Etthundrafyrtio dagar är passerat.

Hej och hå vad tiden går.

I tisdags passerade vi 50% av graviditeten och det känns som att jag inte riktigt hänger med. Har jag verkligen haft ett litet knyte i magen under hela 140 dagar och lite till? Ett litet knyte som är en mix av mig och min käresta. Vårt kött och blod. Det är helt knasigt och samtidigt alldeles alldeles fantastiskt. Jag kan inte riktigt sätta ord på det, känslan. Den är obeskrivbar. 

Jag kan bara konstatera att det här är bara början på något riktigt stort. 

Ja det är det.