vill också åka, tror dock inte flodhästar är en särskilt uppskattad syn i spåren men jag har lovat mig själv att vid nästa års kortvasa så står även jag på startlinjen. Och förhoppningsvis har de som kör i dag fått mersmak så att man kan få lite träningssällskap.

Men åter till gårdagen.

Jag befann mig i en liten lokal i grannbyn med mina hundar. Så långt kom jag.

Och nu får Ni se varför.

Grynet före, ojojoj...

Grynet efter. Jojo...

Tobias före. Say no more.

Tobias efter. Nu så.

Mina kära små vänner blev nämligen trimmade, vilket inte har skett sedan september månad. Uppskattat från deras sida? Knappast. Och jag kan inte säga annat än att de var i stort behov av det. Tobias stackarn fick skämmas med mittbena och tunga ögonbryn och Grynet hade någon form av oformbar lugg som gjorde sikten en aningens oklar. Precis där, när jag skrev det där kom jag på att det kanske är därför hon har skällt ut alla möjliga människor och ting på slutet...ho ha sitt så gale glest.

Ja men så måste det vara.

Efter fyra timmars ryckande och putsande så packade jag in två små, små cairnterrier i bilen och kände lättnad. Nu kan jag vistas bland folk utan att behöva skämmas för mina ovårdade hundar. Så tack Pillan för att du tog dig tiden att göra klart tokarna.

En helg för återhämtning.

 

 Vilken skön helg det har varit. Tid för återhämtning och skratt. Precis vad jag behövde efter flera veckors stress och tankar på annat. Anledningen till att jag inte skriver på helgerna är för att vi fortfarande inte får internet att fungera där hemma och det är retsamt som bara den men vi jobbar på en lösning. I vilket fall som helst så har vi njutit av sköna promenader, morgonmys, 30 års fest och fixande av hemmet som ger direkt synliga resultat så som att få upp gardiner för att ta ett bra exempel. Känslan när jag kröp ner i sängen i går kväll var lättnad. Av att det tar sig framåt. Vårt hem blir ombonat och hemtrevligt. Och det inom snar framtid.

Lördagens himmel bestod av tio nyanser av grått och snön piskade ansiktet under promenaden men det var ändå så skönt att komma ut. Jag kände mig pigg och hundarna var fulla i spring vilket gjorde att vi passade på att gå en längre sträcka och bara njuta tillsammans medan husse lassade flis hemma på gården.

Rosiga kinder, ett glatt humör och trötta hundar blev bonus efter avklarad promenad. Gillar´t!

Måndagskonferens

Nu är de tre små musköterna åter samlade på kontoret och *peppar peppar* så har ingen av dem kräkts mer. Fick ett glädjande samtal i går på min "dagdäringetgårsomdetska" att jag fick hämta hem gumman som piggnat på sig så pass. Underbart besked och jag var snabb att kasta in mig i bilen och åka till Nettan för att plocka upp henne och grabbarna bus. En mycket glad Grynet studsade ut från isoleringen och visade klart och tydligt att hon inte ville in dit igen. Så nu kämpar vi på här hemma med mediciner, specialfoder, många och korta promenader, sömn och självklart mängder av kärlek. 

Nu hoppas jag att vi fått bukt på den här konstiga "magsjukan(trots att det konstaterats att det inte är magsjuka då inget av trollen har haft diarré)" för jag vill inte behöva lämna i väg någon av dem till sjukstugan igen. Det blir så tomt hemma och hjärtat värker av saknad.  

Men en sak är säker att trots att gumsan varit lite rädd och försiktig under sin vistelse så fick hon massor av beröm för att vara snällheten själv. Underbara ord att höra och jag vet att de tagit hand om henne på absolut bästa sätt!!! Tusen tack Falu djursjukhus för att Ni hjälpte min gumma!!

 

Och så här kan det se ut när ordningen är återställd.

Måndagskonferens på kontoret.

Att inte bli som planerat.

Vissa dagar blir inte som planerat. Agendan står klar för dagen och du vet exakt vad som måste utföras för att helgen ska bli lugn. I dag är en sådan dag när det blev tvärtemot vad jag planerat. Började med att finna ett antal spyor som min kära lilla skrutta kräkts upp under natten och det var inte den "vanliga" sorten utan denna gången var det blod. Och jag tyckte så synd om henne. Hon skämdes helt utan anledning och jag tog med henne och Tobias på en promenad ute i Ullvi. Dock var hon så låg att jag fick bära henne efter en liten stund. Inte likt henne. Men jag bar, och pratade med veterinären samtidigt. 

Blev en akut tid i Falun och raka vägen dit. 

Fick omgående kliva in i ett rum då det finns smittorisk när en hund kräks. Kan till exempel vara vinterkräksjukan så försiktighetsåtgärder vidtas. Undersöktes på en gång och sedan bar det i väg till röntgen där jag fick lämna i från mig donnan(gravida får inte närvara vid röntgen) och vackert slå mig ner och vänta. Konstaterades att inget syntes på bilderna men fröken fick stanna kvar på sjukhuset för vidare utredning. 

Känslan av olust och maktlöshet drabbade mig så fort jag klev utanför dörren. Jag som avskyr att inte ha kontroll har nu lämnat över min älskade i andra människors händer och trots att jag vet att de verkligen kan sin sak så ligger oron och gnager inombords. Det var tomt i bilen under resan hem och ingen att prata med, ovant. Tobias mötte mig på kontoret och hela han lyste av oro, han vet ju precis som jag att något är fel när Grynet kräks och inte är sig lik. Under resterande del av dagen har han inte lämnat min sida mer än för att sörpla lite vatten. Lillpolisen bryr sig inte ens i vem som går utanför dörren eller vad katterna hittar på för hyss. Han ligger jämte mig, så nära det bara går, och rör sig inte ur fläcken. Lilla gubben min.

Men jag kan inget mer göra i dag och efter att ha fått denna starten på fredagen så har jag varit matt och trött. Jobbet blev bara halvdant gjort och sedan tog jag mig en promenad med Tobias och njöt av den underbara vintern som är här. Nu väntar vi på att det ska bli lördag. En lördag med desto mer positiva besked än dagens. Som att gumman har blivit bra och får komma hem. Hem till sin familj. Det räcker för att göra min dag. Så nu håller jag tummarna så hårt att de vitnar och lyssnar på peppande musik för att inte hormonerna ska råka i gungning och göra så att tårarna börjar spruta. 

Det räcker med tårar för i dag.  

I morgon är det som sagt lördag. 

Och det kommer att bli en bra sådan.

Då är familjen samlad igen.

Punkt.

Försäkringsbestyr kan få mig att slita mitt hår...

Gaaaaahhhh, att välja försäkring kan göra en tokig. 

Varför är jag inte en sådandär person som är påläst och förstår sådana här saker. 

Det är som att jag kliver in i min egen lilla dumdum värld när jag börjar läsa och jämföra mellan de olika bolagen...har i alla fall kommit så långt att det enbart står mellan tre stycken men jag vill ha den bästa. Inget annat. Dyrbara saker som ska försäkras och då måste man vara noga. Så i kväll ska jag tvinga min käresta att välja mellan dessa tre...

Blir det If?

Tre kronor/Swedbank?

Eller kanske Länsförsäkringar?

Beslut måste oavsett tas och i dag känner jag att det är dags. 

På riktigt. 

Men nu ska hundarna in i duschen...de luktar blääää...

Hej mitt vinterland!!

Men hur underbart är det inte att vakna till ett vinterland utanför fönstret.

Jag blir så lycklig.

Det är ljust, fräscht och massor av snö så långt ögat kan nå och det känns som att det aldrig kommer att sluta singla ner. Vi har blivit lovade 1-2dm i dag och det hoppas jag verkligen på, jag kan villigt erkänna att när väderpresentatörerna under helgen lovat detta har jag tagit det med en nypa salt för att det alltför ofta inte brukar stämma men i dag, just i dag hade de rätt!! Så rätt!!! Så fantastiskt!!

Plockade fram vinterpjucksen och sen skyndade vi oss ut i snön.

Jag med ett stort leende på läpparna, hundarna hoppade och skuttade, körde ner nosarna i snön och lekte plog, sökte kottar och var allmänt tokiga. Hjälpte en kvinna som fått för sig att det var en bra idé att hämta tidningen i morgonrock och foppatofflor(?)...mindre smart drag kan jag meddela men hon hade sådan tur att vi precis gick förbi och serverade henne tidningen på trappen. Hon blev så glad och tacksam, tänk att en sådan liten gest kan glädja så stort. En promenad som vanligtvis tar tio minuter hamnade väl på det dubbla i dag och vi kom in som snögubbar. Så mysigt och vi har nu myst ner oss i soffan, kikar ut genom fönstret och värmer varandra.

Lycklig tjej...

med min donna som vaknade på rätt sida i dag 

och blev överlycklig över snön...

och mr T är alltid happy!

Laddar för en promenad.

Ute hänger regnet i luften och jag sitter bänkad på golvet på hundarna tätt intill. Vi ska gå ut på en promenad men då jag vet att Grynet är lite grinig i dag så bävar jag för att bege mig...hon gillar nämligen inte regnet i dag och då tvärvägrar hon att gå efter sisådär ett kvarter. Och Tobias stannar upp, frustrerad över att denna diskussion alltid ska uppstå. Men han har tålamod med donnan och väntar snällt tills hon behagar att ge sig och gå lite längre. 

Så vi ska gå ut. Men jag är inte riktigt redo för denna maktkamp som jag vet kommer att uppstå.

 Det är liksom bara drygt.

Ser Ni den suriga cairnen i bild?

I övrigt har jag bara varit i väg på ett möte och inväntar just nu mor och far som är på ingång. I kväll vankas det hockey och middag men först antar jag att vi hinner med lite fika. Sååå trevligt att de kommer hit och hälsar på, annars brukar det gå så långt mellan gångerna men jag redan på fredag ses vi igen för då ska jag ner till Hedemora. Två gånger på en vecka. Bättre kan man inte ha det. Förhoppningsvis så blir det god mat även då och även ett besök hos syster som är mitt i renovering av svärföräldrarnas hus så med min nyfikenhet vore det trevligt att göra ett hembesök och se hur långt det kommit...och vad som komma skall.

Men först ytterligare ett lager lack på fingrarna innan jag kan fortsätta med mitt.

För lite färg piggar alltid upp en sådan här regnig onsdag. 

Att bli besviken på sig själv.

Sallad till lunch, några kanelgifflar som dessert och sedan tvärslockna jag på soffan med näsan i Grynets päls. En härlig blandning av vovve, stall och trygghet. Vaknade mossig i huvudet och känner mig alldeles yr i mössan just nu men jag ska bota det med att diska lite grann och sedan ta en frisk promenad. Känner att jag måste röra på benen och hundarna vill säkerligen göra några behov också. 

Något som slog mig i dag när jag insåg att mina planer inte blev som jag tänkt mig är hur besviken jag blir på mig själv. Men som i det här fallet är det bara mig själv det drabbar men ändå blir jag besviken. Dumt tycker jag så här när jag tänker efter men jag tar ju beslutet själv och i bland finns inte orken där. Den där kraften så att man orkar göra allt det man vill och brinner för. Jag är inne i en sådan period nu och känner mig frustrerad över min brist på energi. I går brann jag för att göra om saker och det gör jag fortfarande men jag väntar till helgen när jag kan fokusera enbart på det och lägga all energi där. Det blir lite för mycket när jag ska ha både stallet och göra saker hemmavid också. Då sinar jag och ramlar i hop i en hög på golvet. Dock vet att att detta kommer i vågor så det är bara att lyssna till vad kroppen säger så att jag inte hamnar i det där "utbrändhetsfacket" igen. För även om det är en otrevlig upplevelse så lärde jag mig enormt mycket av det och i dag tänker jag mer på mig själv och vad jag mår bra av, för det mesta i alla fall. Men det är en bra bit på väg tycker jag och rom byggdes ju inte på en dag så varje steg jag tar är ett steg åt rätt håll.

Nej, nu släpper jag min besvikelse över mig själv och tar mina små fyrbenta sötnosar på en härlig höstpromenad. I morgon är en ny dag men nya möjligheter och den kommer att bli grym. 

Jag bara känner det på mig!!

Att återvända till gamla jobbet.

Hej hej hallå!!

Här kommer bevis på att jag lever, varit dåligt med inspiration och framförallt tid under helgen då det varit full fart mest hela tiden. Och på kvällarna har jag däckat runt 20-21. Men nu är jag här. Livs levande. 

Denna veckan startar älgjakten vilket gör att jag är tillbaka på min gamla ljuva arbetsplats; stallet, så att "chefen" får ut och panga lite i skogen. Och jag klagar inte då jag får chansen att mysa med hästarna och andas in det där lugnet som det skänker mig att vara där. 

Möttes av dova gnäggningar när jag öppnade dörren i morse och skrapande hovar som ville ut i hagen och busa. För det är vad de gör. Jag släpper dem och då springer de några galna ärevarv med svansen i vädret innan det bildas ett totalt lugn och de börjar äta på höet med nöjda miner. Och jag kan inte annat än att betrakta dem med ett fånigt leende på läpparna.

 Mina kära fyrbenta vänner, så fulla i tok och så fulla i kärlek.

Hade självklart mina goingar till hjälpredor med mig och ja vad ska man säga. Tobias badade i vattnet nedanför dygnstacken som inte är rent om man säger så. Snarare är det mer bajs än vatten där och killen luktade mumma efteråt men var verkligen nöjd över sitt verk(mindre nöjd när han åkte in i duschen dock).

Grynet däremot höll sig till matte och valde att gå på plankan i stället. Klok tjej måste jag säga. Men jag har heller aldrig varit något stort fan av att bada i lortvatten. Det vatten killen valde att vada igenom är det till vänster i bild...en jättemysig sörja och mitt spontana uttryck var: TOK!

Och så gjorde vi ett fynd, ett mindre trevligt sådant då jag är livrädd för dessa varelser men men hjälp av grepen kunde jag vänligt förflytta den från boxen till dyngstacken där jag hoppas att den stannar. Åhhh...det bara kryper i kroppen när jag kikar på bilden och så fort jag skulle gå förbi för att tömma kärran hade jag järnkoll så att den låg där den låg...huvva...dagens värsta helt klart!!

När vi slutligen kom hem blev det lunch och sedan däckade jag tillsammans med Tobias på soffan. 

Men nu är vi vakna med lite grus i ögonen och ska ut på en promenad för att röra på påkarna lite. Skönt med frisk luft och lite ny energi.

Min lilla fina prins ♥

Kvällen kom med påfyllda energidepåer...

Ja men kvällen kom. 

Sängen kallar då jag sitter här och kisar med ögon som känns som att de har ett kilo grus i sig. Enda rätta är att ta och tvätta rent ansiktet och borsta gaddarna innan jag sluter ögonen 

och antagligen somnar pronto.

Dagen har bjudit på arbete och härligt umgänge med min sköna böna Nettan. Vi har inte träffats på tre veckor så det var verkligen på tiden, vi behövde fylla på våra energidepåer och nu känner jag mig mycket gladare i sinnet. Det lättar så fort vi pratar med varandra och sedan älskar jag hennes små godingar Max och Hampus som är så underbara. Just nu är minstingen inne i en period där han härmar ett ord i varje mening man säger...det är som att ha en papegoja på axeln och man kan inte annat än fnittra lite tyst för sig själv. Fikade självklart massor av gofika och när klockan närmade sig för mycket så lämnade de mig här hemma och jag hade sådan tur att min man kom hem och vi tog med oss hundarna på en kvällspromenad. Gick nere på strandpromenaden och njöt av det vackra ljuset och det stilla vattnet. Rofyllt och otroligt skönt att insupa lite frisk kvällsluft.

Nu har vi ätit soppa och sedan fyllt på med lite pannkakor så att vi kommer somna mätta och nöjda är det ingen tvekan om. En härlig torsdag och i morgon när jag vaknar...ja då är det fredag!!!! Tjihoooo!!!

Sov gott och dröm sött!!

Puss

En fredag har passerat...

Hoppsan.

Lördag var det här och jag sitter här och bävar för att gå den där långpromenaden i ösregn. Och så undrar jag vart fredagen tog vägen. Jag hängde inte riktigt med utan plötsligt var det kväll och jag skulle krypa till sängs. Och nu är det ny dag och förmiddag. Hundarna snarkar och väntar på att vi ska ut i friska och blöta luften. Kommer att bli skönt men som alltid drar jag mig lite extra när det är så där grått som det är just nu. Bävar. Egentligen helt i onödan för med en varm dusch lite färg på tåssingarna och en kopp varm choklad när vi kommer in igen så är det ju en helt fantastisk dag det här...en riktig mysdag!!

I går hade jag finaste besöket här av mami och papi samt min lilla guldklimp Tobias som hittade hem igen till oss här på Melrose Place. Fantastiska lilla vovve som rymmer så mycket glädje att man tror att han ska lösas upp i atomer. 

Solens strålar värmde oss denna lite småkyliga höstdag och vi började med en trevlig lunch och åt så att magen stod åt alla hörn innan vi fångade dagen och tog oss en promenad med tre små yrväder. Vi hade ju nämligen bästa Yngve här hemma också.

  Tog en tur på strandpromenaden och de tog sig ett litet dopp innan vi vände och började knata hemåt igen. En timmes solsken och frisk luft gjorde mig alldeles såsig i huvudet men på ett sådär bra sätt och det var gott med lite gofika när vi kom hem. Snorbullar och biskvier slank ner i magen innan föräldrarna begav sig mot Borlänge och trav(hoppas Ni vann några slantar). 

Vi fastnade i soffan en liten stund för att vila apostlahästarna och myste(var tre trötta doggisar) innan mannen med sällskap trillade in genom dörren och det var dags för middag. Jag som hade fått privatleverans av pitepalt var ruskigt inställd på att äta det till middag men jag fick kapitulera och infinna mig på Bosporen . Inte helt tokigt det heller och nu har jag ju något att se framemot till lunch i dag. 

Så en fredag som gick i rasande fart, alldeles för fort egentligen då jag skulle vilja rå om mina kära lite mera men vi ses snart igen och det ser jag framemot.

Nu ska vi ut och möta blötan. 

Kollar in gamla bilder.

Jag hittade ett gammalt USB-minne mitt i min städturné och jag kunde inte låta bli och kolla in vad jag hade för bilder gömda där. Och det var verkligen en varm tillbakablick att se alla dessa bilder. 

Här har Ni ett gäng.

 

 älskade vinter...snart är du här igen♥

 rullar man sig i älgkadaver så får man stå sitt kast...

...och uthärda ett rengörande bad med honungsdoftande schampo...

tadaaaa...och så här fin blir man efteråt!!

 

 ♥kärlek♥

 typ, den enda glasögonbilden som existerar och inte lär det bli fler.

 mmm...pusspuss.

Och så lite gamla egopics;

  

 

Nu ska jag bli mätt och glad.

Kvällen är här och jag inväntar min man så att vi kan äta lite gott. Det blir nämligen hemmagjorda köttbullar(kan inte äta mamma prutt), färsk potatis, gräddsås och kokt broccoli. Det är verkligen en hederlig husmansrätt som är underskattad. Jag kan äta hur mycket som helst. Och det är enbart med denna rätten samt blindpalt som det är så. Att jag äter tills magen står rätt ut 

och man kan tro att jag är gravid i 7:e månaden. 

Så nu vet Ni vad jag ska göra om en liten liten stund. Jag ska fylla min buk och äta tills jag storknar. Bara för att det är gott. Och bara för att jag kan. 

Till dessert blir det bästa medicinen mot halsont dvs. glass i stora lass. Antar att jag kommer att rulla i säng i kväll. Men hey, vad gör det. Jag är mätt och glad vilket är absolut viktigast.

Saknar min lilla gosse något enormt mycket.

Älskar dig Tobias <3

När man umgåtts och myst...

Sambon har varit inne i dimman och jobbat. Jag har gått långpromenad med lillsis och njutit av en underbar sensommar/höst kväll. Så underbart skönt och den där känslan i benen när man har gått lite längre är oslagbar. Det dunkar under huden, kroppen är varm och mjuk. Huvudet är trött efter en lång dag och kroppen börjar gå in i offmode. Och när man motionerat sin kropp så får man unna sig något och därmed blev det kvällsfika i form av blåbärspaj och soffhäng.
Två halvdöda tösabitar i varsin ände av soffan.
Mumsandes.

 Tv apparaten  har varit på och vi har kommenterat det som hänt då och då. 

Men i bland måste man inte prata och det är de som är så skönt. 

Att man kan vara tyst. Det är inte ofta det händer.
Men det är skönt när det gör det.

Mina saker som skulle avklaras i dag är fixade sedan länge vilket är enormt skönt. Packningen ligger klar på sängen och som jag berättade innan så är det på tok för mycket med tanken på tiden som ska tillbringas borta. Men jag kan verkligen inte välja bort något så det får vara så här. Jag har ju kläder i alla fall. I morgon packas det sista så att jag med ett lugn inombords kan hoppa in i bilen och bege mig mot storstan. Och helgen kommer att bli grym. Jag bara vet det. Kan inte bli annat.

Nu hopp i säng. Efter en härlig kväll med mys, motion, gotta, slöprat och tystnad.

Att väckas på bästa sätt....

Vaknade med en röst som en kraxande kråka 

men världens sötaste lilla vovve pussade på mig med sådan glädje att jag genast glömde bort det...

hur skulle jag kunna tänka på sorger och bekymmer när denna toker kommer...

Dagen bjuder på lugn och ro för min del men jag skulle vilja göra något. Ni vet de där myrorna som kryper i benen på mig. Dock ska jag göra mitt bästa för att ha ryggläge i dag då jag på torsdag HOPPAR in i bilen för att åka ner till Stockholm och få ståpäls. För det är precis det jag kommer att få när de kliver på scenen och river av sina låtar. Allsång och glädjetårar garanterar jag. 

Ni som också ska dit vet vad jag pratar om och för Er som inte vet skriver jag om Coldplay. Det är äntligen dags för deras Sverige spelning och jag har väntat sedan 2009 då jag senast såg dem på stadion så min lycka är total. Kommer att bli grymt. 

Och som sagt ståpäls!!

Det här är en bra vecka. Helt klart.

Ha en fin kväll allihopa!!

Mina små troll älskade vägen vi tog i dag, genom skog och mark, 

fria att springa och spåra överallt de ville. 

Härligt och se.

Nu svidar jag om till gummistövlar och regnponcho, 

redo för kvällens Rockstad Falun.

Ha en fin lördagskväll allihopa!!!

Hörs i morgon!!
Puss o kram