En tur till Mora fick det minsann bli.

Augusts feber var under gårdagen inne på sin femte dag. 

Han fick en mer elak hosta och grät när attackerna satte igång. Det gjorde ont i mitt hjärta att se och höra. Om jag kunde tagit det åt honom hade jag mer än gärna gjort det. Då han knappt drack någonting och blev mer och mer slö så ringde jag 1177 för att få råd om vad jag skulle göra för att underlätta för honom. 

Efter en stunds samtal så rådde hon mig att åka in till Mora Vårdcentral på en jourtid och skrev upp oss. Så det var bara att försöka få liv i gossen och på med lite kläder för att åka i väg. 

Träffade läkaren som konstaterade svullna lymfkörtlar och rosslande ljud från bröstkorgen och skickade ner oss till röntgen för att kolla av lungorna. 

Lilleman var så duktig när han skulle ligga på britsen och den svävande kameran tog bilder på hans bröstkorg. Tårar kom det men det var enbart för att inte "niiin" fick ligga med på samma bild. Riktigt imponerad över att han tog allt så bra när han inte var pigg och när sköterskan uppe på vårdcentralen tog sänkan så kom de inte en tår. Han bara tittade förundrat på sitt finger och blev mest fundersam varför i hela friden hon klistrade på en plåsterlapp på fingret. Så den fick vi ta bort ögonblickligen. Sånt trams behövde inte lilleman minsann. 

Efter röntgen så var de åter upp till läkaren på vårdcentralen för vidare undersökning. Hon kollade öronen som var röda på båda sidor men då hon utan problem fick kolla i dem så misstänkte hon inte öroninflammation. Kolla halsen, röd och irriterad. Och så kom resultatet från röntgen som tydde på att det är luftrören som spökar. Tack och lov ingen lunginflammation som var misstanken från början. Så för att undvika "onödig" medicinering så fick vi åka hem, hålla honom under observation, hälla i honom vätska osv. Det gamla vanliga råden man får. Men otroligt tacksam att 1177 lyssnade på vad jag hade att säga och att de hellre kollar upp en gång extra. Det gör att man känner trygghet till sjukvården och det är så det ska vara.

Vi åkte hem. 

Fick i buse lite mjölk och välling innan han knoppade in för natten. 

Sov oroligt men vaknade betydligt piggare i dag och knappt någon feber, 

Så härligt. 

Livet kom tillbaka till vår lille man och han har i dag varit uppe och lekt, ätit lite och jagat djuren. Det är ett tecken gott nog att det är på väg i rätt riktning.

Och nu sover han. 

Det ska jag också göra.

Men.

Jag ska bara leka lite med Photoshop först. 

För att jag kan.

♥

Rakt in i hjärtat.

Nu när jag är hemma och vårdar mitt sjuka lilla barn som dessvärre fortfarande har feber och en elak hosta så är det mycket tv tittande. Eller egentligen tittar vi inte så mycket, apparaten står mer på som någon form av sällskap, ljud och röster som hörs i bakgrunden. Just nu sover lille man och det behöver han. Vi ska faktiskt masa oss ut när han vaknar och gå en liten promenad med Grynet. Jag tror att vi båda behöver lite frisk luft efter fyra dagar inomhus. 

Men lite tittande på tv:n har det varit. 

Det gick nämligen ett program i repris som jag missade häromkvällen. 

Ett program som berör. 

Rakt in i hjärtat.

Ja programmet heter så.

Rakt in i hjärtat.

sötnosen Wille som är en riktig kämpe

Programmet är en del av serie på SVT och de tre första avsnitten finns tillgängliga på SVT Play. 

Om ni klickar på bilden så kommer ni direkt till första avsnittet. 

Verkligen värt att ta sig tid att kika på.

Det blir en timme av din tid där du får möjlighet till eftertanke.

♥

Vägen är en aningens krokig med Viktväktarna.

Sedan julen har jag haft det kämpigt med att komma på rätt bana med maten. Mycket tröstätande. Livet har känts övermäktigt och som vanligt så tar jag till ätandet när jag inte mäktar med. Viktväktarna har jag mer eller mindre blundat för även om jag varje tisdag kväll bestämt mig för att köra omstart på onsdagen för det är då VV-appen påbörjar ny vecka. Men det har inte riktigt gått vägen. Jag har inte orkat ta tag i det. 

Men. 

I går hade jag en träff med min fina coach Anna för att få lite pepp, tips och råd. Förra vägningen var det inte roliga siffror kan jag lova. Det var deprimerande på riktigt och jag kände mig oduglig som sabbat allt under julen. Men det går inte att gråta över det nu. Det är som det är. Och nu försöker jag att med Annas hjälp att hålla mig på banan. I går gick det bra. I dag har det gått bra så här långt även om magen skriker efter mat just nu och lilleman är som ett plåster på mig vilket gör det omöjligt att få någon mat tillagad. Två dagar. Det är bättre än inga dagar. Och längtan efter att mannen ska komma hem och "avlösa" mig är stor nu, jag vill ha MAAAAT!!

Två veckor sedan(vägningen var inställd förra veckan):

Och det var hemskt. +3 kg. Det är mycket skit jag stoppat i mig. Men det var säkert väldigt god skit. Annars skulle jag väl inte tryckt i mig det?

Veckans resultat:

Ett minus är alltid ett minus. 

-0,2 kg.

Hurray!

Nu ska jag se till att hålla mig på banan och ta mig till min målvikt. 

6,6 kg återstår.

Inte omöjligt. 

Absolut inte omöjligt. 

Nästa mål som jag siktar på är att komma tillbaka till min delmålsvikt som jag klarade av innan jul.

65,1 kg. 

Det är också när jag nått den vikten som jag får utnyttja mitt presentkort på Rättviks Laser och Hudvårdsklinik som jag fick av mannen i julklapp. 

Oj, vad jag längtar.

Därefter har vi den vikten som jag som lägst vägt under denna resan.

63,8 kg.

Mitt andra delmål. 

Och hur det blir sedan får vi se.

Jag tar dessa två till att börja med och när jag kommit så långt som till det andra delmålet så gör jag en plan för slutspurten. De där kilona som antagligen kommer att bita sig fast. 

Men de ska bort.

Det bara är så.

Mer från grunden. Ja, tack!

Jag försöker att göra så mycket matlagning som möjligt från grunden. Det är väldigt sällan som det slinker ner halvfabrikat i kundkorgen och är det någon måltid som jag tycker att man enkelt kan ändra på så är det måltiden som större delen av Sveriges befolkning äter på fredagskvällarna. Tacos. En måltid som uppskattas av både stor och liten samt är enkel att tillaga. Och där kommer vi till den ingrediens som är så galet enkel att göra hemma- kryddan. 

Gör din egen tacokrydda i stället för köpa den färdiga påsen från affären som innehåller ett gäng onödiga ingredienser som absolut inte behövs. Såsom socker. Helt onödigt. Så mycket godare att blanda i hop en egen sats som står färdig på kryddhyllan, redo att användas när så önskas. Och du kan krydda helt efter eget tycke och smak. 

Starkt. Svagt. Mittemellan.

Lagom. 

Lagom för dig.

Jag bjuder här på receptet som jag använder mig av:

1 sats tacokrydda:

4 tsk spiskummin

2 msk paprikapulver

4 tsk vitlökspulver

4 tsk chilipulver

4 tsk salt

4 tsk lökpulver

4 krm cayennepeppar

4 tsk oregano

Blanda ordentligt och förvara i burk med tättslutande lock. 

Varannan vecka sjuk.

Min lille buse och jag har varit hemma i dag. Feber och hosta på den lille killen. 

När det närmade sig förskolestart så sa alla i omgivningen att vi skulle bereda oss på att vara hemma mycket i början. Och nog har jag varit hemma allt. Det känns som att jag är hemma varannan vecka och VAB:ar. Jobbigt för killen att vara sjuk så mycket, tråkigt att han missar att umgås med sina vänner på dagarna och stressande för mig som hamnar på efterkälken med arbetet hela tiden.

I dag har jag dock varit tvungen att ta med mig killen till arbetet då vi hade en kortare utbildning som vi redan flyttat på sjuttioelva gånger, därmed så fick vi helt enkelt åka in och delta på denna. Och jag var lite orolig till en början men han var så pass pigg att jag hoppas inte att det gjorde så stor skillnad på att vara hemma som att vara på kontoret. Samma aktivitetsnivå på båda ställena. 

När vi kom hem så åt vi lite smörgås(jag har träff med coach Anna i morgon...gaaaahhhh!) och pratade i telefon med mormor innan det var dags att påbörja nattningsrutinen. En koll med termometern och febern låg på stadiga 38,8 så det är bara att inse att vi blir hemma i morgon också. 

pigga och glada på hockey i lördags

Nu ska jag göra natter för mig själv också.

Huvudet har mycket att arbeta med om dagarna(och större delen av nätterna) så det är bäst att krypa i säng så tidigt det bara går och hoppas på så många timmars sömn som möjligt innan jag vaknar till och hjärnan börjar gå på högvarv.

God Natt

♥

Mer här. Och nu.

Lilleman ligger och sover. 

Jag öppnade datorn för snart en timme sedan men än har jag inte kunnat sätta ord på mina känslor. I dag är allt ett enda kaos. Det började redan när jag vaknade på morgonen. Känslan var där. Den tunga. Och jag gjorde allt som behövdes i en dimma av rutin. Sambon och lilleman åkte till arbete och förskola före mig. Högre tempo på de två. Och lite mindre dimma.

När klockan slog 08:30 ringde jag till Falun för att boka in en tid på psykiatriska mottagningen(har dessvärre inga bra erfarenheter av Leksands psyikatriska mottagning, tyvärr) och efter ett samtal på lite över en timme med en kvinna, som var varm, observant och lyssnade på mina ord,  så lade vi på luren och nu har jag gjort vad jag kan göra. Nu är det bara att vänta. Vänta och hoppas. Hoppas på att de tar emot mig och vill hjälpa mig. 

Just nu känner jag mig en vandrande zombie. 

Dagarna går och jag hinner knappt reflektera över vad som händer och sker. 

Som jag sa till kvinnan i telefonen; -Jag har en son på snart två år. Jag vill vara den mamma som han förtjänar, jag vill göra honom lycklig. Men för att komma dit så måste jag få hjälp, 

jag klarar det inte på egen hand. 

Och det är precis så det är. 

Då mina dagar mest passerar i ett töcken så känner jag att 

jag inte ger August det jag vill att han ska få/ha mest av allt. 

Och va det där?

Min fulla närvaro. 

Såklart.

Jag vill vara här. 

Här.

Och nu.

Positiv reklam.

Tummen upp för Volvo.

De har verkligen lyckats fånga vårt vackra Sverige i denna vintersaga. 

Jag kan titta och lyssna, om och om igen.

Om reklam är så här.

Då gillar jag det. 

Det här är BRA.

Riktigt bra.

Fyra njutningsfulla minuter.

Tack Volvo för att ni inte gör reklam till en plåga.

Ps. ICA´s reklam med mängder av humor, den gillas också! Resten är mest skräp. Ds.