Veckovägning 1.

Nu har det gått en vecka sedan jag slutade med sockret och skärpte till mig med kosten. Jobbigt. Absolut. Men det är så pass korta stunder att jag kan härda ut det och är det riktigt illa tar jag mig en halstablett med lakritssmak och lugnet infinner sig. Resultatet på vågen är -2,6kg och det måste jag säga var en skön siffra. Nu ska man såklart inte bara jaga siffror på vågen men i början känner jag att det är viktigt att det går åt rätt håll så att jag klarar av de här tuffare stunderna med sötsug och deppighet. Kroppen känns mindre svullen och det är skönt även om jag fortfarande irriterar mig på diverse överskott här och där. 

Men till sommaren då ni...då är det knappast jag som gömmer mig i vassen.

Nej nej, jag ska leka med buse, tro inte något annat och jag kan ärligt säga att jag riktigt längtar tills det blir badväder. Och med den redovisningen av veckan som gått ska jag nu packa ihop våra saker i från kontoret och ta en skön promenad i vårt vita vinterland.

Att träffa likasinnade.

Vi startade veckan på absolut bästa sätt. Med bebisträff. Eller säger man fortfarande bebis? Vi började i alla fall veckan med att träffa de söta små minimänniskorna i vår föräldragrupp. I dag var vi hemma hos familjen Look/Tägtström och spanade in deras hus på Övermo. Och jag älskar verkligen att se August när han får syn på de övriga minimänniskorna, hela han lyser upp som en sol och tycker att jag är långsammast i världen när det kommer till att ta av kläderna(hrrmmm...kanske går det snabbare om herrn ligger still?). 

Mycket har hänt sedan sist. De flesta tar sig fram via krypning och ålning. Ljudnivån har stigit några snäpp sedan sist och det är betydligt mer aktiva små liv. Av de närvarande tror jag att det var August och Greta som tog det mest "chill" där på vardagsrumsgolvet. Så roligt och jag blir alldeles varm i själen av att få privilegiet att hänga med en stund i dessa minisar och -föräldrars liv. Vi bjöds på god hallonpaj, ja jag tar för givet att den var god då jag såklart inte åt av den, kaffe och saft. Det kändes dock lite konstigt att man inte tog mer än ett glas vatten trots att det vattnades i munnen.

Värden Oskar blev dock väldigt slut av alla sina gästers energi och ljudnivå att han tog sig en liten tupplur. Helt rätt. Är man trött ska man sova och det var precis vad August gjorde när jag backade ut bilen från uppfarten(jag måste erkänna...jag älskar vår backkamera!). Han somnade.

Nu ska vi kila ner en våning och laga middag till moi.

Kyckling med currysås och mängder av grönsaker.

Nomnom.

Adjökens adjö.

I går slutade jag med socker. En ganska enkel sak kan tyckas men för en sockerberoende så är det tufft. Just nu lider jag. Huvudet dunkar och kroppen känns allmänt klen. Livet har runnit ur mig och jag lever just nu minut för minut.

Det får mig att kämpa på, för om jag mår såhär dåligt av att vara utan socker i två dagar, hur bra kan det då vara för kroppen att vi proppar i oss massor av socker? Då menar jag såklart inte bara det som gömmer sig i godis, läsk, glass och allt annat där det är uppenbart att de till största delen består av socker. Utan det jag även vill lyfta fram är allt det dolda sockret som så många av oss missar. Det som gömmer sig i de dagliga matvarorna. Sådant som vi kanske inbillar oss är nyttigt och sedan om man lusläser innehållsförteckningen inser att det är en ganska stor mängd socker gömt bakom fina namn och lovord om att det ska vara ett nyttigt/hälsosamt/naturligt. 

Bye bye my dear(?) friend!

Många som känner mig vet att mina laster är Coca Cola och mörk choklad. Framförallt den sistnämnda kan jag äta i det oändliga. Gott. Ohhh, ja och det kommer jag alltid att tycka men frågan är hur mycket jag egentligen uppskattar det när jag vräker i mig oantastliga mängder. Min förhoppning är att jag nu slutar med det svarta guldet(cola) för en lång tid framöver och att jag i framtiden ska kunna ta en ruta choklad och känna mig nöjd med det.Men som med alla beroende är det verkligen en balansgång och jag kommer att ta en dag i taget.

Så från och med nu går jag igenom innehållsförteckningarna mer noggrant och kommer att vara lika strikt som jag är med August mat. Och självklart kommer jag att äta onyttigt någon gång då och då(jag är inte mer än människa och långt i från rabiat) men det ska inte bli en flykt från att behöva laga mat när orken tryter, snarare ett aktivt val vi i familjen gör. I dag väljer vi ofta snabbmat när tröttheten tagit överhand och det är något vi måste dra ner på. Nej vi säger hej lagad mat från grunden, det kommer att bli så bra det här!!

Och nu ska jag och August kila ner i köket och få i oss lite lunch, sedan vankas det promenad med fröken i det vita vinterlandet som anlände i natt. Tack kung Bore!

Rekommenderar Er att läsa den här artikeln

(klicka på bilden så kommer ni till artikeln):

 Inte sen.

Nu.

På en gång.

Att vara en splittrad själ.

I dag är en seg dag. Vi har ärligt talat inte gjort många knop och att jag överhuvudtaget har startat datorn är en bedrift i sig. Alla sover utom jag. August snusar, Grynet snarkar och katterna ligger i en hög och sover djupt. Det är en gåta att jag klarar av att hålla mig vaken men jag känner att jag måste om jag ska klara av att sova när natten kommer.

Jag är inne i en period som jag skulle förklara som förvirrad. Det är tankar som snurrar dygnet runt om precis allt och inget. Jag känner mig splittrad och allt funderande gör att hjärnan kokar över. Det har gått så till den milda grad att jag inte vet i vilken ände jag ska börja för att reda ut det hela. Hela själen känns spretig och det krävs inte mycket för att jag ska begrava huvudet i händerna och sucka djupt. Allt känns i den stunden så övermäktigt. Och vissa dagar, såsom vardagar, sker det aningen mer ofta än helgerna. För på helgerna är tryggheten hemma och jag kan krypa in i hans varma famn med en puss på pannan och peppande ord i öronen. Det krävs inte så mycket mer än så men svårt att få till när tryggheten måste jobba och vi skrotar runt här hemma. Plockar lite här, plockar lite där, övar på att gå, läser en saga, kör lite krypträning, sjunger en sång och tar en uppfriskande promenad som rensar själen, åtminstone för stunden.

Men nu ska jag och min förvirrade själ kolla in ett ämne som fascinerar mig...jag kan liksom inte bestämma mig om jag tror på det eller ej. Och det kommer förmodligen att vara en gåta tills den dag jag eventuellt utsätter mig för det. 

Vad jag pratar om?

Hypnos.

August.

I dag säger vi grattis till vår lille buse som har namnsdag.

August.

Vår solstråle som förgyller varje dag.

Det är total lycka att just du kom till oss, finns ingen godare minimänniska med ett mer smittande leende än du, vår son. 

Tack för att du är du och glöm aldrig:

Jag älskar dig ♥

En uppmaning: Se Fröken Frimans krig.

 Nu under julen rullade denna serie i tre delar på SVT och jag måste bara rekommendera Er- se den!! Det är en uppmaning. Otroligt bra. Det var en ren slump att jag såg första delen då den visades just när jag zappade förbi som hastigast. Fastnade omgående. Dock kan jag säga att det som lockade mig först och främst var titeln. Sen kläderna. Tänk att få svassa runt i dessa frasande långa kjolar, vackra kavajer, fina håruppsättningar, blusar med snygga detaljer och käcka skor med lagom klack i den sagolika miljön. Vilken dröm. Och nu lät jag väldigt ytlig märkte jag men det är bara sanningen, det som dock gjorde att jag fortsatte kolla var handlingen. Vilka fantastiska kvinnor!!!!

 Bildkälla: Aftonbladet

Fröken Frimans krig del 1/3

Fröken Frimans krig del 2/3

Fröken Frimans krig del 3/3

Första julen.

Julen är förbi. Den första julen för vår lilla familj och oj så mysigt det har varit. 

Ingen stress, lugn och skönt. 

Släkt och vänner. 

Mat och godis. 

Traditionsenligt tv-tittande.

Tända ljus och paketöppning.

Sovmorgnar och långa frukostar.

Långpromenader som dagens mest ansträngande aktivitet.

Julaftonen befann vi oss i Hedemora hos mor och far. Skönt att få vara hemma där jag kan traditionerna och man får möjlighet att slappna av, vi var två mycket trötta föräldrar, efter vår första bökiga natt på 8 månader, som satt i soffan och gäspade tidigt på eftermiddagen. Maten var ljuvlig och sällskapet likaså. En alldeles perfekt julafton och helt i min smak. 

August fick sina första paket och som jag misstänkte var han till en början mest intresserad av det prasslande papperet men med lite assistans så fann han såklart tjusningen med insidan också! Mycket fint fick han och just i detta nu sitter han och leker med en av prylarna. 

Vår första jul. 

Och många fler kommer det att bli.

Juldagen var nog den minst aktiva dagen. Vi låg till sängs mer eller mindre hela dagen, varvade mellan att sova och slötitta på filmerna som rullade på tv. Alla var lika slut. De vuxna, August, Grynet och missarna. Självklart åt vi mat och var ut och rastade fröken men hon ville mest göra sina behov och sedan vända åter hem. Åter in till värmen och chansen att bli kliad på magen. 

Så julen i korthet, en lugn och rogivande första jul med lilleman. 

Vår alldeles egna pepparkaksgubbe.