Att få paket bara sådär...

I går kom en kär vän hem på lite vaniljkesella och hallon på ballen.

Solen sken och det var underbart att återse henne då vi inte haft tid och möjlighet sedan midsommar. Det är hur lång tid som helst men finally lyckades vi styra upp det. Uppdaterade oss om vad som hänt och konstaterade skrattande att vi inte gjort så mycket mer än att jobba. Hela sommaren. Det kändes rätt deprimerande att inse det men samtidigt med vädret som varit så kanske det var ett rätt så smart drag av oss båda. För det är inte så att man varit på jobbet och längtat ut när det regnat småspik utanför. Leksand har fått mest regn på hela sommaren. Då kan Ni säkert föreställa Er hur bra det är att arbeta inomhus i värmen. Och nu är det helt okej att vara arbetslös...förlåt...mellan två jobb när solen har hittat hit. En helt underbar eftermiddag som jag spar i min minnesbalk och ser tillbaka på med glädje.Timmarna flög i väg och jag tyckte att det vart avslut alldeles för snabbt men som alltid går det fort när man har trevligt. Jag mår bra i själen i dag och ser framemot en date inom snar framtid igen!!! Och snart hoppas jag att vi kör i gång med våra frukostar på GC. Saknar det!

Och tydligen har jag varit snäll också...

För jag fick ett paket. Helt galet bra för jag älskar paket. Att vara lite nyfiken och inte ha en aning om vad som gömmer sig därinne...

Varför jag fick det vet jag inte, tror inte att jag förtjänat det men som alltid är hon påhittig och snappar upp små saker som man säger att man vill ha och önskar sig en vacker dag. Och nu har hon gjort det igen. En riktig fullträff.

Det fick ligga till sig under natten.

Allt för att bygga upp lite spänning men till frukosten kunde jag inte hålla mig längre. Av med papperet i en rasande fart och upp med kartongen och lite av fyllningen...och där i låg en sak som symboliserar mig och som jag suktat efter en längre tid. Budat på tradera, klämt på i butiker, spanat på webshopparna. Jag har helt enkelt suktat. Och nu är den min!!!! 

Här har Ni mig. Lilla My.

Så här ser jag ut. Här har Ni mitt temperament.

Att leka med enkla medel.

Fånga ögonblicket med de här små guldklimparna är inte helt lätt.

Men jag är glad att de fastnade på bild åtminstone

 för vi hade såååå roligt där i vattenpölen.

Jag hoppade såklart också.

Vad annars.

Mackan in action med den magiska manteln.

Hampe.

Aldrig still en endaste sekund.

Efter en stund blev det lite blött.

Eller väldigt blött kanske är en bättre förklaring.

Platt fall framåt.

Skrattet klingade 

medan vattnet sipprade mellan tårna på lillponken.

Humöret på topp och jag och Nettan njöt av att se dem roa sig.

Tänk att lite vatten kan vara så roligt.

Underbart!

Runt sjön.

Jag tog med mig mina små troll 

på en underbar promenad nu i veckan.

En sådan dag där man verkligen tar tillvara på här och nu.

För ett bra tag sedan lovade jag mig själv att stanna upp mer och njuta...

Det är svårt.

Men i bland händer det och då måste jag nypa mig i armen.

Det är på riktigt.

Och de gånger det händer insuper jag vareviga minut.

Och printar gärna ned dem i fall att minnet skulle svika.

Pigga och glada.

Förväntansfulla.

Redo att läsa dagens nyheter

och markera att det är läst och klart

(läs: kissa på tusen olika ställen).

Halvvägs genom rundan, dags för den obligatoriska pausen.

Hälsade på våra långhåriga vänner

 som nyfiket kika fram bakom träden.

Och det var tio pigga ben som ömsom sprang ömsom gick 

runt vår vackra fågelsjö här i Leksand och

på mina läppar var det bara ett sånt där fånigt leende

 som liksom inte gick att radera.

Mina små troll var överlyckliga 

och det gör att mitt hjärta slår härliga skutt i bröstet...

Jag blir sådär löjligt happy 

och det känns som att jag går på små rosa moln 

när jag ser deras sprittande glädje.

Så i dag ska jag fånga dagen 

och leva lite här och nu.

Jag ska ta en promenad 

och efter det blir det en maffig pizza framför handbollsfinalen.

För i dag förtjänar jag det.

På riktigt.

Roadtrip.

Förra helgen så lämnade jag min lilla tösabit såhär.

Sittandes i fönstret och gnydde...

ledsen över att inte få följa med husse o matte på tripp.

Det smärtade i mamma hjärtat

även fast jag visste att Tommy & Malin skulle sköta dem med kärlek.

Kosan styrdes sydväst och målet med resans mål var Trollhättan.

Dock tog resan som skulle ta fem timmar i stället det dubbla...allt för att pojkarna där fram inte lyssnade när vi åkte fel och hamnade i Årjäng.

Snark vad less jag var när vi var tvungen att åka kringelikrok vägarna via Bengtsfors.

Men nu har vi sett det.

Inte igen tack.

Väl framme pussades jag med Tyra då det var längesedan vi träffades...

och såklart maffigt kramkalas med Herman & Camilla- skälet till resan!

På fredagen så tog vi en liten sovmorgon då klockan blev sent innan vi gick till sängs.

Mycket skratt och snicketisnack gjorde att tiden glömdes bort och det är så livet ska vara.

Spontant.

Glädje.

Kärlek.

Vid lunchtid drog vi oss mot centrum

och slog oss ner på ett café nere vid vattnet och njöt i solen.

Camilla njöt av den maffiga räkmackan

och galet underbara morotskakan som vi svullade i oss.

Mums.

Då lilla damp(jag) var med så var vi såklart tvungna

att hitta på nåt ganska snart efter fikastunden...

så Camilla fick vara lekledare(Herman stackaren var på jobbet).

Och resultatet blev ruskigt bra och jag var som ett spralligt barn full av fascination.

Ville se mer.

Förstå.

Uppleva.

Hur fungerar det? Varför gör det si?

Varför gör det så? Hur ska de få plats?

Ja det var ju inte direkt det lilla fartyget som skulle slussas uppåt i landet.

Jisses.

Ett brittiskt handelsfartyg kom vi fram till att det var.

STORT.

Är ett bra ord som sammanfattning.

Kärestan min <3

Bästa Milla<3

Vill. Tillbaka.

"tant sur" på besök

Har tvättat och knatat hundarna.

Inte lätt när en liten tant sur* inte vill gå och herr damp* inget hellre vill.

En arm dragandes mot färdriktningen(full fart framåt) 

och en arm ur led baklänges(vill inte gå mer). 

Ja så ser promenader ut när tant sur* är på besök.

Tack och lov är det inte för jämnan så jag ser framemot 

att komma hem på söndag till en glad liten tösabit* i stället.

Längtan. Efter. Glad. Hund.

*1- Sur Grynet

*2- Sitt vanliga jag/Tobbe

*3- Glad Grynet

En kväll.

En ljummen sommarkväll, ett glas vin och kärlek.

Mycket mer än så kan man inte begära.

Dag 02- Min första kärlek.

Dag 02- Min första kärlek.

Jisses, nu ska jag försöka leta i arkivet bland allt det som jag lagt åt sidan.

Ett beslut jag tog för många år sedan, att inte minnas, 

det fanns för många hemska minnen men jag ska göra mitt bästa.

Min första kärlek hette Björn.

Han var några år äldre och första gången jag såg honom var på högstadiet.

Jag var fortfarande elev där men han hade redan gått ut och hängde där med sina polare. Jag vågade inte titta åt hans håll när jag gick förbi för att komma till mitt skåp 

men jag försökte att diskret glutta lite. 

Han hördes och syntes. 

Inget snack om saken och jag gillade det. Han var fin och jag hörde att de pratade om mig och min vän. Jag vet inte om det var meningen att vi skulle höra men vi låtsades som ingenting och gick till lektionen. Min klasskamrat Erik kom framstudsande under lunchen 

och berättade att det var en kille intresserad av mig.

Jag nonchalerade det. Men jag självklart hade nyfikenheten 

väckts hos mig. Inombords. Vem var han? Var kom han i från?

Hans busiga ögon var det första jag såg. Och hans fina leende. Det gick inte att missa.

Veckorna gick och jag var ut med vännerna på högstadiedisco(gud vad det känns fjantigt att skriva, haha...ett tecken på att jag börjar bli gammal kanske) en lördag på Folkan i Säter och under kvällen skulle vi bara ut och ta lite frisk luft efter allt dansande och då stod han där. Med en ölburk i handen, lite farlig och väldigt avlägset från mitt liv men sååå spännande och otroligt lockande. 

Det dröjde inte lång stund innan vi började prata. Den kvällen och fler kvällar efter det. Han visste hur det funkade. För mig var allt omvälvande nytt. Roligt. Och skrämmande.

Vi började träffas och blev till slut ett par. Vi höll ihop mycket. Kanske lite för mycket när man ser på det i efterhand. Min mor och Björn blev goda vänner. Även om hon innerst inne nog var rädd för att den dagen skulle komma då vi inte skulle vara ett par längre och att mitt hjärta skulle vara krossat. Men de blev vänner och det värmde mitt hjärta. 

Min pojkvän och min mamma sittandes i köket med en varsin kaffekopp 

och fulla i skratt. Varma ljuva minnen. 

Vi kikade på film, umgicks med vänner, festade och levde livet tillsammans.

Jag gillade hans stil.

Det farliga blandat med baggy brallor, skatepjucks och diverse tatueringar och piercingar. Han var min väg in i vuxenlivet och jag lärde mig enormt mycket av tiden tillsammans. Vi hade grymt skoj i hop och skrattade mycket. Jag var totalt förälskad i hans busiga ögon och den där doften som bara var han. Att snusa honom i nacken och bara vara. Att somna i hans varma famn.

Det var full fart och lugn in en enda salig röra, precis som jag vill ha det.

Men jag var rädd. Så rädd att han skulle lämna mig. Lilla oerfarna jag med fjärilar i magen och ett hjärta som slog frivolter när han kysste mig. 

Han smakade tuggummi och ett uns av prillan han tidigare haft.

Jag menar- han var äldre och mer erfaren- varför skulle han vilja vara med mig?  

Och till slut, för att skydda mig så gjorde jag slut.

För att inte bli sårad av honom så sårade jag mig själv och honom. Jag var självisk. Det var ju trots allt mycket lättare att "bara" plocka upp skärvorna efter sig själv. Jag var ledsen,  jag visade det inte för någon, men det gjorde hiskeligens ont i bröstkorgen och jag trodde aldrig att det skulle gå över. Men det gjorde det. Som det alltid gör. 

Han var min första kärlek. Och jag kan än i dag "känna" doften av honom.
Doften signerad Björn.

Och vi har fortfarande kontakt. Och det är bara så underbart att vi kan skratta och ha lika roligt än i dag. Trots att jag sårade honom. För det gjorde jag men det förstod jag inte då. Han är en bra vän och det är verkligen så sant att gammal vänskap rostar aldrig.

30 dagar om mig...

Jag har kikat på den här listan som funnits i min dator under lång tid 

men jag har inte känt mig motiverad att ta tag i alla minnen.

Men nu greps jag av ett plötsligt infall så nu kör vi...

 Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Orsa vattenfestival.

Förra fredagen åkte vi lite spontant till Orsa 

och vattenfestivalen.

Anledningen var att Takida hade spelning 

och vi var inbjudna med tre vänner.

Så med Martin, Ebba och Fredrik så styrde vi kosan norrut.

Blev en tripp upp till toppstugan i Grönklitt 

där vi planerat att avnjuta en god bit mat 

men då de valde att stänga köket tidigare

(vi fick enbart välja en rätt från menyn) 

så valde vi att lämna och återkomma vi annat tillfälle för där ska man njuta...

verkligen njuta och ta tid på sig.

Toppstugan

Insidan...gillar´t!

Utsikten från Grönklitt.

Så vi tog beslutet att käka på bowlingen i Orsa 

och det var ruskigt gott och galet mättande.

Jag rörde inte ens de pommes som hörde till min måltid.

Efter maten gick vi bort till campingen/badplatsen där spelningen ägde rum 

och kom precis till första låten.

 En underbar kväll i sjukt trevligt sällskap 

som jag hoppas att vi får chans att träffa snart igen.

Big Street.

Dagen efter bröllopet så var vi fyra hungriga själar 

som vaknade till liv i lägenheten på Villagatan.

Lösningen på det lilla problemet blev en snabb tripp till Rättvik 

där vi valde att äta frukost/lunch/brunch på Big Street. 

Rekommenderar verkligen ett besök där 

om du är hungrig och sugen på BBQ käk.

Riktigt gott och trevligt sällskap 

blev en klockren avslutning på helgens festligheter.

Tack underbara Camilla och Herman för den här helgen!!

Vi ses snart igen!!!

Min midsommar 2012

Här kommer lite bilder från midsommar.

En trött Ulrika kan jag lova

då vi kom hem från en snabbvisit i Norrland dagen innan...

Käkade en god lunch hemma hos Martin

och njöt av det fina vädret.

Jag hade lite problem att hitta något att sätta på mig

men det fick slutligen bli denna godingen från Monki.

Tobias valde att sova sig igenom större delen av dagen...

och det såg riktigt skönt ut!!!

Här har kämparna lyckats få upp midsommarstången

hel och hållen inför 25- 30 000 personer.

Och jag var såklart på plats mitt i smeten!!

Midsommardagen for vi ut till Ullvi och hälsade på släkt och vänner.

Och även hör höll stången...

annat var det för ett år sedan då den brast i två delar....

Jag och mina pojkar ute på  turné;-)

En riktigt mysig midsommar som inte riktigt blev som jag tänkt

men jag hade roligt och det är huvudsaken.

Midsommar i Dalarna är något alldeles speciellt

och kommer nog aldrig att lämna byn under denna helg...

det här är traditioner när de är som bäst!!