Musik uttrycker en del.

Lite musik som sammanfattar helgen.

Jag har alltid varit rädd för överraskningar. Just för bristen på kontroll och att jag ska utsättas för något som ligger utanför min bekvämlighetszon. Sånt som att prata inför massor av människor och utföra aktiviteter som jag inte själv beslutat. Alltså allt som ligger utanför min makt. Och när ni läser det här förstår ni säkert att min liv består av begränsningar. Tyvärr alldeles för många sådana men jag får sådan ångest om jag inte vet var när och hur att det kan förstöra dagar. Till och med veckor. Därmed har jag skonat mig från sådant. Och kommer förmodligen därför aldrig att gifta mig. För även om jag har fina vänner så går ju möhippan ut lite på att vara i centrum. Så även bröllopet. Usch och fy. Skona mig från allas blickar. Och tankar. Så nej. 

Jag tar nog här ett beslut om att jag kommer att förbli ogift. 

Det finns så mycket kärlek i mitt liv i alla fall. 

Men som vanligt halkade jag i från ämnet totalt.

Överraskningen jag fick i helgen var av den sorten som jag älskar. Och skulle kunna få mig att omvända mitt ovan nämnda beslut. För dessa får bara hjärtat att slå ett extra slag och bli alldeles varmt av kärlek. Människor i min närhet har ägnat flera veckor åt att planera och fixa så att det skulle bli så här bra. Bara för mig. Hur är det möjligt? För mig. Kan inte förstå det.

Jag önskar i vilket fall att vi kan spola tillbaka tiden till helgen som var. För den var något alldeles extra. Med några alldeles extra. Personer som ligger mig varmt om hjärtat. 

Sådana som har en alldeles egen plats. Djupt där inne.

Och nog känner jag mig lite mer "fri". 

Att prata är viktigt. 

Och svårt. 

Alldeles för svårt.

Men när lugnet och tryggheten infinner sig, ja då kan även jag öppna mig.

Till och med jag.

♥

If I Ain´t Got You

♥

Surprise på gång.

Hallelujah!

I dag kom vi i väg till jobb och dagis. Så underbart och det var full fart från det att jag kom till kontoret till det att jag släckte lampan, larmade och låste dörren för dagen. Många timmar med full aktivitet. Huvudet är bra mossigt nu men så skönt att jag fick i väg en hel del post och paket som legat på vänt. Sådant som jag inte kan göra hemifrån. 

för två helger sedan grillade vi korv med denna utsikt. världsklass.

Nu har jag packat. Till mig. Och till August. 

Kärestan, ja han packar sina egna saker. 

För i morgon är det avfärd till okänd destination för min del. 

August vet. Kärleken vet.

Men inte jag.

Det enda jag fått veta är att mamma ska ha Grynet. 

Att vi ska bo hemma hos någon.

Och att när vi anländer i morgon så bjuds det på tapas.

Inte mycket mer än så. 

Och jag kan lova att kontrollmänniskan i mig har haft bekymmer under några dagars tid. Jag kan inte slappna av när jag inte vet vad som väntar. Det har verkligen varit några dagar av balansgång. Ångest och glädje, högt eller lågt. Än så länge har jag lyckats hålla ångesten i schack  någotsånär. Den har åtminstone inte övermannat mig. Tack för det. I det här fallet känner jag att jag inte har så mycket och välja på, kärleken har valt att hitta på något "hemligt". Då är det bara att gilla läget. 

Och lite spännande är det allt. 

Vad kan det vara? 

Ja. 

Det visar sig helt enkelt i morgon. 

Det gör ju det.

♥

Händelselöst här.

Han är nästintill feberfri. Hurra! Det känns som ett steg i rätt riktning och en riktig befrielse då jag själv känner mig mer och mer risig. Och jag ber verkligen för att jag inte ska bli sjuk. Det finns inte tid till det. Inte efter alla dessa VAB-dagar.

Aktivitetsnivån är låg här hemma. Buse snusar just nu med huvudet i mitt knä samtidigt som jag skriver det här inlägget. Mysigt. I övrigt så hade vi städ och plock dag i går men i dag har vi inte kommit in i rätt "känsla". Antagligen för att orken är som bortblåst. Men lite tvätt har jag allt hunnit med. Allt med en liten buse på höften. En egen variant av styrketräning. 

Så det är inte så roligt här hemma. 

Vi är. 

Väntar ut sjukdomen och hoppas att vi har haft vår beskärda del för en tid nu. Ja. Jag vet. Det är rent önsketänkande men jag måste ju få drömma. Nu ska jag också vila lite. Måste ta min chans, förhoppningsvis ger det mig ny energi för att åka till kontoret en sväng. 

Skulle verkligen behöva det. Stressen är brutal över allt som ligger och väntar. 

Ja ja. 

I sinom tid så ska det nog bli klart.

♥

Vabruari är här.

I föregående inlägg så valde jag "Välkommen februari" som rubrik. 

Vilken miss. 

Jag hämtade August på dagis och märkte omgående att allt inte var som det skulle. Han var hängig och inte alls på humör för att visa vad han gjort under dagen, något som alltid annars är prio ett innan vi klär på oss och åker hem. Men i dag bara stod han i ett hörn och såg ledsen ut. Jag fick klä av mig och gå och hämta honom, sedan släppte han inte taget om mig. 

Vi åkte omgående för att plocka upp pappan och medan vi väntade i bilen så somnade lillen. 

Helt slut. Slö och frånvarande, inte alls vår lille spralliga pratglada kille. 

Kom hem och tog tempen, 39,8 grader visade termometern. 

Suck.

Välkommen VABruari.

feberhet sover nu skrutt och niin bredvid mig.

♥

Välkommen februari!

Måndag. 

Ny dag. Ny vecka. Ny månad.

Så sant så sant.

Jag har bestämt att februari ska bli en månad av rensande. Låter supertråkigt. Jag vet. Men vad skönt det kommer att bli när det är gjort. Rensa; kasta, sortera, organisera. Vi behöver inte så mycket saker. Och jag äger alldeles för många saker. Men det är inte bara saker, det är papper, foton och allt annat som jag är expert på att lägga på hög för att ta tag i så småningom. Nu ska jag inte säga att jag har oordning på papperen men jag har alldeles för många gamla pärmar, alltså papper som är flera år gamla. Sparade uppe på vinden och tar onödig plats. Men så tänker jag såhär, måste jag ta tag i detta nu? Nej. Egentligen inte. Men när ska jag göra det då? Kommer jag överhuvudtaget att ta mig tid framöver? Bättre att göra det och så kan man lägga det åt sidan när det är klart. Känna sig nöjd över det man åstadkommit och hålla efter bättre. Såsom foton. Ujuj. De har jag samlade lite här och var. Inte direkt i någon ordning men några tusen ligger på telefonen, några ligger på datorn, några på surfplattan och ja...sedan finns det en del som är framkallat också. Framkallade med en tanke om att de ska klistras in i ett album. 

Dock verkar jag ha haft en tanke om att bilderna ska klistra in sig själva. För de är då minst ett år sedan jag beställde dem och de ligger fortfarande i en hög ovanpå albumet och inget mer har hänt. 

Hmm, en liten hustomte skulle jag allt vilja ha, en tomte som ordnar med de där sakerna som bara blir liggandes och aldrig blir riktigt klart. Så denna veckan och kanske nästkommande vecka kommer jag att ägna någon timme per dag för att rensa bland gamla papper och organisera foton i mappar. Känner mig peppad till detta och jag inser att jag förmodligen kommer att få lov att hoppa över någon timmes sömn(gaaahhh!) för att få detta genomfört men jag hoppas att känslan i slutet av veckan ska vara så värt det. Jag vill att den känslan ska infinna sig åtminstone. Och jag tror att den kommer att göra det. 

Allt som lättar en börda, medveten eller omedveten, brukar tendera att ge den bra:iga känslan.

fikapaus på Siljan i torsdags

Nu ska jag dock harva vidare här på arbetet.

Fryser som en tok i dag och sitter inlindad i filtar för att överleva. Händerna är som isbitar och för första gången på många år så önskar jag att jag hade haft fingervantar på mig till jobbet i stället för tumvantar som jag alltid använder, så även i dag. Om jag hade haft fingervantarna, då kan jag lova att de skulle sitta på och värma mina stackars "korvprinsfingrar"trots att vi vistas inomhus. Klockan är tre. Det betyder att det är en och en halv timme kvar, sedan ska jag hämta buse och därefter åka hem och värma mig med en kopp te eller två.

Hoppas ni har en fin måndag!
♥

Love me like you do.

♥