Sjukstugan är över. För den här gången.

Hej där!

Nu är jag åter i livet.

I fredags var det en Liten man som fick hög feber och var hemma från dagis. Dagen spenderades sovandes i sängen, med feberyra. Vi låg ihop kurade tätt tillsammans och snusade i kapp. Jag fick inte lämna skruttens sida för då rasade hela hans värld vilket gjorde att jag fick utmana mig själv i konsten att kissa utan att sätta ner barnet på golvet en endaste gång. Halleluja. Det gick men jag höll mig alltid in i det längsta innan jag kapitulerade och gav upp...kissa bör man annars dör man...

Njae, snarare kissar på sig. Men det skulle vara så mycket jobbigare att ta reda på med en liten sjukling i famnen att jag föredrog den förstnämnda utmaningen.

Dessvärre fick den planerade turen till Hedemora vänta lite och vi tog fredagen som den kom. I sängläge till tonerna av hällregnet utanför vårt fönster. Självklart med dumburken på i bakgrunden som en form av sällskap. Fördrev tiden med att slötitta på världsviktiga program som "Hem till gården" och repriser från "Sveriges Mästerkock".

Verkligen världsviktiga.

Dagen passerade i sakta mak och vi släckte för dagen så fort Idol var slut.

En dag som inte kan klassas som särskilt aktiv men är man sjuk så är man.

Och närhet och kärlek måste verkligen vara den bästa medicinen.

Tyvärr sanningen.

Den här reklamen.

Alltså. 

Den berör.

Hela vägen in i hjärtat.

F*CK CANCER!

I dag är det dags för match.

I dag är det match här på byn. 

Flaggan sitter på fasaden och påminner de människor som eventuellt glömt bort det. Något som dock är svårt när man bor på denna orten. Det går liksom inte att ta miste. Här andas det hockey. Måste nog i särklass, vara det största samtalsämnet på byn oavsett om det går bra eller dåligt för laget. Självklart en del av charmen med att bo på en sådan här hockeyfrälst liten ort där man samtidigt jobbar för supporterklubben. Tilläggas ska göra att min sambo startade supporterklubben. Han kan solklart klassas som "hockeytok" eller kanske är hockeynörd en bättre förklaring? Men jag gillar honom ändå. Trots att större delen av året endast består av tankar och samtalsämnet: HOCKEY!

Och jag kan inte direkt påstå att jag är en inbiten "hockeytok".

Inte någonstans.

Men jag tycker att det är roligt att titta på och ser det självklart helst live. Dock något som inte sker särskilt ofta numer då Lilleman inte har ro i kroppen att sitta still. Den enda matchen vi hittills varit på med ett försök att se lite av på denna säsongen bestod i att jaga runt en liten Buse under perioderna och i pauserna var det att se till att han hade roligt sittandes i vagnen. Lugnast så då det är så mycket folk i omlopp under pauserna och med den lilla minimänniskan rännande runt så är det som gjort för att någon ska missa den tvärhand höga personen och råka "gå omkull" honom. Kan lova Er att det inte är helt uppskattat av busen att bli förvisad till vagnen, han som gladeligen skulle busa runt oavsett mängden personer i närheten. Ju fler desto roligare skulle jag tro.

I går ägnade jag min arbetsdag åt inventering av våra souvenirer. 

Alltid lika roligt att städa upp någon annans röra men nu är det gjort och en sådan befrielse att veta att var sak är på sin plats. Uppmärkt och räknat. Shoppen är påfylld och nu saknas bara en storstädning sedan är det en dräglig butik vi har att erbjuda våra kunder och supportrar som besöker oss.

Så i dag är det match.

Och Leksand gör sig beredda. 

Förhoppningen ligger på tre nya poäng men tillförsikten finns där. 

Jag och Buse, vi ska kolla på matchen tillsammans med farfar hemma.

Åhh regnet bara öser ner...mer och mer...

Dalarna är blött i dag. 

Klass 1 varning med risk för mycket höga vattenflöden och lokalt omkring 50 mm regn. 

Ja, familjen Hagström/Olsson tog stövlar på sig i dag. 

Det behövdes verkligen och då antar jag att det här bara är början på flödena. 

Lilleman somnade på väg till dagis i dag och var en aning trött i mössan när vi lämnade honom. Men inga tårar och inget gnäll. Så det var nog ok trots allt men jag tror att det är någon som kommer att somna omgående efter lunch och sova så länge han får för pedagogerna. Vi har satt omkring två timmar som max annars blir klockan så mycket och han missar mellanmål och massor av bus med sina kompisar. Och dagen till ära så kommer vattenpölen på gården att fyllas på ännu mer vilket skapar ett ypperligt tillfälle till att "bada". Något som han gjorde sist det regnade. Kastade sig pladask på mage rätt ner i vattenpölen så att hela han fick svida om kläder. Men roligt var det och pedagogerna fick sig ett gott skratt. 

Alla dessa underbara färger som hösten bjuder på får pigga upp denna gråa dag!

I går eftermiddag var jag och lilleman ensamma hemma. Mysigt men ingen höjdare när det kommer till att laga mat och underhålla busen samtidigt. Det såg helt ärligt ut som att en tromb farit fram där hemma och jag visste inte var jag skulle börja när gossen väl somnat. Så det fick bli det som jag tidigare i livet prioriterat längst ner på "att göra" listan. Maten. Det numera viktigaste i mitt liv för att jag ska fungera väl som människa. Ett klokt beslut och när klockan var 21:30 och sambon ramlade in genom dörren slog jag ner rumpan vid köksbordet för att äta middag. Mitt i kaoset. Men det gick finfint och jag hade en aningens mer ork att ta tag i det värsta innan jag somnade med huvudet tungt på kudden. För jisses så trött jag var. 

Och det är jag fortfarande.

Men.

Alltså.

Onsdag, tröttmössa och mängder av regn. 

Mina nya målmorötter?

Min viktresa pågår som ni vet för fullt och jag har varit lite slarvig på sistone med mina belöningar, när jag påbörjade omstarten så blev det aldrig av att jag skrev ner vilka belöningar som jag skulle ha som morötter. I dag på promenaden med Grynet så trillade polletten ner. Jag ska unna mig nya glasögon då mina ögon blir så trötta av allt stirrande på dataskärmen. Ett bra val och har tidigare provat ut ett par som jag gillar lite extra mycket. 

Och sedan önskar jag mig en ny vinterjacka. 

En som värmer i vinterkylan, som är i rätt storlek för min nya kropp och som självklart klarar av roligheter tillsammans med busen min. Ja, och sen ska den såklart vara snygg!

Den som står högst upp på listan är denna. 

Peak Performance. 

Yummie yummie!

Bild på godbiten lånad från Sportamore

Nu ska jag bara bestämma mig för när dessa belöningar ska uppfyllas. 

Om båda blir "målmorötter" eller om jackan ska vara mitt slutmål och glasögonen om en sisådär 3,5 kg? Vad tycker Ni? Det är i dagsläget 7 kg kvar att bli av med och jag tror att det räcker med två belöningar på den kvarvarande resan. 

Blablablablablablabla....

Nu snackas det bara nonsens från min sida.

Suck.

Så det kan bli.

Hur som så är det en galet snygg jacka. 

Från sol till regn...

Gårdagens vackra väder känns väldigt avlägset nu. 

Regntunga moln över Leksand bidrar till en ruggig känsla inombords. 

Morgonpromenaden krävde höstskor, regnjacka och paraply. 

Skönt även om gårdagens resultat på vägningen inte var någon höjdare så är det bara att försöka att se det positiva i livet och kämpa på. Inget minus i går. Men inget plus heller. Oförändrat sedan föregående vecka och jag står alltså kvar på 69 kg. Ja, så kan det bli. Förhoppningsvis kommer det ett minus om en vecka. *hoppashoppashoppas*

Och så här vackert var det på lunchpromenaden i går. 

Fantastiska färger och en strålande sol som värmde gott. 

Själen fick sin dos av välmående av både vacker omgivning, trevligt sällskap och rörelse. 

Självklart stannar jag inte inne i dag bara för att det regnar lite men jag tror inte att kameran kommer att plockas fram. Nej, i dag blir det förmodligen mest fokus på att röra sig och att lillfröken ska få rasta av sig. Men det är ok med sådana dagar också. Nu ska jag jobba vidare här på kontoret efter min lilla korta paus. 

Hoppas att ni alla får en härlig dag oavsett väder!

Puss o Kram

Välkommen Oktober!

Välkommen Oktober!

Nu njuter vi av strålande solsken från klarblå himmel, morgonfrost i gräset, gulnande löv 

och frisk luft.

Underbart om du frågar mig.

Lunchen intagen och dags att ta en promenad med Grynet nu. 

Måste försöka öka på antalet steg jag tar varje dag. Det här med att ha en stegräknare på sig när man jobbar på kontor är inte alltid så uppmuntrande. Samtidigt får man ett uppvaknande om hur liet man rör på sig. Stegräknaren blir en form av "spark i baken" till att masa sig ut ett extra varv runt kvarteret. Lättare än någonsin nu när man har en fyrbent som vill ut på sina rundor och bevaka senaste nytt samt kanske men bara kanske, kissa lite.

Om det passar.

August är på dagis i dag då han var feberfri i går kväll och piggare än piggast när han vaknade vi halv sex i morse. Stora tårar föll dock nerför hans kinder när vi skulle lämna av honom i morse men som vanligt går det över ganska så omgående efter att vi klivit ut genom dörren. 

Det är nog rätt så okej att hänga på dagis trots allt. 

Onsdag. 

Oktober.

Ja, så är det.