Skafferirensning.

Jag har i dag startat veckan med ett nytt underbart projekt(läs; allt för att slippa fortsätta med garderobsrensningen som är så tråkig). Skafferirensning. Det är det nya. Och jisses vad välbehövligt det var och vad tomt det blev där inne. Har kastat mer än hälften då hållbarhetsdatum passerat sedan länge och nu känns det fräscht igen. Målet nu är att göra sig av med de sjuttioelva olika pastasorterna som vi samlat på oss genom åren. Hädanefter blir det helt enkelt pasta till frukost, 

lunch och middag, annars blir vi aldrig kvitt. 

Essie var såklart tvungen att hjälpa mig på traven så hon valde noggrant ut gojibären för att sedan placera ut dem lite här och var i lägenheten. Så om du är här på besök och får ett gojibär under foten...bli inte förvånad, det är vår gulliga städhjälp som valt platsen med omsorg.

Dag 04- Det här åt jag i dag.

Det här med att ta tag i Dag 04 på min utmaning var lättare sagt än gjort. Och jag kan inte påstå att jag är särskilt förvånad. Det handlar ju trots allt om mat. Mitt största problem genom åren. Mat har alltid varit ett nödvändigt ont och något som gör mig tjock. Vilket medfört att jag låtit bli att äta många gånger, att jag har ätit väldigt lite och jag har även ljugit om mat. Inget som jag är särskilt stolt över men med en hel del hjälp, stöttning och kärlek så har jag kommit på rätt köl och insett att det är livsnödvändigt och att man blir en snällare människa.

Så numera äter jag. Och gör jag det inte så blir jag ganska sur och tvär. Vilket är väldigt nytt för mig, det är nämligen väldigt nyligen som jag slutade med de här dumheterna att inte äta. Jag är stolt och samtidigt väldigt rädd. Allt är så nytt. Bara en sådan sak som att känna hunger, att det kurrar i magen, är fantastiskt bra och skönt att kroppen fungerar. Men jag känner mig samtidigt otroligt styrd och det är ovant. Herregud, nu äter jag frukost, lunch och middag.

Det är stort. Riktigt stort.

Som alltid nuförtiden står frukosten av Leksands Minirut med falukorv, vitaminer samt ett stort glas Oboy. Inget extravagant men jägarns vad gott det är. Avnjutes framför Nyhetsmorgon och en hoprullade cairn vid sidan om. Perfekt start på dagen.

Runt lunchtid börjar mitt illamående komma och det är ett tecken på hunger. Och tyvärr har jag inte fått in vanan att äta innan jag mår så men när känslan sprider sig i kroppen att det är sämre mående på gång så är det säkrast att svänga ihop något snabbare än snabbast.

Pannkakor och pasta rouge är stående inslag när det kommer till lunch. 

Och inom snar framtid ska jag försöka utöka med lite fler snabba rätter.

 Ni kanske har några förslag?

Och sedan godaste middagen på mycket länge. 

Min egen hemmagjorda potatis och purjolökssoppa.

 Lite hårdare stekt bacon på toppen och såklart kall mjölk 

och knäckemacka till det. Yum yum!

Tretton blir snart fjorton.

Laddar. Gör tappra försök att ta mig ut för lite friskluftsinandning. Jag behöver det verkligen då jag är seg som kola men den där segheten gör att jag har fastnat här på golvet. I mitt hörn. Har känslan av att ha ett tuggummi i rumpan som drar mig tillbaka så fort jag försöker resa mig och ta tag i mig själv. Grynet ligger och snarkar vilket gör att det inte känns som någon direkt brådska att bege sig ut. 

Men varför vänta, varför inte bara inte göra´t. 

Ni kanske kommer i håg min utmaning som jag startade på Funbeat?

Den där jag ska träna 50 träningspass på 70 dagar. I min plan var inte att bli sjuk och ligga krasslig över en vecka så nu har jag börjat med lugnare promenader för att inte hamna för långt efter. Önskvärt är att jag ska ha tagit mig igenom 17,6 pass och jag ligger på 13 pass just nu. Vilket medför att det inte är så farligt mycket jag ligger efter. Bara att köra dubbla pass några dagar och dra in på någon vilodag. Inte svårare än så och sedan är vi tillbaka på banan. Hepp hepp!!

Nej dags att svida om och skärpa sig. När det är här gjort kan jag med gott samvete slänga mig ner i sängen för att lite senare vakna med en fisig cairnrumpa i ansiktet och finfina kuddavtryck, så är jag redo för kvällens tacosintag med vännerna. Och jag kan sitta där och njuta med gott samvete väl medveten om att jag ökat på mina antal avklarade pass och att jag i morgon har jag planerat in ytterliggare två pass...det tar sig.Trots att jag inte är helt hundra.

Jag kan- Jag vill- Jag ska

När man tycker tvärsemot.

Det slår aldrig fel. När en film blir sågad i tidningar och av alla som kan något av film. Då brukar jag gilla dem. Och när det är raka motsatsen att en film hyllas, då tycker jag att det är blahaa. Hur kan det vara så? Förra helgen gick vi och spanade in Snabba Cash 2, jag gillade ettan och hade hopp om att tvåan skulle följa upp bra. Men icke. Jag gick därifrån och kände ingenting. Mellanmjölk. Och besvikelse. Men kritikerna hyllade den. Till skyarna.

Och i går var det lördag. Inget på agendan och samma sällskap som sist spontanbesökte bion för att spana in Persbrandt som blivit sågad i nyaste Hamilton. Konstaterade att han ser riktigt bra ut i de där lite manliga men ändå "snälla" rollerna(där han visar att han har ett hjärta och känslor). Filmen var bra och jag minns den. Vi kunde prata om den efteråt och säga vad vi tyckte vilket inte hände vid förra helgens besök. Då konstaterade vi bara torrt att den var inte bra. Sen var de slutpratat men i går blev det till och med lite diskussion om bästa Hamilton skådisen so far. Något som jag dessvärre inte kunde delta i så mycket på grund av att min ålder ligger lite lägre än sällskapets. Men en sak kunde jag konstatera att det kändes mycket skumt att Peter Haber(?) spelat Hamilton. Sunes pappa. Rudolf. Njaeee...för egen del gillar jag Mikael. Han funkar fint för mig. 

bild: HÄR

Det kanske är filmkritiker som ska bli min nya nisch, jag kommer garanterat att sticka ut ur mängden. Inte tycka som alla andra.Tål att tänkas på. Men nu har jag snabbt övervägt det och insett att jag är på tok för rastlös för att se så mycket film. Tanken var dock lockande, ett tag i allafall.

Vill införa lite kalabalik.

Jag har blivit en aningens kär.

I något materiellt. 

Men det är okej.

För det är så galet snyggt.

Så där så att jag vill ha det runt min handled all the time.

Såklart menar jag det här underbara

 armbandet i från Lite Kalabalik.

Komsi komsi.

Att inte hänga läpp.

Mannen begav sig till skogs för hederligt kroppsarbete och jag ligger på soffan och mår mittemellan. Frustrerad till tusen då jag inte blir frisk. Envisa dagisbaskillusker har bitit sig fast efter mitt pusskalas med Hampus och de håller nu ett järngrepp utan minsta antydan till att ge upp. Surt. Men ingen idé att hänga läpp. Jag får göra så gott jag kan och det innebär lunch, promenad varvat med hostattacker samt ett samtal till en god vän i hopp om att vi ska hitta på något som fungerar i mitt tillstånd. Något lugnt. Som att ligga på soffan och prata om livets glädjeämnen och bekymmer med ögonen vilande på någon film som ger goda skratt. 

här hittade jag tokan i går, väl placerad i mina underkläder, 

efter att hon plockat ut ett gäng strumpor som hon ansåg låg i vägen...

tur för henne att hon är söt när det ligger strumpor överallt i hela lägenheten...

Det här blir en bra dag trots allt. 

Jag känner det på mig.

♥ ♥ ♥

Apostlahästarna har fått jobba lite...

Hostandes och flåsandes så har jag tillsammans med skrotan tagit mig runt på en promenad. Skönt men jag tror aldrig jag någonsin tyckt det varit så drygt att gå. Hallå kondis vart är du?

Men en skön känsla nu efteråt när jag fick slå mig ner och "dö" lite grann.

 

Grynet vid gott mod. 

 Det var höstkyligt i luften och underbart att röra på kroppen igen och jag hoppas att piggna till så pass att jag kan återinföra denna nyttighet dagligen. Jag har ju min härliga utmaning som fortfarande pågår.  50 träningspass på 70 dagar. Just nu ligger jag lite "back" då jag varit sjuk men jag kommer igen. Starkare än någonsin. Tro mig.