lördag 1 september 2012

Stockholm i korthet.

Hemma efter en tripp till Stockholm.
Utan röst. Feber. Och ett lyckligt leende.

Coldplay var magiskt och jag njöt varenda sekund av spelningen. Det var så bra att jag kommer sväva på små rosa moln ett bra tag framöver. Fredagen spenderades på IKEA tillsammans med John, Jenny och lilla Ebba då regnet öste ner. Det var jämngrått hela dagen och blött. Men vi gjorde det bästa av situationen och på kvällen tog vi oss allihopa till Italiano och njöt av en sen middag. Jag valde det som äts alldeles för sällan. Risotto med kantareller, portobello, karl johan svamp och till det serverades grillad kyckling. Mumma. En risotto med massa ost och var så där galet krämig. 
Vill. Ha. Mera!!!


Men just nu är jag mest krasslig och klen. Somnade i skuggan på balkongen så fort vi packat upp alla saker och där har jag befunnit mig. Raklång på golvet så länge att magen började skrika. Så nu hoppas jag att det vankas middag snart. Väldigt snart. Innan jag börjar röja runt i skafferiet i hopp om vad som helst att stoppa i munnen. För jag är själv hemma då mannen bestämde sig för att dra i väg och jobba på tomten. Och jag har ruskigt dåligt samvete för att jag är klen och inte kan hjälpa till. Och i samma stund som jag skrev att jag var ensam så började mitt lilla troll som är skendräktig att pipa. Jag är ju såklart inte ensam. Jag har Grynet vid min sida som nu vill kramas och därmed ska vi göra det. Mysa och invänta vår man.

För nu har vi lördagskväll och kureringstid.
Jag vill bli frisk nu.

torsdag 30 augusti 2012

Nu har vi torsdag. Hela dagen.

I dag är inte vilken dag som helst för det är torsdag. Vilket betyder att det är dags att tillbringa en kväll på stadion tillsammans med x-antal tusen andra glada musikälskare. Och det bästa av allt är att jag ska få träffa Michaela. Alldeles för längesedan och det ska bli så gott att få krama om henne igen. Vi bor ju egentligen grannar men hon fick för sig att åka till Frankrike och sedan Stockholm så nu saknar vi henne här hemma i vårt alldeles egna Melrose Place. och vilken kanondag det här kommer att bli. Helt galet bra. Det gör inget om regnet beslutar sig för att ösa ner för jag ska få stå med min underbara skönhetsdrottning vid min sida och njuta av galet bra musik live. Woop woop!!

moi på Coldplay 2009
lite yngre, lite mer lugg, lite mer brunhårig

bild och kvalitet är katastrofal men för mig bubblar det upp massor av minnen och håren reser sig på armarna, varje gång.

 Så nu antar jag att jag ska sätta lite fart på mig själv. Allt är i stort sett klart när det kommer till packningen. Det är bara en liten sak(som ofta kan bli ganska så stor och svårbeslutad), vilka skor ska jag ha med mig? Och hur många? Men egentligen kan man väl aldrig få för många skor. Eller?

Och så ska jag diska upp det där berget i köket som aldrig tar reda på sig självt. Jag förstår inte .Såklart ska jag gå med doggisarna som sedan ska åka till mormor på mini semester, möte på banken och slutligen träffa läkaren. Och vips så är det dags att åka. Bara sådär så har några timmar gått och jag får sjunka ner i skinnsätet och luta mig tillbaka. Lita på mannen som kör(en av de få som jag känner mig trygg med och inte anser att det är bättre att jag kör) och lyssna på bra musik. Prata om veckan som gått, händelser och såklart en hel del ordbajsande från min sida.
Något annat vore konstigt.


Hoppas Ni alla får en galet fin torsdag!! 
Puss på Er

onsdag 29 augusti 2012

När man umgåtts och myst...

Sambon har varit inne i dimman och jobbat. Jag har gått långpromenad med lillsis och njutit av en underbar sensommar/höst kväll. Så underbart skönt och den där känslan i benen när man har gått lite längre är oslagbar. Det dunkar under huden, kroppen är varm och mjuk. Huvudet är trött efter en lång dag och kroppen börjar gå in i offmode. Och när man motionerat sin kropp så får man unna sig något och därmed blev det kvällsfika i form av blåbärspaj och soffhäng.
Två halvdöda tösabitar i varsin ände av soffan.
Mumsandes.
 Tv apparaten  har varit på och vi har kommenterat det som hänt då och då. 
Men i bland måste man inte prata och det är de som är så skönt. 
Att man kan vara tyst. Det är inte ofta det händer.
Men det är skönt när det gör det.


Mina saker som skulle avklaras i dag är fixade sedan länge vilket är enormt skönt. Packningen ligger klar på sängen och som jag berättade innan så är det på tok för mycket med tanken på tiden som ska tillbringas borta. Men jag kan verkligen inte välja bort något så det får vara så här. Jag har ju kläder i alla fall. I morgon packas det sista så att jag med ett lugn inombords kan hoppa in i bilen och bege mig mot storstan. Och helgen kommer att bli grym. Jag bara vet det. Kan inte bli annat.

Nu hopp i säng. Efter en härlig kväll med mys, motion, gotta, slöprat och tystnad.


Sniffar gurkmynta.

För en tid sedan var det dags att införskaffa ny tvål till hushållet och då föll mitt val på Lilla Bruket. Hört så enormt mycket gott om dem samt att jag gillar deras förpackningar så värt att prova. 

Har varit stående på badrumshyllan i väntan på att öppnas och äntligen fick jag vrida på pumpen och testa. En ganska barnslig känsla fick jag då jag haft så enormt höga förhoppningar men det var lugnt. Den var hur bra som helst och doftade gottigottgott.
Huden blev ren men inte uttorkad och doften var så där lagom fräsch. Jag gillar den. Riktigt mycket. Nu kan jag springa och tvätta händerna bara för att få sniffa lite gurkmynta och inte enbart för att jag är skitig om händerna. Sedan finns det fler dofter men det var denna som på beskrivningen kändes så där fräsch/söt/ljuvlig att den fick testas först. Och jag behöver nog inte testa så mycket mer. 
Jag är mer än nöjd.

Jag beställde från Lilla Brukets hemsida.


Onsdagstankar.

Godmorgon Onsdag.
Vaknade 05:00. Helt galet. Men verkligen klarvaken och inte ett gruskorn i ögat. Vad har hänt. Jag måste vara sjuk på riktigt som varit så morgontrött det senaste året. Verkligen morgontrött. Så där att jag vill döda den som väcker mig trots att det sedan länge är tid att kliva ur värmen och möta dagen. Jag känner mig som en ny och förbättrad version av mig själv just nu och jag hoppas att jag får leva vidare med den känslan ett tag till för jag börjar gilla det. Den där glädjen jag känner att det är en ny dag, nya möjligheter och att allt kommer att lösa sig. På ett eller annat sätt. 
Nu ser jag ljuset. Det där ljuset som gör livet roligt att leva och att man känna av lyckan. När det vände det vet jag inte men jag vill inte tillbaka igen. Jag har gjort mörkret och det tunga. Det är passé. Viljan att leva är här och hjärtat känns lätt som en fjäder. Det här är levnadsglädje. Och jag gillar´t.

Men självklart är jag realistisk också och förstår att det kommer att komma mindre bra dagar...men jag är inte längre rädd att de ska bli så där svåra att jag vill säga; tack-och-hejdå-livet. Mina dalar kommer att komma och det är bara normalt. Och jag tror mig ha en chans att vara lite mer positiv när det inträffar. Jag vill verkligen få leva livet nu och jag tänker kämpa för det!! Det är stort.
Riktigt stort. Och väldigt väldigt bra.


Och nu är det onsdag. Mitt i veckan. Min planering ligger ruskigt bra till och jag tänker avklarat min sista punkt på agendan inför Stockholm. Och packa. Jisses. Som alltid kommer jag att ta med mig alldeles för mycket kläder och när jag kommer att komma fram så kommer jordfräsen(mitt smeknamn sedan länge) att röja runt i väskan med panik i blicken och hysteriskt halvskrika att jag inte har något att ha på mig när jag ska på ett viktigt möte på fredag. Och jag ser hela scenariot framför mig. Hur jag liksom vill att det ska komma en skänk från ovan med en outfit som passar ändamålet och känns jag. För även om kläderna i väskan är nya eller gamla så händer det alltid att jag hamnar i kris inför något som betyder mycket och som är nytt och nervpirrande. Jag får blackout och måste känna att det är tipp topp annars tror jag att mina chanser är grusade. Som om att mötet hänger på att jag har en röd och en grön strumpa på fötterna...som ändå inte syns då jag har byxor och skor som täcker det. När det här händer sitter min käresta på sängen och med sin lugnande röst försöker han övertyga mig om att det där jag har på mig väl ser bra ut. Och min kontring blir VÄL? Alltså inte helt bra. Då tar han bort väl och gör allt i sin makt för att dämpa min nervositet. För det enda det handlar om är just det, nervositet. En mage full i fjärilar som kommer göra så att jag inte kan äta frukost eller ens få ner ett glas vatten. Men nu ska jag försöka att packa vettigt och inte hamna i denna sitsen. Dock tror jag att det ligger i en jordfräs natur att vara lite rörig och virrig. Så jag kanske helt enkelt får acceptera det och försöka dämpa min hysteri. Det kommer att gå bra och min förhoppning är att jag ska visa vem jag är på fredag och att det ska bli bra i slutändan. En ny utmaning är precis vad jag behöver. Nåt att bita i som får mig att växa och utveckla mina bra sidor. 

Det blir bra det här.
Livet känns bra och lustfyllt, spännande och utmanande. 
Bättre än på mycket, mycket länge.


tisdag 28 augusti 2012

Omtanke värmer- stort som smått.

Rastlösheten tog överhand och jag gick en lite längre runda med hundarna lösa så att det fick springa av sig ordentligt. Rundan tar i vanliga fall ungefär en timme men i dag blev det ytterligare tjugo minuter på den ordinarie tiden. Så lugnt gick vi. Men det gjorde inget. Det var skönt. Endast vi som var ute och strosade och alldeles tyst och skymning. Frisk luft i lungorna gjorde att jag piggnade till i knoppen som varit sådär härligt sockervaddsseg i dag. Nu ska tvätten omhändertas sedan ska jag krypa ner tillsammans med min käresta och somna på hans arm. Känna hans värme och utbyta de där orden som får mitt hjärta att ta ett extra glädjeskutt varje gång. Jag älskar dig. 
För han älskar mig och jag älskar honom. 

När jag kramar om mitt hjärta vill jag inte riktigt släppa taget för att han är min klippa. Min trygghet och den som får mig att stå stadigt på jorden och låter mig tala tills hans öron blöder utan att klaga. Det är inte många som klarar det. Men han gör det och han är världens bästa. 

Han kan åka runt hela orten för att hitta pscccchhh cola(för Er som inte vet är det Cola ur automat där man dricker ur pappmugg med lock och sugrör) om det är det jag vill ha...då kör han tills han hittar det. Om jag är sugen på Ben &Jerry då offrar han sig och njuter en stund han med. Och det här är de små sakerna han gör för mig. De där sakerna som bara en människa med stort hjärta och omtanke gör. Sådana saker som man lätt kan glömma bort i vardagen men som jag kommer i håg. Och de stora sakerna han gör för mig...de undrar jag om jag någonsin kan återgälda men jag hoppas verkligen det.


Och nu har jag precis njutit av min pscccchhh cola och fått en puss i pannan(den där pussen som får mig att känna mig älskad, trygg och hemma), det enda som väntas av mig innan jag får lägga mig tillrätta på den där armen är som sagt tvättstugan. Så nu måste jag ila. Snabb. Snabbare. Snabbast.
Sov gott alla godingar!!
Puss

Att använda Footner.

I förra veckan så gjorde jag något som jag skjutit på hur länge som helst men bättre sent än aldrig anser jag och gjorde slag i saken. Jag tog hand om mina fötter. Jag är inget fan av fötter men gör det för att jag måste och denna gången testade jag en liten nyhet för egen del. 

Och Ni som är kräsmagade och inte vill se äckliga fotbilder ska sluta läsa här och vänta på nästa inlägg i stället. För jag hade nämligen en förpackning Footner hemma 
som jag brukade på fossingarna. 
De går till som så att jag först stoppade mina fötter i en balja med varmt vatten, bara för att luckra upp huden lite och när jag gjort det började själva behandlingen. Tog plastsockorna som fanns i förpackningen och trädde på dem på fötterna med en vanliga strumpa utanpå för att de skulle sitta så tätt som möjligt. Gick omkring med dem i en timmes tid och sedan sköljde jag av fötterna och hoppade i säng.

I förrgår hände något med fötterna och det är det jag tänkte visa nu...



Det fungerar.
Först flagnade jag stora partier åt gången och nu blir det mindre och mindre men fötterna är så mjuka och lena nu. Fantastiskt. Så om Ni vill göra en grundlig peeling av fötterna rekommenderar jag varmt denna modellen. Och jag kommer göra detta någon gång om året 
och försöka sköta underhållet desto bättre i framtiden. 


Och i går när jag sladdade in på Apoteket för att hämta antibiotika 
såg jag att du hittar Footner till en billigare slant. 
Bara så att Ni vet. Lite tipsigt så här på tisdagen.